Cardinal Schonborn on the dialogue of Reason

Hittat hos "Fallible Blogma":

“Faith is not for those with no reason. Faith is to strengthen reason…to enlighten our intelligence.” – Cardinal Schonborn

Cardinal Christoph Schonborn on Reason

Kontroversiellt

Det finns vissa saker som man egentligen helst inte bör ta upp i katolska sammanhang.
Det är väl framförallt tre till fem frågor, men de första tre är de absolut mest kontroversiella. Självklart talar jag om kyrkans syn på abort, homosexualitet och preventivmedel. De andra två jag tänkte på är självbefläckelse och prästinnor (kvinnliga präster).

För om man tar upp något av dessa ämnen (i katolska sammanhang förstås) kan man nästan garanterat veta att man kommer få en mycket infekterad diskussion. Personligen resonerar jag oftast som så att jag försvarar Kyrkan ståndpunkt oavsett om jag är helt med på noterna eller inte, för faktum är ju att jag inte blev katolik för att vara någon slags proffstyckare som tror mig stå över Kyrkans samlade kunskap genom tiderna och som enligt vår tro kontinuerligt leds av den Helige Ande.

Personligen har jag dock också haft svårt att acceptera en hel del av punkterna, och om sanningen ska fram finner jag ändå - på ett rent mänskligt plan - att Kyrkans lära angående att kvinnor inte kan bli präster och hur personer med homosexuella tendenser ska leva som svåra frågor, frågor där jag egentligen inte riktigt till fullo håller med i det Kyrkan lär. Däremot försvarar jag med näbbar och klor Kyrkans lära även på dessa punkter när det blåser kallt, eller när det inte blåser överhuvudtaget heller för den delen. Ty för mig är faktum att Kyrkan inte kan fela när det gäller tros- och lärofrågor (jag kan dock, som Joseph Ratzinger poängterat, ha en annan åsikt än Kyrkans biskopar eller till och med påven i många frågor, t.ex. rörande krig och dödsstraff).

Varför luftar jag dock inte mina tvivel?
Ja, faktum är väl att jag ser, likt Zoltan poängterat förut, Kyrkan som en familj. Man går inte utanför familjen och talar vitt och brett om sina problem till media/blogg/Internet direkt, utan kanske istället försöker lösa de. För mig sker detta helst i enskilda samtal med präster och genom fördjupning i Kyrkans lära för att bättre förstå varför saker och ting förhåller sig som de gör.

Men bryter jag inte nu mot min egen regel?
Det kan man ju tycka, men jag ansåg det viktigt att lufta hur jag ser på konflikter, när det handlar om en konflikt mellan min tanke och Kyrkans lära. Min förhoppning är kanske också att det hjälper andra som har svårt att acceptera Kyrkans lära, för faktum är, att även om jag har haft svårt ibland att förstå och acceptera Kyrkans lära så har faktiskt det mesta löst sig genom att sätta sig in i frågan istället för att klaga. Katolska Kyrkans Katekes har varit ett ovärderligt hjälpmedel i detta.

Jag vet inte, men gör det mig till en hycklare?

Bild från Catholic Cartoon Blog

Everyday masterpieces

Fiat 500 commercial everyday masterpieces


Catholic Fiat 500 Commercial Parody

Evangelisation i Sverige?

Jag har funderat en del på det här ämnet. Evangelisation. I Sverige.
Det är många, många människor här i Sverige som inte har en relation till Gud. Som kanske kallar sig kristna men inte vet vad det innebär. Som är medlemmar i ett kristet samfund men inte förstår vad det innebär.

Sedan har vi förstås en hel del som faktiskt aktivt motarbetar kristendomen och Gudstro i allmänhet. De är förstås inte alls lika många, utan de flesta är förmodligen (inbillar jag mig) "ljumna". De är varken kalla eller varma. (Uppenbarelseboken 3:15-16: Jag känner dina gärningar: du är varken kall eller varm. Jag skulle önska att du vore antingen kall eller varm. Men nu, då du är ljum och varken varm eller kall, skall jag utspy dig ur min mun.)

Det jag har funderat på är vad som är bästa sättet att evangelisera. Jag försöker ju gärna med min blogg, och i min vardag förstås (att föregå med gott exempel så gott jag kan) men har också försökt med ett katolskt forum som nu verkar ha självdött...

