Hittat hos "Fallible Blogma":
“Faith is not for those with no reason. Faith is to strengthen reason…to enlighten our intelligence.” – Cardinal Schonborn
Cardinal Christoph Schonborn on Reason
Visar inlägg med etikett Prästerskap. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Prästerskap. Visa alla inlägg
tisdag 9 februari 2010
tisdag 27 oktober 2009
Dagens LOL - Anglikanska kyrkan
George Pitcher, anglikansk präst: "I haven't conducted an empirical survey, but from briefings at Synod, to dinner parties in Sussex, I have spent much time in the company of my Anglo-Catholic brothers and, frankly, I'm invariably the only straight in the village."
Notera att jag absolut inte har någonting emot att Church of England/Anglikanska kyrkan eller kanske snarare delar av den kanske snart kommer att vara en del av vår Katolska Kyrka. Tvärtom är det något utav det mest glädjande besked jag hört på mycket länge, trots att jag inte riktigt ser hur det påverkar oss här i Sverige särskilt mycket tyvärr. Men detta måste vara någon av de lustigaste reflektionerna i ämnet jag har läst, och då har jag ändå hållit ett öga på flera brittiska tidningar nu på senare tid just med anledning av den anglikanska frågan.
George Pitcher menar på att det är en "elefant i Sakristian": "It is this: a very significant proportion, perhaps even a majority in some dioceses, of Anglo-Catholic clergy are homosexual men. Everyone with a ministry in the Church of England knows this."
Känns som att detta nog ändå måste vara en av de mera "lustiga" problemen för Anglikanska kyrkan/Church of England, hur lustigt det nu är. Om någon nu inbillar sig att jag hänger mig åt skadeglädje är så heller ej fallet. Fallet är som sådant att det helt enkelt var något så främmande som, ja, jag aldrig förstod var ett problem ej heller så utbrett som George Pitcher gör gällande: "As gay Anglican priests, they are meant to be celibate. They may well have given their bishop an assurance that they are – and while many of them really are celibate, many of them are not. Some are footloose and fancy free, some have settled partners and some are even in civil partnerships, though they will have continued to reassure their bishops about their separate bedroom arrangements."
Låt oss i alla fröjdas åt att vi kanske kommer att få fler systrar och bröder i tron!
Telegraph: Sex is a stumbling block for Anglicans on the road to Rome
Tim Collard, också Anglikan, skriver något mycket tänkvärt: "What I wonder is why the British Catholic Bishops are so frightened of a resurgence of the Latin Mass. It seems odd that Catholic liberals are so wedded to modernism in liturgy and music, whereas the hardcore traddies prefer Tridentine rites, Gregorian chant, etc. On the Anglican side it is the hardline evangelicals who are keenest on modern “choruses”, tambourines, clapping etc, while the liturgical traditionalists, who cherish the great tradition of English church music, are closer to the liberals." - Telegraph: As an Anglican, I can't understand why Catholic bishops fear the Latin Mass
Så frågan är om vi av beslutet får in personer som faktiskt i verkligheten inte håller sig till det bibliska utan snarare ser till vikten av en "fin" liturgi?
Troskongregation har vidare skrivit: "Some Anglicans have abandoned the tradition of conferring holy orders only on men by calling women to the priesthood and the episcopacy. More recently, some segments of the Anglican Communion have departed from the common biblical teaching on human sexuality–already clearly stated in the ARCIC document 'Life in Christ' – by the ordination of openly homosexual clergy and the blessing of homosexual partnerships."
"Rowan Williams has ordained openly homosexual clergy in his previous job as archbishop of Wales, even if he now thinks this is wrong. But he has not backed down on his support for women priests. In fact he can't. And today's announcement is the endgame in the Church of England's long struggle against women priests. The Anglo-Catholic opponents have at last been offered a church without them, where they may keep their own organisation. That's all they ever really wanted." skriver Andrew Brown i Guardian: The end of the Anglican Communion.
Han fortsätter: "If the former Anglicans can train up successors who will also be able to have wives, the Roman Catholic church may have found a way to escape the prospect of a largely gay priesthood to which the doctrine of compulsory celibacy appeared to condemn them. It is ironic that Anglican efforts to deal honestly with the problem of sexuality should have provided the Catholics with the excuse they needed to strike this decisive blow. God always did move in mysterious ways."
