Visar inlägg med etikett ja till livet. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett ja till livet. Visa alla inlägg

fredag 23 januari 2009

Har "Krist"demokraterna begravt sig?

Ja, det kan man verkligen fråga sig.
Göran Hägglund och hans team (partiledningen) verkar sparka "Krist"demokraterna som politiskt parti rätt ner i graven.

Igår så skulle SVT Debatt debattera om Kristdemokraterna.
Det blev ett debatterande utan någon representant från Kristdemokraterna, redaktör för programmet, Katarina Sahlin konstaterar att munkavle lagts på partiets representanter.

Hasse Boström gör en korrekt analys, tillsammans med de som faktiskt närvarade: Att lämna "walk over" är lika med att förlora en debatt.

Ja till Livet verkar nu till slut också ta sin hand ifrån "Krist"demokraterna, för på hemsidan skriver man;
"
Abort och kristdemokraterna

I radio, tidningar och TV berättas det om den kristdemokratiske riksdagsledamoten Lennart Sacredeus, som också är medlem i Ja till Livet, som trots ett framgångsrikt provval nekades plats på partiets lista till EU-parlamentet. Partiets betydelse ifrågasätts och allt fler kritiserar nu också partiledningen. "

Jag tror också Mönsteråsbloggaren gör en korrekt analys i att de värdekonservativa, som, just det, innebär familjen först, abortförbud, nej till dödshjälp, lag och ordning, religion är viktigt, samhällsinstitutioner bör vårdas och förbud mot tv-reklam med sex och våld före 20 på kvällen exempelvis. "Tappet de senaste åren beror dels på att allmänborgerliga väljare har gått till Moderaterna, dels att partiets kärnväljare äntligen har förlorat tålamodet. Partiets liberalisering har under Göran Hägglunds ledning fortsatt i sprinterfart, och lojaliteten har sin gräns."

Bloggen Tradition och Fason gör också en mycket insiktfull bedömning; "Nu har det gått så långt att bara kärnväljarna är kvar och stödjer partiet, och då väljer partiledningen att sparka på dem både ifråga om abort, äktenskap - och att inte ge Lennart Sacrédeus den plats på EU-listan som partimedlemmarna velat. “Fan ta dem om de tror att de röstar på ett konservativt parti”, verkar vara utgångspunkten när partiledningen granskar sin väljarkår. Men ett konservativt parti som inte står upp för att det är konservativt är inte trovärdigt, och ett parti som gör allt för att bli alla väljares andrahandsalternativ blir till slut ingens förstahandsalternativ."

torsdag 17 april 2008

Politiska bekymmer

Som ni kanske märkt så är jag väldigt politiskt intresserad av mig, vilket jag dock fått lägga på hyllan framförallt kanske för att jag kände mig tvungen att gå ur Socialdemokraterna och SSU p.g.a. min tro.
Självfallet så skulle man ju då kunna säga "ja, men varför går du inte med i Kristdemokraterna/KDU?". Det var väl också min första tanke efter att jag gått ur SSU och SAP, men vad som slog ner som en bomb för mig, och förmodligen många andra kristna, var ju att KD själva lägger fram ett förslag om att folk ska få komma, från hela världen (?) till Sverige för att döda sina barn (förslaget om abortturism).
Detta har självfallet gjort mig mycket kritisk till KD, och är anledningen till varför jag inte engagerat mig igen ännu.

Men för att tillämpa en lite mer pragmatisk hållning; vad finns det egentligen för alternativ?
Det finns egentligen bara två alternativ om man är kristen (förutom KD);
* "Nätverk för Kristen värdekonservatism"
* Sverigedemokraterna

Låt oss börja med "Nätverk för Kristen värdekonservatism".
Detta är alltså Joseph Christensons (katolik) och Per Kronlids (pingstvän) idé till ett nytt parti som ska vara helt emot abort.
Det låter väl bra, eller hur?
Men ett stort problem är ju att man inte hört någonting från någon av dessa på snart runt ett år, och jag har själv försökt kontakta Joseph Christenson som inte har svarat på e-post (nätverket finns även på Facebook, där jag ansökte om medlemskap men inte fått något svar heller).
Vidare har vi problemet med politiken.
Det som har skrivits om partiet/nätverket är att de skall grunda sig på Guds ord - Bibeln.
Men då undrar jag, med vilken vägledning?
Man måste begrunda att inom den lutherska grenen har vi allt ifrån Ku Klux Klan till Svenska "kyrkan", likadant kan det bli i "Nätverk för Kristen värdekonservatism".

Sedan har vi ju Sverigedemokraterna.
Ett parti som många förknippar med främlingsfientlighet och rasism.
Nu kan man debattera huruvida partiet är det i alla oändlighet, en sak är säker, att man vill begränsa invandringen i alla fall. Men det finns andra, värre orosmoln för de som inte är medlemmar av Svenska "kyrkan".
Det jag har läst mig till är att man vill "uppmuntra" (läs: tvinga) människor att tillhöra Svenska "kyrkan" och ha skolavslutningar och dylikt i deras lokaler. Detta känns självfallet absurt för mig som katolik, och det värsta är väl kanske också inte att de förespråkar detta p.g.a. att de skulle vara troende, nej, utan helt enkelt för att det är en "tradition".
Vad är nästa steg kan man fråga sig då, att föra tillbaka svenskarna till den "sanna tron" - Asatron, eller?

Vad vill jag då ha sagt med detta?
Jo, kanske att det är förhastat att banna Kristdemokraterna som parti.
Visst, det finns en del rötägg inom partiet, tyvärr många på ledande platser inom detsamma, men då borde man fortfarande fråga sig vad alternativen är.
(En särskild eloge till de sju kristdemokrater som tog avstånd ifrån abortlagen)
Man kan ju ta helt avstånd ifrån den politiska sfären också, men innebär det inte att vi kommer att få se förändringar åt helt fel håll?
Trots allt så är vi inte så stor andel troende kristna i det här landet, och vi som troende har kanske också en del av skulden att KD har blivit som det har blivit i och med att många kristna helt enkelt inte engagerar sig politiskt.
Vi måste också komma ihåg, och kanske påminna Kristdemokraterna som parti om deras ideologiska rötter;
Leo XIII - Rerum Novarum
Catholic Encyclopedia - Christian Democracy

måndag 10 september 2007

Dödsautomat - snart i ett ålderdomshem nära dig

Enligt den katolska rörelsen Respekt har den tyske politikern och dödshjälpsförespråkaren Roger Kusch presenterat en automat som ska innebära att "obotligt sjuka" på ett enkelt sätt ska kunna, genom en dödlig injektion, ta sitt eget liv.

Tydligen så funderar också de tyska socialdemokraterna, i alla fall Michael Naumann säger att dödshjälp inte är något som i gränsfall kan regleras av lagstiftning, vilket enligt mig är en väldigt underlig synvinkel, som visar på ingen som helst respekt för livet som man fått.

Livet är för många ingenting själklart, är något som vi alla borde veta och framförallt värna om det så sköra livet som vi ändå har.

"Kyrkans syn

Kyrkan fördömer eutanasi som en kränkning av patientens fysiska integritet och läkarens yrkesintegritet (Evangelium vitae nr. 65). Dödshjälp strider mot förbudet att dräpa men även mot kärleksbudet. Vi har alltså en skyldighet gentemot döende personer. Detta ansvar skulle undergrävas om eutanasi tilläts.

Eutanasi är inte bara omoraliskt i sig, det är också dålig medicinsk praxis. Det är en livsfarlig “symptombehandling” som negligerar de bakomliggande orsakerna till patientens tillstånd."

Från Respekt