Socialliberaler är vi allihopa?

"Vi är inte på väg mot något mer konservativt håll. Då drar vi snarare mot det socialliberala hållet!" så säger Maria Fälth, ordförande för Kristdemokraternas kvinnoförbund.
Som om det fanns plats för ännu ett socialliberalt parti?

Av riksdagspartierna är mig veterligt det enda parti som inte kallar sig för socialliberalt i så fall Vänsterpartiet. De är kort och gott socialister.

För sisådär en 10 år sedan var det ordentlig skillnad mellan partierna.
Vänsterpartiet sågs fortfarande (och kan fortfarande ses) som ett parti som ville att staten skulle ta hand om alla människor. Socialdemokraterna ville ju nästan samma sak, men hade inte lika bråttom. Miljöpartisterna, de var minsann unika med sina skumma förslag. Moderaterna var mörkblåa och konservativa i värderingarna. Centerpartiet var minsann ett mittenparti som stod för något som närmast kan liknas vid distributismens ideal. Folkpartiet var de där knäppskallarna som tyckte att man skulle kunna ha ett samhälle utan en grund. Kristdemokraterna var mest kända för vad media kallade abortmotstånd och homofobi. Det kanske fortfarande är den yttre bilden för många.

Nu, de senaste åren har dock de alla, kanske just Kristdemokraterna undantaget, mer eller mindre tillägnat sig som sin ideologi den "fina" socialliberalismen.
Kan någon verkligen säga vad skillnaderna politiskt är mellan Moderaterna, Centerpartiet och Folkpartiet idag? De vill alla styras av att låta de ekonomiska krafterna i samhället få styra så mycket som möjligt, med en gnutta hjälp för de som inte riktigt klarar av att hantera den snabba verkligheten. Mest är det förstås skådebröd dock förstås. Något som man ska kunna peka på när man får skit, men som i praktiken inte hjälper särskilt mycket.

Man kan säga att Kristdemokraterna skulle kunna vara den sista rösten bland riksdagspartierna i att säga emot allt detta. Men icke. Inte har man visat det under regeringstiden i alla fall. Under regeringstiden har exempelvis abort"rätten" utökats så att mammor från hela Europa kan komma hit för att få sina barn dödade.
Under regeringstiden har operation sexindoktrinering fortsatt i sina vanliga hjulspår som går över många lik. Mera av samma gamla medicin som är helt åt skogen helt enkelt, mera sexual"undervisning" *host*indoktrinering*host*, mera preventivmedel, och så vidare.

Vad hände med det kristdemokratiska Kristdemokraterna?
Det som var en röst för de utslagna, ofödda och anhöriga till alkoholister?

Plötsligt vill de också tillhöra knäppskallarnas härskara.

Religiositet avgör valet

Dagen sammanfattar: "Kristna röstar borgerligt, bokstavstroende kristna stöder Kristdemokraterna. Muslimer röstar på Socialdemokraterna." men i Göteborgs-Postens artikel "Religionen påverkar folks politiska åsikter" finns en del att uppmärksamma.

..."Bokens resultat visar att muslimer i stor utsträckning stödjer Socialdemokrater och att stödet för Kristdemokraterna och även Centerpartiet är förhållandevis stort bland kristna. Bland kristna är stödet för Kristdemokraterna starkast bland frikyrkliga väljare jämfört med personer som tillhör Svenska kyrkan. Bland frikyrkliga väljare är stödet för Kristdemokraterna starkare bland mer konservativa frikyrkor (som pingströrelsen) jämfört med mer moderata frikyrkor (som Missionskyrkan). Starkast är stödet för Kristdemokraterna bland människor som är med i konservativa frikyrkor och som tror att Bibeln är Guds ord och därför bokstavligen sann. Fem av sex sådana bokstavstroende kristna stödjer Kristdemokraterna."... (mina markeringar)

En lite fundering kring detta är väl dels att det är lustigt med uttrycket "bokstavstroende". Personligen ser jag mig som Bibeltroende, inte bokstavstroende, vilket jag med det menar att jag tror helt och fullt på Bibeln, men att den måste ses som en helhet och i sitt sammanhang. Det går inte att bara ta Bibeln rakt upp och ned och säga att man följer den till punkt och pricka, då Bibeln ofta är snårig och olika avsnitt kan tyckas motsäga varandra.

Men slutsatsen måste ändå bli att statsvetaren som sammanställt rapporten intygar att de som faktiskt tar sin kristna tro på största allvar tillhör Kristdemokraternas största bas.

