Liknelse om bikten

Hittade denna underbara liknelse om bikten, Försoningens Sakrament, på Sveriges Unga Katolikers webbsida:

"ÅTTA GODA SKÄL VARFÖR JAG ALDRIG TVÄTTAR MIG

1. Som barn blev jag jämt tvungen att tvätta mig.
2. Människor som tvättar sig tror att de är renare än andra människor. De är hycklare
3. Det finns så många olika sorters tvål att jag inte vet vilken som är bäst för mig.
4. Jag har tvättat mig tidigare men det blev så långtråkigt att jag har slutat.
5. Jag tvättar mig fortfarande men bara vid speciella tillfällen, t.ex. till jul, påsk och pingst.
6. Ingen av mina vänner eller bekanta tvättar sig.
7. Jag är fortfarande ung men när jag blir gammal kommer jag kanske att tvätta mig.
8. De som gör tvålen är bara ute efter mina pengar.

(kyrkoherde Sidney Laing, Dublin)"












Uppdatering: jag förstod det som att det faktiskt var bikten de menade, men tydligen är det kyrkobesök i allmänhet som menas; "Parodying the excuses people give for not attending church, a pastor wrote in his parish paper a satirical piece called, "Ten Reasons Why I Never Wash," including: "

Bikt-video

En riktigt bra video från en samling för katolska män i USA.
Gillar starkt att prästen ifråga, Fader Richard, är så rak på sak.
Men framförallt sprider han budskapet på ett humoristiskt sätt, men kompromissar ändå inte med det viktiga - att leva den kristna tron i verkligheten.

Father Larry Richard's Confession Speech, April 12, 2008


Till exempel belyser han dödssynder, såsom att inte gå på Mässan (Gudstjänsten) på söndagar (det finns förstås undantag).

Han säger många sanningar också, bland annat "When was the last time you heard a good homily on masturbation?" - svaret är såklart ingen, aldrig.
Jag förstår att självbefläckelse (även kallat onani) är ett ämne som till och med präster tycker är pinsamt att ta upp, det är i alla fall det intrycket jag får.

Uppdatering: Katolska Kyrkans Katekes:
"2352 Med masturbation menas avsiktlig aktivering av könsorganen för att uppnå sexuell lust. ”Både kyrkans läroämbete och de troendes sinne för moral har i linje med en beständig tradition alltid utan tvekan förklarat att masturbation är en handling som i sig själv är allvarligt missriktad.” ”Vilket motivet än må vara strider det avsiktliga bruket av sexualiteten utanför normala äktenskapliga relationer mot dess inre målsättning.” Man söker att på detta sätt uppnå sexuell njutning utanför ”den sexuella relation som den moraliska ordningen kräver, den som i ett sammanhang av sann kärlek förverkligar hela meningen med den ömsesidiga hängivelsen och förmedlingen av nytt mänskligt liv”."

Bibeln:
Matteusevangeliet 5:27-28: "Men jag säger er: den som ser på en kvinna med åtrå har redan i sitt hjärta brutit hennes äktenskap." (detta är alltså vad Jesus Kristus säger)

Re: Biktspegel

Fick precis ett svar från Johanna G på mitt inlägg om bikten, tydligen min femte eller sjätte bloggpost om biktens/försoningens sakrament.

Jag tänkte försöka svara på Johanna G:s funderingar här:
Johanna G skrev: "Men en sak jag verkligen inte begriper mig på är detta att om "Bikt+bot=bättring" stämmer så borde det innebära att katoliker är världens snällaste och godaste människor. Nu menar jag inte att katoliker skulle vara sämre människor (eller "värre kålsupare") än oss andra, men jag ser inget som indikerar motsatsen heller. "

Mitt svar: Katolska kyrkan är helgonens och syndarnas kyrka.
Vi faller alla. Det som är speciellt är att vi tror just på Sakramenten. Vi tror att det är något särskilt med dessa, att Gud verkar genom de. Prästen fungerar då som ett verktyg för Gud. Vi har alla upp och nedgångar, och genom Sakramenten får vi ta del av Guds nåd.
Dessa är ögonblick i vilka vi speciellt får uppleva Guds räddande närvaro.
Problemet, delvis i alla fall, tror jag, är att de som man stämplar som katoliker kanske inte alltid är trofasta sådana.

