Bikt-video

En riktigt bra video från en samling för katolska män i USA.
Gillar starkt att prästen ifråga, Fader Richard, är så rak på sak.
Men framförallt sprider han budskapet på ett humoristiskt sätt, men kompromissar ändå inte med det viktiga - att leva den kristna tron i verkligheten.

Father Larry Richard's Confession Speech, April 12, 2008


Till exempel belyser han dödssynder, såsom att inte gå på Mässan (Gudstjänsten) på söndagar (det finns förstås undantag).

Han säger många sanningar också, bland annat "When was the last time you heard a good homily on masturbation?" - svaret är såklart ingen, aldrig.
Jag förstår att självbefläckelse (även kallat onani) är ett ämne som till och med präster tycker är pinsamt att ta upp, det är i alla fall det intrycket jag får.

Uppdatering: Katolska Kyrkans Katekes:
"2352 Med masturbation menas avsiktlig aktivering av könsorganen för att uppnå sexuell lust. ”Både kyrkans läroämbete och de troendes sinne för moral har i linje med en beständig tradition alltid utan tvekan förklarat att masturbation är en handling som i sig själv är allvarligt missriktad.” ”Vilket motivet än må vara strider det avsiktliga bruket av sexualiteten utanför normala äktenskapliga relationer mot dess inre målsättning.” Man söker att på detta sätt uppnå sexuell njutning utanför ”den sexuella relation som den moraliska ordningen kräver, den som i ett sammanhang av sann kärlek förverkligar hela meningen med den ömsesidiga hängivelsen och förmedlingen av nytt mänskligt liv”."

Bibeln:
Matteusevangeliet 5:27-28: "Men jag säger er: den som ser på en kvinna med åtrå har redan i sitt hjärta brutit hennes äktenskap." (detta är alltså vad Jesus Kristus säger)

Det bästa sakramentet

Som många märkt på denna blogg så är jag väldigt förtjust i biktens sakrament, kanske t.o.m. en biktfanatiker om man får lov att använda det uttrycket.
Det är något av det finaste vi har inom kyrkan (som alltid tidigare så pratar jag nu också om den katolska kyrkan självfallet, när jag skriver kyrkan) och det faktum att det är ett sakrament anser jag ger den dess rätta vördnad.

Därför blir jag väldigt besviken när jag hör talas om människor som helt har fått det om bakfoten vad biktens sakrament egentligen innebär. Dessa fördomar (protestantiska hörsägner kanske?) får i många populärkulturella fenomen fritt spelrum (se t.ex. serien "Desperate Housewives" på Kanal 5). Den kanske värsta fördomen är att det bara är att bikta sig om man syndat och sedan kan man gå ut och synda igen.

Till att börja med torde vilken människa som helst, av sitt sunda förnuft, förstå att det inte hänger ihop med hur Guds natur är.
Den kristna Guden är nämligen allvetande.
Det finns ingenting man kan gömma för Herren och ingenstans man kan gömma sig för Han.
I ljuset av detta borde man förstå att försöka ljuga för Herren, att om man inte ångrar sig för det man har felat, så kan man heller inte få syndernas förlåtelse.

Varför är det då viktigt att bekänna sina synder inför en präst?
Enligt den katolska tron har ju Jesus Kristus givit denna gåva, liksom bl.a. att kunna göra vin till Hans blod och bröd till Hans kropp, till sina apostlar. Därför är det enbart genom de som har välsignats med den kraft som Jesus Kristus gav vidare till kyrkan Han grundade, den Katolska Kyrkan, som har makten att kunna avlösa människorna ifrån deras skuld.
Detta sker dock inte villkorslöst, utan eftersom bikten är botens sakrament, så skall man också genomföra en bot som prästen ger en.

Innan man genomfört denna är inte heller ens synder förlåtna.

Förresten vill jag bara tillägga att jag tror vi behöver återinföra korsförhören i kyrkan.
Man blir lite förskräckt när man stöter på vissa som kallar sig katoliker men som i allt väsentligt tar så stort avstamp ifrån den katolska tron och läran.

Tidskriften Populär Historia har skrivit ett svar om när bikten avskaffades, vilket svarar på en hel del andra frågor om det praktiska och biktens historia i Sverige.

Bibliskt stöd för bikten;
* Då erkände jag min synd för dig, jag dolde inte min skuld. Jag sade: Jag vill bekänna mina brott för Herren. Och du förlät min synd och skuld. (Ps. 32:5)

* Sedan andades Jesus på dem och sade: ”Ta emot helig ande. Om ni förlåter någon hans synder, så är de förlåtna, och om ni binder någon i hans synder, så är han bunden.”
(Joh. 20:22–23)

PS. Man kanske skulle tycka som katolik att Eukaristin är det "bästa" sakramentet, men det är enligt mig personligen kanske snarare det "finare" sakramentet. DS.

Att synda...

...är ibland inte ett helt medvetet val, vilket jag blivit varse om ett antal gånger, då särskilt när jag valt att följa med på "roliga" aktiviteter som innebär att jag ej kommer kunna gå på Gudstjänsten i kyrkan på Söndagen. Senast denna helg så var jag inte i Trefaldighetskyrkan utan istället ute på landet, där jag såg på filmer tillsammans med en kompis.

Självfallet ber jag att Gud ska ha överseende med min synd, och jag kommer, så fort jag förstått systemet med biktning, att ta itu med att erkänna alla mina synder, för det börjar bli en tung börda att bära på, och jag märker av den själsliga tomhet som enbart en söndag har inneburit.
Självfallet är jag ej heller värdig, egentligen, att få Guds förlåtelse, men jag hoppas att kunna få den ändå.

Mycket intressant video från Fader Corapi;

PS. Idag tar jag äntligen studenten. Nästa stopp; IT-Universitetet i Kista, Data- och Systemvetarlinjen (hoppas jag kommer in, men det är väl så få sökande så det verkar inte vara några problem alls, även om mina betyg inte är särskilt dåliga alls...)