..."Stödet för Vänsterpartiet är starkast bland dem som inte ber, inte går på religiösa möten, som tydligt tagit avstånd från religion genom att inte vara med i Svenska kyrkan eller något annat religiöst samfund och som klart och tydligt menar att Bibeln bara är en vanlig bok.

Religiöst likgiltiga väljer S
För Socialdemokraternas del är stödet starkt bland dem som kan beskrivas som religiöst likgiltiga. Dessa ber aldrig, besöker aldrig någon gudstjänst, har ingen uppfattning om Bibelns innehåll och de har heller inte tagit aktivt ställning mot religion utan är alltjämt kvar i Svenska kyrkan.

Ett undantag från att religiösa väljare stödjer borgerliga partier är muslimer. Över 70 procent av de västsvenska muslimerna stödjer Socialdemokraterna. Nästan alla västsvenska muslimer sympatiserar med ett parti i det rödgröna blocket. Endast fyra procent av de västsvenska muslimerna sympatiserar med ett borgerligt parti. Det muslimska stödet för S förklaras inte av klass eller andra faktorer. Inte heller utmärks muslimer av att inneha vänsteråsikter. När svarspersonerna i frågeundersökningarna själva placerar sig på en vänster-högerskala är det ungefär lika vanligt att muslimer uppfattar sig som vänster som bland övriga befolkningen."... (mina markeringar)

Att Vänsterpartisterna tydligt tar avstånd från all slags tro torde inte komma som någon överraskning, kanske heller inte att de flesta (religiöst tillhörande) Socialdemokrater dels tillhör Svenska kyrkan men aldrig ber, går aldrig i kyrkan (förutom förmodligen vid bröllop, dop eller annan tillställning) eller har något som helst grepp om vad Bibeln egentligen säger.

Det mest intressanta är förstås att de flesta muslimer tycks sympatisera med Socialdemokraterna enligt undersökningen. Detta torde kanske dels bero på en sekularisering av muslimerna likt de flesta svenskar - d.v.s. man går i kyrkan när man "måste" (bröllop, dop, osv.) men bryr sig inte nämnvärt om varför det finns egentligen, utan detta är helt enkelt en "tradition". Bara för traditionens egna skull. Därför är det kanske inte så konstigt att man, om man inte har något grepp om detta, röstar på ett parti som är en av de största försvararna av abort"rätten" - rätten att döda ditt eget barn - och som förespråkar samkönade äktenskap, mera sexuell indoktrinering (okej med allt som "känns" bra) osv.

Det som däremot verkligen förvånar är dels två saker: att inte fler som tar Bibeln på allvar funderar på att rösta på Sverigedemokraterna, som tycks vara mera emot abort än Kristdemokraterna i dagsläget.

Men också det faktum att Kristdemokraterna som parti inte ställer upp på frågor som är viktiga för oss kristna som tar Bibeln på allvar, såsom just att skydda det ofödda barnets liv, att hålla den lagliga formen av äktenskapet mellan en kvinna och en man och att propagera för avhållsamhet innan äktenskapet och kyskhet i allmänhet.

Min uppmaning och förhoppning är att fler kristna som tar sin tro på allvar går ut för att förändra samhället i en livsbejakande riktning. Likt Roland Utbult så vet jag personligen att det är mycket svårt att få något som helst gehör om man är kristen eller står för den moral och etik som följer med i de flesta partierna, men idag tycks som sagt Kristdemokraterna vara det minst sämsta av alternativen, och kanske även Sverigedemokraterna.

"Krist"demokraterna vill kallas despoterna?

Jag undrar verkligen vart "Krist"demokraterna som parti är på väg.
För tillfället verkar det som att partistyrelsen - eller Göran Hägglund allena - kör sitt eget lopp.
Kristdemokraterna torde efter dagens nyhet - att man inte längre är emot nya kärnkraftverk utan istället - utan något som helst stöd i partiet - ställer sig fullständigt positivt till detta.
Detta kan inte kallas för något annat än despotism.

Nationalencyklopedin definition; "despotism, despoti, styrelseform där all statsmakt är samlad hos en viss person (en despot) eller en viss grupp, som utövar denna makt efter eget godtycke. Se även absolutism och diktatur."

Skandalen med att Lennart Sacrédeus utav partistyrelsen petades - trots hans enorma succé hos medlemmarna - är fortfarande i färskt minne. Samtidigt kör man nu över den tidigare partilinjen i denna fråga. Är det vad som faller partistyrelsen i munnen för dagen som bestämmer partiets handlande?