Exempelvis har vi ju som katoliker en plikt att gå i Mässan varje söndag, med vissa undantag, vilket det är långt ifrån alla katoliker som gör. Likaså blir Eukaristin, att ta emot Jesu kropp såsom brödet, lönlöst om vi inte renat oss från det värsta genom biktens/försoningens sakrament.

Det är ganska svårt att komma nära Jesus Kristus om vi fortfarande har stridsyxan kvar, så att säga, vilket egentligen är vad Försoningens sakrament (bikten) handlar om, just att lägga ned stridsyxan och erkänna att vi har fallit. Ty vi kommer alla att falla, och vi kommer förmodligen inte kunna ta ett andetag utan att synda. (självfallet är det skillnad mellan en större synd, en dödssynd, och en mindre synd, en venial sådan, och när det bara handlar om mindre synder kan vi ändå ta emot Eukaristin och få förlåtelse för dessa mindre synder).

Johanna G skrev: "För att vara övertydlig: botgöringen får (99 av 100) protestanter att se rött: "Man kan ALDRIG köpa sig förlåtelse! Man kan ALDRIG förtjäna förlåtelsen!! Det är ENBART Guds NÅD!!" osv. "

Mitt svar: Det här kan väl lugnt sagt sägas vara lite svårare. Under bikten får man ju faktiskt absolution, alltså Guds förlåtelse för det man har biktat sig för. Det förutsätter förstås att man ångrar sig. Det vill säga, man bestämmer sig för att det här skall jag verkligen inte göra igen.
En botgöring får man därefter, som kan liknas vid medicin. Botgöringen är unik för varje person och dess förutsättningar, men självfallet också sett till vad som skulle göra denne gott.

Tyvärr levde jag inte under tiden då de ökända avlatsbreven förekom, varför jag eller någon annan inte kan vara helt säkra på hur det fungerade. Men nej, det går absolut inte att köpa sig förlåtelse. Spekulationen jag kan ge, utifrån att förutsättningen för avlaterna är att man faktiskt har biktat alla sina synder, är att betalningen fungerar som själva boten.

Johanna G skrev: "Poängen med bikt och botgöring är ju att det ska följas av bättring, inte att man ska rena samvetet (för syns skull?) och sedan gå ut och göra om allt igen. "

Mitt svar: Precis. Det är just därför man måste ångra sina synder, annars är Försoningens sakramentet ogiltigt. Som jag skrev innan så innebär ånger att man faktiskt bestämmer sig för att "det här skall jag inte göra igen". Självfallet kommer vi dock falla igen, men kanske inte lika djupt. Det är därför vi måste välkomna Jesus Kristus i våra liv, låta Han vara delaktig och med oss hela tiden. Genom Sakramenten kommer vi närmare Honom.
Men också självfallet genom bönerna.

Johanna G skrev: " (Hum, undra förresten om bloggning istället för plugg ingår i sådant som borde biktas? Kanske VÄLDIGT tur för mig att jag inte är katolik...)"

Mitt svar: jag tror faktiskt du kan pusta ut, om det inte allvarligt skadar dina studier.
Att på olika sätt tjäna Gud och sprida Evangelium är ju av godo, och/eller att fördjupa vårt spirituella liv och berika det på olika sätt. Självfallet måste vi ju väga detta mot annat i våra liv.

Jag hoppas det var svar på dina funderingar Johanna!

Bilden denna gång är från när jag var på WYD i Sydney Australien, taget 10.7.2008 i St Mathews katolska kyrka från 1869.

