Gregoriansk rit

Hade för en gångs skulle en alldeles förträfflig chans idag att medverka i Mässtillfälle enligt gregoriansk rit, som firades av Kristkonungens institut.

Denna firades i Maria bebådelse kyrka, närmaste tunnelbanestation var Karlaplan, därifrån var det bara cirka 700 meter att gå till Linnégatan 79. Var förstås där i god tid, då jag inte visste riktigt vad jag kunde förvänta mig. Det var mycket glest med folk i bänkraderna ska sägas, men det är ju förstås inte det viktiga, hur många besökare det är.
Mycket av själva Gudstjänsten sker från prästens sida, och vid detta tillfälle var det faktiskt ingen sång överhuvudtaget, vilket ju både har negativa och positiva sidor. Det negativa är ju att jag personligen tycker om att prisa Gud genom sång, eller på annat sätt. På pluskontot hamnar förstås att här gavs mycket större utrymme till tyst stilla egen bön.

Det som kanske märks mest är ju just att prästen nästintill hela Mässan står vänd mot korset istället för mot församlingen. Jag tror det är viktigt dock, för att betona att det är till Guds ära detta sker, inte för att underhålla församlingen.

Allting i själva Gudstjänsten sker annars på latin, förutom predikan och Bibelläsningarna.
Mottagande av kommunion skedde på kommunionsbänk, vilket jag bara kan se som någonting positivt, då det känns mera vördnadsfullt att göra på detta sätt, och att ingen förutom prästen får ta i Eukaristin.

Men jag måste nog ändå påstå att om jag har att välja mellan den gregorianska Mässformen och den form av "Novus Ordo" (den som vanligen firas i de flesta katolska församlingar i Sverige) skulle jag nog välja Novus Ordo, då jag inte förstår latin och gärna vill ta till mig större delar av själva Gudstjänsten, men också då jag saknar fridshälsningen som finns i Novus Ordo, och det faktum att man sjunger psalmer.

Hur Lutherskt/protestantiskt det än kan verka.

Stöd påve Benedikt XVI

Med bakgrunden av SSPX-skandalen så har en samling katoliker trogna Kyrkan och präster och andra startat en namninsamling till stöd för påve Benedikt XVI:s faderliga gest.
Att han gjorde det som var rätt, även fastän det inte var politiskt korrekt.

Att göra det som är rätt men inte alltid politiskt korrekt är väl förresten en ganska god sammanfattning av vad den katolska tron i praktiken innebär...

Skriv under brevet som ger påven ditt stöd

Bilden är av Szamil och är under Creative Commons Attribution ShareAlike 2.5-licensen.

Alla har vi kors...

Tänkte på det, att alla har vi ju faktiskt kors att bära.
Även de allra starkaste individerna, eller i alla fall de som man tror är starkast, får man höra om att de faller, eller får kanske i förtroende vet om vilka kors de bär inom sig.

Dessa kan variera så oerhört från människa till människa.
Korsen kan ju, till det yttre, te sig likadana, men vi kan, vid närmare titt, se att materialet kanske är annorlunda, kanske utformningen också är något annorlunda.
Storleken på korsen kanske också varierar.
Den som är stark kanske har ett tyngre kors.
Kanske den som är stark inte har ett tyngre kors, utan förväntas istället göra så mycket mer utöver att bära korset.

Saken är den, vid en första anblick kan korset se oansenligt ut, men då kanske vi inte ser miljön personen som bär det utsätts för.
Eller så ser vi inte det andra som personen gör utöver att bära korset.

Därför bör vi vara försiktiga med att dra slutsatser.

Samtidigt bör vi alla också veta att Gud aldrig ger oss ett tyngre kors än vi orkar bära.
Så även när det känns tungt, eller när vi ser andra som verkar ha ett kors att bära som tycks vara alldeles för tungt för personen ifråga, bör vi veta att med Gud är allt möjligt.
Även i de stunder när vi inte tror att Gud finns där för oss så är Han med oss.

