onsdag 30 december 2009

Barnförbjudet i barnkanal

Tittade idag på teve och zappade lite mellan kanalerna, och kom fram till Cartoon Network, min gamla favoritkanal med favoriter såsom "Dexters laboratorium", "Scooby Doo" och "Johnny Bravo" som jag älskar. Men detta skulle snart tyvärr förbytas i vrede. Vid reklampausen spelas nämligen upp en reklamfilm där berättarrösten säger "det kommer en tid i varje liv" häremellan säger killens pappa "jag förstår att ni två vill ha sex med var.." - "när du förlorar mer än ditt hjärta" och tjejen säger till killen, bådader nakna medan tjejen stryker handen över killens bröst: "slappna av, det är min första gång kommer du väl ihåg?".
Filmen har såklart ett väldigt trevlig namn, "The First Time"...



Är detta verkligen lämpligt att sända i en tevekanal som primärt riktar sig till barn i förmodligen tioårsåldern? Jag skulle önska att alla som bryr sig skickar ett e-postmeddelande om detta till kontakt@cartoonnetwork.se och gärna kontaktar Time Warner som äger Cartoon Network.

måndag 7 december 2009

51 Psalmen

51:a psalmen i Psaltaren från Gamla Testamentet tordes vara bekant, dess innehåll åtminstone, för den flitige bevistaren utav den Heliga Katolskt Kristna Mässan:

"För sångmästaren; en psalm av David, när profeten Natan kom till honom, då han hade gått in till Bat-Seba.
Gud, var mig nådig efter din godhet, utplåna mina överträdelser efter din stora barmhärtighet.
Två mig väl från min missgärning, och rena mig från synd.
Ty jag känner mina överträdelser, och min synd är alltid inför mig.
Mot dig allena har jag syndat och gjort vad ont är i dina ögon; på det att du må finnas rättfärdig i dina ord och rättvis i dina domar.
Se, i synd är jag född, och i synd har min moder avlat mig.
Du har ju behag till sanning i hjärtegrunden; så lär mig då vishet i mitt innersta.
Skära mig med isop, så att jag varder ren; två mig, så att jag bliver vitare än snö.
Låt mig förnimma fröjd och glädje, låt de ben som du har krossat få fröjda sig.
Vänd bort ditt ansikte från mina synder, och utplåna alla mina missgärningar.
Skapa i mig, Gud, ett rent hjärta, och giv mig på nytt en frimodig ande.
Förkasta mig icke från ditt ansikte, och tag icke din helige Ande ifrån mig.
Låt mig åter få fröjdas över din frälsning, och uppehåll mig med villighetens ande.
Då skall jag lära överträdarna dina vägar, och syndarna skola omvända sig till dig.
Rädda mig undan blodstider, Gud, du min frälsnings Gud, så skall min tunga jubla över din rättfärdighet.
Herre, upplåt mina läppar, så att min mun kan förkunna ditt lov.
Ty du har icke behag till offer, eljest skulle jag giva dig sådana; till brännoffer har du icke lust.
Det offer som behagar Gud är en förkrossad ande; ett förkrossat och bedrövat hjärta skall du, Gud, icke förakta.
Gör väl mot Sion i din nåd, bygg upp Jerusalems murar.
Då skall du undfå rätta offer, som behaga dig, brännoffer och heloffer; då skall man offra tjurar på ditt altare."

Detta blev häromdagen som ett blixtnedslag för mig. Plötsligt så fick jag ett helt annat perspektiv inte bara på Gamla Testamentet utan även på den Heliga Mässan.
Det hela fick helt enkelt ett större perspektiv, att bådadera är en del utav det Största, en del av den fullständiga och oförändrade Sanningen, som fanns före Tiden.

Vill passa på och rekommendera en låt med julanknytning, som är mycket trevlig och videon likaså: Jars Of Clay "Love Came Down At Christmas"

torsdag 26 november 2009

Ett nytt vaccin

I brist på tid och med tanke på att jag söker ta till mig mera snarare än att ösa ur mig mina egna funderingar för tillfället vill jag tipsa om Zoltans eminenta Jesusvaccin:

"Jesusvaccinet ger bara skydd mot problem och skador som du kan orsaka dig själv och andra. Ett slags drullevaccin för livet. I anvisningen som medföljer Jesusvaccinet (Nya Testamentet) finns många exempel på hur det fungerar. Jag kan ge ett förenklat exempel här;

Utan Jesusvaccinet: tvåbarnspappan sitter på sin vanliga buss på väg till jobbet. Han åker med samma vackra busschaufför som vanligt. Men just idag sneglar han lite extra på henne. Kikar mycket extra och många andra gånger, innan han en dag frågar vad henne – ”är du upptagen på torsdag kväll, jag tänkte bjuda på middag”. Resten känner ni igen i skilsmässostatistiken…

Med Jesusvaccinet: tvåbarnspappan sitter på sin vanliga buss på väg till jobbet. Han åker med samma vackra busschaufför som vanligt. Men just idag sneglar han lite extra på henne. Han minns plötsligt vad Kristus sagt, så han slår bort fortsatta funderingar, för att istället tänka på sina barn och vad han borde göra för att få nytt liv i sin relation till sin hustru. Han märker också hur han tenderat att objektifiera andra kvinnor, på sistone."

torsdag 5 november 2009

EU raderar kristendomen

Det är lustigt hur Europeiska Unionen allt mer tycks gå åt ett håll som börjar likna ett mardrömsscenario. Bland annat har ju steg tagit mot att EU ska erkänna abort som en "mänsklig rättighet". Katolska Kyrkans biskopar har tidigare också uttryckt oro för den jämställdhetslagstiftning som EU föreslagit, som skulle innebär - menade man - att Kyrkan skulle bli tvungen att anställa personer som inte delar Kyrkans värdegrund.

Senast i raden av alla dumheter är att Italien skulle tvingas ta bort krucifixen från skolorna, då detta skulle vara stötande för personer med en annan trosinriktning eller ingen trosinriktning överhuvudtaget. Problemet med detta påstående är ju dock att de flesta troende faktiskt har en respekt för andra trosinriktningar. De som inte har någon tro å andra sidan torde ju - egentligen ur rent logisk synvinkel - inte har någonting att oroa sig över, ty enligt deras övertygelse så är det ju bara nonsens.

Dagen: Italien rasar efter krucifixstopp
Sammanfattning av domen från Europadomstolen på engelska

PS. Vill bara understryka att jag alltid varit mycket positivt inställd till EU, så länge jag kan minnas. Jag var till och med med i en ungdomsrörelse som framförallt verkade för att försöka införa euron i Sverige. Men de senaste månaderna har jag blivit alltmer negativ till det hela, då man tycks ansluta sig till dödens kultur allt mera. DS.

fredag 30 oktober 2009

Celibatet kvarstår

Det som kunde tyckas som att vi (den romerska riten inom Katolska Kyrkan alltså) kunde gå mot att få ett prästerskap där en större andel präster är gifta har nu tillbakavisats från högsta ort. Undantaget är förstås de anglikanska präster som redan är gifta, men de nya anglo-katolska seminarierna som det redan spekuleras om kommer inte tillåta redan gifta män att inleda utbildning mot att bli präster i den anglikanska delen av den romerska riten.

"Andrea Tornielli of Il Giornale reports that over the last few days, the Pontifical Council for Legislative Texts has been working to clarify this point. He writes that “everything suggests” seminarians in these future Anglo-Catholic communities “will have to be celibate like all their colleagues in the Latin Catholic Church.”" - NCRegister: Celibacy Issue Holds Up Apostolic Constitution

tisdag 27 oktober 2009

Dagens LOL - Anglikanska kyrkan

George Pitcher, anglikansk präst: "I haven't conducted an empirical survey, but from briefings at Synod, to dinner parties in Sussex, I have spent much time in the company of my Anglo-Catholic brothers and, frankly, I'm invariably the only straight in the village."

Notera att jag absolut inte har någonting emot att Church of England/Anglikanska kyrkan eller kanske snarare delar av den kanske snart kommer att vara en del av vår Katolska Kyrka. Tvärtom är det något utav det mest glädjande besked jag hört på mycket länge, trots att jag inte riktigt ser hur det påverkar oss här i Sverige särskilt mycket tyvärr. Men detta måste vara någon av de lustigaste reflektionerna i ämnet jag har läst, och då har jag ändå hållit ett öga på flera brittiska tidningar nu på senare tid just med anledning av den anglikanska frågan.

George Pitcher menar på att det är en "elefant i Sakristian": "It is this: a very significant proportion, perhaps even a majority in some dioceses, of Anglo-Catholic clergy are homosexual men. Everyone with a ministry in the Church of England knows this."

Känns som att detta nog ändå måste vara en av de mera "lustiga" problemen för Anglikanska kyrkan/Church of England, hur lustigt det nu är. Om någon nu inbillar sig att jag hänger mig åt skadeglädje är så heller ej fallet. Fallet är som sådant att det helt enkelt var något så främmande som, ja, jag aldrig förstod var ett problem ej heller så utbrett som George Pitcher gör gällande: "As gay Anglican priests, they are meant to be celibate. They may well have given their bishop an assurance that they are – and while many of them really are celibate, many of them are not. Some are footloose and fancy free, some have settled partners and some are even in civil partnerships, though they will have continued to reassure their bishops about their separate bedroom arrangements."

Låt oss i alla fröjdas åt att vi kanske kommer att få fler systrar och bröder i tron!

Telegraph: Sex is a stumbling block for Anglicans on the road to Rome

Tim Collard, också Anglikan, skriver något mycket tänkvärt: "What I wonder is why the British Catholic Bishops are so frightened of a resurgence of the Latin Mass. It seems odd that Catholic liberals are so wedded to modernism in liturgy and music, whereas the hardcore traddies prefer Tridentine rites, Gregorian chant, etc. On the Anglican side it is the hardline evangelicals who are keenest on modern “choruses”, tambourines, clapping etc, while the liturgical traditionalists, who cherish the great tradition of English church music, are closer to the liberals." - Telegraph: As an Anglican, I can't understand why Catholic bishops fear the Latin Mass

Så frågan är om vi av beslutet får in personer som faktiskt i verkligheten inte håller sig till det bibliska utan snarare ser till vikten av en "fin" liturgi?

