lördag 6 december 2008

Idé att ens bry sig?

Har funderat på det på sistone; är det ens någon idé som kristen att bry sig om politiken?

Jag var extremt politiskt intresserad och aktiv innan jag blev kristen, men min kristna tro gjorde mitt politiska engagemang (inom SSU och Socialdemokraterna) omöjligt. Att stödja en rörelse som ovillkorligt ser det som en rätt för en kvinna att döda sitt barn, är inte okej som kristen. Därutöver tillkommer förstås att "Rörelsen" (Socialdemokratin) utan kompromiss vill tillåta "homoäktenskap" och adoption för samkönade par. Snacka om att strunta i barnen.

I vilket fall som helst, så var detta något jag förstod att jag var tvungen att ge upp, och gjorde så också långt innan jag blev upptagen i katolska kyrkans fulla gemenskap.

Ett tag efter att jag kommit i kommunion med katolska kyrkan bestämde jag mig dock för att gå med i Kristdemokratiska Ungdomsförbundet.
Ju mer jag läst om "Krist"-demokraterna dock, och hur de har utvecklats, framförallt i synen på människovärdet. "Krist"demokraterna har ju nämligen faktiskt varit DRIVANDE i frågan om att utvidga möjligheterna till abort.
Det var de som LADE FRAM motionen om att tillåta utländska kvinnor att komma hit till Sverige för att döda sina ofödda barn.

Till skillnad från "Krist"demokraterna, såsom parti (ty ideologin är det verkligen inget fel på, läs gärna påve Leo XIII:s encyklika "Rerum Novarum" som är själva grunden för kristdemokratisk ideologi, som motsätter sig både socialism och kapitalism) så verkar Sverigedemokraterna i dagens läge allt mera utkristallisera sig som de som värnar om värden som är värda att kämpa för, såsom att sänka abortgränserna (för att sedan avskaffa abort helt vad jag har förstått det som), men man vill också försvara familjen genom att ge extra ekonomiskt stöd till de som kan komma att bli ensamstående mödrar (vilket ju gör att man minskar de ekonomiska argument för en abort som finns) men Sverigedemokraterna erkänner inte heller "samkönade äktenskap" eller att samkönade par skulle få adoptera, särskilt med tanke på barnen är detta viktigt.
Många organisationer vars syfte är att värna om barnen har motsatt sig att samkönade par skulle få adoptera.

Så, min fundering är egentligen, finns det någon framtid för Kristdemokraterna i Sverige såsom parti?

Uppdatering: Dagen rapporterade ju igår också om högervridningen av KDU, vilket i praktiken innebär mindre bistånd, mindre hjälp till de allra fattigaste, ser bara EU-medlemskapet som något positivt p.g.a. de ekonomiska incitamenten men inte någon uppryckning i moralfrågorna. Att man dessutom inte värnar om alkoholmonopolet i den utsträckning det skulle behövas är förstås också beklagligt, då det enligt ledande alkoholforskare är det enda sättet att faktiskt minimera antalet beroende.

3 kommentarer:

Simon sa...

Knappast som det ser ut nu, jag menar folkpartiet finns ju redan. KDU är lite mer konservativa än moderpartiet som jag förstått och om det fortsätter så när den generationen tar över moderpartiet så kan det finnas en framtid.

Kristina sa...

Jag försöker faktiskt just med tanke på den dystra situationen att ibland ignorera politiken. Tråkigt då jag ju egentligen har mycket åsikter. Men som svensk och katolik känns det väldigt svårt att rösta på något parti.

Som jag tidigare skrivit är jag inte övertygad av att Sverigedemokraterna är ett dugg bättre än de andra partierna (dock inte nödvändigtvis sämre heller)utan en hel del hos dem sympatiserar jag helt enkelt verklgien inte med.

Däremot är jag verkligen ingen förespråkare av alkoholmonopol (och inte den nu befintliga 20-års-gränsen heller). Skulle nästan röstat på sossarna om det hade inneburit att man blev av med det...

Zealous Zeth sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.