Väljare och medlemmar torde ha rätt att få reda på om så är fallet, och om bilden utav medlemmar som något "onödigt ont" som målas upp av partistyrelsens ageranden är korrekt.
Partistyrelsen lär snart i vilket fall som helst få svårt att ha något att göra, då både medlemmar och väljare lär svika partiet som ingen vet vad det står för.
Som ena dagen tycker en sak, andra dagen en helt annan.

Vari finns den ideologiska förankringen och var tusan är debatten?

Uppdatering: SvD rapporterar också om att "Kristdemokraterna vill tillåta nya kärnkraftverk: ..."Gör det tillåtet att ersätta dagens reaktorer med nya. Så lyder Kristdemokraternas nya utspel i kärnkraftsfrågan. Samtidigt vill partiet begränsa antalet i drift till tio. Tidigare har partiet varit för en avveckling.

KD-ledaren Göran Hägglund skriver i en debattartikel i Dagens Nyheter att omsvängningen är ett bidrag till att ”få slut på en av våra mest skyttegravslika konflikter i svensk politisk historia”. "... Ytterliggare bevis på spår av despotism alltså. Partiledare Göran - "Stalin" (nytt smeknamn?) - Hägglund agerar alltså med järnhand och kräver åtlydnad. Centerpartiet håller ändock fast vid kärnkraftsmotståndet. Med tanke på Centerpartiets populistiska utspel så är det förvånansvärt att "Krist"demokraterna svänger runt som om vore de besatta, medan Centerpartiet är mera lugnt.

Har "Krist"demokraterna begravt sig?

Ja, det kan man verkligen fråga sig.
Göran Hägglund och hans team (partiledningen) verkar sparka "Krist"demokraterna som politiskt parti rätt ner i graven.

Igår så skulle SVT Debatt debattera om Kristdemokraterna.
Det blev ett debatterande utan någon representant från Kristdemokraterna, redaktör för programmet, Katarina Sahlin konstaterar att munkavle lagts på partiets representanter.

Hasse Boström gör en korrekt analys, tillsammans med de som faktiskt närvarade: Att lämna "walk over" är lika med att förlora en debatt.

Ja till Livet verkar nu till slut också ta sin hand ifrån "Krist"demokraterna, för på hemsidan skriver man;
"Abort och kristdemokraterna

I radio, tidningar och TV berättas det om den kristdemokratiske riksdagsledamoten Lennart Sacredeus, som också är medlem i Ja till Livet, som trots ett framgångsrikt provval nekades plats på partiets lista till EU-parlamentet. Partiets betydelse ifrågasätts och allt fler kritiserar nu också partiledningen. "

Jag tror också Mönsteråsbloggaren gör en korrekt analys i att de värdekonservativa, som, just det, innebär familjen först, abortförbud, nej till dödshjälp, lag och ordning, religion är viktigt, samhällsinstitutioner bör vårdas och förbud mot tv-reklam med sex och våld före 20 på kvällen exempelvis. "Tappet de senaste åren beror dels på att allmänborgerliga väljare har gått till Moderaterna, dels att partiets kärnväljare äntligen har förlorat tålamodet. Partiets liberalisering har under Göran Hägglunds ledning fortsatt i sprinterfart, och lojaliteten har sin gräns."

Bloggen Tradition och Fason gör också en mycket insiktfull bedömning; "Nu har det gått så långt att bara kärnväljarna är kvar och stödjer partiet, och då väljer partiledningen att sparka på dem både ifråga om abort, äktenskap - och att inte ge Lennart Sacrédeus den plats på EU-listan som partimedlemmarna velat. “Fan ta dem om de tror att de röstar på ett konservativt parti”, verkar vara utgångspunkten när partiledningen granskar sin väljarkår. Men ett konservativt parti som inte står upp för att det är konservativt är inte trovärdigt, och ett parti som gör allt för att bli alla väljares andrahandsalternativ blir till slut ingens förstahandsalternativ."

Yttersta tiden

Ibland känns det verkligen som att man lever i yttersta tiden.

Ungefär som idag, när de så kallade "Krist"demokraterna drar partivännen Lennart Sacrédeus namn ordentligt i smutsen. Djävulen kan ta många skepnade och har ingenting emot att kalla sig kristen om han kan lura några stackars själar att falla för frestelserna genom detta.
"Han är ingen lagspelare" sade Göran Hägglund.


Världen Idag rapporterar vidare om läget inom "Krist"demokraterna;
"Beslutet skapar förstämning bland kd-politiker.
- Jag känner mig ytterst tveksam till att arbeta för kristdemokraterna i framtiden. Trakasserier har blivit legitimt och de som inte alltid tänker exakt lika som makthavarna riskerar att få en dolkstöt i ryggen, säger förre riksdagsledamoten Erling Wälivaara (KD) uppgivet."