Troskongregation har vidare skrivit: "Some Anglicans have abandoned the tradition of conferring holy orders only on men by calling women to the priesthood and the episcopacy. More recently, some segments of the Anglican Communion have departed from the common biblical teaching on human sexuality–already clearly stated in the ARCIC document 'Life in Christ' – by the ordination of openly homosexual clergy and the blessing of homosexual partnerships."

"Rowan Williams has ordained openly homosexual clergy in his previous job as archbishop of Wales, even if he now thinks this is wrong. But he has not backed down on his support for women priests. In fact he can't. And today's announcement is the endgame in the Church of England's long struggle against women priests. The Anglo-Catholic opponents have at last been offered a church without them, where they may keep their own organisation. That's all they ever really wanted." skriver Andrew Brown i Guardian: The end of the Anglican Communion.

Han fortsätter: "If the former Anglicans can train up successors who will also be able to have wives, the Roman Catholic church may have found a way to escape the prospect of a largely gay priesthood to which the doctrine of compulsory celibacy appeared to condemn them. It is ironic that Anglican efforts to deal honestly with the problem of sexuality should have provided the Catholics with the excuse they needed to strike this decisive blow. God always did move in mysterious ways."

måndag 26 oktober 2009

Pengar

Tänkte för en gångs skull ta upp det ämne som alla kristna tycks sky som pesten (eller som jag inbillar mig och har hört att så är fallet) - det om pengar. För det är inget "roligt" budskap Jesus har att komma till oss som har med än vad vi klarar oss på. I tre evangelier (Matteusevangeliet 19:24, Markusevangeliet 10:25 och Lukasevangeliet 18:25) nämns exakt samma ord från Jesus Kristus: "Det är lättare för en kamel att komma igenom ett nålsöga än för en rik att komma in i Guds rike."

Hela Pingsten skriver: "Men faktum är att Bibeln är väldigt tydlig med att positivt användande av pengar är att bara nöja sig med det nödvändigaste, sälja alla onöädiga ägodelar och dela ut pengarna till de fattiga. Negativt användande av pengar är att köpa lyx, underhållning och onödigheter, dvs. egoistisk konsumtion. Sådan sker för att man älskar pengar istället för de fattiga, man lägger sina slantar på saker man inte behöver istället för på saker de fattiga behöver.

Sådan här undervisning var urkyrkan full av - där sålde alla allt och levde i egendomsgemenskap. Det är ett faktum medelsvensson är mycket rädd för att acceptera – man vill ju inte förlora sina kära egendomar. "

Bloggen Hela Pingsten hänvisar även till kyrkofäderna som menar på att allt i princip (förutom hustrurna) skulle ägas gemensamt.

Som kristen tycks det mig i alla fall tydligt genom hela Bibeln att man - åtminstone - bör ge tionde till Kyrkan om man har så att man klarar sig och inga andra hinder föreligger. Det är förstås saligare att ge ännu mera, som vi kan se handlar det ur Guds synvinkel inte hur mycket vi ger utan hur stor del av det vi har som vi avstår från för Guds skulle (tänker på den fattige damen Jesus hänvisade till som gav så mycket mera än alla andra, om man ser till hur lite hon hade).

Frågan är ju hur man som kristen ska förhålla sig till rikedom. Vissa menar ju på att man verkligen ska sälja allt man äger. Problemet blir ju att man då lever utanför det vanliga samhället. Problemet med detta är att man exempelvis kanske inte kan få ett arbete utan istället är till belastning för samhället istället för en hjälpande kraft till andra. Dagen har en intressant artikel i ämnet, "Dagen: Pengar - i vägen för Gud?" men jag kan inte annat än att hålla med bloggen "Hela Pingsten" om att de de facto tycks inta en ganska ljummen inställning som passar den ljummet kristne medelklassvensken.

Samtidigt kanske det är i kollektiv vi bär leva, i kärlek till varandra.
Om man ser till de första kristna var det just i kärleken till varandra som hedningarna blev frälsta. Man såg hur de älskade varandra helt enkelt och därför ville man troligen var en del utav detta.
För vem vill inte vara en del i en kärleksfull gemenskap?

Stockholms katolska stift: Ansgarsgåvan
Stockholms katolska stifts karitativa arbete

Bild av Thomas Pusch

fredag 23 oktober 2009

Varmt välkomna hem

Det har förmodligen skrivits allt för mycket redan om detta ämne.
Jag talar förstås om Svenska kyrkans beslut att viga samkönade par.
Det var förstås också väntat. Faktum är ju dock att Svenska "kyrkan" (kyrkan inom citationstecken då Svenska kyrkan såsom samfund knappast längre kan betraktas såsom ett kristet samfund med tanke på att de i en så pass grundläggande fråga som ju inte är en ordningsfråga utan just en lärofråga går ifrån Bibeln) redan år 2005 med beslutet att välsigna samkönade pars partnerskap.

Men innan Svenska "kyrkan" tog sitt beslut hade redan en baptistförsamling, Norrmalmskyrkan, sagt ja till att "viga" samkönade par. Dagen skrev: "Norrmalmskyrkan, en av de större församlingarna i Svenska baptistsamfundet, blir den första enskilda svenska församlingen som öppnar för vigsel av homosexuella."

Hos Svenska "kyrkan" finns det, och har alltid funnits, en vilja att anpassa sitt samfunds roll till att hela tiden passa tidsandan. Det kan knappast kallas att kalla ut till en radikal efterföljelse av Jesus Kristus när man inte hymlar om att man hela tiden anpassar sig efter vad som för tillfället tycks vara hippt att göra.

Frikyrkorna har ju en helt annan utgångspunkt och det tycks för mig minst sagt förvånande att en frikyrkoförsamling beslutar att "viga" samkönade par då detta i grunden går emot vad Bibeln säger. Å andra sidan har frikyrkor tyvärr en tendens att ofta kunna tolka Bibelns ord lite väl fritt. Det är inte helt ovanligt att man projekterar Bibelord i en kontext som de aldrig var menade för.

Elisabeth Sandlund, chefredaktör och ansvarig utgivare för Dagen skriver om konsekvenserna av Svenska "kyrkans" beslut att "viga" samkönade par: "För andra blir beslutet det som knuffar dem över till ett annat protestantiskt samfund eller till Katolska kyrkan."

Därför vill jag välkomna alla som känner sig vilsna till Katolska Kyrkan.
Alla som önskar vila på Klippan (se Matteus 16:18-19 där Jesus säger till Petrus: "Och jag säger dig att du är Petrus, Klippan, och på den klippan skall jag bygga min kyrka, och dödsrikets portar skall aldrig få makt över den. Jag skall ge dig nycklarna till himmelriket. Allt du binder på jorden skall vara bundet i himlen, och allt du löser på jorden skall vara löst i himlen.") känn er varmt välkomna till en kyrka när er!

(För oss katoliker: om ni ser några vilsna själar på söndag eller någon annan söndag, som ni inte sett tidigare, ta mod till er och hälsa på de. Jag vet att jag själv hade uppskattat det mycket. Jag inbillar mig att vi katoliker generellt tyvärr är mycket dåliga på den här sociala delen, och detta är just den delen vi har mest att lära oss från protestanterna.)

Vill även förstås understryka att jag inte har några som helst problem med personer med homosexuell lust, men det vore att vilseledda dessa bort från Frälsningen och det Eviga Livet i vår Himmelske Faders närhet att säga till de att leva ut sina lustar. Likaså är det likväl fel att en kvinna och en man utanför äktenskapet har sex, eller att inom äktenskapet använda preventivmedel, men det var inte riktigt ämnet för detta inlägg.

SvD: Ja till homovigslar i Svenska kyrkan

torsdag 15 oktober 2009

EU i dödens tjänst

Dagen kan man läsa att Europadomstolen redan 2007 menade på att Polen kränker mänskliga rättigheterna genom att ej tillåta kvinnor att döda sina barn.
Kvinnan fick dessutom ett skadestånd på 25 000 euro från Polen för att hon inte tilläts döda sitt barn.

Frågan är när - inte om - Europeiska Unionen, EU, kommer tvinga länder såsom Polen att tillåta abort - barnamord - i större utsträckning.

"”Vi lever i en värld där en mor belönas för att hon ville döda sitt barn men inte fick”, skrev prästen Marek Gancarczyk i tidningen Gosc Niedzielny. Abort är mord, slog prästen fast, och jämförde med de experiment som nazistläkaren Joseph Mengele utförde på fångar i förintelselägret Auschwitz.

”Vad är det vi ser idag? Olika, men precis lika illa”, skrev gudsmannen.

För detta ska kyrkobladet be Alicja Tysiac om ursäkt. Samt betala henne trettiotusen zloty i skadestånd." - Sydsvenskan: Hon tvingades föda barn och blev blind

Kvinnan blev förvisso blind på grund av detta, men det måste ses i sitt sammanhang.
Har man rätt att döda en annan människa för att dess existens kan göra att man blir blind?

tisdag 13 oktober 2009

PokerStar-präst

Allvarligt talat trodde jag detta var ett skämt när jag förste läste om det hela, en katolsk 28-årig präst i USA som ville vara med i "PokerStars Million Dollar Challenge".

Men så efter en stunds letande fick jag reda på, via prästens hemsida, att han är präst vid St. Michael Catholic Church, och att detta är en genuin församling.

PokerStars Million Dollar Challenge Audition - Be Holy


Charlotte-Therese har även skrivit om detta och menar på att prästen är barnslig. Personligen förstår jag faktiskt inte kritiken, och ser inget fel med att prästen i vissa avseenden kanske är lekfull.

För faktum är att han är katolsk präst och mycket glad över detta. Som han förklarar hade han gärna gift sig och skaffat barn, men till skillnad från många andra förstår han innebörden och vikten av celibatet: "Sure, the celibacy requirement could one day be removed. After all, it’s just a custom and not a doctrinal teaching of the Church. But it is unlikely that the Church would ever turn away from such a tremendous gift---­it’d be like throwing a big Steinbeck-esque pearl back into the ocean or ripping up a winning lottery ticket and tossing it into the wind. In fact, even if I were to open the paper tomorrow and read that Pope Benedict has made celibacy optional, I would still choose to remain single. That surprises a lot of people. But I want to give myself entirely to God, I want to dedicate my life to love Him through serving His people. It would be impossible for me to give myself 100% to my future flock and simultaneously give myself 100% to a wife and children---­it would be like being married to two different women and raising two different families!