Funderar på om exempelvis en YouTube-kanal med vittnande om kristen katolsk tro och kanske samtal med katolska präster om frågor som berör och upprör skulle vara det rätta. Jag tror i alla fall ett forum där Kyrkans män och kvinnor får tala till punkt om vad Katolska Kyrkan verkligen lär och tror är viktigt. Då verkar kanske inte tron så konstig som den bild som målas upp i sekulära media idag.

Catholics Come Home "Testimonials"


Var bara tvungen att ha med en reklamfilm för mormonerna, science-fiction-nörd som jag är, men också då mormonerna när det kommer till moral och etik har en hel del gemensamt med oss katoliker...
Mormon Ad - Homefront - SciFi

I filmen framkommer ett antal viktiga värden som vi katolskt kristna också håller med om, kanske främst det faktum att familjen är det näst viktigaste (bara efter Gud). Men också framkommer det i denna - och i flera andra videor som mormonerna producerat - vikten utav att mannen också är delaktig i barnens uppväxt, inte bara kvinnan

Skandinaviskt katolskt forum?

Undrade mest om det faktiskt är någon som är intresserad av att använda det svenska/skandinaviska katolska forumet som jag startade för något år sedan?

Fick nämligen en kommentar från användaren viking: "Lurta bare på om det er noen som forsatt er her, og som leser forumet? Personlig tror jeg et Skandinavisk forum kan fylle en etterspørsel."

"Angels and Demons" demoniserar Kyrkan?

Dagen gör en stor grej av att Catholic Leage, USA:s största, katolska civilrättsorganistation, har en utbildningskampanj för att informera biopubliken om den så kallade "dolda agendan" bakom filmen "Änglar och demoner".

Jag skulle vilja påstå att Dan Brown's bok "Änglar och Demoner" knappast demoniserar Katolska Kyrkan. Inte på det sätt som Dagen åtminstone uttrycker det.

Ja, jag har faktiskt läst boken, på originalspråket dessutom ("Angels and Demons" är originaltiteln) och jag måste erkänna att den första filmen, "Da Vinci koden" var kanske en av filmerna som gjorde att jag fick upp ögonen för Katolska Kyrkan.

Från Catholic League själva: ..."“The tag team of Dan Brown and Ron Howard would have the public believe that Galileo was a member of a secret society, the Illuminati, and that the group seeks revenge against the Vatican today because of the Catholic Church’s anti-science history. All of which is nonsense.

“Galileo died almost 150 years before the Illuminati were founded on May 1, 1776. Yet Brown’s book says the secret society was founded in the 1500s, and the movie says the same. Even though Brown’s own website admits that the group was founded in 1776, he explicitly says that ‘It is a historical fact that the Illuminati vowed vengeance against the Vatican in the 1600s.’ Howard, for his part, has said in an interview that the Illuminati ‘were formed in the 1600s.’

“So why do they lie? Because their goal is to paint the Catholic Church as the enemy of science, and what better poster boy to trot out than their favorite martyr, Galileo? The ultimate victim, Galileo’s alleged persecution is cited as proof of the Church’s war on reason.

“Had it not been for the Catholic Church, the universities would have died during the Middle Ages. Had it not been for the Catholic Church, the Scientific Revolution would never have happened. After all, science did not take root in South America, Africa, the Middle East or Asia. In took place in Christian Europe.

“Galileo was never imprisoned or tortured. His confinement to house arrest, though unwarranted, was more a function of his arrogance than his ideas: he persisted in presenting his ideas (taken from Copernicus, a Catholic scientist who was never punished) as scientifically accurate, something which scientists of his day scoffed at."...

Vad jag personligen finner betydligt mer oroande än detta - då jag är medveten om att boken inte kan tas för annat än just vad den är, det vill säga en bok med en påhittad handling där många detaljer inte stämmer - är det faktum att man i boken faktiskt ljuger om Katolska Kyrkans lära om självbefläckelse (även kallat onani eller masturbation) och provrörsbefruktning/insemination/konstgjord befruktning.
Inget av dessa tolereras av Kyrkan.
Dan Brown ger i boken en helt felaktig bild av att detta skulle vara okej för Katolska Kyrkan, vilket inte alls är fallet förstås.

