Det är lustigt hur Europeiska Unionen allt mer tycks gå åt ett håll som börjar likna ett mardrömsscenario. Bland annat har ju steg tagit mot att EU ska erkänna abort som en "mänsklig rättighet". Katolska Kyrkans biskopar har tidigare också uttryckt oro för den jämställdhetslagstiftning som EU föreslagit, som skulle innebär - menade man - att Kyrkan skulle bli tvungen att anställa personer som inte delar Kyrkans värdegrund.
Senast i raden av alla dumheter är att Italien skulle tvingas ta bort krucifixen från skolorna, då detta skulle vara stötande för personer med en annan trosinriktning eller ingen trosinriktning överhuvudtaget. Problemet med detta påstående är ju dock att de flesta troende faktiskt har en respekt för andra trosinriktningar. De som inte har någon tro å andra sidan torde ju - egentligen ur rent logisk synvinkel - inte har någonting att oroa sig över, ty enligt deras övertygelse så är det ju bara nonsens.
Dagen: Italien rasar efter krucifixstopp
Sammanfattning av domen från Europadomstolen på engelska
PS. Vill bara understryka att jag alltid varit mycket positivt inställd till EU, så länge jag kan minnas. Jag var till och med med i en ungdomsrörelse som framförallt verkade för att försöka införa euron i Sverige. Men de senaste månaderna har jag blivit alltmer negativ till det hela, då man tycks ansluta sig till dödens kultur allt mera. DS.
torsdag 5 november 2009
fredag 30 oktober 2009
Celibatet kvarstår
Det som kunde tyckas som att vi (den romerska riten inom Katolska Kyrkan alltså) kunde gå mot att få ett prästerskap där en större andel präster är gifta har nu tillbakavisats från högsta ort. Undantaget är förstås de anglikanska präster som redan är gifta, men de nya anglo-katolska seminarierna som det redan spekuleras om kommer inte tillåta redan gifta män att inleda utbildning mot att bli präster i den anglikanska delen av den romerska riten.
"Andrea Tornielli of Il Giornale reports that over the last few days, the Pontifical Council for Legislative Texts has been working to clarify this point. He writes that “everything suggests” seminarians in these future Anglo-Catholic communities “will have to be celibate like all their colleagues in the Latin Catholic Church.”" - NCRegister: Celibacy Issue Holds Up Apostolic Constitution
"Andrea Tornielli of Il Giornale reports that over the last few days, the Pontifical Council for Legislative Texts has been working to clarify this point. He writes that “everything suggests” seminarians in these future Anglo-Catholic communities “will have to be celibate like all their colleagues in the Latin Catholic Church.”" - NCRegister: Celibacy Issue Holds Up Apostolic Constitution
tisdag 27 oktober 2009
Dagens LOL - Anglikanska kyrkan
George Pitcher, anglikansk präst: "I haven't conducted an empirical survey, but from briefings at Synod, to dinner parties in Sussex, I have spent much time in the company of my Anglo-Catholic brothers and, frankly, I'm invariably the only straight in the village."
Notera att jag absolut inte har någonting emot att Church of England/Anglikanska kyrkan eller kanske snarare delar av den kanske snart kommer att vara en del av vår Katolska Kyrka. Tvärtom är det något utav det mest glädjande besked jag hört på mycket länge, trots att jag inte riktigt ser hur det påverkar oss här i Sverige särskilt mycket tyvärr. Men detta måste vara någon av de lustigaste reflektionerna i ämnet jag har läst, och då har jag ändå hållit ett öga på flera brittiska tidningar nu på senare tid just med anledning av den anglikanska frågan.
George Pitcher menar på att det är en "elefant i Sakristian": "It is this: a very significant proportion, perhaps even a majority in some dioceses, of Anglo-Catholic clergy are homosexual men. Everyone with a ministry in the Church of England knows this."
