SSPX

Man kan ju lugnt påstå att det i "bloggosfären" och den kristna nyhetsförmedligen råder total kalabalik inför kvällens avsnitt av Uppdrag granskning.

Värt att notera om SSPX, eller Prästbrödraskapet S:t Pius X som det också heter, är att:
* De inte officiellt är rasistiska eller antisemitiska.
* De är inte en del utav Katolska Kyrkan.
* Deras biskopar är exkommunicerade av Katolska Kyrkan.

Att SSPX inte är en del utav Katolska Kyrkan har inte med att det inom rörelsen finns rasistiska tendenser, utan att rörelsen ifråga vägrar att erkänna Kyrkans auktoritet.
Om man inte erkänner Kyrkans auktoritet kan man inte heller kalla sig katolik.
Så enkelt är det.

SVT skriver också: "Prästbrödraskapet SSPX överhuvud i Tyskland, Pater Franz Schmidberger, reagerar nu mot vad han ser som smutskastning i tidskriften Der Spiegels artikel om Uppdrag gransknings avslöjande." ..."I texten hänvisar Schmidberger också till att påven Pius XI varnat för nazisternas gudlösa regim och deras förbrytelser."...

Dagen skriver bland annat; ..."I programmet får vi möta Sten Sandmark, före detta kyrkoherde i Oskarshamns församling, som lämnat Svenska kyrkan till förmån för brödraskapet. Nu studerar han på SSPX:s prästsseminarium i Tyskland och vigs till präst i sommar. Tanken är att han då ska återvända till Sverige för att leda "det svenska korståget".- Jag vill att alla svenskar ska upptäcka det jag har upptäckt, säger han i programmet. Vi kämpar gemensamt hela gruppen för att Sverige återigen ska bli katolskt."...

Det är såklart kul att läsa sådant, att flera vill kämpa för att göra Sverige katolskt igen, samtidigt känns det såklart lite konstigt att höra från någon som faktiskt själv inte i ordets rätta bemärkelse är katolik..

Katolska Kyrkan har också lagt upp en liten förklaring om situationen mellan Kyrkan och SSPX.

Det Katolska Kyrkan skriver menar dock Jonas de Geer, SSPX:s grundare i Sverige, är rena lögner; ..."Det, och annat, avfärdar dock Jonas De Geer som "rena lögner". Han skriver på sin blogg att han inte sett Uppdrag granskning men han är inte hoppfull om resultatet: "... det torde bli ett av svensk journalistisks lågvattenmärken". De Geer menar att det är märkligt att Sveriges television ger sig på de som "vägrat acceptera de förödande förändringar" som skett inom den Katolska kyrkan. Han ser dem som motsatt sig förändringarna som de enda "regelbundet praktiserande traditionella katolikerna" och uppger att de är mellan 20 och 30 personer i hela Skandinavien. "...

Katolska Kyrkan har ju också, skall nämnas, förhoppningar om att SSPX skall kunna bli en del utav Kyrkan igen, men det kräver en del från SSPX-rörelsens håll.

Lydnad och auktoritet

Lydnad är något ytterst centralt i kristen tro.
Att Gud är den högsta auktoriteten likaså.
Personligen skulle jag vilja påstå att dessa två grundbultar fastslogs i Gamla Testamentet.
Ty den som lyder Gud - som ju alltid är den högsta auktoriteten oavsett hur annorlunda Hans bud kan te sig mot den verklighet eller de känslor som omger oss är - får Guds behag och välgång.
Kanske inte i denna värld, men vad är denna värld för värld värd namnet egentligen?

Det allra tydligaste exemplet på denna blinda lydnad - som överstiger allt vårt förstånd - ser vi i Abraham i första Moseboken.

"En tid därefter satte Gud Abraham på prov. Han sade till honom: 'Abraham!' Han svarade: 'Ja, här är jag.' Då sade han: 'Tag din son Isak, och gå till Moria land och offra honom där som brännoffer på ett berg som jag skall visa dig" (1 Mos 22:1-2)

Gud ger och Gud tar.

"När de kommit fram till den plats som Gud hade sagt till Abraham, byggde han ett altare där och gjorde i ordning veden. Sedan band han sin son Isak och lade honom på altaret ovanpå veden. Och Abraham räckte ut handen och tog kniven för att slakta sin son.
Då ropade Herrens ängel till honom från himlen: 'Abraham! Abraham!' Han svarade: 'Här är jag.' Då sade han: 'Lyft inte din hand mot pojken och gör honom ingenting. Nu vet jag att du fruktar Gud...'" (1 Mos 22:9-12)

Ingen har dock någonsin påstått att det skulle vara lätt att följa Gud.
Tvärtom.
Jag kan inte ens föreställa mig hur det måste ha känts för Abraham att få budet att offra sin ende son, som han genom ett mirakel - från Gud - hade fått med sin hustru.

Vi vet ju att den kristna historien är full utav martyrer, som fått dö för sin tro.
Vi har idag många kristna systrar och bröder i världen som får dö för deras tror skull, kanske främst i Indien, men också i Kina och många andra länder i framförallt Mellanöstern.
Låt oss be för dessa.

Det är dock viktigt att urskilja vad som faktiskt är Herrens vilja och vad som är villoläror.
Därför är det intressant att vissa som kallar sig kristna idag menar på att det inte finns någon högre auktoritet än de själva, att de själva är tillräckliga för att kunna tolka Guds ord - Bibeln.
Men se vilka skiftande svar människorna kommer fram till när de själva hävdar sig som den högsta auktoriteten. Vi har protestantiska, så kallade kristna i allt från Ku Klux Klan, som dödar de med annan hudfärg, i Westboro Baptist Church som stör vid begravningar av amerikanska militärer och menar på att detta är Guds straff, och här hemma i Sverige har vi ju Svenska kyrkan som alltid försöker vara politiskt korrekt.
Listan kan helt enkelt göras mycket, mycket längre.

Med grund i Bibelcitatet Matt 16:18-19 där Jesus Kristus säger till Petrus: "Och jag säger dig att du är Petrus, Klippan, och på den klippan skall jag bygga min kyrka, och dödsrikets portar skall aldrig få makt över den. Jag skall ge dig nycklarna till himmelriket. Allt du binder på jorden skall vara bundet i himlen, och allt du löser på jorden skall vara löst i himlen." tror vi katoliker just att Jesus Kristus här inte bara grundar Kyrkan, den Heliga Katolska och Apostoliska Kyrkan, utan också instiftar Petrusämbetet, ni vet, hela det där köret med att vi har en påve.
Men inte bara det, för här ger Jesus Kristus - Gud - ett löfte.
Han lovar att Kyrkan för alltid skall vara trogen och ledd av Honom.

Detta innebär inte att varje enskild individ som utgör Katolska Kyrkan är ofelbar.
Det innebär att Kyrkans lära och tro är ofelbar.
Eftersom vi fortfarande är människor så har vi alltid möjligheten att fela.
Det är därför felaktigheter - inte i lära eller tro - har kunnat ske inom Kyrkan.