Från Katolska Kyrkans Katekes:
"2352 Med masturbation menas avsiktlig aktivering av könsorganen för att uppnå sexuell lust. ”Både kyrkans läroämbete och de troendes sinne för moral har i linje med en beständig tradition alltid utan tvekan förklarat att masturbation är en handling som i sig själv är allvarligt missriktad.” ”Vilket motivet än må vara strider det avsiktliga bruket av sexualiteten utanför normala äktenskapliga relationer mot dess inre målsättning.” Man söker att på detta sätt uppnå sexuell njutning utanför ”den sexuella relation som den moraliska ordningen kräver, den som i ett sammanhang av sann kärlek förverkligar hela meningen med den ömsesidiga hängivelsen och förmedlingen av nytt mänskligt liv”."

"2376 Teknik som förorsakar att föräldrarna skils åt, genom att en främmande person ingriper i parets liv (sperma- och äggdonation, livmoderslån) är mycket omoralisk. Detta slags teknik (konstlad heterolog insemination eller befruktning) kränker barnets rätt att födas av föräldrar som det känner till och som är förenade med varandra i äktenskap. Den förråder ”den exklusiva rätten att bara bli far och mor genom varandra”.

2377 Om detta slags teknik (konstlad homolog insemination eller befruktning) praktiseras av paret självt är den kanske mindre förkastlig men är och förblir moraliskt oacceptabel. Den skiljer den sexuella akten från fortplantningsakten. Den handling som utgör grunden för barnets existens är inte längre en handling där två personer ger sig åt varandra, den ”anförtror fostrets liv och identitet åt läkarnas och biologernas makt och upprättar teknikens herravälde över människans ursprung och bestämmelse. En sådan relation som innebär herravälde står i sig själv i motsättning till den värdighet och jämlikhet som bör vara något gemensamt för föräldrar och barn”. ”Fortplantningen berövas moraliskt de goda egenskaper som utmärker just den, när den inte eftersträvas som frukt av den äktenskapliga akten, det vill säga av den särskilda handling som består i makarnas förening med varandra. ...Endast respekten för det band som finns mellan de olika betydelserna av den äktenskapliga akten och respekten för den mänskliga varelsens enhet gör fortplantning möjlig som står i överensstämmelse med människans värdighet som person.”"

Jag skulle gärna vilja se filmen "Änglar och Demoner" någon gång personligen, då jag fann boken mycket spännande (hade mycket svårt att lägga den ifrån mig.. Dan Brown är en utmärkt författare trots att han ljuger om Kyrkan, men vem gör inte det idag allvarligt talat? Konspirationsteoretiker finns det många av, men de som kan formulera och väva samman en konspirationsteori till en riktigt bra historia är desto färre.), just förutom det faktum att det tydligen måste ljugas om katolsk lära. Jag kan mycket väl förstå att man kan fixa och trixa med datum och andra dylika detaljer - när det faktiskt inte handlar om en historiebok - däremot att ljuga om ett samfund lära och tro är lite värre, när man faktiskt tar ett samfund som finns på riktigt, då förväntar sig nämligen folk (eller undertecknad åtminstone) att karaktärerna i viss mån bör följa samfundets riktlinjer, och inte påstå en dogm som är precis tvärtom den som Kyrkan verkligen håller och hålla den påhittade dogmen såsom en sanning.

Skärpning!

Kritiskt om homolivsstilen i ESC?

Världen idag skriver idag om en melodifestivallåt som handlar om att lämna homosexualiteten bakom sig. Världen idag skriver: "Popstjärnan Giuseppe Povia har orsakat stor uppståndelse i Italien med sin nya sång ”Luca era gay” (ung. ”Luca var gay”). Låten framfördes för första gången på den italienska melodifestivalen, Sanremofestivalen, förra onsdagen, och har sedan dess setts av över 100 000 tittare på programmets hemsida, rapporterar nyhetsbyrån LifeSiteNews. Povias bidrag är baserad på hur en man, Luca di Tolvi, som efter att ha utvecklat homosexuella känslor, lämnar den sexuella läggningen bakom sig. I ”Luca era gay”, som varierar mellan både rap och sång, överger Lucas alkoholiserade far hans mor. Han blir ett substitut för sin far i moderns ögon, vilket orsakar förvirring i hans sexuella identitet och han söker bekräftelse hos andra män. Vändningen kommer när han träffar en kvinna som han kan dela sin smärta med. Povia rappar inledningsvis:
– Innan jag berättar om den förändring som skett i min sexualitet, låt mig klarlägga något: Om jag tror på Gud, kan jag inte förlita mig på människor för mina svar. Jag sökte inte hos psykologer, psykiatriker, präster eller vetenskapsmän. Mitt sökande tog mig djupt in i mitt förflutna, och när jag grävde djupt, fann jag svaren till mina frågor om mig själv."