Biktspegel

Alltid innan man ska gå till kommunionen så bör man granska sig själv utifrån de tio Guds bud;
Du skall inga andra gudar hava jämte mig.
Du skall icke missbruka Guds namn.
Helga sabbatsdagen.
Hedra din fader och din moder.
Du skall inte döda.
Du skall inte begå äktenskapsbrott.
Du skall inte stjäla.
Du skall inte bära falskt vittnesbörd mot din nästa.
Du skall inte ha begär till din nästas hustru.
Du skall inte ha begär till det som tillhör din nästa.

I denna strävan finns något som kallas för Biktspegel, som hjälper oss att verkligen meditera över vart och ett av buden, om vi verkligen i våra hjärtan sanningsenligt kan säga att vi inte brutit mot dessa. Om vi upptäcker att så inte är fallet bör vi gå till Försoningens Sakrament, bikten, innan det att vi mottage Jesus Kristus kropp och blod, i form utav Eukaristin.

Biktspegel utifrån Skriften

Bilden är av AndreasPraefcke och är licensierad under Creative Commons Attribution ShareAlike 2.5

Det bästa sakramentet

Som många märkt på denna blogg så är jag väldigt förtjust i biktens sakrament, kanske t.o.m. en biktfanatiker om man får lov att använda det uttrycket.
Det är något av det finaste vi har inom kyrkan (som alltid tidigare så pratar jag nu också om den katolska kyrkan självfallet, när jag skriver kyrkan) och det faktum att det är ett sakrament anser jag ger den dess rätta vördnad.

Därför blir jag väldigt besviken när jag hör talas om människor som helt har fått det om bakfoten vad biktens sakrament egentligen innebär. Dessa fördomar (protestantiska hörsägner kanske?) får i många populärkulturella fenomen fritt spelrum (se t.ex. serien "Desperate Housewives" på Kanal 5). Den kanske värsta fördomen är att det bara är att bikta sig om man syndat och sedan kan man gå ut och synda igen.

Till att börja med torde vilken människa som helst, av sitt sunda förnuft, förstå att det inte hänger ihop med hur Guds natur är.
Den kristna Guden är nämligen allvetande.
Det finns ingenting man kan gömma för Herren och ingenstans man kan gömma sig för Han.
I ljuset av detta borde man förstå att försöka ljuga för Herren, att om man inte ångrar sig för det man har felat, så kan man heller inte få syndernas förlåtelse.

Varför är det då viktigt att bekänna sina synder inför en präst?
Enligt den katolska tron har ju Jesus Kristus givit denna gåva, liksom bl.a. att kunna göra vin till Hans blod och bröd till Hans kropp, till sina apostlar. Därför är det enbart genom de som har välsignats med den kraft som Jesus Kristus gav vidare till kyrkan Han grundade, den Katolska Kyrkan, som har makten att kunna avlösa människorna ifrån deras skuld.
Detta sker dock inte villkorslöst, utan eftersom bikten är botens sakrament, så skall man också genomföra en bot som prästen ger en.

Innan man genomfört denna är inte heller ens synder förlåtna.

Förresten vill jag bara tillägga att jag tror vi behöver återinföra korsförhören i kyrkan.
Man blir lite förskräckt när man stöter på vissa som kallar sig katoliker men som i allt väsentligt tar så stort avstamp ifrån den katolska tron och läran.

Tidskriften Populär Historia har skrivit ett svar om när bikten avskaffades, vilket svarar på en hel del andra frågor om det praktiska och biktens historia i Sverige.

Bibliskt stöd för bikten;
* Då erkände jag min synd för dig, jag dolde inte min skuld. Jag sade: Jag vill bekänna mina brott för Herren. Och du förlät min synd och skuld. (Ps. 32:5)

* Sedan andades Jesus på dem och sade: ”Ta emot helig ande. Om ni förlåter någon hans synder, så är de förlåtna, och om ni binder någon i hans synder, så är han bunden.”
(Joh. 20:22–23)

PS. Man kanske skulle tycka som katolik att Eukaristin är det "bästa" sakramentet, men det är enligt mig personligen kanske snarare det "finare" sakramentet. DS.

