"Den enda kyrka som bringar ljus, är en som brinner."

"Den enda kyrka som bringar ljus, är en som brinner. Förena er med oss" - så skrev en spansk ja-till-livet-anhängare (motståndare till abort/barnamord) till svar på abortförespråkarnas uppmaningar till att bränna kyrkor (det delades även ut tändstickor för detta syfte) - källa katolskakyrkan.se

Jag tänkte på detta då jag precis igår läste ut "Mangabibeln" av Siku och Akin. Man kan säga att "Mangabibeln" är en väldans förkortad version av Bibeln, eller en slags tolkning av den, där ju författarna lyft fram det som de har ansett viktigas. Visst ger det lite perspektiv att få samma budskap i ett nytt format.

Eld är knappast ett fenomen i Bibeln. Det är något alldeles centralt i vår tro.

Att vi döper oss räcker inte, eller som Johannes Döparen sade;
"Jag vet att några av er undrar om jag är Messias. Titta där! Där kommer Han! Jag är inte ens värdig att knyta upp Hans sandalare. Ja, jag döper er med vatten, men Han (Jesus Kristus) ska döpa er med Helig Ande och Eld."

Detta är som vissa kanske förstår, inte hämtat direkt ur riktigt Bibeln, utan just ifrån "Mangabibeln".

Budskapet Johannes Döparen vill förmedla är helt enkelt att dopet inte är tillräckligt.
Vi måste ta emot den Helige Anden, låta oss vägledas utav den, och brinna i vår tro.

Vår tro ska alltså vara i brand. Den skall inte var ljummen, eller kall, utan varm, levande såsom elden. Kärleken som känsla är ju, av min erfarenhet, oftast också en varm känsla, och porträtteras också som en sådan, varför det gör det hela än tydligare vad som verkligen hör ihop med vår tro.

Samtidigt, det här att brinna i sin tro är inte det svårt?
Självfallet är det svårt. Ingen har någonsin, mig veterligt, sagt att det är lätt.
Värst är det kanske när vi människor gör uppror mot Kyrkan, när vi tänker "det här är inte rättvist". Problemet är ofta att vi fastnar i ett alltför jordiskt och materiellt tänkande.
Jag kan exempelvis tänka att det orättvist att vi inte har prästinnor i vår tro, att kvinnor helt enkelt inte kan ta del av prästerskapet. Men då har jag likväl fastnat i den väldans världsliga tron. Det är helt enkelt inte Guds vilja. Liksom en hel del annat är emot Guds vilja.
En del saker och ting är till och med emot hur naturen är konstruerad, medan vi, "egentligen", kan tycka det är orättvist att säga att detta är fel.

Vilka är vi att döma?

Men vi dömer ju faktiskt inte om vi nu skall vara korrekta.
Det vi egentligen gör är ju att upplysa om Sanningen.
Det är ju alltid upp till Gud att döma, men vilken dom får då inte vi om vi brister i att upplysa människor när de är fel ute?

Störst av allt är kärleken.
Vad är inte kärlek då till Gud?
Att älska Gud och Hans ord?
Den Eviga Lagen?

Ty riken kommer och går, men den Eviga Lagen består.

Tio bud till bloggare

Evangeliska alliansen i Storbritannien har gjort en nytolkning av Guds tio budord för bloggare;
(Översättning av Dagen)
"Tio Guds bud för cyberrymden:
1.Du ska inte sätta bloggen framför din integritet.
2. Du ska inte göra din blogg till en avgud.
3. Du ska inte missbruka ditt alias för att synda anonymt.
4. Kom ihåg sabbaten och ta ledigt från bloggen en dag i veckan.
5. Visa högre aktning för dina bloggarkolleger än dig själv, och blås inte upp deras misstag.
6. Du ska inte dräpa någon annans anseende, rykte eller känslor.
7. Du skall inte använda internet till att begå eller tillåta äktenskapsbrott i din fantasi.
8. Du ska inte stjäla en annan persons innehåll.
9. Du ska inte bära falskt vittnesbörd mot dina bloggvänner.
10. Du ska inte ha begär till din nästas besöksstatistik. Var nöjd med ditt eget innehåll. "

Låter som ganska bra tips, men min fundering är varför Dagen måste vinkla det hela så till att vara "Guds bud". Känns som lite kvällspress över det.

I andra nyheter kan man tänka sig att kalla "homoäktenskap" för "Giftermål" istället för "Äktenskap".
Vad är det för skitsnack egentligen?
Det är samma sak, bara ett annat ord för det.
Det är fortfarande ett tillstånd av synd som man förklär i det välsignades kläder.
Var är kompromissen i det hela förresten?
(Min personliga övertygelse, och vad Kyrkan också förespråkar, är att det inte ens bör finnas så kallat partnerskap)

Om "prästinnor"

Detta hoppas jag är mitt sista inlägg om det fenomen som visat sig inom vissa delar av Kyrkan, de s.k. "kvinnoprästförespråkarna". Jag kom på att tänka på detta i och med en del av dagens läsning, som handlade om sista måltiden som Jesus hade med de tolv lärjungarna, där Han gav de uppdraget att göra vin till Hans blod och brödet till Hans kropp. Det torde stå bortom allt tvivel att det inte var några kvinnor närvarande vid måltiden, i annat fall kan vi dra upp några saker som talar för att detta måste ha varit fallet;
* Man låg och åt på den tiden, och att ligga tillsammans med kvinnor på en soffa och äta torde ha rönt mycket stor förvåning och därför skulle det extraordinära fenomenet ha nedtecknats.
* Det är fortfarande judar vi pratar om, och enligt deras tro så "får" kvinnor och män, som ej är gifta, knappt umgås med varandra (knappt ens skaka hand, fortfarande idag).

En trevlig sak att notera är också att Kyrkan (vad jag läst) aldrig ordinerat kvinnor, trots att det fanns gott om s.k. "prästinnor" i antiken. Detta torde då ha varit en naturlig följd, om man nu hade följt "normen" (som kvinnoprästförespråkare ofta pratar/skriver om skulle ha varit varför Kyrkan inte tillåtit kvinnor inom Prästerskapet).

En annan sak, om man nu är troende katolik, så bör man också notera att Kyrkan har uttalat sig ofelbart och dogmatiskt i frågan, genom Påven John Paul II i och med dokumentet "Ordinatio Sacerdotalis" (dokumentet är på engelska).

Sedan har vi fortfarande den mer filosofiska inställningen i frågan, den om att Kyrkan är sedd som en moder, och en moder behöver en fader för att få ihop ekvationen.

Ytterligare så har vi också det faktum att det är Kyrkan som avgör om man verkligen har ett kall eller inte. Vi behöver Kyrkans vägledning för att vara säkra på intentionerna från den Helige Anden, ty Jesus Kristus har personligen lovat att vakta över Kyrkan, och hålla henne obefläckad till Tidens Ände.

Ytterliggare läsning;
The Catholic Message Board - Were women present at the Last Supper?
The Catholic Message Board - Why should we have women priests?

...och apropå annat så har nu Dagen erkänt att de har felat, ty de kallade de "sociala synder" som ärkebiskopen Gianfranco Girotti pratade om under en intervju om biktens sakrament apropå vikten att vara medveten om och bekänna sina synder. Dessa "synder" som talades om var förmodligen bara ett sätt att konkretisera hur synd kan te sig idag. Precis som Dagen konstaterar i artikeln så är synderna eviga, eftersom de innebär att bryta emot Guds lag, den Eviga Lagen.

Lev väl.

EDIT: Fick ett bra tips om att Peter Kreeft tagit upp frågan "Women and the Priesthood".