Vad finns då att säga om Alf Svensson, det nya namnet på listan?
Dagen.se:s Hasse Boström sammanfattar läget bra:
" Att den förre KD-ledaren kan vara ett samlande namn mellan dessa grupper är egentligen ganska märkligt. Det är Alf Svensson som är ansvarig för att ha skapat "De nya kristdemokraterna". Det var till exempel han som styrde om abortpolitiken i liberalare riktning och han har hela tiden motarbetat tendenser att göra ett konfessionellt parti av KD. Men han har gjort det på ett sätt som fått även den konservativa gruppen att tycka att besluten är kloka. Det visar något av hans styrka som ledare. "
Alf har alltså lyckats lura folk. Vilken bragd.

Idag rapporterar Världen Idag också om att EU-parlamenter sagt ja till abort och "homoäktenskap".

Kristdemokraterna i Finland

Såhär går det till hos Kristdemokraterna i Finland:
"KDS MOTSÄTTER SIG UTÖKAT SÖNDAGSÖPPET INOM SERVICEBRANSCHEN

Regeringens uppenbara strävan till att utöka affärernas söndagsöppet är kortsiktigt. I allt arbete och all vardagsstress är människan i behov av en vilodag per vecka. Samhället har hittills tillämpat söndagen som vilodag, då endast ett begränsat antal samhällsfunktioner har varit aktiva.

Den som slutligen skulle betala räkningen för ett utökat söndagsöppet är den vanliga konsumenten. Högre lönekostnader för butiksföretagarna skulle snabbt återspegla sig i allt högre livsmedelspriser i mataffärerna.

För arbetarna leder fler söndagar till en allt mer splittrad vecka, med högre risk för utmattning som följd. Kristdemokraternas svenska organisation motsätter sig utökat söndagsöppet och anser att man bör se till människornas och samhällets rätt till vila en dag per vecka: Finland behöver fortsättningsvis sin vilodag.

KDS uppmanar servicefacket PAM att stå på sig och inte sälja sina allmänna lediga dagar till butiksarbete. Ett utökat söndagsöppet skulle leda till att bl.a. självständighetsdagen, långfredagen, morsdag och första maj inte längre skulle vara fredade från kommersialism."

Märk väl formuleringarna. De är viktiga.

Man motsätter sig kommersialiseringen, att det inte får inskränka på det mänskliga. Detta är förvisso bara ett uttalande från Kristdemokraterna i Finland, men visar tydligt på vilken väg man önskar gå. Vad som är "inne" eller vad som anses vara bäst för ekonomin får inte köra över den mänskliga samvaron och behovet av vila.

Finska Kristdemokraterna skriver också i sitt principprogram:

"Människovärdet bör respekteras ändå från befruktningen till den naturliga döden. För
kristdemokraterna har utgångspunkten alltid varit att ställa sig på livets sida, det må sedan vara frågan om användandet av mänskliga embryon, om abort eller eutanasi. Också när man drar upp gränserna för den vetenskapliga forskningen bör principen om att respektera och skydda livet gälla."

I Svenska Kristdemokraternas principprogram blir det hela en slags schizofren inre monolog:

"Det är varje värdeförankrad demokratis ansvar att värna livet allt ifrån dess tillblivelse. En abortsituation är därför en konflikt mellan rätten till liv och de blivande föräldrarnas situation i de fall man inte tycker sig ha möjlighet att fullfölja graviditeten.

Mot bakgrund av människovärdesprincipen är det omöjligt för staten och lagstiftaren att ställa sig neutrala till det etiska dilemma som en abort innebär. En abort innebär att ett liv släcks. Lösningen på detta dilemma är emellertid inte förbud. Erfarenheten visar att där aborter inte är tillåtna utförs de ändå, och då med metoder som hotar kvinnors liv och hälsa. Det är inte rimligt att någon annan än kvinnan under graviditetens första fas fattar det avgörande beslutet om en eventuell abort.

Målet ska vara ett samhälle där aborter inte efterfrågas. Samhällets uppgift måste vara att genom förebyggande arbete minska oönskade graviditeter, samt att erbjuda bästa möjliga stöd för att inte praktiska, ekonomiska eller sociala svårigheter ska utgöra hinder för att fullfölja graviditeten. I detta sammanhang är det också centralt att arbeta för ett barnvänligare samhälle där föräldraskap på olika sätt underlättas och uppmuntras."