Celibacy allows a priest to more fully imitate Jesus, giving himself totally to his people and not to one woman and one family in particular. It is sign that shouts to the entire world, “The true kingdom is still to come, ­and it is worth sacrificing everything to help others attain eternal joy in that kingdom!”"

Kortfattat har han en av de finaste liknelserna om celibatet jag har hört:
"Why do I wear a wedding ring?

I’ve been wearing it for the last four years: a silver band on my left ring finger. It was the wedding ring of my grandfather, received by my mom when he passed away. When people notice it, they often ask about it with surprise, and my response is always the same: “I’m engaged to the Church!” Just as a husband is called to give himself entirely to his wife, I explain, as a seminarian I am preparing to give myself completely to Christ’s bride, the Church. " läs mer på http://saintfactory.com/Reflection_18_eng.html

Må Gud välsigna Kyrkan med många heliga präster och Fader Andrew Trapp i hans arbete, för alla pengarna han får ihop kommer att användas för att bygga en ny kyrka.
Fader Andrew Trapp ser också det hela som att visa att det i Kyrkan finns många unga män som väljer att bli präster.

Katolska Kyrkans Katekes: 2413 Hasardspel (kortspel etc.) och vadslagning står inte i och för sig i motsättning till vad som är rätt. Sådant blir moraliskt oacceptabelt om det berövar någon det som är nödvändigt för honom för att han skall kunna tillfredsställa sina eller någon annans behov. Att slå vad på oriktigt sätt eller fuska i spel är en allvarlig sak, om inte den tillfogade skadan är så ringa att den som utsätts för den måste gå med på att den tillhör spelets regler och vad man kan vänta sig då man ägnar sig åt något sådant.

Dagen: Pokerprästen samlar in pengar till kyrkobygge

lördag 10 oktober 2009

Kontroversiellt

Det finns vissa saker som man egentligen helst inte bör ta upp i katolska sammanhang.
Det är väl framförallt tre till fem frågor, men de första tre är de absolut mest kontroversiella. Självklart talar jag om kyrkans syn på abort, homosexualitet och preventivmedel. De andra två jag tänkte på är självbefläckelse och prästinnor (kvinnliga präster).

För om man tar upp något av dessa ämnen (i katolska sammanhang förstås) kan man nästan garanterat veta att man kommer få en mycket infekterad diskussion. Personligen resonerar jag oftast som så att jag försvarar Kyrkan ståndpunkt oavsett om jag är helt med på noterna eller inte, för faktum är ju att jag inte blev katolik för att vara någon slags proffstyckare som tror mig stå över Kyrkans samlade kunskap genom tiderna och som enligt vår tro kontinuerligt leds av den Helige Ande.

Personligen har jag dock också haft svårt att acceptera en hel del av punkterna, och om sanningen ska fram finner jag ändå - på ett rent mänskligt plan - att Kyrkans lära angående att kvinnor inte kan bli präster och hur personer med homosexuella tendenser ska leva som svåra frågor, frågor där jag egentligen inte riktigt till fullo håller med i det Kyrkan lär. Däremot försvarar jag med näbbar och klor Kyrkans lära även på dessa punkter när det blåser kallt, eller när det inte blåser överhuvudtaget heller för den delen. Ty för mig är faktum att Kyrkan inte kan fela när det gäller tros- och lärofrågor (jag kan dock, som Joseph Ratzinger poängterat, ha en annan åsikt än Kyrkans biskopar eller till och med påven i många frågor, t.ex. rörande krig och dödsstraff).

Varför luftar jag dock inte mina tvivel?
Ja, faktum är väl att jag ser, likt Zoltan poängterat förut, Kyrkan som en familj. Man går inte utanför familjen och talar vitt och brett om sina problem till media/blogg/Internet direkt, utan kanske istället försöker lösa de. För mig sker detta helst i enskilda samtal med präster och genom fördjupning i Kyrkans lära för att bättre förstå varför saker och ting förhåller sig som de gör.

Men bryter jag inte nu mot min egen regel?
Det kan man ju tycka, men jag ansåg det viktigt att lufta hur jag ser på konflikter, när det handlar om en konflikt mellan min tanke och Kyrkans lära. Min förhoppning är kanske också att det hjälper andra som har svårt att acceptera Kyrkans lära, för faktum är, att även om jag har haft svårt ibland att förstå och acceptera Kyrkans lära så har faktiskt det mesta löst sig genom att sätta sig in i frågan istället för att klaga. Katolska Kyrkans Katekes har varit ett ovärderligt hjälpmedel i detta.

Jag vet inte, men gör det mig till en hycklare?

Bild från Catholic Cartoon Blog

måndag 5 oktober 2009

VOTA "Hard To Believe"

Här är väl anledningen till varför man skulle vilja bo i USA, alla häftiga kristna band exempelvis ;-)

VOTA "Hard To Believe" Music Video



Raden "You filled my heart with Your love and turned my world around" satte sig särskilt. Har helt tappat räkningen hur många gånger jag lyssnat/sett på denna..

VOTA på Spotify

USCCB-skandal

Ibland är man bara glad över att bo i Sverige.


Amerikanska biskopskonferensen (The United States Conference of Catholic Bishops (USCCB)) har alltså planerat att ge pengar till organisationer som öppet och aktivt agerar för abort, preventivmedel, samkönat "äktenskap" och prostitution.

Mer information: National Campaign: Addressing The CCHD

Detta visar än en gång hur viktigt det är med de så kallade nya medierna, då denna information kom från "Bellarmine Veritas Ministry" som säger är en gräsrotsorganisation, trogen Kyrkan.

Catholic News Service: CCHD pulls funding from two agencies, investigates two others
LifeSiteNews.com: USCCB's Social Justice Arm Caught Funding Pro-Abortion/Prostitution Groups: Takes "Decisive" Action in Response

fredag 11 september 2009

Man har mage att kritisera...

Med anledning av att Katolska Kyrkan i Sverige deklarerat att "Katolsk" Vision ej kan kalla sig katolsk så har Dagen skrivit en artikel just om detta.
Som många vet har Gert Gelotte varit en av frontfigurerna i "Katolsk" Vision och inte sällan suttit i morgon- och debattprogram i SVT framförallt. Här har vi alltså en kille som åker land och rike runt för att kritisera sitt eget samfund.

Här kommer det lustiga i det hela in. Biskopen (Anders Arborelius) har sex-sju gånger kallat in "Katolsk" Visions medlemmer. Inte en enda gång har Gert Gelotte tagit sig till Stockholm för att samtal med biskopen. Nu talar vi ändå inte om att han bor i Kiruna, utan Göteborg. Det tar 3 timmar med X2000-tåget, och Gert Gelotte kunde säkert, med tanke på sitt yrke och med att han annars inte haft problem som skrivet att resa landet runt för att just kritisera Katolska Kyrkan, sysselsatt sig på tågresan.

Gert Gelotte har mage att säga "Jag åker inte flera timmar tur och retur från Göteborg för en timmes samtal med biskopen bakom stängda dörrar. Det vi vill ha är en fri och öppen debatt i katolska medier". Så fungerar det inte i Katolska Kyrkan helt enkelt. Det är bara när allting brakar ihop som det fungerar på detta sätt (t.ex. fallet med den brasilianska flickan som gjorde abort) och det är knappast eftersträvansvärda omständigheter. I detta fall gjordes fel från alla håll, prästerna tog exempelvis och publikt annonserade flickan och alla inblandade exkommunicerade. Så ska det förstås inte ske, trots att faktum är att vid abort - då detta är en så pass allvarlig ondska - blir automatiskt exkommunicerad så behöver man ej annonsera detta publikt, utan först och främst försöka få tillbaka familjen till Kyrkan.

Biskop Anders Arborelius har just föredömligt försökt denna metod ett antal år nu, genom att försöka mana "Katolsk" Vision att omvända sig.

..."Med stor sorg har jag tagit del av det manifest som publicerats av Katolsk vision, som på flera punkter strider mot Kyrkans tro, t ex livets okränkbarhet och att äktenskapet är ett livslångt, oupplösligt förbund mellan en man och en kvinna. Därför vädjar jag till dem som undertecknat detta manifest: vänd om, besinna er!

NÅGRA AV ER har redan officiellt trätt ur den Katolska kyrkan eller i praktiken lämnat det sakramentala livet bakom er; men det är aldrig för sent att vända om, Guds barmhärtighet, som Kyrkan får förvalta är oändligt stor. "... - Anders Arborelius, 2005

Jag instämmer i Katolsk mammas vädjan om fasta för vår biskop.
"Katolsk vision inte katolsk?" skriver Bengt Malmgren

tisdag 25 augusti 2009

Kraftfull bönereklam

Jag kan inte låta bli att bli rörd av den reklam Svenska kyrkan har inför kyrkovalet 20:e september (hur i grunden fel det än är att rösta fram politiska partier som ska styra ett samfund...) som just förmedlar bilden av människor som av olika anledningar sätter sin tillit till Gud. Sedan kan man tycka vad man vill om att skriva in böner publikt på Internet, det har redan funnits sedan länge på Xt3 men mig veterligt så är bönerna där modererade till skillnad från Svenska kyrkans bönesida där man kan finna ganska olämpliga "böner"...


..."Det genomgående temat för satsningen är Bön - Hjärtats samtal med Gud.
Reklamfilmen bygger på scener ur livet där människor ber. Det kan handla om att be om hjälp, kraft eller att tacka Gud. I de olika filmsekvenserna får vi bland annat möta en tonårstjej som uttrycker sin glädje över livet, en äldre man som ligger på sjukhus, en boxare som ber om kraft och ett semesterfirande par som sitter i en husvagn med ösregn utanför."...

Varför skulle inte Katolska Kyrkan i Sverige kunna ha en YouTube-kanal likt Svenska kyrkan funderar jag på?
Det är ju ett väldigt billigt, enkelt och slagkraftigt sätt att nå ut på.

Mera läsning: Dagen: Svenska kyrkans bönesajt lyckad - trots mordhot
Dagen: Stakka Bo gör Svenska kyrkans tv-reklam
DN: Stakka Bo gör reklamfilm för Svenska kyrkan
Västerbottens-Kuriren: Kyrkan satsar på tv-reklam

måndag 24 augusti 2009

Religiositet avgör valet

Dagen sammanfattar: "Kristna röstar borgerligt, bokstavstroende kristna stöder Kristdemokraterna. Muslimer röstar på Socialdemokraterna." men i Göteborgs-Postens artikel "Religionen påverkar folks politiska åsikter" finns en del att uppmärksamma.