Känns som att detta nog ändå måste vara en av de mera "lustiga" problemen för Anglikanska kyrkan/Church of England, hur lustigt det nu är. Om någon nu inbillar sig att jag hänger mig åt skadeglädje är så heller ej fallet. Fallet är som sådant att det helt enkelt var något så främmande som, ja, jag aldrig förstod var ett problem ej heller så utbrett som George Pitcher gör gällande: "As gay Anglican priests, they are meant to be celibate. They may well have given their bishop an assurance that they are – and while many of them really are celibate, many of them are not. Some are footloose and fancy free, some have settled partners and some are even in civil partnerships, though they will have continued to reassure their bishops about their separate bedroom arrangements."
Låt oss i alla fröjdas åt att vi kanske kommer att få fler systrar och bröder i tron!
Telegraph: Sex is a stumbling block for Anglicans on the road to Rome
Tim Collard, också Anglikan, skriver något mycket tänkvärt: "What I wonder is why the British Catholic Bishops are so frightened of a resurgence of the Latin Mass. It seems odd that Catholic liberals are so wedded to modernism in liturgy and music, whereas the hardcore traddies prefer Tridentine rites, Gregorian chant, etc. On the Anglican side it is the hardline evangelicals who are keenest on modern “choruses”, tambourines, clapping etc, while the liturgical traditionalists, who cherish the great tradition of English church music, are closer to the liberals." - Telegraph: As an Anglican, I can't understand why Catholic bishops fear the Latin Mass
Så frågan är om vi av beslutet får in personer som faktiskt i verkligheten inte håller sig till det bibliska utan snarare ser till vikten av en "fin" liturgi?
Troskongregation har vidare skrivit: "Some Anglicans have abandoned the tradition of conferring holy orders only on men by calling women to the priesthood and the episcopacy. More recently, some segments of the Anglican Communion have departed from the common biblical teaching on human sexuality–already clearly stated in the ARCIC document 'Life in Christ' – by the ordination of openly homosexual clergy and the blessing of homosexual partnerships."
"Rowan Williams has ordained openly homosexual clergy in his previous job as archbishop of Wales, even if he now thinks this is wrong. But he has not backed down on his support for women priests. In fact he can't. And today's announcement is the endgame in the Church of England's long struggle against women priests. The Anglo-Catholic opponents have at last been offered a church without them, where they may keep their own organisation. That's all they ever really wanted." skriver Andrew Brown i Guardian: The end of the Anglican Communion.
Han fortsätter: "If the former Anglicans can train up successors who will also be able to have wives, the Roman Catholic church may have found a way to escape the prospect of a largely gay priesthood to which the doctrine of compulsory celibacy appeared to condemn them. It is ironic that Anglican efforts to deal honestly with the problem of sexuality should have provided the Catholics with the excuse they needed to strike this decisive blow. God always did move in mysterious ways."
Notera att jag absolut inte har någonting emot att Church of England/Anglikanska kyrkan eller kanske snarare delar av den kanske snart kommer att vara en del av vår Katolska Kyrka. Tvärtom är det något utav det mest glädjande besked jag hört på mycket länge, trots att jag inte riktigt ser hur det påverkar oss här i Sverige särskilt mycket tyvärr. Men detta måste vara någon av de lustigaste reflektionerna i ämnet jag har läst, och då har jag ändå hållit ett öga på flera brittiska tidningar nu på senare tid just med anledning av den anglikanska frågan.
George Pitcher menar på att det är en "elefant i Sakristian": "It is this: a very significant proportion, perhaps even a majority in some dioceses, of Anglo-Catholic clergy are homosexual men. Everyone with a ministry in the Church of England knows this."
Känns som att detta nog ändå måste vara en av de mera "lustiga" problemen för Anglikanska kyrkan/Church of England, hur lustigt det nu är. Om någon nu inbillar sig att jag hänger mig åt skadeglädje är så heller ej fallet. Fallet är som sådant att det helt enkelt var något så främmande som, ja, jag aldrig förstod var ett problem ej heller så utbrett som George Pitcher gör gällande: "As gay Anglican priests, they are meant to be celibate. They may well have given their bishop an assurance that they are – and while many of them really are celibate, many of them are not. Some are footloose and fancy free, some have settled partners and some are even in civil partnerships, though they will have continued to reassure their bishops about their separate bedroom arrangements."
