Katoliker och protestanter

Har funderat på detta ett tag, att om man skulle kunna lyckas få tillbaka lutheranerna/protestanterna hem till Katolska Kyrkan skulle mycket vara vunnet.
Det är ju främst lutheraner/protestanter som den andra halvan av de två miljarder kristna utgörs utav.

Det som också är till stor glädje för Humaniserna och andra allehanda ateister eller motståndare till kristendomen i allmänhet är ju just det att vi är splittrade.
Detta gäller kanske främst de protestantiska samfunden, då du på en och samma väg kan finna församlingar som har helt olika syn på synd, Gudstjänsten och till och med Gud själv.

Jag inbillar mig att problemet vi har inom Katolska Kyrkan inte är att vår tro och lära är felaktigt. Det är den inte, och vi har mycket goda skäl till varför vi tror på ditten och datten.

Jag tror även liturgin är viktig att bibehålla, eller utveckla med stor försiktighet, så den verkligen speglar det som är själva meningen med Gudstjänsten.
Detta är något som just har framtagits med största försiktighet inom Katolska Kyrkan (förstås med undantag för en del egensnickrad liturgi efter Andra Vatikankonciliet), hur man ska frambära offret inför Gud med värdighet.

Där vi kan lära oss mycket utav protestanterna/lutheranerna är hur en del av de har lyckats dels med att locka människor till de, kanske främst frikyrkorna då. Men också hur man lyckas knyta ihop församlingen till en gemenskap med grupper som har tätt kontakt och som i alla fall för en från utsidan som mig själv tycks ge stöd och hjälp till varandra på ett helt annat sätt än vad som blir naturligt när man bara pratar med varandra tio minuter efter Mässan (katolska ord för den viktigaste Gudstjänsten för den oinvigde).

Det är just den närhet som jag tror saknas inom Katolska Kyrkan, som i alla fall tycks finnas på ett annat sätt inom protestantiska/lutherska rörelser, och det missionerandet som också tycks ske på ett helt annat sätt - och som också ger frukt på ett helt annat sätt.

Ett samfund som speciellt fångat min uppmärksamhet är EFK, Evangeliska Frikyrkan och dess ordförande Stefan Swärd som exempelvis bloggar och ger sig ut och förkunnar det glada budskapet till, bland annat, berusade ungdomar på fredagskvällar.
Jag beundrar honom verkligen, och han tycks på många sätt vara en unik personlighet i det kristna Sverige av idag, med den ställningen, ansvaret och det han lyckas göra.

I'm going to Purgatory!

Kommer till Skärselden - i alla fall om man ska tro ett webbtest :-P

The Dante's Inferno Test has sent you to Purgatory!
Here is how you matched up against all the levels:

Level	Score
Purgatory (Repenting Believers)	Extreme
Level 1 - Limbo (Virtuous Non-Believers)	High
Level 2 (Lustful)	Very Low
Level 3 (Gluttonous)	High
Level 4 (Prodigal and Avaricious)	Low
Level 5 (Wrathful and Gloomy)	Moderate
Level 6 - The City of Dis (Heretics)	Very Low
Level 7 (Violent)	Moderate
Level 8- the Malebolge (Fraudulent, Malicious, Panderers)	Moderate
Level 9 - Cocytus (Treacherous)	Very Low

Take the Dante's Inferno Hell Test

Det intressanta är ju förstås, tycker jag, att testet bygger på katolsk lära och tro.
Man undrar ju vart lutheraner/protestanter som inte tror på Skärselden hamnar...
(Mig veterligt är det ju dessutom nästan bara helgon som går direkt till Himmelriket. )
Kan ju bli lite komiskt om man som lutheran/protestant kommer till Skärselden och bara "Nej, men vaddå, Skärselden finns ju inte!" - undrar om man blir omplacerad då?

Purgatory

---

You have escaped damnation and made it to Purgatory, a place where the dew of repentance washes off the stain of sin and girds the spirit with humility. Through contrition, confession, and satisfaction by works of righteousness, you must make your way up the mountain. As the sins are cleansed from your soul, you will be illuminated by the Sun of Divine Grace, and you will join other souls, smiling and happy, upon the summit of this mountain. Before long you will know the joys of Paradise as you ascend to the ethereal realm of Heaven.

Katolska Kyrkans Katekes om Skärselden:
1031 Kyrkan kallar denna slutliga rening av de utvalda, vilken är något helt annorlunda än de fördömdas straff, för skärselden (reningsorten). Kyrkan har formulerat trosläran om skärselden framför allt på koncilierna i

Florens^[18] och i Trient.^[19] Kyrkans tradition som hänvisar till vissa texter i Skriften^[20] talar om en reningseld: [954; 1472]

Man måste tro att det före domen finns en reningseld för sådana synder som kan anses vara av mindre allvarligt slag. Så förkunnar han som är Sanningen själv, då han säger att den som har hädat den helige Ande inte skall få förlåtelse vare sig i denna världen eller i den kommande (Matt 12:32). I enlighet med det som sägs här kan vi förstå att vissa synder kan få förlåtelse i denna värld, men andra i den kommande.^[21]