..."Bokens resultat visar att muslimer i stor utsträckning stödjer Socialdemokrater och att stödet för Kristdemokraterna och även Centerpartiet är förhållandevis stort bland kristna. Bland kristna är stödet för Kristdemokraterna starkast bland frikyrkliga väljare jämfört med personer som tillhör Svenska kyrkan. Bland frikyrkliga väljare är stödet för Kristdemokraterna starkare bland mer konservativa frikyrkor (som pingströrelsen) jämfört med mer moderata frikyrkor (som Missionskyrkan). Starkast är stödet för Kristdemokraterna bland människor som är med i konservativa frikyrkor och som tror att Bibeln är Guds ord och därför bokstavligen sann. Fem av sex sådana bokstavstroende kristna stödjer Kristdemokraterna."... (mina markeringar)

En lite fundering kring detta är väl dels att det är lustigt med uttrycket "bokstavstroende". Personligen ser jag mig som Bibeltroende, inte bokstavstroende, vilket jag med det menar att jag tror helt och fullt på Bibeln, men att den måste ses som en helhet och i sitt sammanhang. Det går inte att bara ta Bibeln rakt upp och ned och säga att man följer den till punkt och pricka, då Bibeln ofta är snårig och olika avsnitt kan tyckas motsäga varandra.

Men slutsatsen måste ändå bli att statsvetaren som sammanställt rapporten intygar att de som faktiskt tar sin kristna tro på största allvar tillhör Kristdemokraternas största bas.

..."Stödet för Vänsterpartiet är starkast bland dem som inte ber, inte går på religiösa möten, som tydligt tagit avstånd från religion genom att inte vara med i Svenska kyrkan eller något annat religiöst samfund och som klart och tydligt menar att Bibeln bara är en vanlig bok.

Religiöst likgiltiga väljer S
För Socialdemokraternas del är stödet starkt bland dem som kan beskrivas som religiöst likgiltiga. Dessa ber aldrig, besöker aldrig någon gudstjänst, har ingen uppfattning om Bibelns innehåll och de har heller inte tagit aktivt ställning mot religion utan är alltjämt kvar i Svenska kyrkan.

Ett undantag från att religiösa väljare stödjer borgerliga partier är muslimer. Över 70 procent av de västsvenska muslimerna stödjer Socialdemokraterna. Nästan alla västsvenska muslimer sympatiserar med ett parti i det rödgröna blocket. Endast fyra procent av de västsvenska muslimerna sympatiserar med ett borgerligt parti. Det muslimska stödet för S förklaras inte av klass eller andra faktorer. Inte heller utmärks muslimer av att inneha vänsteråsikter. När svarspersonerna i frågeundersökningarna själva placerar sig på en vänster-högerskala är det ungefär lika vanligt att muslimer uppfattar sig som vänster som bland övriga befolkningen."... (mina markeringar)

Att Vänsterpartisterna tydligt tar avstånd från all slags tro torde inte komma som någon överraskning, kanske heller inte att de flesta (religiöst tillhörande) Socialdemokrater dels tillhör Svenska kyrkan men aldrig ber, går aldrig i kyrkan (förutom förmodligen vid bröllop, dop eller annan tillställning) eller har något som helst grepp om vad Bibeln egentligen säger.

Det mest intressanta är förstås att de flesta muslimer tycks sympatisera med Socialdemokraterna enligt undersökningen. Detta torde kanske dels bero på en sekularisering av muslimerna likt de flesta svenskar - d.v.s. man går i kyrkan när man "måste" (bröllop, dop, osv.) men bryr sig inte nämnvärt om varför det finns egentligen, utan detta är helt enkelt en "tradition". Bara för traditionens egna skull. Därför är det kanske inte så konstigt att man, om man inte har något grepp om detta, röstar på ett parti som är en av de största försvararna av abort"rätten" - rätten att döda ditt eget barn - och som förespråkar samkönade äktenskap, mera sexuell indoktrinering (okej med allt som "känns" bra) osv.

Det som däremot verkligen förvånar är dels två saker: att inte fler som tar Bibeln på allvar funderar på att rösta på Sverigedemokraterna, som tycks vara mera emot abort än Kristdemokraterna i dagsläget.

Men också det faktum att Kristdemokraterna som parti inte ställer upp på frågor som är viktiga för oss kristna som tar Bibeln på allvar, såsom just att skydda det ofödda barnets liv, att hålla den lagliga formen av äktenskapet mellan en kvinna och en man och att propagera för avhållsamhet innan äktenskapet och kyskhet i allmänhet.

Min uppmaning och förhoppning är att fler kristna som tar sin tro på allvar går ut för att förändra samhället i en livsbejakande riktning. Likt Roland Utbult så vet jag personligen att det är mycket svårt att få något som helst gehör om man är kristen eller står för den moral och etik som följer med i de flesta partierna, men idag tycks som sagt Kristdemokraterna vara det minst sämsta av alternativen, och kanske även Sverigedemokraterna.

söndag 23 augusti 2009

Why Not Priest?

Fann ett givande YouTube-klipp som ställer frågar varför inte präst?
(Alltså varför man inte skulle bli präst)



Webbplatsen de tipsar om är whynotpriest.org, där man kan fråga en präst om kallelser.

Det är underbart att få höra vittnesbörderna tycker jag, och det är alldeles för få gånger man får höra vittnesbörd från folk som valt det religiösa livet (präster, munkar och nunnor) och är något jag defintivt skulle vilja se mera utav.
Helst skulle jag vilja höra var och en av dessas berättelse.

lördag 22 augusti 2009

Katoliker och protestanter

Har funderat på detta ett tag, att om man skulle kunna lyckas få tillbaka lutheranerna/protestanterna hem till Katolska Kyrkan skulle mycket vara vunnet.
Det är ju främst lutheraner/protestanter som den andra halvan av de två miljarder kristna utgörs utav.

Det som också är till stor glädje för Humaniserna och andra allehanda ateister eller motståndare till kristendomen i allmänhet är ju just det att vi är splittrade.
Detta gäller kanske främst de protestantiska samfunden, då du på en och samma väg kan finna församlingar som har helt olika syn på synd, Gudstjänsten och till och med Gud själv.

Jag inbillar mig att problemet vi har inom Katolska Kyrkan inte är att vår tro och lära är felaktigt. Det är den inte, och vi har mycket goda skäl till varför vi tror på ditten och datten.

Jag tror även liturgin är viktig att bibehålla, eller utveckla med stor försiktighet, så den verkligen speglar det som är själva meningen med Gudstjänsten.
Detta är något som just har framtagits med största försiktighet inom Katolska Kyrkan (förstås med undantag för en del egensnickrad liturgi efter Andra Vatikankonciliet), hur man ska frambära offret inför Gud med värdighet.

Där vi kan lära oss mycket utav protestanterna/lutheranerna är hur en del av de har lyckats dels med att locka människor till de, kanske främst frikyrkorna då. Men också hur man lyckas knyta ihop församlingen till en gemenskap med grupper som har tätt kontakt och som i alla fall för en från utsidan som mig själv tycks ge stöd och hjälp till varandra på ett helt annat sätt än vad som blir naturligt när man bara pratar med varandra tio minuter efter Mässan (katolska ord för den viktigaste Gudstjänsten för den oinvigde).

Det är just den närhet som jag tror saknas inom Katolska Kyrkan, som i alla fall tycks finnas på ett annat sätt inom protestantiska/lutherska rörelser, och det missionerandet som också tycks ske på ett helt annat sätt - och som också ger frukt på ett helt annat sätt.

Ett samfund som speciellt fångat min uppmärksamhet är EFK, Evangeliska Frikyrkan och dess ordförande Stefan Swärd som exempelvis bloggar och ger sig ut och förkunnar det glada budskapet till, bland annat, berusade ungdomar på fredagskvällar.
Jag beundrar honom verkligen, och han tycks på många sätt vara en unik personlighet i det kristna Sverige av idag, med den ställningen, ansvaret och det han lyckas göra.

fredag 21 augusti 2009

Statusuppdatering

Som ni kanske märkt har jag inte varit överdrivet aktiv på sistone med att uppdatera bloggen. Framförallt beror det på mina studier. Faktum var att jag har haft problem med de antal poäng jag behövde för att få bli inskriven på universitetet för tredje och sista året på min nuvarande utbildning, och har kämpat för att få ihop tillräckligt med poäng, och situationen har också lösts, så att jag kommer få gå mitt tredje och sista år på utbildningen såsom planerat. Dock bör och lär jag prioritera ned att skriva av mig så mycket om sådant som upprör mig eller att bara skriva för att producera bloggposter exempelvis...

Nåväl, härnäst på min lista över saker jag ser fram emot är Stiftsungdomsdagarna 2009 4-6 september i Vadstena, som också samordnas med stiftsvallfärden.
Vore kul om ni som hade tänkt komma på någotdera hör av er antingen via en kommentar här eller via min e-post på minutz3@gmail.com

Kan dock inte lova för mycket då jag också ska hålla ordning och reda på en grupp :-P

Mera om bloggmötet hos Johan Stenberg: "Katolska bloggföreningens årsmöte"

måndag 3 augusti 2009

Nytt och Noterat om familjen

"Nytt och Noterat":s (bloggen tillhörande "Katolsk Observatör") redaktör är tydligen på semester i Filippinerna, men kan inte hålla sig och ger en mycket fin beskrivning av familjen:

..."Det är i familjen själva livet utspelar sig, någon rikedom i egentlig mening finns liksom ingen annanstans. Pengar är alltid välkomna, men om de inte kommer familjen till del skulle det vara en olycka. De enorma barnaskaror man möter var man än kommer i detta land är inget utslag av bristande kunskap, läs sexualundervisning. Tvärtom är det ett bevis på en alldeles förträfflig livsvisdom. Det är i barnen som framtiden ses, inte i det självcentrerade förverkligandet. Barn är alltid välkomna och alltid älskade, vare sig de är egna eller adopterade eller närståendes, innanför eller utanför äktenskapet. Och en förutsättning att ta hand om så många barn med knappa omständigheter är just en grundmurad familjestruktur, en välutvecklad sammanhållning där resurserna fördelas mera effektivt åtminstone på bynivå, än någonsin ett välståndssamhälle som Sverige kan åstadkomma. Just detta gör att ett lagstadgat tvåbarnsprogram inte har någon som helst framtid här. Och detta beror inte på kyrkan, utan på folkmentaliteten. "...