Låt oss i alla fröjdas åt att vi kanske kommer att få fler systrar och bröder i tron!
Telegraph: Sex is a stumbling block for Anglicans on the road to Rome
Tim Collard, också Anglikan, skriver något mycket tänkvärt: "What I wonder is why the British Catholic Bishops are so frightened of a resurgence of the Latin Mass. It seems odd that Catholic liberals are so wedded to modernism in liturgy and music, whereas the hardcore traddies prefer Tridentine rites, Gregorian chant, etc. On the Anglican side it is the hardline evangelicals who are keenest on modern “choruses”, tambourines, clapping etc, while the liturgical traditionalists, who cherish the great tradition of English church music, are closer to the liberals." - Telegraph: As an Anglican, I can't understand why Catholic bishops fear the Latin Mass
Så frågan är om vi av beslutet får in personer som faktiskt i verkligheten inte håller sig till det bibliska utan snarare ser till vikten av en "fin" liturgi?
Troskongregation har vidare skrivit: "Some Anglicans have abandoned the tradition of conferring holy orders only on men by calling women to the priesthood and the episcopacy. More recently, some segments of the Anglican Communion have departed from the common biblical teaching on human sexuality–already clearly stated in the ARCIC document 'Life in Christ' – by the ordination of openly homosexual clergy and the blessing of homosexual partnerships."
"Rowan Williams has ordained openly homosexual clergy in his previous job as archbishop of Wales, even if he now thinks this is wrong. But he has not backed down on his support for women priests. In fact he can't. And today's announcement is the endgame in the Church of England's long struggle against women priests. The Anglo-Catholic opponents have at last been offered a church without them, where they may keep their own organisation. That's all they ever really wanted." skriver Andrew Brown i Guardian: The end of the Anglican Communion.
Han fortsätter: "If the former Anglicans can train up successors who will also be able to have wives, the Roman Catholic church may have found a way to escape the prospect of a largely gay priesthood to which the doctrine of compulsory celibacy appeared to condemn them. It is ironic that Anglican efforts to deal honestly with the problem of sexuality should have provided the Catholics with the excuse they needed to strike this decisive blow. God always did move in mysterious ways."
måndag 26 oktober 2009
Pengar
Tänkte för en gångs skull ta upp det ämne som alla kristna tycks sky som pesten (eller som jag inbillar mig och har hört att så är fallet) - det om pengar. För det är inget "roligt" budskap Jesus har att komma till oss som har med än vad vi klarar oss på. I tre evangelier (Matteusevangeliet 19:24, Markusevangeliet 10:25 och Lukasevangeliet 18:25) nämns exakt samma ord från Jesus Kristus: "Det är lättare för en kamel att komma igenom ett nålsöga än för en rik att komma in i Guds rike."
Hela Pingsten skriver: "Men faktum är att Bibeln är väldigt tydlig med att positivt användande av pengar är att bara nöja sig med det nödvändigaste, sälja alla onöädiga ägodelar och dela ut pengarna till de fattiga. Negativt användande av pengar är att köpa lyx, underhållning och onödigheter, dvs. egoistisk konsumtion. Sådan sker för att man älskar pengar istället för de fattiga, man lägger sina slantar på saker man inte behöver istället för på saker de fattiga behöver.
Sådan här undervisning var urkyrkan full av - där sålde alla allt och levde i egendomsgemenskap. Det är ett faktum medelsvensson är mycket rädd för att acceptera – man vill ju inte förlora sina kära egendomar. "
Bloggen Hela Pingsten hänvisar även till kyrkofäderna som menar på att allt i princip (förutom hustrurna) skulle ägas gemensamt.