Oönskade tankar

Detta är en fråga jag har undrat över lite ett tag, huruvida tankar, som är syndiga, men som man inte i praktiken eller på något sätt, genom handling eller exponering för någonting som torde kunna leda till dessa tankar, och som man inte heller "bejakar" (om så även i sitt inre).
Svaret är ett entydigt nej, vilket jag fick ifrån vår Präst idag, för att det skall vara en synd så måste det vara något vi har utfört med vett och vilja.
Därför finns det ingen anledning att bekänna detta under Botens sakrament, Bikten.

Sedan tidigare hade jag även postat frågan på DCF-forumet.

I senaste Sucken, Sveriges Unga Katolikers medlemstidning, kunde man läsa att Påven Benedict XVI/Joseph Ratzinger:s favoritdryck är, tro det eller ej, Fanta.
Det speciella med drycken är att den skapades av den nazistiska delen av Coca-Cola, eftersom råvarorna till många drycker ej fanns tillgängliga tack vare blockader, och Fanta består bl.a. av biprodukter vid osttillverkning. Coca-Cola:s representanter blev förstår glada, men har inge planer på att använda det vid marknadsföring, helt enkelt för att det inte "är deras målgrupp".

Bikten.

Något av det som jag verkligen får mig att längta till att bli fullvärdig medlem i Kyrkan är, tro det eller ej, Biktens sakrament. Bikten är försoningens sakrament, då man fullständigt utelämnar sig själv och ens synder, inför en Präst och då får motta vår Herres nåd, om vi verkligen ångrar de synder som vi har begått och bekänner. Det är både skrämmande och en längtan jag har av att få upptäcka detta underbara sakrament, som i mina ögon kanske uppfyller något av det mest kristna som finns, nämligen just erkännandet av vår synd och skuld inför den allsmäktige och allvetande Herren.

Ty även om Han är fullt medveten om alla våra synder så är just bikten av vikt för, som jag kan se det, att verkligen erkänna sina synder i den världsliga dimensionen, och genom detta erkännande fullt ut förstå vidden av vår syndfulla natur och få en ökad förståelse för hur mycket vi behöver Jesus Kristus just i mitt och allas våra liv, och hur mycket Han kan hjälpa oss här och nu och vidare in i Evigheten, och att vi verkligen alla är syndare.

Det som är skrämmande är ju att det faktiskt är för en annan människa man bekänner sin synder, synder som man kanske bara vill glömma och som man tror gör en till världens hemskaste människa som går på denna jord. Men biktens sakrament är under ett absolut tystnadslöfte. Prästen ifråga får inte föra vidare vad som sagts under bikten oavsett vilka konsekvenser denna tystnadsplikt kan innebära.

Till skillnad från vad många kanske tror så är inte förlåtelsen ovillkorlig, ty man får ett förslag ifrån Prästen ifråga på bot. Om detta ignoreras så är Botens sakrament ej fullbordat.

Minst en gång om året är man som katolik förpliktigad att gå till bikt, Botens sakrament, men man uppmuntras att göra det oftare än så, eftersom man om man begått en dödssynd som man ej har biktat sig för inte kan ta emot eukaristin.

Igår kunde man dock läsa på Dagen.se att Präster i Kyrkan ska lära sig aggressionshantering, eftersom det har varit alltför många som reagerat på Prästernas oförmåga att sätta sig in problematiken, och artikeln nämner vidare att 30% av medlemmarna i Kyrkan anser att de inte nödvändigtvis måste vända sig till en Präst för att bikta sig (undrar som vanligt var denna siffra kommer ifrån). Det är självfallet väldigt tråkigt att höra, och jag kan inte annat än att hoppas (och be) att detta bara gäller en ytterst liten minoritet av Kyrkans Präster, och att biktens sakrament kan få ett uppsving igen.

Mer läsning;
Bikt - botens sakrament