Notera att jag absolut inte har någonting emot att Church of England/Anglikanska kyrkan eller kanske snarare delar av den kanske snart kommer att vara en del av vår Katolska Kyrka. Tvärtom är det något utav det mest glädjande besked jag hört på mycket länge, trots att jag inte riktigt ser hur det påverkar oss här i Sverige särskilt mycket tyvärr. Men detta måste vara någon av de lustigaste reflektionerna i ämnet jag har läst, och då har jag ändå hållit ett öga på flera brittiska tidningar nu på senare tid just med anledning av den anglikanska frågan.
George Pitcher menar på att det är en "elefant i Sakristian": "It is this: a very significant proportion, perhaps even a majority in some dioceses, of Anglo-Catholic clergy are homosexual men. Everyone with a ministry in the Church of England knows this."
Känns som att detta nog ändå måste vara en av de mera "lustiga" problemen för Anglikanska kyrkan/Church of England, hur lustigt det nu är. Om någon nu inbillar sig att jag hänger mig åt skadeglädje är så heller ej fallet. Fallet är som sådant att det helt enkelt var något så främmande som, ja, jag aldrig förstod var ett problem ej heller så utbrett som George Pitcher gör gällande: "As gay Anglican priests, they are meant to be celibate. They may well have given their bishop an assurance that they are – and while many of them really are celibate, many of them are not. Some are footloose and fancy free, some have settled partners and some are even in civil partnerships, though they will have continued to reassure their bishops about their separate bedroom arrangements."
Låt oss i alla fröjdas åt att vi kanske kommer att få fler systrar och bröder i tron!
Telegraph: Sex is a stumbling block for Anglicans on the road to Rome
Tim Collard, också Anglikan, skriver något mycket tänkvärt: "What I wonder is why the British Catholic Bishops are so frightened of a resurgence of the Latin Mass. It seems odd that Catholic liberals are so wedded to modernism in liturgy and music, whereas the hardcore traddies prefer Tridentine rites, Gregorian chant, etc. On the Anglican side it is the hardline evangelicals who are keenest on modern “choruses”, tambourines, clapping etc, while the liturgical traditionalists, who cherish the great tradition of English church music, are closer to the liberals." - Telegraph: As an Anglican, I can't understand why Catholic bishops fear the Latin Mass
Så frågan är om vi av beslutet får in personer som faktiskt i verkligheten inte håller sig till det bibliska utan snarare ser till vikten av en "fin" liturgi?
Troskongregation har vidare skrivit: "Some Anglicans have abandoned the tradition of conferring holy orders only on men by calling women to the priesthood and the episcopacy. More recently, some segments of the Anglican Communion have departed from the common biblical teaching on human sexuality–already clearly stated in the ARCIC document 'Life in Christ' – by the ordination of openly homosexual clergy and the blessing of homosexual partnerships."
"Rowan Williams has ordained openly homosexual clergy in his previous job as archbishop of Wales, even if he now thinks this is wrong. But he has not backed down on his support for women priests. In fact he can't. And today's announcement is the endgame in the Church of England's long struggle against women priests. The Anglo-Catholic opponents have at last been offered a church without them, where they may keep their own organisation. That's all they ever really wanted." skriver Andrew Brown i Guardian: The end of the Anglican Communion.
Han fortsätter: "If the former Anglicans can train up successors who will also be able to have wives, the Roman Catholic church may have found a way to escape the prospect of a largely gay priesthood to which the doctrine of compulsory celibacy appeared to condemn them. It is ironic that Anglican efforts to deal honestly with the problem of sexuality should have provided the Catholics with the excuse they needed to strike this decisive blow. God always did move in mysterious ways."
tisdag 13 oktober 2009
PokerStar-präst
Allvarligt talat trodde jag detta var ett skämt när jag förste läste om det hela, en katolsk 28-årig präst i USA som ville vara med i "PokerStars Million Dollar Challenge".
Men så efter en stunds letande fick jag reda på, via prästens hemsida, att han är präst vid St. Michael Catholic Church, och att detta är en genuin församling.
PokerStars Million Dollar Challenge Audition - Be Holy
Charlotte-Therese har även skrivit om detta och menar på att prästen är barnslig. Personligen förstår jag faktiskt inte kritiken, och ser inget fel med att prästen i vissa avseenden kanske är lekfull.