Nytt och Noterat: Nytt och Noterat från Asien

onsdag 29 juli 2009

Dumheter

Dumheterna riktigt haglar in från huvudstaden, i samband med Pridefestivalen.
Det dummaste uttalandet på riktigt länge måste dock komma från Malin Ekström, doktorand vid teologiska institutionen vid Uppsala universitet:
..."- Om Adam var en man finns det fortfarande tvetydigheter. Vi har, inledningsvis, bara Adam och Gud. Howard Eilberg-Schwartz argumenterar så här: Är det obehag för en homoerotisk relation mellan Adam och Gud som gör att man velat slå fast könsordningen i skapelseberättelsen?"...

Dagen: Svenska kyrkan aktiv på Pridefestivalen

Malin Ekström har hand om seminariet: "Skapade Gud oss hetero?".
Jag skulle snarare fråga Malin, "Skapade Gud oss dumma i huvudet?", för Bibelns budskap angående detta ämne, där saken är övertydlig och överspelad för länge sedan går inte att missförstå så länge man inte har något allvarligt fel i just huvudet.

I första Korinthierbrevet 6:9-11 kan vi exempelvis läsa: "Har ni glömt att ingen orättfärdig skall få ärva Guds rike? Låt inte bedra er. Inga otuktiga eller avgudadyrkare eller horkarlar eller män som ligger med andra män, inga som är tjuvaktiga eller själviska, inga drinkare, ovettiga och utsugare - ingen sådan får ärva Guds rike."

Erik Johansson har precis rätt inställning: ..."Erik Johanssons eget beslut att inte leva ut sin sexualitet grundar sig på att han inte ser att de finns täckning för det i Bibeln, även om han inte ser sig själv som mindre värd än någon annan. "...

Må Gud välsigna han och hans arbete.

Katolska Kyrkans Katekes:
2357 Med homosexualitet menar man relationer mellan män och kvinnor som känner sexuell dragning – exklusiv eller huvudsaklig – till personer av samma kön. Den antar mycket olika former under tidernas lopp och i olika kulturer. Dess psykiska ursprung har till stor del inte kunnat förklaras. Med stöd av Skriften som framställer homosexuella handlingar som i högsta grad klandervärda har traditionen alltid förklarat att ”homosexuella handlingar i sig själv är felaktiga”. De strider mot den naturliga lagen. De stänger av den sexuella akten från att ge liv. De har inte sitt ursprung i en känslomässig komplementaritet. De kan aldrig i något fall godkännas.

2358 Ett icke ringa antal människor uppvisar grundläggande homosexuella tendenser. Denna böjelse har objektivt sett en felaktig inriktning; för de flesta av dem utgör den en verklig prövning. Man skall ta emot dem med respekt, medlidande och finkänslighet. Varje tecken på orättfärdig diskriminering när det gäller dessa människor skall undvikas. Dessa personer är kallade att förverkliga Guds vilja i sitt liv, och om de är kristna är de kallade att med Herrens offer på korset förena de svårigheter de kan råka ut för på grund av sin läggning.

2359 Homosexuella personer är kallade till kyskhet. Genom självbehärskningens dygder, som fostrar till inre frihet, ibland med stöd av osjälvisk vänskap och med hjälp av bönen och den sakramentala nåden kan och skall de stegvis och beslutsamt närma sig den kristna fullkomligheten.

tisdag 28 juli 2009

Svenska kyrkan på pridefestivalen

Svenska kyrkan har tillsammans med studieförbundet Sensus (som Katolska Kyrkan med rätta nyligen bytte ut mot Bilda) planerat olika föreläsningar. (Program)

Här följer ett urval:
"Varför påven har fel - ett queerteologiskt brandtal
Påvens ökända jultal hävdar att det bara finns två kön och att dessa har bestämda sociala roller. Enligt påven är dessa givna av naturen och Gud, och det är en viktig moralisk uppgift att skydda dem från förändring. Dessa idéer möts här med argument från modern biologi, filosofi och teologi som visar på ett rikare sätt att tänka kring kön och sexualitet.
Medverkande: Niklas Olaison, queerteolog, idéhistoriker och präst i Svenska kyrkan
Tid och plats: måndag 27/7 12.00-12.45, Caféscenen" - detta var alltså den invigande föreläsningen, just snyggt sätt att säga att Katolska Kyrkan är huvudfienden för såväl HBT-lobbyn som Svenska kyrkan (officiellt).

"Butchar och femmes du inte trodde fanns: exemplet Rut
Bibelforskningen i Sverige har börjat tillämpa ett queert synsätt. Bibelforskaren Malin Ekström är en av få forskare i Sverige som använder queer teori i sin läsning av bibelns texter. Hon tolkar Ruts bok och hittar destabiliserande könsuttryck." - som om Rut skulle vara en "HBT-person", som gifte sig med den omtänksamme mannen?

Dagen: Sensus bjuder på tältandakt i Pride Park

DN skriver också: ..."Pride växer i år en storlek och sponsras av bland andra Volvo, Scandic, Taxi Stockholm och Swedbank."... - av dess kan vi märka väl Volvo och Swedbank, två företag som bett svenska staten om saftiga bidrag för sin verksamhet och som avskedat folk.

Vad gör de med pengarna?
De satsar det, tydligen, på en festival för sexuella perversioner.

Andra företag och organisationer att undvika är Casino Cosmopol (som ägs av staten... och som är huvudpartner), Bahnhof, Kulturhuset Stockholm (som vi skattebetalare också betalar för), Newsdesk, Onico, QX, RFSL, Scandic, Screenbolaget, Sickla köpkvarter, Size Mobile, SL (våra landstingsskattepengar, landstinget som inte har råd att vårda våra äldre...), Spanska turistbyrån i Sverige, Spendrups, Statoil, Stockholm - The Capital of Scandinavia, Stockholms Stadsteater (som finansieras av Stockholms Stad), Taxi Stockholm och Unionen.

Det är en diger samling företag och organisationer.
Framförallt är det dock tråkigt att många av dessa understöds av svenska staten eller på annat sätt är finansierad av våra skattepengar.
Är det verkligen rätt att prioritera en festival för sexuella perversioner framför vård av våra äldre och sjuka?

När man nyligen hört om ytterliggare nedskärningar i vård och omsorg så prioriterar man att satsa på en sexfestival för att upphöja det onaturliga till skyarna.

söndag 26 juli 2009

Homosexfrågan - igen...

Det har varit mycket kring den så kallade "homosexfrågan" de senaste dagarna, och veckorna. Kanske bland annat på grund av att Svenska kyrkan snart förväntas säga att de kommer "viga" samkönade par (Se t.ex. SvD:"Svenska kyrkans identitet hotad").
Detta kommer förstås få oerhörda konsekvenser, när ett religiöst samfund som påstår sig vara kristet och tillika har Bibeln som grund går stick i stäv med vad som står i Bibeln (ordagrant står snarare att "män som ligger med män" skall stenas, i Bibeln - så långt går förstås inte de flesta kristna, utan detta måste ses i ljuset av kärleksbudet, därmed är det synden och inte syndaren, den homosexuelle, som skall motarbetas).

Anglikanska kyrkan har redan varnat att man kommer säga upp bekantskapen (redan välsignelseakten av homosexuella par var mycket kritiserad).
Rysk-ortodoxa kyrkan har inte velat prata med Svenska kyrkan ens på avstånd efter det att man förde fram att man skulle ha välsignelseakt för homosexuella par.
Man kan helt enkelt konstatera att Svenska kyrkan kommer bli ett unikt undantag och det har från flera håll tagits upp att man ifrågasätter om Svenska kyrkan då kommer tillhöra den kristna gemenskapen.

I Litauen däremot, kan vi se goda tendenser, där man i och med en ny lag som bland annat förbjuder HBT-propaganda står upp för sunda värderingar i samhället (SvD Dagen).

Stefan Swärd ger en rejäl känga åt kritikerna av Litauens nya lag: ..."Nu är det ju inte inte särskilt märkligt att det finns restriktioner i vilken typ av information, annonsering m.m. man får rikta till barn- och ungdomar. Även i liberala västvärlden finns det mängder av restriktioner för vad man får säga i en skola, och vad man får säga i media och annat material som riktas till barn- och ungdomar. Flera av punkterna i Litauens nya lag uppfattas som ganska självklara i Sverige. När det gäller andra frågor har vi en motsatt agenda, det är förmodligen straffbart att hävda i en svensk skola att utlevd homosexualitet är synd - det är väl också en inskränkning i yttrandefriheten?"...

Stefan Swärd erkänner också (något) motvilligt också att han gillar Katolska Kyrkans värderingar: ..."Som evangelikal och protestant kan jag inte ställa upp på alla detaljer kring Katolska kyrkans syn på äktenskap och samlevnad, men jag är helt överens om huvuddragen. Jag menar att man i synen på äktenskapet mellan man och kvinna följer både Bibeln och den kristna traditionen. Och det leder till en restriktiv syn både på utlevd homosexualitet och aborter.

Sedan kan man naturligtvis ha synpunkter på att man i katolskt präglade länder låter kyrkans syn så starkt påverka även samhällets lagstiftning. Men jag har läst påvens instruktioner till katolska politiker i hur de ska agera för att främja en kristen familjesyn i samhälle och politik, och Litauens politiker agerar i enlighet med detta. Att hbt-rörelsen inte gillar detta är ju självklart, men att kristna inte förstår det, ställer jag mig frågande inför."...

Jag kan inte annat än att hålla med Stefan Swärd.
Självfallet delar jag inte hans misstänksamhet emot Katolska Kyrkan, men det är kul att vi katoliker kan finna att vi står enade samman med andra kristna och kanske även muslimerna i dagens Sverige kan bli våra vänner i försvarandet av de goda värderingarna. Förstås ser jag inga problem heller med att finna stöd för goda värderingar bland moralistiska ateister heller.

Vad Katolska Kyrkan anser om homosexuella handlingar är mycket klart och tydligt, och vi finner det i Katolska Kyrkans Katekes (paragraf 2357):
..."De kan aldrig i något fall godkännas."...

Däremot får vi aldrig någonsin glömma det som står om den homosexuelle i Katekesen, paragraf 2358:
..."Man skall ta emot dem med respekt, medlidande och finkänslighet. Varje tecken på orättfärdig diskriminering när det gäller dessa människor skall undvikas."...