Som kristen tycks det mig i alla fall tydligt genom hela Bibeln att man - åtminstone - bör ge tionde till Kyrkan om man har så att man klarar sig och inga andra hinder föreligger. Det är förstås saligare att ge ännu mera, som vi kan se handlar det ur Guds synvinkel inte hur mycket vi ger utan hur stor del av det vi har som vi avstår från för Guds skulle (tänker på den fattige damen Jesus hänvisade till som gav så mycket mera än alla andra, om man ser till hur lite hon hade).
Frågan är ju hur man som kristen ska förhålla sig till rikedom. Vissa menar ju på att man verkligen ska sälja allt man äger. Problemet blir ju att man då lever utanför det vanliga samhället. Problemet med detta är att man exempelvis kanske inte kan få ett arbete utan istället är till belastning för samhället istället för en hjälpande kraft till andra. Dagen har en intressant artikel i ämnet, "Dagen: Pengar - i vägen för Gud?" men jag kan inte annat än att hålla med bloggen "Hela Pingsten" om att de de facto tycks inta en ganska ljummen inställning som passar den ljummet kristne medelklassvensken.
Samtidigt kanske det är i kollektiv vi bär leva, i kärlek till varandra.
Om man ser till de första kristna var det just i kärleken till varandra som hedningarna blev frälsta. Man såg hur de älskade varandra helt enkelt och därför ville man troligen var en del utav detta.
För vem vill inte vara en del i en kärleksfull gemenskap?
Stockholms katolska stift: Ansgarsgåvan
Stockholms katolska stifts karitativa arbete
Bild av Thomas Pusch
Hela Pingsten skriver: "Men faktum är att Bibeln är väldigt tydlig med att positivt användande av pengar är att bara nöja sig med det nödvändigaste, sälja alla onöädiga ägodelar och dela ut pengarna till de fattiga. Negativt användande av pengar är att köpa lyx, underhållning och onödigheter, dvs. egoistisk konsumtion. Sådan sker för att man älskar pengar istället för de fattiga, man lägger sina slantar på saker man inte behöver istället för på saker de fattiga behöver.
Sådan här undervisning var urkyrkan full av - där sålde alla allt och levde i egendomsgemenskap. Det är ett faktum medelsvensson är mycket rädd för att acceptera – man vill ju inte förlora sina kära egendomar. "
Bloggen Hela Pingsten hänvisar även till kyrkofäderna som menar på att allt i princip (förutom hustrurna) skulle ägas gemensamt.
Som kristen tycks det mig i alla fall tydligt genom hela Bibeln att man - åtminstone - bör ge tionde till Kyrkan om man har så att man klarar sig och inga andra hinder föreligger. Det är förstås saligare att ge ännu mera, som vi kan se handlar det ur Guds synvinkel inte hur mycket vi ger utan hur stor del av det vi har som vi avstår från för Guds skulle (tänker på den fattige damen Jesus hänvisade till som gav så mycket mera än alla andra, om man ser till hur lite hon hade).
Frågan är ju hur man som kristen ska förhålla sig till rikedom. Vissa menar ju på att man verkligen ska sälja allt man äger. Problemet blir ju att man då lever utanför det vanliga samhället. Problemet med detta är att man exempelvis kanske inte kan få ett arbete utan istället är till belastning för samhället istället för en hjälpande kraft till andra. Dagen har en intressant artikel i ämnet, "Dagen: Pengar - i vägen för Gud?" men jag kan inte annat än att hålla med bloggen "Hela Pingsten" om att de de facto tycks inta en ganska ljummen inställning som passar den ljummet kristne medelklassvensken.
Samtidigt kanske det är i kollektiv vi bär leva, i kärlek till varandra.Om man ser till de första kristna var det just i kärleken till varandra som hedningarna blev frälsta. Man såg hur de älskade varandra helt enkelt och därför ville man troligen var en del utav detta.
För vem vill inte vara en del i en kärleksfull gemenskap?
