Katoliker och protestanter

Har funderat på detta ett tag, att om man skulle kunna lyckas få tillbaka lutheranerna/protestanterna hem till Katolska Kyrkan skulle mycket vara vunnet.
Det är ju främst lutheraner/protestanter som den andra halvan av de två miljarder kristna utgörs utav.

Det som också är till stor glädje för Humaniserna och andra allehanda ateister eller motståndare till kristendomen i allmänhet är ju just det att vi är splittrade.
Detta gäller kanske främst de protestantiska samfunden, då du på en och samma väg kan finna församlingar som har helt olika syn på synd, Gudstjänsten och till och med Gud själv.

Jag inbillar mig att problemet vi har inom Katolska Kyrkan inte är att vår tro och lära är felaktigt. Det är den inte, och vi har mycket goda skäl till varför vi tror på ditten och datten.

Jag tror även liturgin är viktig att bibehålla, eller utveckla med stor försiktighet, så den verkligen speglar det som är själva meningen med Gudstjänsten.
Detta är något som just har framtagits med största försiktighet inom Katolska Kyrkan (förstås med undantag för en del egensnickrad liturgi efter Andra Vatikankonciliet), hur man ska frambära offret inför Gud med värdighet.

Där vi kan lära oss mycket utav protestanterna/lutheranerna är hur en del av de har lyckats dels med att locka människor till de, kanske främst frikyrkorna då. Men också hur man lyckas knyta ihop församlingen till en gemenskap med grupper som har tätt kontakt och som i alla fall för en från utsidan som mig själv tycks ge stöd och hjälp till varandra på ett helt annat sätt än vad som blir naturligt när man bara pratar med varandra tio minuter efter Mässan (katolska ord för den viktigaste Gudstjänsten för den oinvigde).

Det är just den närhet som jag tror saknas inom Katolska Kyrkan, som i alla fall tycks finnas på ett annat sätt inom protestantiska/lutherska rörelser, och det missionerandet som också tycks ske på ett helt annat sätt - och som också ger frukt på ett helt annat sätt.

Ett samfund som speciellt fångat min uppmärksamhet är EFK, Evangeliska Frikyrkan och dess ordförande Stefan Swärd som exempelvis bloggar och ger sig ut och förkunnar det glada budskapet till, bland annat, berusade ungdomar på fredagskvällar.
Jag beundrar honom verkligen, och han tycks på många sätt vara en unik personlighet i det kristna Sverige av idag, med den ställningen, ansvaret och det han lyckas göra.