Vad vi inte får glömma heller dock är att börja med oss själva först, och att finnas till för de i vår närhet som behöver det.

Michael Jackson - "Man In The Mirror"

..."I'm Starting With The Man In
The Mirror
I'm Asking Him To Change
His Ways
And No Message Could Have
Been Any Clearer
If You Wanna Make The World
A Better Place
(If You Wanna Make The
World A Better Place)
Take A Look At Yourself, And
Then Make A Change"...

torsdag 23 juli 2009

Gud e tebax

SvD: "Gud spelar en allt större roll på världsscenen"

Som många uppmärksammat så borde ateister rädas för tillfället, med tanke på religionens frammarsch i världen. Som också understryks i artikeln i SvD så kan teknologi och framsteg också innebära mer religiositet snarare en motsatsen.

..."”Det som man antog skulle innebära slutet för religionen – demokrati och marknader, teknologi och förnuft – samverkar i att göra den starkare.” "...

..."I Asien och Mellanöstern spelar religionen en allt större roll, och dess betydelse kommer sannolikt bara att öka i takt med den tekniska utvecklingen och demokratiseringen: ”Ge människor frihet att styra sina egna liv och de väljer, på gott och ont, ofta att ge religionen mer makt. Ge religiösa människor modern teknik och de använder den som regel för att sprida Guds ord till en allt större skara troende.”"...

I princip överallt i världen får tro och religion ett allt starkare inflytande över människors vardag och även det politiska livet. Sekulariseringen ses som en historisk parentes, och Europa som en kvarleva från denna.

..."Och ”när det gäller intensiteten – ett fenomen som är svårt att mäta – verkar den ha ökat i stort sett överallt utom i Europa under det senaste halvseklet”, skriver Micklethwait och Wooldridge."...

..."För Micklethwait och Wooldridge ter sig emellertid, som sagt, Europa som det stora, historiska undantaget."...

Frågan är förstås hur man kan ändra på detta, för som det skrivs i artikeln, ”Vi tror att religionen kommer att leva upp i Västeuropa, men Europa kommer inte desto mindre att förbli en övervägande sekulariserad kontinent”, kan mycket väl vara en realitet. Personligen tror jag på att just helt ut använda de tekniska möjligheter vi har till förfogande, men också erbjuda en verklig plats (IRL) där man kan känna sig hemma, välkommen och ha möjlighet att diskutera de stora frågorna (de små också förstås, såsom vilka frukostflingor som är godast..).

Nyckeln ligger förstås i att vara en god människa (och god vän) och leva ut sin tro.
Det gör folk nyfikna, och kanske ger en öppning för det kristna budskapet.

Varför inte bjuda in till församlingen, vår familj, då?

onsdag 8 juli 2009

Nej till preventivmedel - Ja till Livet

Fick idag ett extra-insatt nummer av Ja till Livets tidning "enim".

Anledningen heter "Svik inte ungdomarna".

Det är förmodligen en av de mest hedervärda kampanjerna i Sverige någonsin vi talar om här. Ja till Livet vill helt enkelt informera om att preventivmedel - faktiskt - inte skyddar mot alla sexuellt överförbara sjukdomar. Något som de svenska myndigheterna gärna mörkar på (men precis som man nämner så mörkas sällan fakta i andra frågor).

Från ledaren av Gunilla Gomér, sjuksköterska och orförande för Ja till Livet: ..."Att en tidig sexdebut eller många sexualpartners medför mångdubbelt ökad risk att få könssjukdomar berättas inte. Att herpes, hiv och hpv är obotliga (även om hpv kan självläka) får inga ungdomar höra. Att varje abort är stoppar ett hjärta som slår är en lika undantryckt sanning. "...

Ja till Livet kritiserar starkt regeringens förslag om att bota ökade sexuellt överförbara sjukdomar med samma medicin. Mantrat är "Regeringsutredning föreslår ännu mer av den misslyckade sexualpolitiken".

Kampanjen kommer att gå till såhär enligt Ja till Livet (ett urklipp):
..."Ja till Livet vill genom annonser och så kallad viral marknadsföring ge ungdomar saklig information om konsekvenserna av sexuellt risktagande och abort, något svenska myndigheter egentligen borde göra. " - detta skall alltså ske i mitten av juli är tanken.

Det nämns flertalet gånger om att upplysa om riskerna med sexuellt risktagande och att faktiskt just se sexualiteten såsom en riskfaktor.

Sammanfattningsvis synes det vara en mycket hedervärd kampanj från Ja till Livet som förtjänar all uppmuntran och säkerligen även ekonomiska bidrag om sådant går att uppbringa.

Kanske detta är detta startskottet för att kyskhet skall bli normen igen?

Mera läsning:
"Mer av samma" löser inte Sveriges misslyckade sexualpolitik

onsdag 10 juni 2009

Humanisterna lovprisar Svenska kyrkan

"Kristendomen växer i världen just nu, inte minst i länder som Centralamerika, Sydamerika, delar av Asien och det är en mycket konservativ och dogmatisk kristendom som växer, det är en kristendom som trakasserar homosexuella, som fängslar kvinnor för att dem har gjort illegala aborter med långa fängelsestraff, 70 000 kvinnor varje år dör i sviterna av illegala aborter, för att de inte har tillgång till legala aborter. Det är kristendomens sanna ansikte internationellt. Det är inte den svenska, liberala, moderna, mjuka Svenska kyrkan. Den är naturligtvis mycket, mycket bättre, så att säga, än den här kristendomen. (Christer Sturmark bjuder här i slutet på ett leende över hela ansiktet)" - Christer Sturmark, ordförande Humanisterna

"Katolska Kyrkan är uppenbarligen ett stort problem, samtidigt som privat tro på den mer liberala Svenska kyrkan är ett mycket mindre problem. " - Henrik Thomé

..."man skall se på det kristna arvet ungefär som vi ser på det asatroende, alltså vår gamla asatro, alltså man behåller dem bitar som är bra men man tar bort dem bitarna som är dåliga. Lite som Svenska kyrkan gör i Sverige faktiskt, att man tar bort det som är gammaldags och inte bra och behåller det som alla är överens om, och tycker är fint och bra."... - Knut Stahle, styrelseledamot Unga Humanister

Självfallet utmålas Katolska Kyrkan som ett av de största hoten, och Svenska kyrkan som positivt.
Med rätta förstås, från liberala ateisters synvinkel.

Humanisterna


Om någon har missat det så har föreningen Humanisterna satsat stort med annonser i tidningar och på stan med kampanjen "Gud finns nog inte".

Resume.se: Gud finns nog inte
Dagen: ”Humanisternas kampanj har endast i syfte att svartmåla troende”
Dagen: Ny kampanj av Humanisterna

måndag 8 juni 2009

Min resa till kristendomen och Katolska Kyrkan

Johanna G (med bloggen "På vacklande ben") önskade med anledning av bloggens tvåårsjubileum: "Jag skulle nämnligen gärna höra dig berätta om hur och när du började intressera dig för den kristna tron och vad som fick dig att fastna just för katolska kyrkan."

Jag skulle vilja påstå att min trosresa började förmodligen långt innan jag förstod det. (Se Bibeln: Psaltaren 22:10-11: "Det var du som hämtade mig ut ur moderlivet och lät mig vila trygg vid min moders bröst. På dig är jag kastad ända från modersskötet, redan i moderlivet var du min Gud.")

Det första minnet av "sökande" efter Gud, som jag skäms ganska mycket för nu, är hur jag kunde kasta pilar på en piltavla och liksom "utmana" Gud att om Han fanns så skulle Han låta alla pilarna hamna mitt i prick (precis som för Pippi Långstrump..). Jag gissar på att jag kanske var en åtta-nio år då. Till detta skall förstås tilläggas att ingen i min familj kan nog egentligen kallas religiös. Vi går i (Svenska) kyrkan när det är bröllop, dop eller begravning. Det är typ det. Inget tal därhemma alls om tro egentligen.

Gud är ju bara ett ord man använder såsom kraftuttryck, eller hur?

Som en del kanske känner till hos mig så har skräckfilmer, rysare och dylikt en speciell plats i mitt hjärta, och filmer överhuvudtaget förstås. Kanske just skräckfilmer och rysare just öppnade ögonen för att det finns en Katolsk Kyrka från början, med präster som utför exorcism och som jagar bort demoner och dylikt. Den film, om jag skulle välja en film, som faktiskt fick mig att fundera riktigt mycket kring livets mening, vår existens, Universum och allting måste ändå ha varit "Donnie Darko". Jag skulle till och med vilja påstå att den var mycket avgörande för att jag kom till tro överhuvudtaget, just på grund av att den på något sätt fick mig att verkligen fundera. Jag skulle dock inte generellt vilja rekommendera Donnie Darko. För många är den alldeles för mörk, och för de flesta tror jag snarare den är destruktiv för tron än uppbyggande. Vad som slår mig i många filmer, och i videospel också (som också är ett intresse) är striden mellan gott och ont.

Världen tycks vilja säga till oss hela tiden "det finns inget gott eller ont!" men så är inte sanningen.

Det ser faktiskt vem som helst att så förhåller sig inte världen.

Under min uppväxt har främst varit ateistisk moralist. Ateist då jag hela tiden ansett mig vara så logisk och vill alltid ha belägg för det som jag tycker och tänker. Moralist vet jag faktiskt inte riktigt varför jag var som ateist, mest magkänsla skulle jag vilja påstå. Det är först såhär efteråt jag har förstått att jag förmodligen var moralist också, eftersom jag motsatte mig mycket av det som andra (ateister) ansåg ofelaktigt såsom självbefläckelse (onani), sex utanför äktenskapet, osv.

Det jag däremot spirituellt haft en tjusning för i hela min uppväxt, kanske främst på grund av mina japanska influenser som jag fick från att se mycket på anime och läsa mycket manga såväl som att spela tevespel förstås, är buddhismen. Det faktum att man inte tror på Gud tycktes mig vara viktigt, men att man ändå trodde på andar och dylikt skrämde mig bort från det hela...