Stockholms katolska stift: Ansgarsgåvan
Stockholms katolska stifts karitativa arbete
Bild av Thomas Pusch
fredag 23 oktober 2009
Varmt välkomna hem
Det har förmodligen skrivits allt för mycket redan om detta ämne.
Jag talar förstås om Svenska kyrkans beslut att viga samkönade par.
Det var förstås också väntat. Faktum är ju dock att Svenska "kyrkan" (kyrkan inom citationstecken då Svenska kyrkan såsom samfund knappast längre kan betraktas såsom ett kristet samfund med tanke på att de i en så pass grundläggande fråga som ju inte är en ordningsfråga utan just en lärofråga går ifrån Bibeln) redan år 2005 med beslutet att välsigna samkönade pars partnerskap.
Men innan Svenska "kyrkan" tog sitt beslut hade redan en baptistförsamling, Norrmalmskyrkan, sagt ja till att "viga" samkönade par. Dagen skrev: "Norrmalmskyrkan, en av de större församlingarna i Svenska baptistsamfundet, blir den första enskilda svenska församlingen som öppnar för vigsel av homosexuella."
Hos Svenska "kyrkan" finns det, och har alltid funnits, en vilja att anpassa sitt samfunds roll till att hela tiden passa tidsandan. Det kan knappast kallas att kalla ut till en radikal efterföljelse av Jesus Kristus när man inte hymlar om att man hela tiden anpassar sig efter vad som för tillfället tycks vara hippt att göra.
Frikyrkorna har ju en helt annan utgångspunkt och det tycks för mig minst sagt förvånande att en frikyrkoförsamling beslutar att "viga" samkönade par då detta i grunden går emot vad Bibeln säger. Å andra sidan har frikyrkor tyvärr en tendens att ofta kunna tolka Bibelns ord lite väl fritt. Det är inte helt ovanligt att man projekterar Bibelord i en kontext som de aldrig var menade för.
Elisabeth Sandlund, chefredaktör och ansvarig utgivare för Dagen skriver om konsekvenserna av Svenska "kyrkans" beslut att "viga" samkönade par: "För andra blir beslutet det som knuffar dem över till ett annat protestantiskt samfund eller till Katolska kyrkan."
Därför vill jag välkomna alla som känner sig vilsna till Katolska Kyrkan.
Alla som önskar vila på Klippan (se Matteus 16:18-19 där Jesus säger till Petrus: "Och jag säger dig att du är Petrus, Klippan, och på den klippan skall jag bygga min kyrka, och dödsrikets portar skall aldrig få makt över den. Jag skall ge dig nycklarna till himmelriket. Allt du binder på jorden skall vara bundet i himlen, och allt du löser på jorden skall vara löst i himlen.") känn er varmt välkomna till en kyrka när er!
(För oss katoliker: om ni ser några vilsna själar på söndag eller någon annan söndag, som ni inte sett tidigare, ta mod till er och hälsa på de. Jag vet att jag själv hade uppskattat det mycket. Jag inbillar mig att vi katoliker generellt tyvärr är mycket dåliga på den här sociala delen, och detta är just den delen vi har mest att lära oss från protestanterna.)
Vill även förstås understryka att jag inte har några som helst problem med personer med homosexuell lust, men det vore att vilseledda dessa bort från Frälsningen och det Eviga Livet i vår Himmelske Faders närhet att säga till de att leva ut sina lustar. Likaså är det likväl fel att en kvinna och en man utanför äktenskapet har sex, eller att inom äktenskapet använda preventivmedel, men det var inte riktigt ämnet för detta inlägg.
SvD: Ja till homovigslar i Svenska kyrkan
Jag talar förstås om Svenska kyrkans beslut att viga samkönade par.
Det var förstås också väntat. Faktum är ju dock att Svenska "kyrkan" (kyrkan inom citationstecken då Svenska kyrkan såsom samfund knappast längre kan betraktas såsom ett kristet samfund med tanke på att de i en så pass grundläggande fråga som ju inte är en ordningsfråga utan just en lärofråga går ifrån Bibeln) redan år 2005 med beslutet att välsigna samkönade pars partnerskap.