Till sist, när allt kommer omkring, får alla sin rättmätiga lön för det vi har gjort - och det vi inte har gjort - mot Gud och mot våra bröder och systrar här på jorden.

Idé att ens bry sig?

Har funderat på det på sistone; är det ens någon idé som kristen att bry sig om politiken?

Jag var extremt politiskt intresserad och aktiv innan jag blev kristen, men min kristna tro gjorde mitt politiska engagemang (inom SSU och Socialdemokraterna) omöjligt. Att stödja en rörelse som ovillkorligt ser det som en rätt för en kvinna att döda sitt barn, är inte okej som kristen. Därutöver tillkommer förstås att "Rörelsen" (Socialdemokratin) utan kompromiss vill tillåta "homoäktenskap" och adoption för samkönade par. Snacka om att strunta i barnen.

I vilket fall som helst, så var detta något jag förstod att jag var tvungen att ge upp, och gjorde så också långt innan jag blev upptagen i katolska kyrkans fulla gemenskap.

Ett tag efter att jag kommit i kommunion med katolska kyrkan bestämde jag mig dock för att gå med i Kristdemokratiska Ungdomsförbundet.
Ju mer jag läst om "Krist"-demokraterna dock, och hur de har utvecklats, framförallt i synen på människovärdet. "Krist"demokraterna har ju nämligen faktiskt varit DRIVANDE i frågan om att utvidga möjligheterna till abort.
Det var de som LADE FRAM motionen om att tillåta utländska kvinnor att komma hit till Sverige för att döda sina ofödda barn.

Till skillnad från "Krist"demokraterna, såsom parti (ty ideologin är det verkligen inget fel på, läs gärna påve Leo XIII:s encyklika "Rerum Novarum" som är själva grunden för kristdemokratisk ideologi, som motsätter sig både socialism och kapitalism) så verkar Sverigedemokraterna i dagens läge allt mera utkristallisera sig som de som värnar om värden som är värda att kämpa för, såsom att sänka abortgränserna (för att sedan avskaffa abort helt vad jag har förstått det som), men man vill också försvara familjen genom att ge extra ekonomiskt stöd till de som kan komma att bli ensamstående mödrar (vilket ju gör att man minskar de ekonomiska argument för en abort som finns) men Sverigedemokraterna erkänner inte heller "samkönade äktenskap" eller att samkönade par skulle få adoptera, särskilt med tanke på barnen är detta viktigt.
Många organisationer vars syfte är att värna om barnen har motsatt sig att samkönade par skulle få adoptera.

Så, min fundering är egentligen, finns det någon framtid för Kristdemokraterna i Sverige såsom parti?

Uppdatering: Dagen rapporterade ju igår också om högervridningen av KDU, vilket i praktiken innebär mindre bistånd, mindre hjälp till de allra fattigaste, ser bara EU-medlemskapet som något positivt p.g.a. de ekonomiska incitamenten men inte någon uppryckning i moralfrågorna. Att man dessutom inte värnar om alkoholmonopolet i den utsträckning det skulle behövas är förstås också beklagligt, då det enligt ledande alkoholforskare är det enda sättet att faktiskt minimera antalet beroende.

Vem hatar inte Katolska Kyrkan?

Det är frågan jag ställde mig efter jag läste gårdagens upplaga av Stockholm City.
I den intervjuades Karin Victorin, konstnärlig ledare för Hootchy Kootchy Club som på lördag anordnar en "klubbkväll med katolskt kyrktema".

Bl.a. säger hon;
..."Sedan kommer påven som Gud glömde att göra en procession och tala till sina åhörare, en påve som är styrd av sina hjärnspöken horan och madonnan. Den heliga treenigheten. "...

På frågan varför man vill häckla den katolska tron är svaret:
..."Det är lite bundet till julen. Men det har också varit efterfrågat av vår publik. Religion och fundamentalism, som många gånger förtränger sexualiteten och kallar utlevelse för något syndigt, är populärt att driva med inom burleskkulturen. "...