Sanremo 2009 - POVIA - Luca era gay


Artisten själv har tydligen haft problem med sexualiteten också: "I en intervju med katolska Il Giornale berättar Giuseppe Povia att han själv haft homosexuella dragningar som ung, men sedan lämnat det bakom sig."

Vore ju väldigt spännande om det här bidraget gick vidare till finalen i Eurovision Song Contest, tydligen har det blivit populärt och kanske kan sprida en annan bild än den gängse bilden av att folk är "födda sådana" eller i alla fall ge en mer nyanserad debatt.

Vill också bara påpeka att jag inte tror det är möjligt i alla fall att "bota" homosexualitet. Däremot finns det ju definitivt många människor som lämnat eller aldrig trätt in i livsstilen, det vill säga den livsstil där, i alla fall för en utomstående, det verkar som att promiskuöst leverne och många partners är regel.
Detta har ju också befästs av Socialstyrelsen, att dessa lever ett farligare sexuellt liv, (geblod.nu: ..."Viktigaste orsaken till regeln är att risken för HIV-smitta vid sex mellan män i Sverige fortfarande är hög: 130 av 500 nysmittade med HIV under 2007 fick smittan via sex med annan man. Det är en kraftig ökning jämfört med år 1999 då siffran var cirka 50. Enligt svensk statistik är risken för HIV-smitta för män som har sex med andra män, även om den är liten, mångdubbelt större än för personer som har sexuellt umgänge endast heterosexuellt. "...) och som jag också skrivit förut är denna grupp också en grupp som dricker mera alkohol än andra i befolkningen (Källa: UNFs tidning "Motdrag" #5/2007; ..."Statistik visar att "HBTQ"-personer generellt dricker mer än övriga befolkningen"...).

Hörde exempelvis, via Xt3, talas om John Heard, som just tillhör denna kategori, som bor i Australien och som just lever som homosexuell man i kyskhet, och som propagerar för detta. Hans blogg behandlar många andra katolska angelägenheter av intresse också, och mig veterligt söker han vara Kyrkan trogen.

Vill dock tipsa om en artikel i min gamla favorittidning ETC - "HOMO? Så blir du frisk!" som gör ett wallraff-reportage hos Medvandrarna. Även om jag anser att deras metoder är högst tvivelaktiga fann jag artikeln mycket intressant. Den kändes inte alls så fördömande som artiklar annars brukar vara, när de är gjorda av personer som vill finna fel hos kristna, utan verkar istället förvånande ovinklad.

..."– Jag har försökt leva ut min sexualitet, men det är inte rätt. Jag är en sanningssökare och därför vill jag inte leva så. Eftersom sanningen är den att homosexualitet är en synd, säger Jakob.
– Jag är inte homosexuell. Det har jag aldrig varit. Jag brottas med homosexualitet. Det är stor skillnad. Ingen är homosexuell. Homosexualiteten väljer man, säger Erik."...

Fettisdagen

Matteusevangeliet 6:16-18:
"När ni fastar, se då inte dystra ut som hycklarna, som vanställer sitt utseende för att människorna skall se att de fastar. Sannerligen, de har redan fått ut sin lön.
Nej, när du fastar, smörj in ditt hår och tvätta ditt ansikte,
så att inte människorna ser att du fastar, utan bara din fader i det fördolda. Då skall din fader, som ser i det fördolda, belöna dig."