Men innan Svenska "kyrkan" tog sitt beslut hade redan en baptistförsamling, Norrmalmskyrkan, sagt ja till att "viga" samkönade par. Dagen skrev: "Norrmalmskyrkan, en av de större församlingarna i Svenska baptistsamfundet, blir den första enskilda svenska församlingen som öppnar för vigsel av homosexuella."
Hos Svenska "kyrkan" finns det, och har alltid funnits, en vilja att anpassa sitt samfunds roll till att hela tiden passa tidsandan. Det kan knappast kallas att kalla ut till en radikal efterföljelse av Jesus Kristus när man inte hymlar om att man hela tiden anpassar sig efter vad som för tillfället tycks vara hippt att göra.
Frikyrkorna har ju en helt annan utgångspunkt och det tycks för mig minst sagt förvånande att en frikyrkoförsamling beslutar att "viga" samkönade par då detta i grunden går emot vad Bibeln säger. Å andra sidan har frikyrkor tyvärr en tendens att ofta kunna tolka Bibelns ord lite väl fritt. Det är inte helt ovanligt att man projekterar Bibelord i en kontext som de aldrig var menade för.
Elisabeth Sandlund, chefredaktör och ansvarig utgivare för Dagen skriver om konsekvenserna av Svenska "kyrkans" beslut att "viga" samkönade par: "För andra blir beslutet det som knuffar dem över till ett annat protestantiskt samfund eller till Katolska kyrkan."
Därför vill jag välkomna alla som känner sig vilsna till Katolska Kyrkan.
Alla som önskar vila på Klippan (se Matteus 16:18-19 där Jesus säger till Petrus: "Och jag säger dig att du är Petrus, Klippan, och på den klippan skall jag bygga min kyrka, och dödsrikets portar skall aldrig få makt över den. Jag skall ge dig nycklarna till himmelriket. Allt du binder på jorden skall vara bundet i himlen, och allt du löser på jorden skall vara löst i himlen.") känn er varmt välkomna till en kyrka när er!
(För oss katoliker: om ni ser några vilsna själar på söndag eller någon annan söndag, som ni inte sett tidigare, ta mod till er och hälsa på de. Jag vet att jag själv hade uppskattat det mycket. Jag inbillar mig att vi katoliker generellt tyvärr är mycket dåliga på den här sociala delen, och detta är just den delen vi har mest att lära oss från protestanterna.)
Vill även förstås understryka att jag inte har några som helst problem med personer med homosexuell lust, men det vore att vilseledda dessa bort från Frälsningen och det Eviga Livet i vår Himmelske Faders närhet att säga till de att leva ut sina lustar. Likaså är det likväl fel att en kvinna och en man utanför äktenskapet har sex, eller att inom äktenskapet använda preventivmedel, men det var inte riktigt ämnet för detta inlägg.
SvD: Ja till homovigslar i Svenska kyrkan
torsdag 15 oktober 2009
EU i dödens tjänst
På Dagen kan man läsa att Europadomstolen redan 2007 menade på att Polen kränker mänskliga rättigheterna genom att ej tillåta kvinnor att döda sina barn.
Kvinnan fick dessutom ett skadestånd på 25 000 euro från Polen för att hon inte tilläts döda sitt barn.
Frågan är när - inte om - Europeiska Unionen, EU, kommer tvinga länder såsom Polen att tillåta abort - barnamord - i större utsträckning.
"”Vi lever i en värld där en mor belönas för att hon ville döda sitt barn men inte fick”, skrev prästen Marek Gancarczyk i tidningen Gosc Niedzielny. Abort är mord, slog prästen fast, och jämförde med de experiment som nazistläkaren Joseph Mengele utförde på fångar i förintelselägret Auschwitz.