Dessutom utlovas avslöjande av "the vatican secret" som man ska lockas till att höra om med argumentet att ..."Man har ju hört en del rykten om vad som försiggår bakom Vatikanens stängda dörrar"...

Frågan jag tänkt på ett tag är egentligen; vem hatar inte Katolska Kyrkan?
Vi verkar verkligen ha alla emot oss. Antingen är vi inte "tillräckligt Bibeltrogna" (enligt t.ex. Jehovas Vittnen) eller så är vi "för" Bibeltrogna (enligt alla politiskt korrekta).
Det händer mycket sällan att man får extra pluspoäng för att man är katolik.
Istället får man frågor om man verkligen stödjer Kyrkans inställning till t.ex. abort, "homosexualitet" (egentligen homosexuella handlingar, får man nog förklara då), preventivmedel, att kvinnor inte "får" bli präster osv.
Frågan de egentligen ställer är ju då om man är katolik.
För det är ju egentligen det det handlar om.
Även när det känns obekvämt att försvara Kyrkan så är det nödvändigt.
För som Jesus Kristus själv yttrade i Lukasevangeliet:

Lukasevangeliet 13:22-30:

"Gå in genom den trånga porten
Han gick genom städer och byar och undervisade på sin väg mot Jerusalem.

Någon frågade honom: "Herre, är det bara några få som blir räddade?" Han sade till dem:

"Kämpa för att komma in genom den trånga porten. Jag säger er: många skall försöka ta sig in men inte lyckas.

När väl husets herre har stigit upp och låst porten och ni blir stående utanför och bultar och säger: Herre, öppna för oss! så kommer han att svara: Jag vet inte vilka ni är.

Då säger ni: Vi har ätit och druckit tillsammans med dig, och du har undervisat på våra gator.

Han skall svara: Jag vet inte vilka ni är. Bort härifrån, alla ni orättens hantlangare.

Där skall ni gråta och skära tänder, när ni får se Abraham och Isak och Jakob och alla profeterna vara i Guds rike medan ni själva blir utdrivna.

Och människor skall komma från öster och väster och från norr och söder och ligga till bords i Guds rike.

Och då skall sådana som är sist bli först, och sådana som är först skall bli sist.""

Som Jesus själv skulle sagt det, vi som är trogna Honom bör vara världens salt.

Tvagningen innan Himmelriket

"Tvagningen innan Himmelriket", vad är det för rubrik egentligen?
Tja, jag tänkte jag skulle belysa Skärselden igen.
Ty Skärselden betecknas av Heliga Gertrud den Stora (1256-1306, 16 nov.) som just en förberedelse inför Himmelriket. Visst, människorna lider där, ty reningen, tvagningen, att bränna ut synden ur själen gör ont.