Den organisation som jag var mest intresserad för under denna tid, som jag också redovisade om på högstadiet, var Soka Gakkai. Jag var mycket inne på deras hemsidor och läste om deras tro. Man kan säga att deras spiritualitet går ut på att "chanta" (det vill säga skrika) ut olika ord, vilket ska ge en bättre karma. Soka Gakkai sägs också vara ökända för deras aggressiva metoder i Asien, vilket jag avfärdade som förtal, men allvarligt talat vet jag inte hur det förhåller sig. Faktum är ju att deras ledare (i Japan förstås) satt fången då Japanska staten ville samla alla under en och samma tro då man krävde enhet i leden.

Mitt "nästa stopp" i trosinriktningar var Islam. Mest kanske för att jag hade hört så vitt skilda åsikter om tron, så ville jag mest studera tron ifråga. Så jag gick till källan. Koranen. Jag läste helt enkelt sida upp och sida ner. Läste kanske 60 eller 80 sidor, samtidigt som jag fick mycket olika budskap från olika muslimer om Islam så verkade Koranen tydlig. Döda de otrogna, bland annat. Döda de som inte håller med Islam. Kanske till och med våldta och sedan döda, om jag minns rätt. Det var ganska groteskt i vilket fall som helst, och jag kunde inte riktigt se någon röd tråd i budskapet. Jag förstod faktiskt inte vad budskapet, det viktiga i Islam var.

Allvarligt talat tror jag inte att jag kan säga mig veta vad det viktigast är i Islam (borde vara tillbedjan av Gud, men jag kan inte säga att jag är säker på det).

Det som faktiskt ledde mig vidare till kristen tro, måste jag erkänna, var en webbsida från mormonerna. Jag kommer inte riktigt ihåg hur jag hittade till sidan ifråga, men jag kommer ihåg budskapet, att leva efter Guds tio budord. Inte bara i handling, utan även i hjärtat och i tanken.

Det var ett radikalt budskap till mig.

Jag kände mig utmanad och tänkte helt enkelt "varför inte? Vad kan det skada?" - tydligen mer än jag då visste...

Det som faktiskt gjorde att jag inte gick vidare på trons väg tillsammans med mormonerna var ganska enkelt. De hade haft månggifte. Det räckte för mig som anledning egentligen.

Då visste jag förstås inte så mycket om deras andra tro, om att man kan bli en gud själv och annat kul..

Så, resan fortsatte till den kristna tron.

Som "etnisk svensk" - som det så fint heter - ville jag förstås inte vara allt för konstig.

Alltså kändes det som att det var Svenska kyrkan som gällde. Men jag ville veta vad grunden var. Grunden var Luther, och det var där det verkligen gick utför...

Jag läste om Luther och om protestantismen i allmänhet och blev mer och med förvånad, hur Martin Luther hade skrivit en bok om hur man skulle döda alla judar, bränna deras hus till grunden, att de var Djävulens exkrementen och annat trevligt.

Var denna man verkligen en kristen? Det var den spontana tanke som dök upp hos mig.

Det som helt och klart fick mig att vända mig emot Svenska kyrkan och söka helt annanstans var när jag besökta Svenska kyrkans hemsida och deras "frågos och svar" om tron. Här skrev präster och annat folk inom samfundet ifråga om att det var helt okej med sex utanför äktenskapet, med självbefläckelse (onani) och allehanda annat.

Jag som trodde att kristna hade en högre moral, tji fick jag, inte ens min moral som ateist kunde de leva upp till.

Men jag visste ju att en högre moral fanns hos de kristna, jag hade ju läst att mormonerna (som jag ju dock förstod att de inte var kristna när jag förstod att de hållit på med månggifte) delade mycket av min moral och etik, men även ställde än högre krav på min moral och etik (ifråga om abort och "homosex" exempelvis) än jag för tillfället hade tillägnat mig.

Så, kanske framförallt tack vare Martin Luther blev jag ivägskrämd från allting protestantiskt, men mycket också tack vare Svenska "kyrkan" (faktum är att jag idag dock skulle vilja påstå att jag har en respekt för de flesta andra kristna samfund - förutom just Svenska kyrkan - för det i dessa ändå finns en uppriktighet i tron, en uppriktighet som inte finns från Svenska kyrkan centralt åtminstone). Det enda positiva minne jag har var en "prästinna" i Svenska kyrkan i min "hemförsamling" kan man säga som tydligt var emot homosex och att "ta på sig själv". Det gav mig i alla fall en tydlig indikation i mina tidiga år att kristendomen stod för det som var moraliskt och etiskt korrekt på ett sätt.

Men man kan lugnt säga att det som gjorde mig alltmer intresserad av Katolska Kyrkan var kanske för att det var den första kyrkan. Det var liksom Kyrkan, det var den insikten som jag alltmer började komma till, när jag var kanske 17 år. Jag blev också alltmer övertygad om att det som kristendomen stod för inte bara var sant, utan även logiskt och därmed också sant.
Självfallet finns det mycket i den kristna tron som är mycket ologiskt, som övergår det mänskliga förståndet, men moralen och etiken, vad man gör och inte bör göra, kändes mycket logisk. Moralen och etiken som påverkade mig själv och mitt eget leverne har nästan varit densamma som tidigare, då jag strävat efter att göra det som är gott, på något sätt och vis, å andra sidan har jag sett det som att andra människor i viss utsträckning får göra lite som de vill.

Vad jag inte förstått och som jag också började förstå såsom identifierande mig själv i den katolskt kristna tron var ju att detta i praktiken är som att låta en vän (jag försöker se alla människor såsom mina vänner, även om jag inte känner de) åka med full fart i en bil direkt mot ett stup. Det goda att göra då är ju faktiskt att säga till denne att den håller på och skada sig själv. På samma sätt ser jag det numera med mycket annat, att jag försöker att säga till mina vänner om det som jag tror skadar (det som vi kallar synd) - men för det behöver man ju inte nödvändigtvis använda den terminologin som jag som troende använder mig utav, utan som sagt finns det ju andra mer påtagliga konsekvenser man kan lyfta fram som konsekvenser av saker och ting som går emot moralen och/eller etiken.

Vid juletid 2006 så fick jag i alla fall modet att börja gå i min närmaste Katolska Kyrka. Då var jag i praktiken nästintill övertygad om att ja, den kristna tron såsom Katolska Kyrkan förklarar den är sann i det mesta väsentliga. Det handlade inte alls om att jag liksom valde församling efter var jag "kände" mig mest hemma eller mest välkommen, utan om att jag verkligen var ute efter det som var sant. Det är också vad jag tror mig har funnit, just den fullständiga sanningen.

Inte en sanning. Inte min sanning. Utan den fullständiga, universala sanningen som är densamma oavsett om jag bor och lever i Sverige, Kina, eller USA. Oavsett om jag lever på 1000-talet, 2000-talet eller 3000-talet.

Men om jag inte har belyst detta tillräckligt så just detta om gott och ont har spelat stor roll för mig. Vad som är gott och vad som är ont. Var de bådadera härstammar ifrån. Många tycks idag förneka gott och ont, trots att vi ser det framför näsan varje dag, tycks det. Det finns mycket att bli upprörd över, det finns också mycket att glädjas för. Det gäller att försöka hitta det som är gott, och ju mer jag har kontemplerat över vad allting handlar om så har jag bara kommit till ett enda ord som kan sammanfatta allting, som drog mig till kristendomen och till Katolska Kyrkan och som alla människor förtvivlat söker:

KÄRLEK

torsdag 4 juni 2009

Liknelse om bikten

Hittade denna underbara liknelse om bikten, Försoningens Sakrament, på Sveriges Unga Katolikers webbsida:

"ÅTTA GODA SKÄL VARFÖR JAG ALDRIG TVÄTTAR MIG

1. Som barn blev jag jämt tvungen att tvätta mig.
2. Människor som tvättar sig tror att de är renare än andra människor. De är hycklare
3. Det finns så många olika sorters tvål att jag inte vet vilken som är bäst för mig.
4. Jag har tvättat mig tidigare men det blev så långtråkigt att jag har slutat.
5. Jag tvättar mig fortfarande men bara vid speciella tillfällen, t.ex. till jul, påsk och pingst.
6. Ingen av mina vänner eller bekanta tvättar sig.
7. Jag är fortfarande ung men när jag blir gammal kommer jag kanske att tvätta mig.
8. De som gör tvålen är bara ute efter mina pengar.

(kyrkoherde Sidney Laing, Dublin)"












Uppdatering: jag förstod det som att det faktiskt var bikten de menade, men tydligen är det kyrkobesök i allmänhet som menas; "Parodying the excuses people give for not attending church, a pastor wrote in his parish paper a satirical piece called, "Ten Reasons Why I Never Wash," including: "

lördag 30 maj 2009

Faust, Midas, And Myself

Har hört den här låten ett flertal gånger, och och den ger mig alltid gåshud.
Jag vet vem jag tänker på när jag hör låten.

Switchfoot - "Faust, Midas, And Myself"
This one's about a dream
I had last night
How an old man tracked me home
And stepped inside
He put his foot inside the door
And gave a crooked smile
Something in his eyes
Something in his laugh
Something in his voice
That made my skin crawl off

He said, "I've seen you here before
I know your name.
You could have your pick
Of pretty things.
You could have it all
Everything at once.
Everything you've seen,
Everything you'll need,
Everything you've ever had in fantasies."

"You've one life,
You've one life.
You've one life left to lead."

I woke up from my dream
As a golden man
With a girl I've never seen
With golden skin
I jumped up to my feet
She asked me what was wrong
I began to scream
I don't think this is me
Is this just a dream
Or really happening?

What direction?
What direction?
I'm splitting up!
I'm splitting up!
This is my personal disaffection

What direction? What direction?
What direction now?

I looked outside the glass
At golden shores
Golden ships and masts
With golden cords
As my reflection passed
I hated what I saw
My golden eyes were dead
And a thought passed through my head
A heart that is made of gold can't really beat at all

I wanted to wake up again
Without a touch of gold

What direction?
Death or action!
Life begins at the intersection.