”Vad är det vi ser idag? Olika, men precis lika illa”, skrev gudsmannen.
För detta ska kyrkobladet be Alicja Tysiac om ursäkt. Samt betala henne trettiotusen zloty i skadestånd." - Sydsvenskan: Hon tvingades föda barn och blev blind
Kvinnan blev förvisso blind på grund av detta, men det måste ses i sitt sammanhang.
Har man rätt att döda en annan människa för att dess existens kan göra att man blir blind?
Kvinnan fick dessutom ett skadestånd på 25 000 euro från Polen för att hon inte tilläts döda sitt barn.
Frågan är när - inte om - Europeiska Unionen, EU, kommer tvinga länder såsom Polen att tillåta abort - barnamord - i större utsträckning.
"”Vi lever i en värld där en mor belönas för att hon ville döda sitt barn men inte fick”, skrev prästen Marek Gancarczyk i tidningen Gosc Niedzielny. Abort är mord, slog prästen fast, och jämförde med de experiment som nazistläkaren Joseph Mengele utförde på fångar i förintelselägret Auschwitz.
”Vad är det vi ser idag? Olika, men precis lika illa”, skrev gudsmannen.
För detta ska kyrkobladet be Alicja Tysiac om ursäkt. Samt betala henne trettiotusen zloty i skadestånd." - Sydsvenskan: Hon tvingades föda barn och blev blind
Kvinnan blev förvisso blind på grund av detta, men det måste ses i sitt sammanhang.
Har man rätt att döda en annan människa för att dess existens kan göra att man blir blind?
tisdag 13 oktober 2009
PokerStar-präst
Allvarligt talat trodde jag detta var ett skämt när jag förste läste om det hela, en katolsk 28-årig präst i USA som ville vara med i "PokerStars Million Dollar Challenge".
Men så efter en stunds letande fick jag reda på, via prästens hemsida, att han är präst vid St. Michael Catholic Church, och att detta är en genuin församling.
PokerStars Million Dollar Challenge Audition - Be Holy
Charlotte-Therese har även skrivit om detta och menar på att prästen är barnslig. Personligen förstår jag faktiskt inte kritiken, och ser inget fel med att prästen i vissa avseenden kanske är lekfull.
För faktum är att han är katolsk präst och mycket glad över detta. Som han förklarar hade han gärna gift sig och skaffat barn, men till skillnad från många andra förstår han innebörden och vikten av celibatet: "Sure, the celibacy requirement could one day be removed. After all, it’s just a custom and not a doctrinal teaching of the Church. But it is unlikely that the Church would ever turn away from such a tremendous gift---it’d be like throwing a big Steinbeck-esque pearl back into the ocean or ripping up a winning lottery ticket and tossing it into the wind. In fact, even if I were to open the paper tomorrow and read that Pope Benedict has made celibacy optional, I would still choose to remain single. That surprises a lot of people. But I want to give myself entirely to God, I want to dedicate my life to love Him through serving His people. It would be impossible for me to give myself 100% to my future flock and simultaneously give myself 100% to a wife and children---it would be like being married to two different women and raising two different families!
Celibacy allows a priest to more fully imitate Jesus, giving himself totally to his people and not to one woman and one family in particular. It is sign that shouts to the entire world, “The true kingdom is still to come, and it is worth sacrificing everything to help others attain eternal joy in that kingdom!”"
Kortfattat har han en av de finaste liknelserna om celibatet jag har hört:
"Why do I wear a wedding ring?
I’ve been wearing it for the last four years: a silver band on my left ring finger. It was the wedding ring of my grandfather, received by my mom when he passed away. When people notice it, they often ask about it with surprise, and my response is always the same: “I’m engaged to the Church!” Just as a husband is called to give himself entirely to his wife, I explain, as a seminarian I am preparing to give myself completely to Christ’s bride, the Church. " läs mer på http://saintfactory.com/Reflection_18_eng.html
Må Gud välsigna Kyrkan med många heliga präster och Fader Andrew Trapp i hans arbete, för alla pengarna han får ihop kommer att användas för att bygga en ny kyrka.