Man erkänner att det är ett mord, men samtidigt anser man det rätt att kvinnan som har barnet har rätten att bestämma om barnet skall få fortleva eller ej.

Kan man då verkligen påstå att man respekterar människovärdet, när man låter den gravida kvinnan bestämma över det liv som växer inom henne?

Lennart Sacrédeus petad

"Det vore osolidariskt gentemot andra medlemsstater i unionen och stötande ifall skattebetalarna i ett medlemsland i EU, Sverige, skulle stå för kostnaderna för en verksamhet som juridiskt sett är illegal i EU-länder som Irland och Portugal samt de tillkommande EU-medlemmarna Polen och Malta."

"Det räcker att nämna Nederländernas legalisering av narkotika och prostitution för att inse hur andra länders lagstiftning kan underminera vår egen"

Pressmeddelande av Lennart Sacrédeus, europaparlamentariker för (kd) 3 juli 2003

Källa: http://www.sacredeus.nu/

"Oavsett inställning till den praktiska utformningen av lagstiftningen inser alla, inklusive statliga svenska utredningar som talar om kvinnan och det ofödda barnet som "två skyddsvärda individer", att abort är att släcka liv.

Lennart Sacrédeus i repliken "Kd säger nej till EU-lag i abortfrågan" i Sundsvalls tidning 9 mars 2003

Lennart Sacrédeus är kanske en av de mest kända kristna politiska profilerna i Sverige.
Det är också synonymt med att han har fått ta mycket skit för detta.
För de så kallade "grodor" som sluppit ut (som de ovan exempelvis).

Lennart Sacrédeus är på många sätt beundransvärd, just för att han faktiskt öppnar munnen i bland och faktiskt säger vad han tänker, utan att försöka till alla pris vara politiskt korrekt, som många politiker i dagsläget gör.

Tidningen Dagen har belyst det hela, det vill säga det faktum att Kristdemokraternas ledning inte vill ha med Lennart Sacrédeus på listan bland de 50(!) stycken man kan välja till EU-parlamentet med många artiklar. Det hela är mycket intressant då Lennart Sacrédeus är en av de som i både riksdags- och EU-val har fått flest personvalsröster.

Vidare skriver Dagen: "Ett av dem var när Sacrédeus i våras i en SVT-intervju, apropå förslaget om könsneutrala äktenskap, undrade om nästa steg var äktenskap med djur, eller med barn. (* se fotnot) De som bland annat retar i det fallet är att han inte förvarnade Göran Hägglund, som överraskades i Agendastudion av uttalandet.

Sammantaget framträder en bild av att många i partiets ledande skikt inte anser sig ha förtroende för Sacrédeus och att man tröttnat på hans ständiga kritik av partiet, partiledningen i synnerhet." i "Sacrédeus har gjort självmål".

Personligen tycker jag det är riktigt illa när partiledningen för "Krist"demokraterna inte kan ta till sig kritiken, för den är verkligen befogad. Ett parti som påstår sig värna om livets okränkbarhet bör inte vara drivande för att förenkla "avlivning" av ofödda barn.
Det är inte bara omoraliskt utan inkonsekvent och ologiskt, med tanke på både väljarbasen och den ideologiska bakgrunden.

Idé att ens bry sig?

Har funderat på det på sistone; är det ens någon idé som kristen att bry sig om politiken?

Jag var extremt politiskt intresserad och aktiv innan jag blev kristen, men min kristna tro gjorde mitt politiska engagemang (inom SSU och Socialdemokraterna) omöjligt. Att stödja en rörelse som ovillkorligt ser det som en rätt för en kvinna att döda sitt barn, är inte okej som kristen. Därutöver tillkommer förstås att "Rörelsen" (Socialdemokratin) utan kompromiss vill tillåta "homoäktenskap" och adoption för samkönade par. Snacka om att strunta i barnen.

I vilket fall som helst, så var detta något jag förstod att jag var tvungen att ge upp, och gjorde så också långt innan jag blev upptagen i katolska kyrkans fulla gemenskap.

Ett tag efter att jag kommit i kommunion med katolska kyrkan bestämde jag mig dock för att gå med i Kristdemokratiska Ungdomsförbundet.
Ju mer jag läst om "Krist"-demokraterna dock, och hur de har utvecklats, framförallt i synen på människovärdet. "Krist"demokraterna har ju nämligen faktiskt varit DRIVANDE i frågan om att utvidga möjligheterna till abort.
Det var de som LADE FRAM motionen om att tillåta utländska kvinnor att komma hit till Sverige för att döda sina ofödda barn.