För faktum är att han är katolsk präst och mycket glad över detta. Som han förklarar hade han gärna gift sig och skaffat barn, men till skillnad från många andra förstår han innebörden och vikten av celibatet: "Sure, the celibacy requirement could one day be removed. After all, it’s just a custom and not a doctrinal teaching of the Church. But it is unlikely that the Church would ever turn away from such a tremendous gift---it’d be like throwing a big Steinbeck-esque pearl back into the ocean or ripping up a winning lottery ticket and tossing it into the wind. In fact, even if I were to open the paper tomorrow and read that Pope Benedict has made celibacy optional, I would still choose to remain single. That surprises a lot of people. But I want to give myself entirely to God, I want to dedicate my life to love Him through serving His people. It would be impossible for me to give myself 100% to my future flock and simultaneously give myself 100% to a wife and children---it would be like being married to two different women and raising two different families!
Celibacy allows a priest to more fully imitate Jesus, giving himself totally to his people and not to one woman and one family in particular. It is sign that shouts to the entire world, “The true kingdom is still to come, and it is worth sacrificing everything to help others attain eternal joy in that kingdom!”"
Kortfattat har han en av de finaste liknelserna om celibatet jag har hört:
"Why do I wear a wedding ring?
I’ve been wearing it for the last four years: a silver band on my left ring finger. It was the wedding ring of my grandfather, received by my mom when he passed away. When people notice it, they often ask about it with surprise, and my response is always the same: “I’m engaged to the Church!” Just as a husband is called to give himself entirely to his wife, I explain, as a seminarian I am preparing to give myself completely to Christ’s bride, the Church. " läs mer på http://saintfactory.com/Reflection_18_eng.html
Må Gud välsigna Kyrkan med många heliga präster och Fader Andrew Trapp i hans arbete, för alla pengarna han får ihop kommer att användas för att bygga en ny kyrka.
Fader Andrew Trapp ser också det hela som att visa att det i Kyrkan finns många unga män som väljer att bli präster.
Katolska Kyrkans Katekes: 2413 Hasardspel (kortspel etc.) och vadslagning står inte i och för sig i motsättning till vad som är rätt. Sådant blir moraliskt oacceptabelt om det berövar någon det som är nödvändigt för honom för att han skall kunna tillfredsställa sina eller någon annans behov. Att slå vad på oriktigt sätt eller fuska i spel är en allvarlig sak, om inte den tillfogade skadan är så ringa att den som utsätts för den måste gå med på att den tillhör spelets regler och vad man kan vänta sig då man ägnar sig åt något sådant.
Dagen: Pokerprästen samlar in pengar till kyrkobygge
Men så efter en stunds letande fick jag reda på, via prästens hemsida, att han är präst vid St. Michael Catholic Church, och att detta är en genuin församling.
PokerStars Million Dollar Challenge Audition - Be Holy
Charlotte-Therese har även skrivit om detta och menar på att prästen är barnslig. Personligen förstår jag faktiskt inte kritiken, och ser inget fel med att prästen i vissa avseenden kanske är lekfull.
För faktum är att han är katolsk präst och mycket glad över detta. Som han förklarar hade han gärna gift sig och skaffat barn, men till skillnad från många andra förstår han innebörden och vikten av celibatet: "Sure, the celibacy requirement could one day be removed. After all, it’s just a custom and not a doctrinal teaching of the Church. But it is unlikely that the Church would ever turn away from such a tremendous gift---it’d be like throwing a big Steinbeck-esque pearl back into the ocean or ripping up a winning lottery ticket and tossing it into the wind. In fact, even if I were to open the paper tomorrow and read that Pope Benedict has made celibacy optional, I would still choose to remain single. That surprises a lot of people. But I want to give myself entirely to God, I want to dedicate my life to love Him through serving His people. It would be impossible for me to give myself 100% to my future flock and simultaneously give myself 100% to a wife and children---it would be like being married to two different women and raising two different families!
Celibacy allows a priest to more fully imitate Jesus, giving himself totally to his people and not to one woman and one family in particular. It is sign that shouts to the entire world, “The true kingdom is still to come, and it is worth sacrificing everything to help others attain eternal joy in that kingdom!”"
Kortfattat har han en av de finaste liknelserna om celibatet jag har hört:
"Why do I wear a wedding ring?