Idag är det fettisdagen, eller semmeldagen som det ofta kallas i folkmun, dagen då man oftast käkar just en "temla" (som Ture Sventon skulle sagt det, heter ju som alla vet "semla", men Herr Ture Sventon har lite svårt med "s"-ljudet, han läspar alltså). Men varför egentligen? Jo, för att käka upp sig inför den 40-dagarsfasta som inleds av morgondagens Askonsdag och avslutas med Långfredagen. Vi katoliker har förvisso bara skyldighet att fasta just dessa två dagar "på riktigt", det vill säga ett mål mat (enligt biskop Anders Arborelius skrivelse inför fastan 2008) under dagen (Askonsdagen och Långfredagen). Personer över 60 år eller under 13 år och andra med förhinder är förstås undantagna. Vad jag har förstått det som är vår biskop i sitt yttrande något mera strikt än den generella regeln för Kyrkan, som ligger på ett mål mat och två mindre mål mat. Dock bör man ju självfallet sträva efter att följa den lokale biskopen. Tillägg: man skall självfallet inte äta landlevande djur, kött, under dessa två obligatoriska dagar, vilket är en detalj som jag av naturliga orsaker glömmer bort, då jag inte äter kött annars heller.

Man bör också "ge upp" någonting under fastan, gärna något som kostar pengar som man istället kan ge till de fattiga genom Stockholm katolska stifts karitativa arbete. Kanske man kan avstå från någonting man brukar unna sig, eller avbryta något som ligger en till last, som man kanske faktiskt lika gärna kan leva utan ett tag.

Vi firar ju, som kanske bekant, just fastan för att minnas Jesu Kristi lidande och fastande i öknen i 40 dagar, men också för att tänka på alla i världen som inte kan få mat för dagen, alla som i världen lider på olika sätt.

Från Katolska Kyrkans Katekes:
"1434 Den kristnes inre botgöring kan ta sig många olika uttryck. Skriften och kyrkofäderna betonar särskilt tre former: fasta, bön och allmosor, som uttrycker omvändelse i förhållande till det egna jaget, till Gud och till andra människor. Bredvid den radikala rening som äger rum i dopet och martyriet brukar de som medel att uppnå syndernas förlåtelse nämna ansträngningar att försona sig med sin nästa, botgöringens tårar, omsorgen om nästans frälsning, helgonens förbön och kärlekens gärningar som ”gör att många synder blir förlåtna” (1 Pet 4:8)."

Hittade den här videon från tangle.com, tidigare GodTube.com, en sång om fastan, riktigt upplyftande och rolig:

Lent Song - tangle.com

Biktspegel

Alltid innan man ska gå till kommunionen så bör man granska sig själv utifrån de tio Guds bud;
Du skall inga andra gudar hava jämte mig.
Du skall icke missbruka Guds namn.
Helga sabbatsdagen.
Hedra din fader och din moder.
Du skall inte döda.
Du skall inte begå äktenskapsbrott.
Du skall inte stjäla.
Du skall inte bära falskt vittnesbörd mot din nästa.
Du skall inte ha begär till din nästas hustru.
Du skall inte ha begär till det som tillhör din nästa.

I denna strävan finns något som kallas för Biktspegel, som hjälper oss att verkligen meditera över vart och ett av buden, om vi verkligen i våra hjärtan sanningsenligt kan säga att vi inte brutit mot dessa. Om vi upptäcker att så inte är fallet bör vi gå till Försoningens Sakrament, bikten, innan det att vi mottage Jesus Kristus kropp och blod, i form utav Eukaristin.

Biktspegel utifrån Skriften

Bilden är av AndreasPraefcke och är licensierad under Creative Commons Attribution ShareAlike 2.5

WYDSYD 2008

Den 7:e juli 2008 kl. 12:30 träffade jag en grupp med vilka jag skulle ut på mitt livs äventyr med.
SUK, Sveriges Unga Katoliker, var det närmare bestämt, och första stopp på vår resa (efter cirka 10 timmars flyg) var Bangkok, Thailand. Väl i Bangkok, även om jag har varit där förut, ville jag och några till utforska staden. Sagt och gjort tog vi en tuk-tuk och gjorde en rundresa i Bangkok. Tyvärr ville tuk-tuk föraren gärna visa oss ställen med "very nice prices" och så, men till slut så kom vi ändå till palatset som vi ville se.