Till skillnad från "Krist"demokraterna, såsom parti (ty ideologin är det verkligen inget fel på, läs gärna påve Leo XIII:s encyklika "Rerum Novarum" som är själva grunden för kristdemokratisk ideologi, som motsätter sig både socialism och kapitalism) så verkar Sverigedemokraterna i dagens läge allt mera utkristallisera sig som de som värnar om värden som är värda att kämpa för, såsom att sänka abortgränserna (för att sedan avskaffa abort helt vad jag har förstått det som), men man vill också försvara familjen genom att ge extra ekonomiskt stöd till de som kan komma att bli ensamstående mödrar (vilket ju gör att man minskar de ekonomiska argument för en abort som finns) men Sverigedemokraterna erkänner inte heller "samkönade äktenskap" eller att samkönade par skulle få adoptera, särskilt med tanke på barnen är detta viktigt.
Många organisationer vars syfte är att värna om barnen har motsatt sig att samkönade par skulle få adoptera.

Så, min fundering är egentligen, finns det någon framtid för Kristdemokraterna i Sverige såsom parti?

Uppdatering: Dagen rapporterade ju igår också om högervridningen av KDU, vilket i praktiken innebär mindre bistånd, mindre hjälp till de allra fattigaste, ser bara EU-medlemskapet som något positivt p.g.a. de ekonomiska incitamenten men inte någon uppryckning i moralfrågorna. Att man dessutom inte värnar om alkoholmonopolet i den utsträckning det skulle behövas är förstås också beklagligt, då det enligt ledande alkoholforskare är det enda sättet att faktiskt minimera antalet beroende.

Mest Kristdemokrat

Gjorde ett partitest (trodde de bara kom ut i valtiderna?) och kom fram till att jag, med den begränsade mängden frågor, var 63% Kristdemokrat, därefter 48% Miljöpartist, 42% Socialdemokrat, 39% Vänsterpartist, 38% Folkpartist, 36% Centerpartist och 31% Moderat.

Där ser man.

Är väl inte direkt förvånad egentligen.

De frågor jag tyckte var viktigast var väl att behålla äktenskapet mellan man och kvinna, att öka biståndet till de sämre ställda länderna, och att inte förbjuda "religiösa friskolor".

Kristdemokraterna och abort

Har förstått det som att förra inlägget och andra kan uppfattas som att jag i praktiken säger att Sverigedemokraterna skulle vara enda alternativet. Så är inte fallet. Särskilt med tanke på att Sverigedemokraterna inte varit särskilt öppna med sin abortpolitik gör det det hela än mera komplicerat. Förvisso har Sverigedemokraterna i sitt partiprogram talat om att de i ett första steg vill sänka abortgränsen till 12:e veckan, vilket är betydligt mera konkret än Kristdemokraterna i dagsläget.

Ändå vill jag belysa vad Kristdemokraterna faktiskt skriver på sin "A till Ö"-samling om abort;
"Abort

Kvinnan som bär barnet måste vara den som fattar det slutgiltiga beslutet om en eventuell abort, och hon måste få stöd oavsett vad hon beslutar. Vi önskar att det inte skulle behövas några aborter och vill därför arbeta för att ingen ska behöva göra abort av ekonomiska eller sociala skäl. Vi vill prioritera det abortförebyggande arbetet, med gott om ungdomsmottagningar, bra sexundervisning i skolan samt tillgång till billiga preventivmedel."

Detta betyder ju ändå att man ju erkänner att det är en människa det handlar om.
Därför är det förstås för mig än mera oförståeligt att man här försvarar rätten att döda det livet.

Betoningen på "sexundervisning" är dock olycklig. Min uppfattning om "sexualundervisning" är inte att den är objektiv, utan direkt indoktrinerande och bara uppmuntrar till allt som kan erbjuda njutning. I sådana sammanhang är det beklagligt att man i "sexualundervisningen" i Sverige inte betonar det oupplösliga band som skapas mellan de som har sexuellt umgänge, men också det faktum att kondomer, exempelvis, har en felmarginal med 15% när det gäller HIV/AIDS.

Bilden är av Dave Walker och är under Creative Commons Attribution ShareAlike 2.0 licensen.

PS. Ja till Livets blogg skrev om "Har kristdemokraterns glömt gräsrötterna?" där de tar upp en hel del intressanta frågestälningar. "För ett parti är det nödvändigt att kompromissa med andra partier om olika frågor, men börjar ett parti att kompromissa om sina hjärtefrågor då riskerar det partiet att tappa sin själ, med allt vad det kan innebära." och "Jonsgården skriver vidare att:

Samtidigt vet vi att Sd är inne och drar i kristdemokraternas hjärtefrågor. Man är emot abort, man är emot att homosexuella ska kunna gifta sig och adoptera barn. Man vill satsa på äldrevård. Det enda som skiljer de två partierna åt är främlingsfientligheten, men under sin tid i alliansregeringen har kd även bytt fot i denna fråga.