I’ve been wearing it for the last four years: a silver band on my left ring finger. It was the wedding ring of my grandfather, received by my mom when he passed away. When people notice it, they often ask about it with surprise, and my response is always the same: “I’m engaged to the Church!” Just as a husband is called to give himself entirely to his wife, I explain, as a seminarian I am preparing to give myself completely to Christ’s bride, the Church. " läs mer på http://saintfactory.com/Reflection_18_eng.html
Må Gud välsigna Kyrkan med många heliga präster och Fader Andrew Trapp i hans arbete, för alla pengarna han får ihop kommer att användas för att bygga en ny kyrka.Fader Andrew Trapp ser också det hela som att visa att det i Kyrkan finns många unga män som väljer att bli präster.
Katolska Kyrkans Katekes: 2413 Hasardspel (kortspel etc.) och vadslagning står inte i och för sig i motsättning till vad som är rätt. Sådant blir moraliskt oacceptabelt om det berövar någon det som är nödvändigt för honom för att han skall kunna tillfredsställa sina eller någon annans behov. Att slå vad på oriktigt sätt eller fuska i spel är en allvarlig sak, om inte den tillfogade skadan är så ringa att den som utsätts för den måste gå med på att den tillhör spelets regler och vad man kan vänta sig då man ägnar sig åt något sådant.
Dagen: Pokerprästen samlar in pengar till kyrkobygge
lördag 10 oktober 2009
Kontroversiellt
Det finns vissa saker som man egentligen helst inte bör ta upp i katolska sammanhang.
Det är väl framförallt tre till fem frågor, men de första tre är de absolut mest kontroversiella. Självklart talar jag om kyrkans syn på abort, homosexualitet och preventivmedel. De andra två jag tänkte på är självbefläckelse och prästinnor (kvinnliga präster).
För om man tar upp något av dessa ämnen (i katolska sammanhang förstås) kan man nästan garanterat veta att man kommer få en mycket infekterad diskussion. Personligen resonerar jag oftast som så att jag försvarar Kyrkan ståndpunkt oavsett om jag är helt med på noterna eller inte, för faktum är ju att jag inte blev katolik för att vara någon slags proffstyckare som tror mig stå över Kyrkans samlade kunskap genom tiderna och som enligt vår tro kontinuerligt leds av den Helige Ande.
Personligen har jag dock också haft svårt att acceptera en hel del av punkterna, och om sanningen ska fram finner jag ändå - på ett rent mänskligt plan - att Kyrkans lära angående att kvinnor inte kan bli präster och hur personer med homosexuella tendenser ska leva som svåra frågor, frågor där jag egentligen inte riktigt till fullo håller med i det Kyrkan lär. Däremot försvarar jag med näbbar och klor Kyrkans lära även på dessa punkter när det blåser kallt, eller när det inte blåser överhuvudtaget heller för den delen. Ty för mig är faktum att Kyrkan inte kan fela när det gäller tros- och lärofrågor (jag kan dock, som Joseph Ratzinger poängterat, ha en annan åsikt än Kyrkans biskopar eller till och med påven i många frågor, t.ex. rörande krig och dödsstraff).
Varför luftar jag dock inte mina tvivel?
Ja, faktum är väl att jag ser, likt Zoltan poängterat förut, Kyrkan som en familj. Man går inte utanför familjen och talar vitt och brett om sina problem till media/blogg/Internet direkt, utan kanske istället försöker lösa de. För mig sker detta helst i enskilda samtal med präster och genom fördjupning i Kyrkans lära för att bättre förstå varför saker och ting förhåller sig som de gör.
Men bryter jag inte nu mot min egen regel?
Det kan man ju tycka, men jag ansåg det viktigt att lufta hur jag ser på konflikter, när det handlar om en konflikt mellan min tanke och Kyrkans lära. Min förhoppning är kanske också att det hjälper andra som har svårt att acceptera Kyrkans lära, för faktum är, att även om jag har haft svårt ibland att förstå och acceptera Kyrkans lära så har faktiskt det mesta löst sig genom att sätta sig in i frågan istället för att klaga. Katolska Kyrkans Katekes har varit ett ovärderligt hjälpmedel i detta.
Jag vet inte, men gör det mig till en hycklare?
Bild från Catholic Cartoon Blog
Det är väl framförallt tre till fem frågor, men de första tre är de absolut mest kontroversiella. Självklart talar jag om kyrkans syn på abort, homosexualitet och preventivmedel. De andra två jag tänkte på är självbefläckelse och prästinnor (kvinnliga präster).