I Heliga Gertrud den Storas egna ord:
..."Då kommer den fundamentala frågan: Vad är ”Skärselden” för något?
Jag skulle vilja påstå att det är en mycket finurlig uppfinning av Gud. För att förstå det bättre vill jag ta ett eget exempel: Föreställ dig att en dörr öppnas en dag och en gestalt av obeskrivlig skönhet uppenbarar sig för dig, en gestalt så skön att du aldrig sett dess like på jorden. Du blir fascinerad men även ängslig över denna gestalt av ljus och skönhet, särskilt när Han visar sin stora kärlek till dig – något du aldrig skulle kunna föreställa dig. Du märker också att Han mycket gärna vill dra dig närmare sig och omfamna dig. Kärlekens eld, som redan brinner i ditt hjärta, uppmanar dig till att kasta dig i Hans armar. Men precis då blir du medveten om att du inte har tvättat dig under en lång tid, att du luktar illa, att du är ful, att din näsa rinner, att ditt hår är smutsigt, att dina kläder är fläckiga och så vidare. När du har detta självmedvetande förstår du att det inte är möjligt att presentera dig för Honom på detta sätt. Först måste jag bli ren, sedan går jag genast tillbaka till Honom!
Då brinner Hans kärlek så våldsamt i dig, så stark och brinnande att väntan att bli ren är outhärdlig. Smärtan av att inte vara hos Honom är som om hjärtat var i lågor, även om det bara varar en kort stund. Den förfärliga smärtan som kommer av att hjärtat brinner är i proportion till den Kärlek som har uppenbarat sig för dig: det är Kärlekens eld.
Detta är Skärselden. Det är den försening som orsakBlogger: God katolik - Skapa inläggats av vår själsliga orenhet, en försening innan Guds omfamning kan äga rum. Det är en kärlekens eld som får oss att lida på ett outhärdligt sätt, en väntan och längtan efter Kärleken. Det är exakt denna flamma, denna brinnande längtan som renar oss från våra orenheter. Jag vågar säga att Skärselden är en längtans plats, av en oerhörd längtan efter Gud, efter Gud som vi redan har mött och sett men som vår själ ännu inte är förenad med.
Själarna i Skärselden talar ofta med Maria om deras längtan, deras törst efter Gud och deras erfarenhet och hur smärtsam deras längtan är. Det är en verklig ångest för dem.
Rent praktiskt kan man säga att Skärselden är en djup kris som orsakats av Guds frånvaro."...

Intressant är också vad Heliga Gertrud den Stora säger om vilken slags synder som får flest att komma till Skärselden:
..."Det är synder mot kärleken till vår nästa, hjärtats hårdhet, motstånd mot andra, skvaller och förtal. Jag har fått veta av själarna att just skvaller och förtal är bland de svåraste synderna som kräver mycket lång rening i Skärselden.
En gång blev jag tillfrågad angående en avliden man och kvinna om de befann sig i Skärselden eller ej. Till allas förvåning svarade jag att kvinnan nu befann sig i Himmelen och mannen var kvar i Skärselden. Kvinnan hade dött efter enabort , medan mannen ofta var i kyrkan och till synes levt ett värdigt och fromt liv. Men jag tänkte att jag kanske hade missuppfattat svaret från själarna och frågade igen om det verkligen var så. Jo, svaret jag fått förut var rätt. Mannen och kvinnan hade dött ungefär vid samma tid. Kvinnan som gjortabort hade fullkomlig ånger innan hon dog och var mycket ödmjuk, medan mannen, fastän så kyrklig och from, alltid hade omdömen om andra människor. Han hade alltid klagat och kritiserat andra. Därför var hans tid i Skärselden mycket lång. Därför är lektionen denna: att aldrig döma någon utifrån yttre omständigheter.
Andra synder mot kärleken är att stöta ifrån oss människor vi inte känner, att inte förlåta andra människor, att inte leva i frid med andra och att bära agg mot andra i vårt hjärta.
En kvinna jag kände mycket väl kom till Skärselden och hon fick lida oerhört mycket. Orsaken till detta ohyggliga lidande var att hon haft en vän som hon haft stort motstånd till. Trots att orsaken till grälet var hennes eget, kunde hon inte befria sig från det och tänkte på det år efter år. När hennes väninna med jämna mellanrum kom till henne och bad henne att de skulle bli vänner igen, vägrade hon kategoriskt. Till och med på sin dödsbädd vägrade hon att sluta fred med sin gamla väninna. Därför led hon nu på detta förfärliga sätt i Skärselden och kom för att be mig om hjälp. Av detta förstår vi att det är mycket alvarligt att vara oförsonlig mot andra och att gå och älta andras fel och brister. Vad gäller det vi säger så kan man aldrig påpeka nog hur alvarligt det är i Guds ögon när vi kritiserar andra och uttalar hånfulla ord. Kärlekslösa ord kan döda människor, men ett uppmuntrande ord kan hela en människa."...