"DS.

Ja till Livet

Som en del kanske vet så är jag medlem i Ja till Livet och just detta, att bejaka rätten till liv, måste ju vara det enda som egentligen betyder någonting. Om ett samhälle inte ens kan skydda de allra, allra minsta utan dödar de, och uppmuntrar till det, är det verkligen då ett samhälle värt namnet?

Jag är även, för tillfället, med i KDU, och är mycket besvikna på de.
När FRA-debatten var i full gång så gjorde man en stor grej av det hela och gick emot moderpartiet, men däremot, när moderpartiet, Kristdemokraterna, kom med förslaget att tillåta utländska kvinnor att få komma hit för att döda sina barn sade man inte ett pip.

Jag funderar starkt på att i nästa val alltså rösta på Sverigedemokraterna, och jag vet att jag har många katoliker och kristna som är inne på samma spår. Saken är ju den om det ens är värt att försöka göra någon förändring i Kristdemokraterna längre, eller om det är bättre att låta partiet ruttna i fred.

En joker är förstås "Nätverk för Kristen Värdekonservatism" som man dock inte fått något livstecken från på ett år eller så nu.

PS. Vill också rekommender programmet "Annas eviga - är det barn vi dödar?" DS.

Bilden är förresten av internets_dairy och under Creative Commons Attribution 2.0 licensen.

"Sd vinner mark på kd:s ägor"

Sd vinner mark på kd:s ägor

..."Strategin är tydlig:
När Göran Hägglund och kd-ledningen tvingats anpassa sig till alliansens liberala politik har Sverigedemokraterna insett att det finns ett tomrum på arenan – och väljare att vinna.
– Den värdekonservativa grund som kristdemokraterna stod på länge är uppluckrad. Det gäller familjen, kyrkan och annat. Jag tror det finns en och annan kristdemokrat som numera känner sig mer hemma hos oss, säger sd:s vice ordförande Jonas Åkerlund."...

..."Vid kristdemokraternas riksting i Norrköping i juni blev det tydligt att Göran Hägglund vill föra sitt parti mot politikens mitt. Bort från moralkonservatismen. Bort från den bild av ett högerextremistiskt parti som Mona Sahlin försökt sprida."...

..."Abortmotståndet var länge en hjärtefråga för kristdemokraterna. Det är det fortfarande för delar av partiet, inte minst medlemmar som är knutna till Livets Ord och kampanjorganet Ja till Livet.

Socialminister Göran Hägglund följer regeringens liberala linje. I vintras lade han ett lagförslag om att underlätta för utländska kvinnor att avbryta sina graviditeter vid svenska sjukhus.

Det fick sju kristdemokrater ur partiets konservativa falang att i ett upprop kräva ”stopp för abortturismen”.

”Det jäser av besvikelse bland trogna kärnväljare runt om i landet”, hävdade bland andra den skånske före detta riksdagsmannen Tuve Skånberg."...

Politiska bekymmer

Som ni kanske märkt så är jag väldigt politiskt intresserad av mig, vilket jag dock fått lägga på hyllan framförallt kanske för att jag kände mig tvungen att gå ur Socialdemokraterna och SSU p.g.a. min tro.
Självfallet så skulle man ju då kunna säga "ja, men varför går du inte med i Kristdemokraterna/KDU?". Det var väl också min första tanke efter att jag gått ur SSU och SAP, men vad som slog ner som en bomb för mig, och förmodligen många andra kristna, var ju att KD själva lägger fram ett förslag om att folk ska få komma, från hela världen (?) till Sverige för att döda sina barn (förslaget om abortturism).
Detta har självfallet gjort mig mycket kritisk till KD, och är anledningen till varför jag inte engagerat mig igen ännu.

