Bloggutmaning - läsupplevelser

Fick en bloggutmaning från Bitte att svara på frågor om läsupplevelser.

1. Tre viktiga läsupplevelser under din uppväxt?
"The Hitchhiker's Guide to the Galaxy" av Douglas Adams (eller "Liftarens guide till galaxen" som den heter på svenska, otroligt intressant bok som jag anser reflekterar många olika sidor av den mänskliga naturen, och våra olika egenheter, men också om hur otroligt annorlunda saker och ting kan vara gentemot det man förväntar sig. En bok som jag gärna läser om.

"Tuesdays with Morrie" av Mitch Albom (eller "Tisdagarna med Morrie" som är den svenska titeln) som jag läste innan jag kom till tro som gör upp med en hel idéer, bland annat den otroliga i det närmaste besatthet om ungdom, skönhet och materialism.

"Around the World in Eighty Days" av Jules Verne (svensk titel "Jorden runt på 80 dagar") som jag läste under en ganska turbulent tid i mitt liv på många sätt, närmare bestämt sommaren 2006, då jag hade stora kval då jag nyss hade börjat känna mig närmandes den kristna tron, eller tro överhuvudtaget, samtidigt som jag var övertygad ateist och socialist. Allt detta i Italien, med tillhörande besök i Vatikanen och Peterskyrkan. Kanske boken höll mig borta från att bli galen, och istället fokusera på något annat än den interna konflikten. Vissa delar klarades upp, utav konflikten alltså, men boken ifråga var en av de bättre och mera fängslande utav de som jag har läst.

2. Tre viktiga serieupplevelser under din uppväxt?
"Kalle Anka & Co" förmodligen den serietidning jag läst största delen och mest utav min uppväxt, var något utav en tradition förut att jag fick en årsprenumeration av Kalle Anka & Co till julklapp från min käre far. Till favoritkaraktärerna hör såväl Knattarna (som inspirerade mig till att bli scout) och Joakim von Anka.

Stålmannen, eller Läderlappen, (de fanns ju i samma gamla serietidningar som finns uppe på vårt landställe i Jämtland från min far och hans brors uppväxt) har alltid inspirerat mig till att försöka utveckla ett civiliserat och gentlemannamässigt sätt.

"Love Hina" av Ken Akamatsu, och då speciellt karaktären Keitaro Urashima, som nog kan sägas vara huvudpersonen, som är klumpig men snäll och gentlemannamässig (försöker han i alla fall vara..) som försöker om och om igen att få bra resultat på högskoleprovet för att komma in på Tokyos universitet, Tōdai (東大). Det hela är stundvis mycket romantiskt, ibland lite småsnuskigt (vilket när det senare dock händer innebär att en knytnäve hänger i luften...).

3. Romaner som överrumplat berättartekniskt på senare tid?
"Hanteringen av odöda" hade en speciell berättarteknik måste jag säga, det var många olika historier som sammanvävdes på ett snyggt sätt. Personligen tycker jag det var bättre sammanvävt än i August Strindbergs "Röda rummet", som jag inte gillade nämnvärt.

4. Musik eller inte när du läser?
Gärna, särskilt om det är andra ljud i omgivningen.
Countrymusik tillhör favoritgenren, och för tillfället är det mestadels Keith Urban som ljuder från datorn, har ju Spotify.

5. Vilken bok blir ytligt bekanta överraskade över att du läst och gillat?
Kanske "Hanteringen av odöda" av John Ajvide Lindqvist. Jag är mycket förtjust i skräck överhuvudtaget, och kanske det faktum att katolska präster är ett vanligt inslag i att bekämpa vampyrer, demoner och annat otyg kanske har något att göra med varför jag fann min väg till den katolska tron... :-P

(Kanske annars Dan Browns "Angels and Demons"/"Änglar och demoner", förutom det faktum att de tycks säga att självbefläckelse och insemination skulle vara okej enligt Kyrkan...)

6. Finns det någon adaption från bok/serie till film som du ser fram emot?
"Jennifer Government"/"Jennifer Staten" vore nog häftig som film.

7. Vilken bok blir ytligt bekanta överraskade över att du läst och ogillat?
Förmodligen "Surprised by Joy: The Shape of My Early Life" av C.S. Lewis.
Tyckte den var långtråkig och inte alls inspirerande.