För om man tar upp något av dessa ämnen (i katolska sammanhang förstås) kan man nästan garanterat veta att man kommer få en mycket infekterad diskussion. Personligen resonerar jag oftast som så att jag försvarar Kyrkan ståndpunkt oavsett om jag är helt med på noterna eller inte, för faktum är ju att jag inte blev katolik för att vara någon slags proffstyckare som tror mig stå över Kyrkans samlade kunskap genom tiderna och som enligt vår tro kontinuerligt leds av den Helige Ande.
Personligen har jag dock också haft svårt att acceptera en hel del av punkterna, och om sanningen ska fram finner jag ändå - på ett rent mänskligt plan - att Kyrkans lära angående att kvinnor inte kan bli präster och hur personer med homosexuella tendenser ska leva som svåra frågor, frågor där jag egentligen inte riktigt till fullo håller med i det Kyrkan lär. Däremot försvarar jag med näbbar och klor Kyrkans lära även på dessa punkter när det blåser kallt, eller när det inte blåser överhuvudtaget heller för den delen. Ty för mig är faktum att Kyrkan inte kan fela när det gäller tros- och lärofrågor (jag kan dock, som Joseph Ratzinger poängterat, ha en annan åsikt än Kyrkans biskopar eller till och med påven i många frågor, t.ex. rörande krig och dödsstraff).Varför luftar jag dock inte mina tvivel?
Ja, faktum är väl att jag ser, likt Zoltan poängterat förut, Kyrkan som en familj. Man går inte utanför familjen och talar vitt och brett om sina problem till media/blogg/Internet direkt, utan kanske istället försöker lösa de. För mig sker detta helst i enskilda samtal med präster och genom fördjupning i Kyrkans lära för att bättre förstå varför saker och ting förhåller sig som de gör.
Men bryter jag inte nu mot min egen regel?
Det kan man ju tycka, men jag ansåg det viktigt att lufta hur jag ser på konflikter, när det handlar om en konflikt mellan min tanke och Kyrkans lära. Min förhoppning är kanske också att det hjälper andra som har svårt att acceptera Kyrkans lära, för faktum är, att även om jag har haft svårt ibland att förstå och acceptera Kyrkans lära så har faktiskt det mesta löst sig genom att sätta sig in i frågan istället för att klaga. Katolska Kyrkans Katekes har varit ett ovärderligt hjälpmedel i detta.
Jag vet inte, men gör det mig till en hycklare?
Bild från Catholic Cartoon Blog
måndag 16 februari 2009
Bikt-video
En riktigt bra video från en samling för katolska män i USA.
Gillar starkt att prästen ifråga, Fader Richard, är så rak på sak.
Men framförallt sprider han budskapet på ett humoristiskt sätt, men kompromissar ändå inte med det viktiga - att leva den kristna tron i verkligheten.
Father Larry Richard's Confession Speech, April 12, 2008
Till exempel belyser han dödssynder, såsom att inte gå på Mässan (Gudstjänsten) på söndagar (det finns förstås undantag).
Han säger många sanningar också, bland annat "When was the last time you heard a good homily on masturbation?" - svaret är såklart ingen, aldrig.
Jag förstår att självbefläckelse (även kallat onani) är ett ämne som till och med präster tycker är pinsamt att ta upp, det är i alla fall det intrycket jag får.
Uppdatering: Katolska Kyrkans Katekes:
"2352 Med masturbation menas avsiktlig aktivering av könsorganen för att uppnå sexuell lust. ”Både kyrkans läroämbete och de troendes sinne för moral har i linje med en beständig tradition alltid utan tvekan förklarat att masturbation är en handling som i sig själv är allvarligt missriktad.” ”Vilket motivet än må vara strider det avsiktliga bruket av sexualiteten utanför normala äktenskapliga relationer mot dess inre målsättning.” Man söker att på detta sätt uppnå sexuell njutning utanför ”den sexuella relation som den moraliska ordningen kräver, den som i ett sammanhang av sann kärlek förverkligar hela meningen med den ömsesidiga hängivelsen och förmedlingen av nytt mänskligt liv”."
Bibeln:
Matteusevangeliet 5:27-28: "Men jag säger er: den som ser på en kvinna med åtrå har redan i sitt hjärta brutit hennes äktenskap." (detta är alltså vad Jesus Kristus säger)
Gillar starkt att prästen ifråga, Fader Richard, är så rak på sak.
