Änglar och Demoner

Imorgon (13.5.2009) har som bekant filmatiseringen av Dan Browns bästsäljare "Änglar och Demoner" premiär. Filmen torde de flesta svenskar som satt sin fot utanför huset eller har tillgång till Internet, television eller radio hört talas om tack vare den massiva reklamkampanj som genomförts för denna.

Det jag personligen reagerade mest på ifråga om boken, "Angels and Demons" (som jag läste just på originalspråket, alltså engelska) var att det tycktes som att självbefläckelse (onani) och insemination vore helt okej för Katolska Kyrkan.
Detta är förstås uppåt väggarna. Bådadera strider i grunden mot katolsk lära.

Father Z har även utvecklat vidare i sitt inlägg "Just how stupid is “Angels and Demons”?":
..."Brown claims: Copernicus was murdered by the Catholic Church. [No… really… he does… stop laughing…]
Fact: Copernicus died quietly in bed at age 70 from a stroke, and his research was supported by Church officials; he even dedicated his masterwork to the Pope."...

..."Brown claims: Bernini and famed scientist Galileo were members of the Illuminati. [You have to love anything with the Illuminati!]
Fact: The Illuminati was founded in Bavaria in 1776. Bernini died in 1680, while Galileo died in 1642 — more than a century before the Illuminati were first formed. [oooops]"...

Media: DN: Ondskan i Vatikanstaten, Dagen: Änglar och demoner sågas, SvD: Recension: Änglar och demoner

Bloggutmaning - läsupplevelser

Fick en bloggutmaning från Bitte att svara på frågor om läsupplevelser.

1. Tre viktiga läsupplevelser under din uppväxt?
"The Hitchhiker's Guide to the Galaxy" av Douglas Adams (eller "Liftarens guide till galaxen" som den heter på svenska, otroligt intressant bok som jag anser reflekterar många olika sidor av den mänskliga naturen, och våra olika egenheter, men också om hur otroligt annorlunda saker och ting kan vara gentemot det man förväntar sig. En bok som jag gärna läser om.

"Tuesdays with Morrie" av Mitch Albom (eller "Tisdagarna med Morrie" som är den svenska titeln) som jag läste innan jag kom till tro som gör upp med en hel idéer, bland annat den otroliga i det närmaste besatthet om ungdom, skönhet och materialism.

"Around the World in Eighty Days" av Jules Verne (svensk titel "Jorden runt på 80 dagar") som jag läste under en ganska turbulent tid i mitt liv på många sätt, närmare bestämt sommaren 2006, då jag hade stora kval då jag nyss hade börjat känna mig närmandes den kristna tron, eller tro överhuvudtaget, samtidigt som jag var övertygad ateist och socialist. Allt detta i Italien, med tillhörande besök i Vatikanen och Peterskyrkan. Kanske boken höll mig borta från att bli galen, och istället fokusera på något annat än den interna konflikten. Vissa delar klarades upp, utav konflikten alltså, men boken ifråga var en av de bättre och mera fängslande utav de som jag har läst.

2. Tre viktiga serieupplevelser under din uppväxt?
"Kalle Anka & Co" förmodligen den serietidning jag läst största delen och mest utav min uppväxt, var något utav en tradition förut att jag fick en årsprenumeration av Kalle Anka & Co till julklapp från min käre far. Till favoritkaraktärerna hör såväl Knattarna (som inspirerade mig till att bli scout) och Joakim von Anka.

Stålmannen, eller Läderlappen, (de fanns ju i samma gamla serietidningar som finns uppe på vårt landställe i Jämtland från min far och hans brors uppväxt) har alltid inspirerat mig till att försöka utveckla ett civiliserat och gentlemannamässigt sätt.

"Love Hina" av Ken Akamatsu, och då speciellt karaktären Keitaro Urashima, som nog kan sägas vara huvudpersonen, som är klumpig men snäll och gentlemannamässig (försöker han i alla fall vara..) som försöker om och om igen att få bra resultat på högskoleprovet för att komma in på Tokyos universitet, Tōdai (東大). Det hela är stundvis mycket romantiskt, ibland lite småsnuskigt (vilket när det senare dock händer innebär att en knytnäve hänger i luften...).

3. Romaner som överrumplat berättartekniskt på senare tid?
"Hanteringen av odöda" hade en speciell berättarteknik måste jag säga, det var många olika historier som sammanvävdes på ett snyggt sätt. Personligen tycker jag det var bättre sammanvävt än i August Strindbergs "Röda rummet", som jag inte gillade nämnvärt.

4. Musik eller inte när du läser?
Gärna, särskilt om det är andra ljud i omgivningen.
Countrymusik tillhör favoritgenren, och för tillfället är det mestadels Keith Urban som ljuder från datorn, har ju Spotify.

5. Vilken bok blir ytligt bekanta överraskade över att du läst och gillat?
Kanske "Hanteringen av odöda" av John Ajvide Lindqvist. Jag är mycket förtjust i skräck överhuvudtaget, och kanske det faktum att katolska präster är ett vanligt inslag i att bekämpa vampyrer, demoner och annat otyg kanske har något att göra med varför jag fann min väg till den katolska tron... :-P

(Kanske annars Dan Browns "Angels and Demons"/"Änglar och demoner", förutom det faktum att de tycks säga att självbefläckelse och insemination skulle vara okej enligt Kyrkan...)