Fader Andrew Trapp ser också det hela som att visa att det i Kyrkan finns många unga män som väljer att bli präster.
Katolska Kyrkans Katekes: 2413 Hasardspel (kortspel etc.) och vadslagning står inte i och för sig i motsättning till vad som är rätt. Sådant blir moraliskt oacceptabelt om det berövar någon det som är nödvändigt för honom för att han skall kunna tillfredsställa sina eller någon annans behov. Att slå vad på oriktigt sätt eller fuska i spel är en allvarlig sak, om inte den tillfogade skadan är så ringa att den som utsätts för den måste gå med på att den tillhör spelets regler och vad man kan vänta sig då man ägnar sig åt något sådant.
Dagen: Pokerprästen samlar in pengar till kyrkobygge
Men så efter en stunds letande fick jag reda på, via prästens hemsida, att han är präst vid St. Michael Catholic Church, och att detta är en genuin församling.
PokerStars Million Dollar Challenge Audition - Be Holy
Charlotte-Therese har även skrivit om detta och menar på att prästen är barnslig. Personligen förstår jag faktiskt inte kritiken, och ser inget fel med att prästen i vissa avseenden kanske är lekfull.
För faktum är att han är katolsk präst och mycket glad över detta. Som han förklarar hade han gärna gift sig och skaffat barn, men till skillnad från många andra förstår han innebörden och vikten av celibatet: "Sure, the celibacy requirement could one day be removed. After all, it’s just a custom and not a doctrinal teaching of the Church. But it is unlikely that the Church would ever turn away from such a tremendous gift---it’d be like throwing a big Steinbeck-esque pearl back into the ocean or ripping up a winning lottery ticket and tossing it into the wind. In fact, even if I were to open the paper tomorrow and read that Pope Benedict has made celibacy optional, I would still choose to remain single. That surprises a lot of people. But I want to give myself entirely to God, I want to dedicate my life to love Him through serving His people. It would be impossible for me to give myself 100% to my future flock and simultaneously give myself 100% to a wife and children---it would be like being married to two different women and raising two different families!
Celibacy allows a priest to more fully imitate Jesus, giving himself totally to his people and not to one woman and one family in particular. It is sign that shouts to the entire world, “The true kingdom is still to come, and it is worth sacrificing everything to help others attain eternal joy in that kingdom!”"
Kortfattat har han en av de finaste liknelserna om celibatet jag har hört:
"Why do I wear a wedding ring?
I’ve been wearing it for the last four years: a silver band on my left ring finger. It was the wedding ring of my grandfather, received by my mom when he passed away. When people notice it, they often ask about it with surprise, and my response is always the same: “I’m engaged to the Church!” Just as a husband is called to give himself entirely to his wife, I explain, as a seminarian I am preparing to give myself completely to Christ’s bride, the Church. " läs mer på http://saintfactory.com/Reflection_18_eng.html
Må Gud välsigna Kyrkan med många heliga präster och Fader Andrew Trapp i hans arbete, för alla pengarna han får ihop kommer att användas för att bygga en ny kyrka.Fader Andrew Trapp ser också det hela som att visa att det i Kyrkan finns många unga män som väljer att bli präster.
Katolska Kyrkans Katekes: 2413 Hasardspel (kortspel etc.) och vadslagning står inte i och för sig i motsättning till vad som är rätt. Sådant blir moraliskt oacceptabelt om det berövar någon det som är nödvändigt för honom för att han skall kunna tillfredsställa sina eller någon annans behov. Att slå vad på oriktigt sätt eller fuska i spel är en allvarlig sak, om inte den tillfogade skadan är så ringa att den som utsätts för den måste gå med på att den tillhör spelets regler och vad man kan vänta sig då man ägnar sig åt något sådant.
Dagen: Pokerprästen samlar in pengar till kyrkobygge
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