Men framförallt sprider han budskapet på ett humoristiskt sätt, men kompromissar ändå inte med det viktiga - att leva den kristna tron i verkligheten.
Father Larry Richard's Confession Speech, April 12, 2008
Till exempel belyser han dödssynder, såsom att inte gå på Mässan (Gudstjänsten) på söndagar (det finns förstås undantag).
Han säger många sanningar också, bland annat "When was the last time you heard a good homily on masturbation?" - svaret är såklart ingen, aldrig.
Jag förstår att självbefläckelse (även kallat onani) är ett ämne som till och med präster tycker är pinsamt att ta upp, det är i alla fall det intrycket jag får.
Uppdatering: Katolska Kyrkans Katekes:
"2352 Med masturbation menas avsiktlig aktivering av könsorganen för att uppnå sexuell lust. ”Både kyrkans läroämbete och de troendes sinne för moral har i linje med en beständig tradition alltid utan tvekan förklarat att masturbation är en handling som i sig själv är allvarligt missriktad.” ”Vilket motivet än må vara strider det avsiktliga bruket av sexualiteten utanför normala äktenskapliga relationer mot dess inre målsättning.” Man söker att på detta sätt uppnå sexuell njutning utanför ”den sexuella relation som den moraliska ordningen kräver, den som i ett sammanhang av sann kärlek förverkligar hela meningen med den ömsesidiga hängivelsen och förmedlingen av nytt mänskligt liv”."
Bibeln:
Matteusevangeliet 5:27-28: "Men jag säger er: den som ser på en kvinna med åtrå har redan i sitt hjärta brutit hennes äktenskap." (detta är alltså vad Jesus Kristus säger)
söndag 8 februari 2009
I en katolsk kyrka i Luxemburg...
Katolsk observatör rapporterar om en kondomutställning i en katolsk (!) kyrka i Luxemburg.Tydligen är kyrkoherden också med på noterna.
..."I Hesper (Hesperange) gör Röde Korsets Aids-rådgivning en utställning med Kondomer. De heliga på Hesper-kyrkans fönster blickar ner strängt på det som är utställt under dem. De helige Willibrord, Nikolaus och Martin är målade i samma färger som de 48 kondomerna på 8 pannåer under dem. Det är barntidningar, inget med sex att göra, inget schockerande, allt handlar om blommors sex och fjärilar, det är gjort så på vilje säger kyrkoherde Pit Faber. Men faktum kvarstår att det nästan är som om den katolska kyrkan gjorde reklam för kondomer.
Och den lilla radiointervjun säger att den vill vara inne med det som är viktigt för ungdomen, och det är ju att skydda sig mot sexuella sjukdomar. Vi vill närma oss ungdomen, det är sant att katolska kyrkan förbjuder detta, men vi anser att det är inte så viktigt, utan i vår värld av idag måste vi hjälpa ungdomen att hantera sina problem. Kyrkoherden säger på frågan om han inte är rädd att bli avskedad, säger han: nej, det tror jag inte, har inget hört hittills."...
De är ju faktiskt så att man baxnar. Att en präst, en katolsk präst, rättar in sig efter tidens anda är inte annat än skandal. Att man kan kompromissa så med Sanningen, med det som är rätt, och sedan påstå sig vara präst, en Jesu ställföreträdare, är något så ofattbart.
Det han i praktiken säger är ju att han uppmuntrar, eller ser det som oundvikligt, att ungdomen kommer ha "fritt sex".
Frågan är om detta inte också är hädelse?
söndag 16 mars 2008
Om "prästinnor"
_-_The_Last_Supper_(1495-1498).jpg)
Detta hoppas jag är mitt sista inlägg om det fenomen som visat sig inom vissa delar av Kyrkan, de s.k. "kvinnoprästförespråkarna". Jag kom på att tänka på detta i och med en del av dagens läsning, som handlade om sista måltiden som Jesus hade med de tolv lärjungarna, där Han gav de uppdraget att göra vin till Hans blod och brödet till Hans kropp. Det torde stå bortom allt tvivel att det inte var några kvinnor närvarande vid måltiden, i annat fall kan vi dra upp några saker som talar för att detta måste ha varit fallet;* Man låg och åt på den tiden, och att ligga tillsammans med kvinnor på en soffa och äta torde ha rönt mycket stor förvåning och därför skulle det extraordinära fenomenet ha nedtecknats.
