fredag 17 december 2010

Det snurrar i min skalle

Familjen - Det snurrar i min skalle

"Jag, gjorde upp en eld för dig och nu brinner hela skogen"

Ja, ni trodde säkert att bloggen var "död och begraven" sedan länge då jag inte har postat något på en sisådär åtta månader. Men icke, liket sprattlar minsann.

Jag önskar jag kunde säga att jag har studerat mig in på allting i den katolskt kristna tron nu, men att påstå så vore att ljuga för mig själv och andra förstås.
Sanningen är den att jag inte känt något behov av att skriva, och när jag har känt så har jag gjort annat helt sonika. Men har till slut tagit mig till det som jag har hört från vissa, framförallt en präst som jag mötte för några månader sedan som frågade när jag skulle börja skriva igen (känner mig oerhört hedrad att han går in på min blogg trots det långa uppehållet, vad jag förstod dock mest för att kontrollera uppdateringar hos bloggarna jag länkar till ;-) ) och med den lustiga kommentaren "det snurrar och snurrar och snurrar" ungefär som att han undrade när det skulle sluta att snurra.

Men är inte livet rätt snurrigt egentligen?
Det finns liksom inte så mycket man kan göra åt det.
Världen snurrar vidare och man själv snurrar runt i livets karusell, ibland går det som man hade tänkt sig, ibland inte. Å andra sidan kan man se det som att man behöver ta sig ur livets karusell och istället ställa sig en bit borta från det hela och betrakta det istället för att hela tiden vara en del av det.

Det är kanske här kontemplation och bönelivet kommer in i bilden.
Om man bara fokuserar på handlingarna (vilket man ej ska underskatta - en tro utan gärningar är en död tro som det på ett ungefär står i Bibeln) blir det lätt att man hamnar i den karusell där det världsliga helt tar över ens sinne och förpestar det i jakten på "lycka" med lockelser om sådant som ska göra livet mer njutningsbart, lättare och "bättre" (nej, 3D-tv kommer knappast att revolutionera ditt liv, möjligtvis kommer det bli lite roligare att glutta på dumburken).

Denna jakt på tillfälliga kickar men samtidigt en bekvämlighet måste vara den kristna trons värsta fiende. Dessa kickar manifesterar sig ofta i en vilja att se ner på andra människor där man kan gotta sig åt att man minsann själv inte är lika dålig som de. Lägg därtill att många människor som jag har samtalat ser det som oerhört onödigt att lägga ned någon som helst tid på kontemplation. Detta är i sanning mycket konstigt i en tid då man ska "hitta sig själv".

Om man nu inte tror på Gud, vad gör det då att man ber en stilla bön under vilken man kanske bättre faktiskt kan hitta sig själv då man kan fundera över det som man behöver bli bättre på och vilka människor i ens närhet man kanske kan bete sig på ett bättre sätt gentemot?
Däremot går det tydligen bra att tuta i barnen att gå på flummiga yoga-klasser där man ska leka djur...

Hur vore det om man gav barnen något viktigare än att låtsas vara djur (som oftast gör vadhelst som faller de in närhelst det faller de in) som vad det faktiskt innebär att vara en människa, skapad och älskad av Herren vår Himmelske Fader?

PS. har ännu en gång funderingar på att antingen ta och ha en mera personlig blogg alternativt en evangeliserande blogg, ni får gärna skriva vad ni tycker och tänker kring detta i en kommentar till inlägget.

7 kommentarer:

Stefan Herczfeld sa...

Roligt att du är tillbaks!

stenberg sa...

Vilken trevlig nyhet i decembermörkret! :-)

Zoltan sa...

Roligt att se dig väcka bloggandet igen!

Med detta enda inlägg har du ju visat på flera olika aspekter som förtjänar mer utrymme; när är man fullärd katolik, hur nyttig är vår livsstil för själen, vart leder livets omständigheter, vad är bön och kontemplation bra för och behövs det, den kristna trons värsta fiende...

Det behövs både evangeliserande och personliga bloggar - varför inte båda?

Johanna G sa...

Började i alla fall starkt misstänka att du hade lagt det på hyllan för gott.

Varför inte allt-i-en blogg? Varför dela upp bloggandet som om det är vattentäta skott mellan olika delar. Trots allt är det ju bara ett liv vi lever...

Fisande sa...

Väldigt bra skrivet! Ett ljus i mörkret!

Tobias sa...

Kul att se att bloggen lever, även om jag inte sett det förrän nu ;)

Du skriver om kontemplation.

Själv har jag läst några predikningar av Cardinal Newman under julhelgen och de innehåller en hel del som tar tid att smälta... som att vi är kallade till helighet...

"Be you content with nothing short of perfection; exert yourselves day by day to grow in knowledge and grace; that, if so be, you may at length attain to the presence of Almighty God."
- Newman, Holiness Necessary for Future Blessedness

Och, som du skriver, vad kan vara bättre sätt att lära känna sig själv än andlig läsning, bön och kontemplation.

Fred
Tobias J.

Tobias sa...

En liten kommentar till din fråga om hur bloggen kan utvecklas.

1. Djupt personlig, utan att bli för privat.

2. Helt andlig, typ tex. Secret Harbour

Det tror jag kommer vara bäst i längden, även som evangelisation. Dvs att man undviker konfrontation och hela den där vi-är-bättre-än-er diskutionen.

"Människan kan inte göra något som är behagligare för Gud än att vara stilla och hålla sabbatsvila i sitt inre"
- Den underbara vägen

Fred
Tobias J.