8. Vilken författare hade du velat ge en stor kram, tagit en öl med, och vem hade du velat ge en omgång stryk?
Scott Hahn skulle jag gärna diskutera och samtala med, och Torgny Lindgren skulle nog vara den enda författare som jag riktigt ogillat (med tanke på att han skriver detaljerat om snusk i i alla fall en av sina böcker, "Hummelhonung" trots att han är katolik och borde veta bättre).

Skickar det vidare till Alex på SUKs ordförandeblogg, Johanna G och Kristina.

Om allt det goda i katolicismen

Jag har tydligen förärats att ta vidare i Humorstafetten (också initierat av "Mackan")efter Zoltan och väljer, efter mycket betänkande, ämnet "Om allt det goda i katolicismen".

Självfallet så bör detta tas med en stor gnutta humor, och jag hoppas att min egna humor räcker tillräckligt långt för att inte såra någon :-P

Nåväl, som ny i det katolska levernet så har man minst sagt en hel del att förklara för sina vänner och familj. Min älskade mormor lyckades jag lura med ett par gånger till Mässa i Kyrkan, och hon kan ju inte låta bli att komma med kommentarer om att det är enormt omständligt, inte som i Svenska kyrkan där det går effektivt och inte en massa "konstiga" saker sker..
Jag förstår dock min mormor, eftersom jag själv har varit på Svenska kyrkans gudstjänser ett par gånger.

Det är ungefär som att jämföra billigt kaffe med en cappuccino.

Vanligt kaffe kräver ingen speciell kunskap, det går fort att framställa och du behöver inte vara finsmakare. Sedan att du går miste om en dimension i det hela är ju en annan femma.
Till saken hör att min mormor också föredrar vanligt kaffe.
Själv tycker jag inte om kaffe överhuvudtaget.
Det är inte min kopp te.

Men, vad vore en katolsk Mässa egentligen utan knäböj, stå upp och sitta?
Det är inte lite likt ett Friskis&Svettis-pass.
Största skillnaden är att man inte har någon instruktör, och jag undrar om någon egentligen har någon koll på alla gånger man skall göra vilken rörelse och när.
Själv kör jag mest på känn, det brukar fungera, men jag har alltid undrat om de flesta andra har koll på hela passets delar, om inte så undrar jag om Prästen/Prästerna skulle reagera om hela församlingen ifråga inte gjorde rätt rörelse.

Man ser ju att vissa av Kyrkobesökarna redan gett upp, de sitter i en transartad ställning fram tills dess att man ska få smaska i sig Jesu kropp (och blod om man känner för det också).
Men inte ens efter att man mumsat i sig hela Jesus så brukar dessa personer uppvisa några bevis på att de tillägnat sig den energi som att käka en människa, och inte vilken människa som helst, utan Jesus Kristus själv (!), någon kraftansträngning i gympapasset som vi håller där i Kyrkan. Kyrkkaffet borde därför inom katolska Kyrkan avskaffas, ty om man nu svullat i sig hela Jesus Kristus så borde man ju faktiskt vara ganska mätt?
Frågan är ju då kanske; hur näringsrik är Jesus?
Nej, fram för innehållsdeklarationer om Jesus, hur många Points (enligt ViktVäktarna) innebär det egentligen att äta en (1) styck Jesus Kristus?
Kostar blodet extra Points?

Sammanfattning; Jesus kan inte innehålla särskilt mycket energi, men desto mer kolhydrater månne. ViktVäktarna bör snarast utreda situationen.

Eller är det kanske Magisteriumet som bör ha det på sitt bord?

Frågan är väl vad Magisteriumet bör utreda.
Nyligen kom det ju från Vatikanen tips om hur man skall göra när man kör bil, bl.a. rekommendationer om att göra korstecknet och annat innan man ger sig av.
Men livets riktiga frågor har ännu inte lösts, såsom vad som egentligen händer med de borttapade strumporna?
Kommer de till Skärselden månne, för sin syndiga natur att försvinna när man just har som mest ont om strumpor?

Så, apropå det goda i katolicismen för att återgå till huvudspåret.
Jag kan tyvärr ännu inte vittna om hur Kristus själv smakar att käka, men man har ju sett bilder på karln så jag vette tusan om man vill käka något så hårigt. Mina tankar flyger iväg till den som torde vara Jesus tvillingbror, nämligen kusin Det/cousin Itt från familjen Addams.

Till sist ett inslag för er som är ovetande om de katolska träningspassen;


Ja, jag skickar nu vidare stafettpinnen till Kristina som så flitigt bloggar.
Jag hoppas bara jag inte har gjort henne en "Björntjänst" nu...