Tricket?
..."De som har ett gott hjärta, är goda mot alla. För kärleken döljer många synder, som Aposteln Paulus säger."...

Källa: http://www.avemariapublikationer.com/skarselden.htm

I'm going to Purgatory!

Kommer till Skärselden - i alla fall om man ska tro ett webbtest :-P

The Dante's Inferno Test has sent you to Purgatory!
Here is how you matched up against all the levels:

Level	Score
Purgatory (Repenting Believers)	Extreme
Level 1 - Limbo (Virtuous Non-Believers)	High
Level 2 (Lustful)	Very Low
Level 3 (Gluttonous)	High
Level 4 (Prodigal and Avaricious)	Low
Level 5 (Wrathful and Gloomy)	Moderate
Level 6 - The City of Dis (Heretics)	Very Low
Level 7 (Violent)	Moderate
Level 8- the Malebolge (Fraudulent, Malicious, Panderers)	Moderate
Level 9 - Cocytus (Treacherous)	Very Low

Take the Dante's Inferno Hell Test

Det intressanta är ju förstås, tycker jag, att testet bygger på katolsk lära och tro.
Man undrar ju vart lutheraner/protestanter som inte tror på Skärselden hamnar...
(Mig veterligt är det ju dessutom nästan bara helgon som går direkt till Himmelriket. )
Kan ju bli lite komiskt om man som lutheran/protestant kommer till Skärselden och bara "Nej, men vaddå, Skärselden finns ju inte!" - undrar om man blir omplacerad då?

Purgatory

---

You have escaped damnation and made it to Purgatory, a place where the dew of repentance washes off the stain of sin and girds the spirit with humility. Through contrition, confession, and satisfaction by works of righteousness, you must make your way up the mountain. As the sins are cleansed from your soul, you will be illuminated by the Sun of Divine Grace, and you will join other souls, smiling and happy, upon the summit of this mountain. Before long you will know the joys of Paradise as you ascend to the ethereal realm of Heaven.

Katolska Kyrkans Katekes om Skärselden:
1031 Kyrkan kallar denna slutliga rening av de utvalda, vilken är något helt annorlunda än de fördömdas straff, för skärselden (reningsorten). Kyrkan har formulerat trosläran om skärselden framför allt på koncilierna i

Florens^[18] och i Trient.^[19] Kyrkans tradition som hänvisar till vissa texter i Skriften^[20] talar om en reningseld: [954; 1472]

Man måste tro att det före domen finns en reningseld för sådana synder som kan anses vara av mindre allvarligt slag. Så förkunnar han som är Sanningen själv, då han säger att den som har hädat den helige Ande inte skall få förlåtelse vare sig i denna världen eller i den kommande (Matt 12:32). I enlighet med det som sägs här kan vi förstå att vissa synder kan få förlåtelse i denna värld, men andra i den kommande.^[21]

Ut ur Svenska "kyrkan"

Såg att Dagen rapporterar om att ungefär hälften av medlemmarna är i Svenska "kyrkan" är ofrivilliga sådana. Tänkte då, eftersom jag själv har gått ur Svenska "kyrkan" sedan några månader tillbaka (bara cirka en vecka innan jag togs upp i katolska kyrkans fulla gemenskap), skildra detta.

Jag började med att skicka iväg ett e-brev till Svenska "kyrkan" centralt, för att höra hur det gick till, och fick veta att det i praktiken bara är att gå till den församling som man är inskriven i - oftast den närmaste församlingen - och begära utträde, vilket jag också därefter gjorde.
Tyvärr var inte "kyrkoherden" inne för tillfället då, varför mitt utträde inte kunde ordnas.
Detta ordnades dock till ett senare tillfälle, och jag bad om att få ett papper på att jag inte längre var med i Svenska "kyrkan" och ett dopintyg, vilka båda behövs för att kunna tas upp i Kyrkans fulla gemenskap. Dessa skickades hem till ungefär en vecka senare.