Bangkok är personligen, efter att jag nu har varit där för andra gången (var där för, kan det ha varit åtta år, sedan med familjen) inget favoritresemål. Det är smutsigt, stökigt och helt enkelt inte riktigt klokt att vara där. Man känner sig lite ur balans på något sätt. I alla fall gjorde jag det.
Borta från storstaden är det dock mycket trevligare ska ju erkännas.

Vi var i alla fall bara åtta timmar i Bangkok så det var ju inte helt fel.
Att komma fram till Sydney, Australien var ju den häftiga grejen, att äntligen känna, nu är vi här, "down under". Att det var betydligt kyligare än jag - eller någon annan hade föreställt sig - var ju en annan femma. Det första vi gjorde när vi väl var framme var ju att sätta oss på tåget som skulle ta oss till Lithgow. Det var häftigt att på denna tågresa se så stora delar av Australien. Väl framme i Lithgow och senare Bathurst fick vi dock en köldknäpp. Det snöade.

Efter en invigningsmässa i Bathurst (eftersom det var "Days in the Diocese" eller på ren svenska "dagar i stiftet", och Bathurst var själva stiftet) åkte vi buss tillbaka till Lithgow (där vi tidigare varit och intagit mat på McDonald's) till deras kyrka där vi skulle träffa våra värdfamiljer.
Jag och Lukasz Hansson, en för mig "okänd" person vid det här tillfället blev gäster hos familjen Wall. Vi hämtades upp av sonen och familjens två döttrar, och hamnade i ett stort hus. Det vi slogs av var den enorma gästfriheten som visades, vilket vi hördes bevittnas av många andra gäster också.

Första dagen, 10.7.2008, på riktigt, fick den grupp jag hade delats in i hjälpa till med att plantera träd, men också fick vi fika (säkert tre gånger) med ordentligt med muffins, kakor och tårtor.
Det här med socker, märkte vi, är tydligen väldigt populärt i Australien.
I våra matpaket kom vi att få chokladkakor, muffins och andra sötsaker.

Äsch, allvarligt talat, jag skulle kunna skriva en bok om mina upplevelser under WYD, men bloggformatet kanske inte är riktigt rätt medium för detta. I så fall borde jag ha försökt posta lite under själva Världsungdomsdagarna.

Det var helt enkelt en rejält häftig upplevelse.
Bland annat fick vi uppleva bush-dance, som i praktiken är detsamma som linedancing, med tillhörande countrymusik. Detta var när vi fortfarande var i Lithgow.
Australien är också verkligen ett häftig land, och ungefär tre veckor är inte på långa vägar tillräckligt för att upptäcka Australien. Däremot fick vi se stora delar av Blue Mountains tack vare att vi var i Lithgow som ligger i just det området, som är ett naturskönt område, som kallas just för Blue Mountains då det blir blåaktigt tack vare eukalyptusbladen.
Har också upplevt en "chokladbar" tillsammans med den sista värdfamiljens dotter, och blev bjuden på en chokladmilkshake med jordnötssmörsmak (som hon förvisso avrådde från, men de smakade smaskens!).

Ett stort inslag i det hela var också massvis med konserter. Vi, framförallt jag och Lukasz från Skåne, som jag bodde tillsammans med hos värdfamiljen första veckan och blev riktigt tjenis med, blev väldigt förtjusta i "One Way (Jesus)" av bandet "Hillsong United" och "Your Grace Is Enough" av Chris Tomlin. Det var självfallet roligt också att lära känna folk in på bara skinnet under WYD. Man lär ju känna folk på ett helt annat sätt när man bor med de under en tid.
En riktig "aha"-upplevelse var för mig det att bikten också är försoningens sakrament.
Det är då vi "gör upp" med vår Himmelske Fader.
Jag känner också, så här efteråt, att mottot, Bibelversen från Apostlagärningarna 1:8 "Men när den helige Ande kommer över eder, skolen I undfå kraft och bliva mina vittnen, både i Jerusalem och i hela Judeen och Samarien, och sedan intill jordens ända." är så sann så.
Det känns verkligen som att vi har tagit emot kraften från den Helige Anden.
Nu undrar jag bara vad jag skall göra med den.

Här är några fler bilder:










































...och såklart ett avslutande foto med mig, Bengan och Evelina: