Pengar

Tänkte för en gångs skull ta upp det ämne som alla kristna tycks sky som pesten (eller som jag inbillar mig och har hört att så är fallet) - det om pengar. För det är inget "roligt" budskap Jesus har att komma till oss som har med än vad vi klarar oss på. I tre evangelier (Matteusevangeliet 19:24, Markusevangeliet 10:25 och Lukasevangeliet 18:25) nämns exakt samma ord från Jesus Kristus: "Det är lättare för en kamel att komma igenom ett nålsöga än för en rik att komma in i Guds rike."

Hela Pingsten skriver: "Men faktum är att Bibeln är väldigt tydlig med att positivt användande av pengar är att bara nöja sig med det nödvändigaste, sälja alla onöädiga ägodelar och dela ut pengarna till de fattiga. Negativt användande av pengar är att köpa lyx, underhållning och onödigheter, dvs. egoistisk konsumtion. Sådan sker för att man älskar pengar istället för de fattiga, man lägger sina slantar på saker man inte behöver istället för på saker de fattiga behöver.

Sådan här undervisning var urkyrkan full av - där sålde alla allt och levde i egendomsgemenskap. Det är ett faktum medelsvensson är mycket rädd för att acceptera – man vill ju inte förlora sina kära egendomar. "

Bloggen Hela Pingsten hänvisar även till kyrkofäderna som menar på att allt i princip (förutom hustrurna) skulle ägas gemensamt.

Som kristen tycks det mig i alla fall tydligt genom hela Bibeln att man - åtminstone - bör ge tionde till Kyrkan om man har så att man klarar sig och inga andra hinder föreligger. Det är förstås saligare att ge ännu mera, som vi kan se handlar det ur Guds synvinkel inte hur mycket vi ger utan hur stor del av det vi har som vi avstår från för Guds skulle (tänker på den fattige damen Jesus hänvisade till som gav så mycket mera än alla andra, om man ser till hur lite hon hade).

Frågan är ju hur man som kristen ska förhålla sig till rikedom. Vissa menar ju på att man verkligen ska sälja allt man äger. Problemet blir ju att man då lever utanför det vanliga samhället. Problemet med detta är att man exempelvis kanske inte kan få ett arbete utan istället är till belastning för samhället istället för en hjälpande kraft till andra. Dagen har en intressant artikel i ämnet, "Dagen: Pengar - i vägen för Gud?" men jag kan inte annat än att hålla med bloggen "Hela Pingsten" om att de de facto tycks inta en ganska ljummen inställning som passar den ljummet kristne medelklassvensken.

Samtidigt kanske det är i kollektiv vi bär leva, i kärlek till varandra.
Om man ser till de första kristna var det just i kärleken till varandra som hedningarna blev frälsta. Man såg hur de älskade varandra helt enkelt och därför ville man troligen var en del utav detta.
För vem vill inte vara en del i en kärleksfull gemenskap?

Stockholms katolska stift: Ansgarsgåvan
Stockholms katolska stifts karitativa arbete

Bild av Thomas Pusch

Tryckfelsnisse

På Dagen.se idag kan man läsa att Anders Borg uttalar sig: "Värsta kristen sedan depressionen". Vad eller vem åsyftar finansminister Anders Borg?
Vad har detta med finansministerns roll?

Klarsynt Ulf Ekman

Ulf Ekman skriver idag i Världen idag "Vad vill Gardell - egentligen?":
"Om jag förstått Jonas Gardell rätt, så vill han med allt han har, försvara tre för honom så viktiga teser. Dessa är:
1. Gud är så kärleksfull att han inte hakar upp sig på hur vi lever. Han vill att vi skall leva ut vårt liv som det behagar oss.
2. Synd, orenhet och andra bibliska uttryck existerar inte. De är termer hämtade ur gammaldags religiösa föreställningsvärldar som är inaktuella i dag och som vi måste göra rent hus med.
3. Alla, absolut alla kommer ovillkorligt till himlen, annars är Gud orättvis.
Dessa teser är inte på något sätt nya. Inte är de heller speciellt originella. De är inte heller bibliska och har aldrig anammats vare sig av kyrkan eller ingått i den klassiska tron. De är helt enkelt inte kristna.
För att kunna hålla fast vid dessa teser, måste Gardell göra ett antal saltomortaler. Den allvarligaste är att han helt måste förändra bilden av och förståelsen av Jesus. Det gör han genom att, i olika grad och på olika sätt, koppla bort Gamla testamentet. Här är han inte originell. Det har förnekare gjort i alla tider. Apostlarna, däremot, bekräftade tron på GT och det har kyrkan alltid hållit fast vid."...

Personligen skulle jag vilja påstå att det Jonas Gardell säger och står för i sin tolkning utav den kristna tron är förstås obibliskt. Men framförallt är det en utbredd uppfattning bland många människor av idag. Människor som bara hört talas om den kristna tron lite sådär eller som inbillar sig att det räcker med att man är "god" enligt sin egen måttstock.

Följdfrågan är ju förstås hur ens egen måttstock egentligen ser ut.
Vad accepterar vi, hur mycket kan vi kompromissa med moralen och etiken?
Vi kan ju se att det genom historien kompromissats rejält med moralen och etiken, i vissa fall har den till och med förvrängts så att det onda är det goda och vice-versa.

Ulf Ekman avslutar med att vi såsom kristna måste ta vår tro på allvar.
..."Vad kan vi lära oss av Gardell? Att kristenheten måste ta sin tro mer på allvar, gå tillbaka till Skrifterna, tränga djupare i Ordet så man kan ge skäl för sin tro och inte svepas iväg av allsköns fabuleringskonst.
I stället bör vi återupptäcka och uppskatta den klassiska dogmatik som kyrkan alltid haft med sig som motvikt emot heresier, gamla och nya. Den kommer att hjälpa oss i dag."

Dagen - "Gardells Jesusbild hädelse"

Fettisdagen

Matteusevangeliet 6:16-18:
"När ni fastar, se då inte dystra ut som hycklarna, som vanställer sitt utseende för att människorna skall se att de fastar. Sannerligen, de har redan fått ut sin lön.
Nej, när du fastar, smörj in ditt hår och tvätta ditt ansikte,
så att inte människorna ser att du fastar, utan bara din fader i det fördolda. Då skall din fader, som ser i det fördolda, belöna dig."















Idag är det fettisdagen, eller semmeldagen som det ofta kallas i folkmun, dagen då man oftast käkar just en "temla" (som Ture Sventon skulle sagt det, heter ju som alla vet "semla", men Herr Ture Sventon har lite svårt med "s"-ljudet, han läspar alltså). Men varför egentligen? Jo, för att käka upp sig inför den 40-dagarsfasta som inleds av morgondagens Askonsdag och avslutas med Långfredagen. Vi katoliker har förvisso bara skyldighet att fasta just dessa två dagar "på riktigt", det vill säga ett mål mat (enligt biskop Anders Arborelius skrivelse inför fastan 2008) under dagen (Askonsdagen och Långfredagen). Personer över 60 år eller under 13 år och andra med förhinder är förstås undantagna. Vad jag har förstått det som är vår biskop i sitt yttrande något mera strikt än den generella regeln för Kyrkan, som ligger på ett mål mat och två mindre mål mat. Dock bör man ju självfallet sträva efter att följa den lokale biskopen. Tillägg: man skall självfallet inte äta landlevande djur, kött, under dessa två obligatoriska dagar, vilket är en detalj som jag av naturliga orsaker glömmer bort, då jag inte äter kött annars heller.

Man bör också "ge upp" någonting under fastan, gärna något som kostar pengar som man istället kan ge till de fattiga genom Stockholm katolska stifts karitativa arbete. Kanske man kan avstå från någonting man brukar unna sig, eller avbryta något som ligger en till last, som man kanske faktiskt lika gärna kan leva utan ett tag.

Vi firar ju, som kanske bekant, just fastan för att minnas Jesu Kristi lidande och fastande i öknen i 40 dagar, men också för att tänka på alla i världen som inte kan få mat för dagen, alla som i världen lider på olika sätt.

Från Katolska Kyrkans Katekes:
"1434 Den kristnes inre botgöring kan ta sig många olika uttryck. Skriften och kyrkofäderna betonar särskilt tre former: fasta, bön och allmosor, som uttrycker omvändelse i förhållande till det egna jaget, till Gud och till andra människor. Bredvid den radikala rening som äger rum i dopet och martyriet brukar de som medel att uppnå syndernas förlåtelse nämna ansträngningar att försona sig med sin nästa, botgöringens tårar, omsorgen om nästans frälsning, helgonens förbön och kärlekens gärningar som ”gör att många synder blir förlåtna” (1 Pet 4:8)."

Hittade den här videon från tangle.com, tidigare GodTube.com, en sång om fastan, riktigt upplyftande och rolig:

Lent Song - tangle.com

Jesus kärlek upprör

Dagen rapporterar idag om hur en kristen skolgrupp i Jakobsbergs gymnasium inför Alla hjärtans dag (14:e februari) lade hjärtan med kristna budskap såsom "Jesus älskar dig" och "Gud har en plan för dig" i elevernas skåp nu hotas att stämmas.

Vissa av eleverna, som ju inte förvånande är av olika trosinriktningar, och en elev har tydligen hotat att stämma skolgruppen, som tillhör organisationen "Ny generation".
Elever har också tydligen hört av sig till lokaltidningen "Mitt i Järfälla" och uttalat att de känner sig kränkta.

Man undrar ju verkligen vad det är för värld vi lever i där människor blir kränkta av Guds kärlek till de...

Tala hat eller kärlek

Som jag har skrivit tidigare om så är kanske det att vi talar illa om andra den största anledningen till att människor kommer till Skärselden, och stannar där så länge.
Därför blir jag också berörd att så många i min omgivning uttrycker sig nedsättande om andra människor. Ofta verkar det handla om att sätt attribut till människor, attribut som man kanske inte vet egentligen om de hör hemma hos personen.

Det allra vanligaste för tillfället verkar vara, konstigt nog, att kalla andra människor för att de "är" "homosexuella". Finns många varianter på detta, och det värsta någonting kan vara, verkar det som, är "gay". "Gay" betyder ju egentligen glad. Det är något förvånande egentligen, i ett samhälle som säger sig vara så "öppet" att detta verkar brett ut sig som ett skällsord bland de som kanske också lite nedsättande skulle kunna kallas "hedningar".

Som kristna är vi kallade att faktiskt så gott vi kan behandla andra människor med respekt.
Oavsett om det är en prostituerad, en mördare eller en som har en annorlunda dragning.

"Älska syndaren, hata synden"

Katolska Kyrkans Katekes om Kyskhet och homosexualitet:
"2357 Med homosexualitet menar man relationer mellan män och kvinnor som känner sexuell dragning – exklusiv eller huvudsaklig – till personer av samma kön. Den antar mycket olika former under tidernas lopp och i olika kulturer. Dess psykiska ursprung har till stor del inte kunnat förklaras. Med stöd av Skriften som framställer homosexuella handlingar som i högsta grad klandervärda har traditionen alltid förklarat att ”homosexuella handlingar i sig själv är felaktiga”. De strider mot den naturliga lagen. De stänger av den sexuella akten från att ge liv. De har inte sitt ursprung i en känslomässig komplementaritet. De kan aldrig i något fall godkännas.

2358 Ett icke ringa antal människor uppvisar grundläggande homosexuella tendenser. Denna böjelse har objektivt sett en felaktig inriktning; för de flesta av dem utgör den en verklig prövning. Man skall ta emot dem med respekt, medlidande och finkänslighet. Varje tecken på orättfärdig diskriminering när det gäller dessa människor skall undvikas. Dessa personer är kallade att förverkliga Guds vilja i sitt liv, och om de är kristna är de kallade att med Herrens offer på korset förena de svårigheter de kan råka ut för på grund av sin läggning.

2359 Homosexuella personer är kallade till kyskhet. Genom självbehärskningens dygder, som fostrar till inre frihet, ibland med stöd av osjälvisk vänskap och med hjälp av bönen och den sakramentala nåden kan och skall de stegvis och beslutsamt närma sig den kristna fullkomligheten. "

Min mening med detta blogginlägg?
Att understryka att vi måste älska syndaren, oavsett hur illa vi anser om synden.
Vi kan inte låta oss falla för det världen erbjuder oss, att kanske i ett ögonblick stämma in i kören - som vi tror stämmer in i vår moral - men som då (i detta fall) förnekar kärleken till vår nästa.

Vi kan med allt vi gör, hur vi säger saker och ting, visa vägen, där man visar en genuin respekt för andra människor, men ändå inte kompromissar med Sanningen. Att då tala nedsättande om andra människor, snarare än deras handlingar, vilket ju är en stor skillnad är kanske inte det bästa. Jag tror det är viktigt att komma ihåg också att vi alla faller. Vi är inga supermänniskor.
Vi är inte utan synd.


The March of the Unqualified

Jesus i Tanach

Som en del kanske vet så läser jag Bibeln från pärm till pärm varje kväll.
Det ger mig mycket stor glädje, men framförallt styrker det mig i förhållandet till min Fader.
Det ger en sådan otrolig tillförlit i Gud att läsa Bibeln - Guds ord.
Bibeln är sannerligen böckernas bok. Just nu är jag ju ännu inne i Gamla Testamentet - eller Tanach som våra äldre trossyskon judarna kallar den.

Jag kan ändå inte låta bli att förundras över att de inte som jag kan se vem Gud talar om när det i Tanach står skrivet:
Andra Samuelsboken 7:e kapitlet, 12-16:
"Och då dina dagar är till ända och du vilar hos dina fäder skall jag låta en ättling till dig, en som du själv har avlat, efterträda dig, och jag skall trygga hans kungavälde. Han skall bygga ett hus åt mitt namn, och jag skall befästa hans kungatron för all framtid. Jag skall vara hans fader och han skall vara min son. När han felar skall jag visa honom till rätta med sträng hand, som när människorna agar sina barn. Men min nåd skall inte vika från honom, så som jag lät den vika från Saul, som jag tvingade att vika för dig. Ditt hus och ditt kungavälde skall bestå inför mig i all framtid, och din tron skall aldrig vackla.""

Första Krönikeboken 17:e kapitlet:
"Och då dina dagar är till ända och du går till dina fäder skall jag låta en ättling till dig, en av dina söner, efterträda dig, och jag skall trygga hans kungadöme. Han skall bygga ett hus åt mig, och jag skall befästa hans tron för all framtid. Jag skall vara hans fader och han skall vara min son. Min nåd skall jag inte låta vika från honom, så som jag lät den vika från din företrädare. Jag skall sätta honom över mitt hus och mitt kungadöme för all framtid, och hans tron skall aldrig vackla.""

Någon mer än jag som tror mig veta vem Gud åsyftar här?

Bilden är förresten av Reuvenk och under Creative Commons Attribution ShareAlike 3.0-licensen. Föreställer förstås Tanach.

Recension "Song in Siberia" av Nijole Sadunaite

"Song in Siberia", en bok av Nijole Sadunaite, eller kanske snarare hennes memoarer, är en mycket rörande bok. Den visar på många sätt den Sovjetiska och socialistiska diktaturens hemska ansikte, hur denna ideologi - som i grunden bygger på ateism, förföljer och rensar ut alla spår av medmänsklighet.

Nijole Sadunaite ger på flera ställen i boken rika beskrivningar av hur dessa socialismens frontfigurer i Sovjet gång på gång ljuger för människorna.
Hon menar också på att just detta är skillnaden mellan kommunisterna/socialisterna och fascisterna. Medan socialisterna/kommunisterna lovar guld och gröna skogar så är fascisterna åtminstone ärliga med vad de verkligen vill, och vad resultatet blir, menar hon.

"Song in Siberia" talar om många exempel i forna Sovjetunionen där personer som är katolskt troende, och lever ut sin tro, mister sitt jobb, skickas till "omskolning", skickas i exil, men också om katolska präster som dödas, just på grund av deras styrka i tron.
Boken tar förstås också upp det faktum att medan den Katolska Kyrkan motarbetas så samarbetar den Ortodoxa Kyrkan med den socialistiska/kommunistiska regimen i Sovjetunionen. I fängelset möter dock Nijole Sadunaite en del ortodoxa kvinnor som inte är rädda för att säga sanningen, som inte är rädda att visa de hemskheter som staten och den Ortodoxa Kyrkan tillsammans kokar ihop.

Boken är helt klart rekommenderad läsning för alla troende, om hur det kan gå när man tror på ett slags paradis på jorden. Vilka konsekvenser de ateistiska och sekulära strömningarna rent praktiskt kan få i folks personliga liv.

Detta är förresten en bok som jag fick under Världsungdomsdagen 2008 (WYD) i Sydney, Australien, från "Aid to the Church in Need" eller "Kirche in Not" som jag snarare känner till den som.

Alla har vi kors...

Tänkte på det, att alla har vi ju faktiskt kors att bära.
Även de allra starkaste individerna, eller i alla fall de som man tror är starkast, får man höra om att de faller, eller får kanske i förtroende vet om vilka kors de bär inom sig.

Dessa kan variera så oerhört från människa till människa.
Korsen kan ju, till det yttre, te sig likadana, men vi kan, vid närmare titt, se att materialet kanske är annorlunda, kanske utformningen också är något annorlunda.
Storleken på korsen kanske också varierar.
Den som är stark kanske har ett tyngre kors.
Kanske den som är stark inte har ett tyngre kors, utan förväntas istället göra så mycket mer utöver att bära korset.

Saken är den, vid en första anblick kan korset se oansenligt ut, men då kanske vi inte ser miljön personen som bär det utsätts för.
Eller så ser vi inte det andra som personen gör utöver att bära korset.

Därför bör vi vara försiktiga med att dra slutsatser.

Samtidigt bör vi alla också veta att Gud aldrig ger oss ett tyngre kors än vi orkar bära.
Så även när det känns tungt, eller när vi ser andra som verkar ha ett kors att bära som tycks vara alldeles för tungt för personen ifråga, bör vi veta att med Gud är allt möjligt.
Även i de stunder när vi inte tror att Gud finns där för oss så är Han med oss.

Till sist, när allt kommer omkring, får alla sin rättmätiga lön för det vi har gjort - och det vi inte har gjort - mot Gud och mot våra bröder och systrar här på jorden.

Idé att ens bry sig?

Har funderat på det på sistone; är det ens någon idé som kristen att bry sig om politiken?

Jag var extremt politiskt intresserad och aktiv innan jag blev kristen, men min kristna tro gjorde mitt politiska engagemang (inom SSU och Socialdemokraterna) omöjligt. Att stödja en rörelse som ovillkorligt ser det som en rätt för en kvinna att döda sitt barn, är inte okej som kristen. Därutöver tillkommer förstås att "Rörelsen" (Socialdemokratin) utan kompromiss vill tillåta "homoäktenskap" och adoption för samkönade par. Snacka om att strunta i barnen.

I vilket fall som helst, så var detta något jag förstod att jag var tvungen att ge upp, och gjorde så också långt innan jag blev upptagen i katolska kyrkans fulla gemenskap.

Ett tag efter att jag kommit i kommunion med katolska kyrkan bestämde jag mig dock för att gå med i Kristdemokratiska Ungdomsförbundet.
Ju mer jag läst om "Krist"-demokraterna dock, och hur de har utvecklats, framförallt i synen på människovärdet. "Krist"demokraterna har ju nämligen faktiskt varit DRIVANDE i frågan om att utvidga möjligheterna till abort.
Det var de som LADE FRAM motionen om att tillåta utländska kvinnor att komma hit till Sverige för att döda sina ofödda barn.

Till skillnad från "Krist"demokraterna, såsom parti (ty ideologin är det verkligen inget fel på, läs gärna påve Leo XIII:s encyklika "Rerum Novarum" som är själva grunden för kristdemokratisk ideologi, som motsätter sig både socialism och kapitalism) så verkar Sverigedemokraterna i dagens läge allt mera utkristallisera sig som de som värnar om värden som är värda att kämpa för, såsom att sänka abortgränserna (för att sedan avskaffa abort helt vad jag har förstått det som), men man vill också försvara familjen genom att ge extra ekonomiskt stöd till de som kan komma att bli ensamstående mödrar (vilket ju gör att man minskar de ekonomiska argument för en abort som finns) men Sverigedemokraterna erkänner inte heller "samkönade äktenskap" eller att samkönade par skulle få adoptera, särskilt med tanke på barnen är detta viktigt.
Många organisationer vars syfte är att värna om barnen har motsatt sig att samkönade par skulle få adoptera.

Så, min fundering är egentligen, finns det någon framtid för Kristdemokraterna i Sverige såsom parti?

Uppdatering: Dagen rapporterade ju igår också om högervridningen av KDU, vilket i praktiken innebär mindre bistånd, mindre hjälp till de allra fattigaste, ser bara EU-medlemskapet som något positivt p.g.a. de ekonomiska incitamenten men inte någon uppryckning i moralfrågorna. Att man dessutom inte värnar om alkoholmonopolet i den utsträckning det skulle behövas är förstås också beklagligt, då det enligt ledande alkoholforskare är det enda sättet att faktiskt minimera antalet beroende.

Ett brott mot naturen...

...nu tror alla förmodligen att jag ska skriva något om s-e-x eller så här, men icke!
Det handlar om julen, julsånger, pepparkakor och allt därtill.
Julen har förstås extremt religiösa förtecken, och jultomten själv är ju bara en blek kopia av allas vårt älskade helgon Sankt Nikolaus. Historien bakom Sankt Nikolaus är inte särskilt "svår" egentligen, han kommer ju från, och bodde i nuvarande Turkiet. Många är de goda gärningar han gjort, men kanske mest känd är han för att ha räddat tre jungfrur, som förmodligen hade förblivit ogifta eller i värsta fall blivit prostituerade, om Sankt Nikolaus inte hade, som han gjorde under nattetid, ty Sankt Nikolaus var en mycket ödmjuk man, gav de tre kvinnorna varsin säck med guld för hemgiften.

Likheten med den allmänna uppfattningen om jultomten är slående, och förnekas inte heller.
Jultomten har funnits på riktigt.

Nåväl, detta var väl egentligen inte ämnet med denna bloggpost, utan det faktum att jag vurmar något ordentligt för julfirandet. Kanske lika mycket som för Halloween-firandet.
Det är svårt som tusan att inte "tjuvstarta", det vill säga köra igång lite julsånger och idag fick jag tillsägelse i skolan att jag nynnade på "Jinglebells"...
Det är det som väl kan tituleras ett "brott mot naturen" eller i alla fall ordning och så.
Själv tycker jag vanligtvis att var sak har sin tid och plats, men det är väldans lätt att slängas med i julkänslan när det julpyntas till höger och vänster och snön har lagt sig så fint.

Men nu börjar det ju faktiskt dra ihop sig på riktigt till jul nu, för nu på söndag är det ju faktiskt första advent!

Advent betyder förresten Guds ankomst (adventus (Domini) = (Guds) ankomst) tänk gärna på det när man ser adventskalenderar till här och varstans, och även den ateistiske talar om advent ;-)

Bilden är förresten av CrazyPhunk och är under GNU Free Documentation-licensen.

"Den enda kyrka som bringar ljus, är en som brinner."

"Den enda kyrka som bringar ljus, är en som brinner. Förena er med oss" - så skrev en spansk ja-till-livet-anhängare (motståndare till abort/barnamord) till svar på abortförespråkarnas uppmaningar till att bränna kyrkor (det delades även ut tändstickor för detta syfte) - källa katolskakyrkan.se

Jag tänkte på detta då jag precis igår läste ut "Mangabibeln" av Siku och Akin. Man kan säga att "Mangabibeln" är en väldans förkortad version av Bibeln, eller en slags tolkning av den, där ju författarna lyft fram det som de har ansett viktigas. Visst ger det lite perspektiv att få samma budskap i ett nytt format.

Eld är knappast ett fenomen i Bibeln. Det är något alldeles centralt i vår tro.

Att vi döper oss räcker inte, eller som Johannes Döparen sade;
"Jag vet att några av er undrar om jag är Messias. Titta där! Där kommer Han! Jag är inte ens värdig att knyta upp Hans sandalare. Ja, jag döper er med vatten, men Han (Jesus Kristus) ska döpa er med Helig Ande och Eld."

Detta är som vissa kanske förstår, inte hämtat direkt ur riktigt Bibeln, utan just ifrån "Mangabibeln".

Budskapet Johannes Döparen vill förmedla är helt enkelt att dopet inte är tillräckligt.
Vi måste ta emot den Helige Anden, låta oss vägledas utav den, och brinna i vår tro.

Vår tro ska alltså vara i brand. Den skall inte var ljummen, eller kall, utan varm, levande såsom elden. Kärleken som känsla är ju, av min erfarenhet, oftast också en varm känsla, och porträtteras också som en sådan, varför det gör det hela än tydligare vad som verkligen hör ihop med vår tro.

Samtidigt, det här att brinna i sin tro är inte det svårt?
Självfallet är det svårt. Ingen har någonsin, mig veterligt, sagt att det är lätt.
Värst är det kanske när vi människor gör uppror mot Kyrkan, när vi tänker "det här är inte rättvist". Problemet är ofta att vi fastnar i ett alltför jordiskt och materiellt tänkande.
Jag kan exempelvis tänka att det orättvist att vi inte har prästinnor i vår tro, att kvinnor helt enkelt inte kan ta del av prästerskapet. Men då har jag likväl fastnat i den väldans världsliga tron. Det är helt enkelt inte Guds vilja. Liksom en hel del annat är emot Guds vilja.
En del saker och ting är till och med emot hur naturen är konstruerad, medan vi, "egentligen", kan tycka det är orättvist att säga att detta är fel.

Vilka är vi att döma?

Men vi dömer ju faktiskt inte om vi nu skall vara korrekta.
Det vi egentligen gör är ju att upplysa om Sanningen.
Det är ju alltid upp till Gud att döma, men vilken dom får då inte vi om vi brister i att upplysa människor när de är fel ute?

Störst av allt är kärleken.
Vad är inte kärlek då till Gud?
Att älska Gud och Hans ord?
Den Eviga Lagen?

Ty riken kommer och går, men den Eviga Lagen består.

Misslyckad abort

Tja, så kan man väl se det.
Som en misslyckad abort.

Gianna Jessen överlevde helt enkelt en abort som hennes då 17-åriga mor försökte genomföra.
Till allas förvåning så var hon inte död när hon kom ur mammas mage, utan levande.
Hon tackar idag Gud varje dag, för varje andetag.
Som jag ser det så är hon ingenting mindre än en förbild.
Hennes vittnesbörd i och med att staten Victoria i Australien debatterar om huruvida abort skall avkriminaliseras är minst sagt rörande. Den rör till det ordentligt i hjärttrakten.

Gianna Jessen Abortion Survivor in Australia Part 1

Gianna Jessen Abortion Survivor in Australia Part 2


Uppdatering: förslaget att legalisera barnamord i Victoria, Australien gick igenom trots protesterna. Förslaget innebär också att doktorer och andra i hälsosektorn inte längre får vägra att befatta sig med barnamord/abort. Kardinal George Pell har skrivit mer om detta.

Tio bud till bloggare

Evangeliska alliansen i Storbritannien har gjort en nytolkning av Guds tio budord för bloggare;
(Översättning av Dagen)
"Tio Guds bud för cyberrymden:
1.Du ska inte sätta bloggen framför din integritet.
2. Du ska inte göra din blogg till en avgud.
3. Du ska inte missbruka ditt alias för att synda anonymt.
4. Kom ihåg sabbaten och ta ledigt från bloggen en dag i veckan.
5. Visa högre aktning för dina bloggarkolleger än dig själv, och blås inte upp deras misstag.
6. Du ska inte dräpa någon annans anseende, rykte eller känslor.
7. Du skall inte använda internet till att begå eller tillåta äktenskapsbrott i din fantasi.
8. Du ska inte stjäla en annan persons innehåll.
9. Du ska inte bära falskt vittnesbörd mot dina bloggvänner.
10. Du ska inte ha begär till din nästas besöksstatistik. Var nöjd med ditt eget innehåll. "

Låter som ganska bra tips, men min fundering är varför Dagen måste vinkla det hela så till att vara "Guds bud". Känns som lite kvällspress över det.

I andra nyheter kan man tänka sig att kalla "homoäktenskap" för "Giftermål" istället för "Äktenskap".
Vad är det för skitsnack egentligen?
Det är samma sak, bara ett annat ord för det.
Det är fortfarande ett tillstånd av synd som man förklär i det välsignades kläder.
Var är kompromissen i det hela förresten?
(Min personliga övertygelse, och vad Kyrkan också förespråkar, är att det inte ens bör finnas så kallat partnerskap)

Rosenkransen

Något annat gott som "följde med" WYD (Världsungdomsdagen/Världsungdomsdagarna) var att jag faktiskt för första gång (som en följd av att jag faktiskt, äntligen, införskaffade en rosenkrans, då Vatikanens egna) bad rosenkransbönen. Det gjorde jag tillsammans med Evelina när vi åkte med tåget tillbaka till vår "bas", där vi sov och höll till (vilket då var vårt hem för ett par dagar).

Man börjar på korset, med den Apostoliska trosbekännelsen;
Jag tror på Gud Fader allsmäktig, himmelens och jordens skapare. Jag tror ock på Jesus Kristus, Hans enfödde Son, vår Herre vilken är avlad av den helige Ande född av jungfrun Maria pinad under Pontius Pilatus korsfäst, död och begraven nedstigen till dödsriket på tredje dagen uppstånden igen från de döda uppstigen till himmelen sittande på allsmäktig Gud Faders högra sida därifrån igenkommande till att döma levande och döda. Jag tror ock på den heliga Ande den heliga, katolska kyrkan de heligas samfund, syndernas förlåtelse köttets uppståndelse och ett evigt liv. Amen

Därefter ber man Fader Vår, på första kulan;
Fader vår som är himmelen Helgat varde ditt namn Tillkomme ditt rike Ske din vilja såsom i himmelen så ock på jorden Vårt dagliga bröd ge oss idag och förlåt oss våra skulder såsom ock vi förlåta dem oss skyldiga äro och inled oss inte i frestelse, utan fräls oss ifrån ondo. Ty riket är ditt och makten och härligheten i evighet. Amen.

På de tre kommande kulorna ber man Var hälsad;
Var hälsad Maria, full av nåd Herren är med dig. Välsignad är du bland kvinnor och välsignad är din livsfrukt Jesus. Heliga Maria, Guds moder bed för oss syndare nu och i vår dödsstund. Amen

Efter dessa tre kulor kommer den sista kulan innan själva "ringen" börjar, på denna kula ber vi "Ära vare";
Ära vare Fadern och Sonen och den heliga Ande, nu och alltid och i evigheters evighet. Amen

På den plats där du nu befinner dig, som inleder "ringen" börjar det första av de totalt fem mysterierna som varje rosenkransbön består av. Varje mysterium mediterar man över i en dekad, d.v.s. de tio kulor som är "ihopsatta" i ringen, för varje av dessa kulor ber man "Var hälsad". Varje dekad inleds dock med "Fader Vår" därefter är det brukligt att läsa igenom en text för varje mysterium. Därefter bedjas de tio "Var hälsad" som en följd av de tio kulorna, och dekaden, efter den sista "Var hälsad"-bönen avslutas med "Ära vare".

Det jag vill säga om rosenkransen är att det är en bön som personligen rört mig väldigt djupt.
Jag känner verkligen att jag koncentrera mig på fromheten, och att jag verkligen finner ett sätt att tacka Gud i och med den. Ofta annars när jag har lite mer "friare" böner, vilket jag framförallt brukar ägna mig åt som kvällsbön, känns det ibland otillräcklig.
Förvisso kan man väl säga att vi alltid är otillräckliga, att det ligger i vår natur.

Rosenkransen är i alla fall en bön som för mig närmare Herren, och som jag tror hjälper mig att verkligen koncentrera mig på Honom.

Folkmordet i Sverige

Folkmordet fortsätter här hemma i Sverige. Det som startade "på riktigt" 1:a januari 1975 är upp i drygt 1 100 000 mördade själar.
Vad är det nu egentligen för folkmord jag talar om?
Jo, det på Svea Rikes allra minsta, de ofödda barnen som blir mördade i sina mödrars mage.
1:a januari 1975 brukar betecknas som det datum då Sverige fick "fri abort".

Men Sverige är inte ensamt.
I hela världen så är en uppskattning att 1 miljard barn mördats i sina mödrars mage.
Värt att nämna är att det under Förintelsen mördades nästan 6 miljoner judar.
(1 miljard är 1 000 miljoner)
I ljuset av detta är det förunderligt att vi inte talar om det folkmord som sker runtom i världen på de allra minsta.

Men nu är vi där vi är idag, där ingen vågar sätta sig emot det folkmord som pågår, inte här i alla fall. Stater som respekterar människans okränkbarhet har vi däremot inte alltför långt borta ifrån oss, nämligen Polen. USA håller också på att få en av de mest framstående barnamordsmotståndarna till vicepresident (självfallet talar jag om Sarah Palin).

Vad ska man göra då?
Framförallt bör vi be, be för alla dessa mördade barns själar, men också för deras mödrar.
Även fädrerna har ju ett ansvar, och är tyvärr ofta allt för delaktiga (och positiva) i beslutet att avsluta ett ofött barns liv.
Men vi bör också tala om för världen att vi inte tänker acceptera detta.
Ja till Livet är en organisations arbete som verkligen behöver vårt stöd, men också självfallet den katolska rörelsen Respekt.

Matt 25:40
Kungen skall svara dem: "Sannerligen, vad ni har gjort för någon av dessa minsta som är mina bröder, det har ni gjort för mig."

Mer om John McCain

"hilaron" kommenterade att John McCain kanske ändå inte är det bästa valet i presidentvalet, men jag vill påstå motsatsen. Artikeln han länkar till med tankar från en katolik påstår bl.a.;
"Anyone who votes for John McCain because of Sarah Palin still votes for John McCain, with all that that implies: rabid support for a war that two consecutive popes have condemned; the possible expansion of that war to Iran, and maybe Syria; a new Cold War with Russia; a vow to expand funding of embryonic stem-cell research, including the creation of new lines, which requires the destruction of more embryos; an unwillingness (as McCain repeatedly stated back in 1999) to overturn Roe v. Wade; support for contraception, sex education, and family-planning programs."

Men, än viktigare som jag ser det, är att i artikeln kommer det fram just det som är min syn;
"Anyone who planned to abstain from voting in November or intended to vote for a third-party candidate and is now considering voting for McCain-Palin needs to ask himself this question: Why? Is Sarah Palin providing cover for his desire to vote for McCain? Or is her nomination simply a convenient excuse to allow him to vote against Barack Obama?"

Visst, det är helt korrekt, det är faktiskt en fråga om, precis som Kristina också skriver, om att välja det "minst sämsta". Eftersom det bara finns två reella kandidater i nuläget är faktiskt frågan inte så svår.
Det är trots allt bättre med en halvtaskig politik än en genomrutten sådan.
Det är nog ur den synvinkeln vi måste se det hela.

Tack vare Sarah Palin verkar John McCain också nu tagit ledningen i opinionsundersökningarna.
För den intresserade så finns en speciell sida på McCains hemsida om människovärdet där man bl.a. kan läsa att han vill lägga abortfrågan på staterna istället, vilket i praktiken kommer innebära förbud i nästan alla stater. McCain är också enligt glassbooth.org emot såväl abort (undantag vid våldtäkt, incest eller när kvinnans liv är i fara dock) såsom preventivmedel och "sexualkunskap" och vill att man förespråkar kyskhet.

Det låter faktiskt inte så illa i mina öron i alla fall.

Let's pray for John McCain

John McCain är det egentliga kristna alternativet som finns, efter att Mike Huckabee och Sam Brownback "left the building" vill säga. Det finns alltså två presidentkandidater, John McCain för Republikanerna och Barack Obama för Demokraterna.
Som kristen är inte valet, egentligen, särskilt svårt, när den bara den ene av presidentkandidaterna tänker göra något åt att stoppa det massmord av barn som pågår i USA, d.v.s. aborter. Den mannen är självfallet John McCain, som menar på att en mänsklig varelse får sina mänskliga rättigheter vid konceptionen.
Barack Obama har i praktiken inte sagt sig vilja lyfta ett finger åt detta.

I andra frågor, som t.ex. s.k. "homoäktenskap" så har John McCain sagt sig vilja motverka detta, medan Barack Obama har en mer liberal hållning i frågan.

Det känns också som att det säger en hel del när Barack Obama väljer en vice-president-kandidat som är en "katolik" som avfallit från sin tro (är bl.a. abortförespråkare), medan John McCain väljer en Bibeltroende fembarnsmoder som är en av de mest prominenta abortmotståndarna.

Så, låt oss bedja för John McCain och Sarah Palin.

(Bilden är från Catholics for McCain)

"Sd vinner mark på kd:s ägor"

Sd vinner mark på kd:s ägor

..."Strategin är tydlig:
När Göran Hägglund och kd-ledningen tvingats anpassa sig till alliansens liberala politik har Sverigedemokraterna insett att det finns ett tomrum på arenan – och väljare att vinna.
– Den värdekonservativa grund som kristdemokraterna stod på länge är uppluckrad. Det gäller familjen, kyrkan och annat. Jag tror det finns en och annan kristdemokrat som numera känner sig mer hemma hos oss, säger sd:s vice ordförande Jonas Åkerlund."...

..."Vid kristdemokraternas riksting i Norrköping i juni blev det tydligt att Göran Hägglund vill föra sitt parti mot politikens mitt. Bort från moralkonservatismen. Bort från den bild av ett högerextremistiskt parti som Mona Sahlin försökt sprida."...

..."Abortmotståndet var länge en hjärtefråga för kristdemokraterna. Det är det fortfarande för delar av partiet, inte minst medlemmar som är knutna till Livets Ord och kampanjorganet Ja till Livet.

Socialminister Göran Hägglund följer regeringens liberala linje. I vintras lade han ett lagförslag om att underlätta för utländska kvinnor att avbryta sina graviditeter vid svenska sjukhus.

Det fick sju kristdemokrater ur partiets konservativa falang att i ett upprop kräva ”stopp för abortturismen”.

”Det jäser av besvikelse bland trogna kärnväljare runt om i landet”, hävdade bland andra den skånske före detta riksdagsmannen Tuve Skånberg."...