6. Finns det någon adaption från bok/serie till film som du ser fram emot?
"Jennifer Government"/"Jennifer Staten" vore nog häftig som film.

7. Vilken bok blir ytligt bekanta överraskade över att du läst och ogillat?
Förmodligen "Surprised by Joy: The Shape of My Early Life" av C.S. Lewis.
Tyckte den var långtråkig och inte alls inspirerande.

8. Vilken författare hade du velat ge en stor kram, tagit en öl med, och vem hade du velat ge en omgång stryk?
Scott Hahn skulle jag gärna diskutera och samtala med, och Torgny Lindgren skulle nog vara den enda författare som jag riktigt ogillat (med tanke på att han skriver detaljerat om snusk i i alla fall en av sina böcker, "Hummelhonung" trots att han är katolik och borde veta bättre).

Skickar det vidare till Alex på SUKs ordförandeblogg, Johanna G och Kristina.

Perspektiv - aborter

Har precis läst ut Torgny Lindgrens bok "Hummelhonung" (som jag inte ens tänker bemöda mig skriva en recension av, med tanke på dess rent ut sagt perversa, snuskiga och framförallt motbjudande natur...) och var på biblioteket för att bli lite allmänbildad och tänkte då leta upp August Strindbergs "Röda rummet" (som jag för övrigt fann) när jag plötsligt fick ett infall att öppna den intetsägande boken "Antologi för gymnasieskolan 1".

Gissa om jag blev förvånad när jag i innehållsförteckningen läste, under rubriken "FORNTIDEN" "Om det förkastliga med aborter". Ovidius levde alltså i Romarriket, 43 år före Kristus till 17 e Kr.
I dikten anklagar Ovidius den sköna Corinna, hjältinnan i de flesta kärleksäventyren som Ovidius författade, för att hon gjort abort.

"Om det förkastliga med aborter

Säg mig, Corinna, varför ditt kön går fritt ifrån krigstjänst och ni ej alls vill ses som amasoner idag,

om ni ändå i fredstid kan såra er själva med egna vapen ni tar i er hand, blinda för eget fördärv?

Hon, som först tog itu med att slita ett foster ur kroppen, hade förtjänat att själv dö vid sitt blodiga dåd.

Kämpar du kanske din riskfyllda kamp som på sopad arena, blott för att du ej skall få magen så rynkig och slapp?

Om förr i tiden mödrar betett sig så skändligt som du gjort, då hade jorden fått se människosläktet förgås,

varför en ny Deucalion måste träda fram för att kasta stenar i folktom värld, ursprung till kvinnor och män.

Vem skulle krossat Priamus' makt, om Thetis, gudinnan, vägrat att bära sitt barn hela den tid som behövs,

och om Ilia grymt dödat tvillingfostren i magen, vem skulle då ha grundat Rom, världens härskare, då?

Tänk om den havande Venus försyndat sig så mot Aeneas, då hade världen ej mött Caesar, ej heller hans son.

Även du skulle ha dött, fastän förutbestämd att bli vacker, om din mor prövat samma ingrepp som du;


liksom jag själv hellre sett, att jag fått förgås utav kärlek än att aldrig bli född, mördad helt grymt av min mor.

Varför beröva en vinstock dess frodigt växande druvor eller brutalt rycka loss omogen frukt från ett träd?

Låt av sig självt det mogna få falla; låt grodden få växa: nytt liv är verkligen värt, vad man får tåligt fördra.

Varför sticka in nålar i underlivet, ni kvinnor, varför förgifta så grymt dem som ej ännu har fötts?

Man fördömer Medea, bestänkt med blodet från barnen, och att Procne så rått slaktade Itys, sin son;

båda var hjärtlösa mödrar, men bittra orsaker drev dem att genom mordet på barn hämnas på trolösa män.

Säg, vilken Tereus eller en Jason får er att förtvivla, så att ni stympar er kropp skändligt, med skälvande hand?

Inga tigrar beter sig så i Armeniens klyftor, ej heller lejon förgör uppsåtligt avkomman, men

bräckliga kvinnor, de gör det, om än ej ostraffat: ofta dör modern själv, som brutalt mördat sitt ofödda barn.

Ja, hon dör och bärs ut med hängande hår till sitt likbål, medan en åskådarhop ropar: "Det har hon förtjänt!"

Måtte likväl vad jag sagt försvinna som höstlöv för vinden och, fastän rätt ominöst, ej bringa otur åt oss!

Nådiga gudar, förlåt Corinna ett enstaka felsteg, så är jag nöjd. Blir det fler, då får hon lida sitt straff. " - översättning John W Köhler.

Notera bör man likväl att Ovidius knappast var en moralist, i sin tid. Tvärtom så utvisades han av kejsar Augustus för att han inte förhärligade gamla romerska dygder.

Ovidius var knappast kristen heller, då han levde största delen av sitt liv innan Kristus födelse (och dessutom blev känd för sitt skrivande redan i 20-årsåldern) men han nämner ju också i sin text "gudarna". Han trodde alltså på flera gudar.

Vad vill jag ha sagt med detta?
Kanske framförallt att synen på livets värde inte är något som kom med kristendomen eller judendomen, utan är mycket, mycket äldre än så, och fri från en tro på Gud.
Det man dock kan utröna är att samhället går mot barbareri.
Civilisation, etik och moral är ett minne blott.