I woke up as before
But the gold was gone
My wife was at the door
With her night robe on
My heart beat once or twice
And life flooded my veins
Everything had changed
My lungs had found their voice
And what was once routine
And what was once routine was now the perfect joy

You've one life
You've one life
One life left to lead

fredag 29 maj 2009

Skarpsynt om Sverige just nu

Fredrik Norberg har i bloggposten "Lite blandade mediakommentarer..." gjort en skarpsynt bedömning av Sverige i nuläget som tydligen är enklare att göra utifrån (Österrike i detta fall): ..."Piratpartiet är näst största parti i väljargruppen 18-29 år! Detta enligt en opinionsmätning inför det stundande Europaparlementsvalet gjord av Temo. Min spontana reaktion är: Vad är det för fel på 80/90-talisterna!? Är min generation så degenererad att man bara tänker på sitt förbannade nedladdande, sina cocacolabesudlade tangentbord, sina Idol-indoktrinerade jag? Är fildelning verkligen de viktigaste politiska prioriteringarna? Allvarligt!? Massarbetslöshet, mest våldtäkter i hela Europa, anlagda bränder och upplopp, odugligt försvar med ryssen 30 mil bort, ökade könssjukdomar, massaborter m.m. m.m: men nej, nej: fildelning, det är det viktiga för min generation - hade jag inte varit prästkandidat hade jag svurit en lång ramsa!!

I sin kampanj för ett bevarande av Bidragssverige fick vi igår i Aftonblaskan läsa om "det nya tuffa Sverige". Ni vet landet där varje familj har en gigantisk platt-TV, minst en dator, kanske två bilar, där ungdomar bor i egen lägenhet trots att de inte har jobb, m.m. I det "nya tuffa Sverige" bor en 21-åring som "inte har råd att äta". Han är så rädd, han har fått inkassobrev vilket citat leder till att han inte kan "byta lägenhet eller köpa på avbetalning". Jaså, folk svälter alltså... har det blivit så illa sedan jag flyttade?"...

onsdag 27 maj 2009

Evangelisation i Sverige?

Jag har funderat en del på det här ämnet. Evangelisation. I Sverige.
Det är många, många människor här i Sverige som inte har en relation till Gud. Som kanske kallar sig kristna men inte vet vad det innebär. Som är medlemmar i ett kristet samfund men inte förstår vad det innebär.

Sedan har vi förstås en hel del som faktiskt aktivt motarbetar kristendomen och Gudstro i allmänhet. De är förstås inte alls lika många, utan de flesta är förmodligen (inbillar jag mig) "ljumna". De är varken kalla eller varma. (Uppenbarelseboken 3:15-16: Jag känner dina gärningar: du är varken kall eller varm. Jag skulle önska att du vore antingen kall eller varm. Men nu, då du är ljum och varken varm eller kall, skall jag utspy dig ur min mun.)

Det jag har funderat på är vad som är bästa sättet att evangelisera. Jag försöker ju gärna med min blogg, och i min vardag förstås (att föregå med gott exempel så gott jag kan) men har också försökt med ett katolskt forum som nu verkar ha självdött...

Funderar på om exempelvis en YouTube-kanal med vittnande om kristen katolsk tro och kanske samtal med katolska präster om frågor som berör och upprör skulle vara det rätta. Jag tror i alla fall ett forum där Kyrkans män och kvinnor får tala till punkt om vad Katolska Kyrkan verkligen lär och tror är viktigt. Då verkar kanske inte tron så konstig som den bild som målas upp i sekulära media idag.

Catholics Come Home "Testimonials"


Var bara tvungen att ha med en reklamfilm för mormonerna, science-fiction-nörd som jag är, men också då mormonerna när det kommer till moral och etik har en hel del gemensamt med oss katoliker...
Mormon Ad - Homefront - SciFi

I filmen framkommer ett antal viktiga värden som vi katolskt kristna också håller med om, kanske främst det faktum att familjen är det näst viktigaste (bara efter Gud). Men också framkommer det i denna - och i flera andra videor som mormonerna producerat - vikten utav att mannen också är delaktig i barnens uppväxt, inte bara kvinnan

tisdag 26 maj 2009

Guds godhet

Teija (som har bloggen "Katolsk mamma på nätet") önskade ett inlägg om Guds godhet: "Jag vill gärna att du utvecklar dina tankar om Guds godhet mot dig personligen. Om det inte är för privat, förstås. Då kan du gärna skriva om Guds godhet i allmänhet. Att läsa vad andra skriver om Guds godhet gör mig mycket lycklig!"

Jag tänkte försöka mig på bådadera, både den personliga aspekten och den mer allmänna. Först och främst kan jag väl komma med en varning, jag kan inte helt till 100% säga att jag vet exakt vad som menas med "Guds godhet", men jag skall försöka mitt bästa att fundera i utgångspunkten ur detta.

Rent allmänt så inbillar jag mig att många sätter nästan likhetstecken mellan Guds godhet och Hans nåd. Så som jag uppfattar Guds godhet handlar det mera om att Han låter mig leva, allt som oftast, att Han ger mig friheten till mycket, men också de gåvor som Han har givit mig.

Det betyder förstås inte att Han låter mig leva precis som jag vill. Att hela tiden bara göra det som jag själv önskar skulle inte bara vara egoistiskt, det skulle vara självdestruktivt också. Det skulle dessutom i det längre perspektivet förstås leda till en tomhet. Meningen med livet är knappast att tillfredsställa sina lustar.
Inte utan sin rätta kontext i alla fall.

Det kanske inte ser mycket ut för världen de gåvor som jag har fått, och de kanske egentligen för de flesta inte ser ut att vara så speciella, men personligen är jag mycket tacksam över det jag har välsignats med. Varje kväll tackar jag Gud för allting Han har välsignat mig med.

Exempelvis min familj. Den må inte se mycket ut för världen - verkligen inte - men i alla fall har jag en familj. Det är mycket mer än många andra har här på vår jord. Det är ingen perfekt familj - långt därifrån. Det är snarare en mycket splittrad familj som jag har. Men det är en underbar familj jag har. Trots allt.

Jag kanske är barnslig när jag främst tänker på Guds godhet när jag får njuta av någonting (det må vara godis, glass, en god bok, en film eller vad som helst nästan) men det är då jag inbillar mig att det är på grund av Guds godhet. Visst är det så till viss del, ty Han tillåter ju allting, och det är ju knappast så att glass, godis, böcker eller filmer är någonting helt igenom ont. Verkligen inte. Tvärtom.

Däremot får man (jag) ibland dåligt samvete när man tänker på det faktum att man tillhör en ytterst utvald klick här i vår värld, medan de flesta andra får kämpa för varje dag som de vill leva, när man läser om afrikaner som haltar sig fram mil för att kunna delta i den Heliga Mässan (den katolska Gudstjänsten). Men samtidigt finns det ju många människor här i vår (min) närhet som utsätter sig själva för ondo, såsom droger (det må vara alkohol, narkotika eller vadhelst), våld och sexmissbruk.
Det blir ju plötsligt mera komplicerat då, än fallet i andra länder, här har vi ju människor som mer eller mindre väljer något utav ondo. Men Gud tillåter det.

Jag tackar Gud för Hans godhet att Han hjälper mig att motstå många frestelser, att Hans Ord, Herrens namn och Jesus Kristus fördriver många demoner från mitt sinne.
Jag tackar Gud för Hans godhet att Han hjälper mig att bära de kors jag fått att bära.
Jag tackar Gud för Hans godhet för de kors Han har givit mig att bära, som jag ännu inte själv förstår meningen med.

Men jag är trygg i förvissningen om att Gud min Fader har givit mig de kors jag har att bära utav en anledning. Ty allting har en mening i våra liv, såväl medgång såsom motgång.

Gud är ju som bekant allting som är gott. Men det är inte hela sanningen. Han är allting som är gott - i sin rätta kontext. Gud är inte alltid rätt - inte utan sin egen rätta kontext. Den kontexten finner vi i Katolska Kyrkan, som ju Jesus Kristus själv grundade, då vi inte bara har Bibeln, utan även Traditionen som Jesus Kristus startade (bland annat en så kallad "muntlig tradition" då det finns mycket mera än vad som skrev ned i Bibeln som är viktigt för den kristna tron...).

När jag också ser tillbaka på mitt liv, innan jag blev kristen och katolik, tackar jag Gud för hans godhet mot mig, att jag ändå välsignades med moral och etik till viss del, och att jag inte drabbats av den bild på sexualiteten som verkar vara rådande, eller fastnade i drogmissbruk eller helt enkelt tog livet av mig.
Jag tackar förstås också Gud att Han i sin godhet låtit mig leva, låtit mig klara så mycket att jag har kunnat i alla fall få ta del av den Eviga Sanningen.

Men kanske framförallt tackar jag Gud för Hans godhet att Han ger mig chansen att vittna. Att vittna om mitt liv, och det som är allra, allra viktigast i mitt liv, min relation med Gud och att jag är en del av Guds Kyrka, den Heliga Katolska Kyrkan som alltid och för evigt står för densamma eviga sanning.

Det är verkligen Guds godhet.
Att jag har chansen att vittna om Hans Rike, att kunna dela glädjen och längtan om närhet till Gud min Fader med andra, och att kunna stilla denna längtan i den Heliga Katolska Kyrkan.

lördag 23 maj 2009

Maj - Marias månad

Förra lördagen, för precis en vecka sedan alltså, 16.5.2009, fick jag en spontan inbjudan från en god vän som även är katolik att göra en "Majvallfärd" som han så kallade det.

May Feelings II


Detta innebar tydligen att be Rosenkransen och vallfärda till en avbild av Heliga Jungfru Maria. Man kan väl minst sagt säga att det var behövligt. Trots att jag har upplevt Rosenkransen som en mycket kraftfull bön så tar jag mig sällan tid att be den eller till vår Helige Moder. Allt som oftast ber jag istället direkt till Gud, då gärna "Fader Vår". Tydligen skall man inte be "Ty Riket är ditt och makten och härligheten i Evighet" såsom jag lärt mig och kan i ryggmärgen fick jag veta, någon bra förklaring till varför det föhåller sig på detta viset vet jag tyvärr inte.

Man kan väl säga som så att vi fick en del konstiga blickar när vi gick runt på Stockholms gator och bad rosenkransen..

May Feelings


Förresten, en tanke bara, det finns ju många olika trosinriktningar där det vittnas om och berättas om tron på många olika språk, t.ex. har ju Scientologerna en egen videosajt, och många vittnar på till exempel YouTube om kanske framförallt Islam, men en hel del katolskt finns förstås också, men då främst på engelska, eller andra språk än svenska i alla fall.

Skulle det inte gå att skapa en YouTube-kanal med folk som vittnar om sin katolskt kristna tro, och där man når ut med många olika delar av den katolska tron och läran?

En av mina favoriter är helt klart "That Catholic Show"