* Det är fortfarande judar vi pratar om, och enligt deras tro så "får" kvinnor och män, som ej är gifta, knappt umgås med varandra (knappt ens skaka hand, fortfarande idag).
En trevlig sak att notera är också att Kyrkan (vad jag läst) aldrig ordinerat kvinnor, trots att det fanns gott om s.k. "prästinnor" i antiken. Detta torde då ha varit en naturlig följd, om man nu hade följt "normen" (som kvinnoprästförespråkare ofta pratar/skriver om skulle ha varit varför Kyrkan inte tillåtit kvinnor inom Prästerskapet).
En annan sak, om man nu är troende katolik, så bör man också notera att Kyrkan har uttalat sig ofelbart och dogmatiskt i frågan, genom Påven John Paul II i och med dokumentet "Ordinatio Sacerdotalis" (dokumentet är på engelska).
Sedan har vi fortfarande den mer filosofiska inställningen i frågan, den om att Kyrkan är sedd som en moder, och en moder behöver en fader för att få ihop ekvationen.
Ytterligare så har vi också det faktum att det är Kyrkan som avgör om man verkligen har ett kall eller inte. Vi behöver Kyrkans vägledning för att vara säkra på intentionerna från den Helige Anden, ty Jesus Kristus har personligen lovat att vakta över Kyrkan, och hålla henne obefläckad till Tidens Ände.
Ytterliggare läsning;
The Catholic Message Board - Were women present at the Last Supper?
The Catholic Message Board - Why should we have women priests?
...och apropå annat så har nu Dagen erkänt att de har felat, ty de kallade de "sociala synder" som ärkebiskopen Gianfranco Girotti pratade om under en intervju om biktens sakrament apropå vikten att vara medveten om och bekänna sina synder. Dessa "synder" som talades om var förmodligen bara ett sätt att konkretisera hur synd kan te sig idag. Precis som Dagen konstaterar i artikeln så är synderna eviga, eftersom de innebär att bryta emot Guds lag, den Eviga Lagen.
Lev väl.
EDIT: Fick ett bra tips om att Peter Kreeft tagit upp frågan "Women and the Priesthood".
lördag 8 mars 2008
Internationella kvinnodagen
Japp, idag är det internationella kvinnodagen.
Vad kan man egentligen säga om det då?
Från ett kristet perspektiv kan vi reflektera över Bibelverserna Galaterbrevet 3:26-29;
"
"
Vi kan också fundera över vad KKK har att säga oss i frågan;
" 2433 Alla skall ha tillträde till arbete och yrkesliv utan orättmätig diskriminering: män och kvinnor, friska och handikappade, infödda och
Vad kan man egentligen säga om det då?
Från ett kristet perspektiv kan vi reflektera över Bibelverserna Galaterbrevet 3:26-29;
"
Inte längre slavar, utan söner | |
Är ni döpta in i Kristus har ni också iklätt er Kristus. | |
| Nu är ingen längre jude eller grek, slav eller fri, man eller kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus. |
| Men om ni tillhör Kristus är ni också avkomlingar till Abraham och arvtagare enligt löftet. |
Vi kan också fundera över vad KKK har att säga oss i frågan;" 2433 Alla skall ha tillträde till arbete och yrkesliv utan orättmätig diskriminering: män och kvinnor, friska och handikappade, infödda och
Samtidigt blir man orolig när man på Dagen läser att allt fler kvinnor blir "präster".
När kyrkan ifråga inte längre lyssnar till Bibelns ord (om det nu skulle vara så att kvinnor var närvarande vid den sista måltiden hade detta nämts om det hade varit av vikt för det uppdrag som Jesus gav) utan bara till det världsliga, kan man då fortfarande kalla sig kristen som organisation?
Läs gärna diskussionen på DCF-forumet.
I SvD har Ann Lång, som är aktiv/arbetar just inom Svenska kyrkan, tagit upp problemet med de kvinnliga "prästerna" som blundar för Bibelns ord och avfärdar de som försöker vara trogna den kristna tron som att dessa vore "mörkermän". Det lustiga i det hela är ju att dessa "präster" inte vill se sina medsystrar i Jesus som försöker få de att fördjupa sig i vad som verkligen står i Bibeln.
Låt oss bedja för Svenska kyrkan och speciellt för dessa kvinnor som har ett tungt ok att dra, och för alla kvinnor som behandlas illa och/eller orättvist på grund av att de är, just det, kvinnor.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