Men för att tillämpa en lite mer pragmatisk hållning; vad finns det egentligen för alternativ?
Det finns egentligen bara två alternativ om man är kristen (förutom KD);
* "Nätverk för Kristen värdekonservatism"
* Sverigedemokraterna

Låt oss börja med "Nätverk för Kristen värdekonservatism".
Detta är alltså Joseph Christensons (katolik) och Per Kronlids (pingstvän) idé till ett nytt parti som ska vara helt emot abort.
Det låter väl bra, eller hur?
Men ett stort problem är ju att man inte hört någonting från någon av dessa på snart runt ett år, och jag har själv försökt kontakta Joseph Christenson som inte har svarat på e-post (nätverket finns även på Facebook, där jag ansökte om medlemskap men inte fått något svar heller).
Vidare har vi problemet med politiken.
Det som har skrivits om partiet/nätverket är att de skall grunda sig på Guds ord - Bibeln.
Men då undrar jag, med vilken vägledning?
Man måste begrunda att inom den lutherska grenen har vi allt ifrån Ku Klux Klan till Svenska "kyrkan", likadant kan det bli i "Nätverk för Kristen värdekonservatism".

Sedan har vi ju Sverigedemokraterna.
Ett parti som många förknippar med främlingsfientlighet och rasism.
Nu kan man debattera huruvida partiet är det i alla oändlighet, en sak är säker, att man vill begränsa invandringen i alla fall. Men det finns andra, värre orosmoln för de som inte är medlemmar av Svenska "kyrkan".
Det jag har läst mig till är att man vill "uppmuntra" (läs: tvinga) människor att tillhöra Svenska "kyrkan" och ha skolavslutningar och dylikt i deras lokaler. Detta känns självfallet absurt för mig som katolik, och det värsta är väl kanske också inte att de förespråkar detta p.g.a. att de skulle vara troende, nej, utan helt enkelt för att det är en "tradition".
Vad är nästa steg kan man fråga sig då, att föra tillbaka svenskarna till den "sanna tron" - Asatron, eller?

Vad vill jag då ha sagt med detta?
Jo, kanske att det är förhastat att banna Kristdemokraterna som parti.
Visst, det finns en del rötägg inom partiet, tyvärr många på ledande platser inom detsamma, men då borde man fortfarande fråga sig vad alternativen är.
(En särskild eloge till de sju kristdemokrater som tog avstånd ifrån abortlagen)
Man kan ju ta helt avstånd ifrån den politiska sfären också, men innebär det inte att vi kommer att få se förändringar åt helt fel håll?
Trots allt så är vi inte så stor andel troende kristna i det här landet, och vi som troende har kanske också en del av skulden att KD har blivit som det har blivit i och med att många kristna helt enkelt inte engagerar sig politiskt.
Vi måste också komma ihåg, och kanske påminna Kristdemokraterna som parti om deras ideologiska rötter;
Leo XIII - Rerum Novarum
Catholic Encyclopedia - Christian Democracy

Liv i luckan - uppdaterad

Ja, självfallet så skulle jag glömma något, den här gången att länka.

Äntligen så verkar det ha kommit lite information om det tilltänkta ny kristna partiet (till skillnad från KD, som ju bekant inte varit riktigt kristet på 11 år, enligt egen utsago (se tidigare blogginlägg)) som jag fick reda på via Gustavs blogg.
Som jag tidigare skrivit så känner jag inte för att engager mig i ett parti såsom KD, som påstår sig stå för kristna värderingar, samtidigt som man lägger fram ett förslag om fler mord på ofödda människor (massmord är nog den mer korrekta benämningen, och det kallas i det sekulariserade sverige även för "abort"), och antagligen kommer att ge efter för moderaterna och tillåta "homoäktenskap".
Det är sjukt, ja, men KD har ju som sagt enligt egen utsago inte varit kristna på 11 år.

Väldigt roligt tycker jag också är att Joseph Christenson är en av personerna som står bakom initiativet, och som har skrivit debattartikeln, som bland annat handlar om hur Alf Svensson är den person som står för ändringen av KD från kritiskt till morden på de små till ett monsterparti besatt av makten. Fann en mycket spännande artikel om Joseph Christenson som tydligen är en övertygad katolik, vilket borgar för att partiet inte kommer att få en alltför frireligiös prägel (inget ont om vår bröder och systrar inom den frireligiösa grenen av kristendomen dock, som allt som oftast håller med Kyrkan när det handlar om moraliska dilemman.).

Som avslutning väljer jag att citera Katolska Kyrkans Katekes angående abort;
" 2271 Från det första århundradet har kyrkan förklarat att varje framkallad abort är något moraliskt ont. Denna lära har inte förändrats. Den förblir oföränderlig. Direkt abort, dvs, avsedd som mål eller medel, står i allvarlig motsättning till den moraliska lagen:

Du skall inte döda ett foster genom fosterfördrivning, och du skall inte låta ett nyfött barn förgås.^[15]

Gud, som är livets Herre, har åt människan anförtrott den höga uppgiften att tjäna livet, och människan skall på ett sätt som är henne värdigt fullgöra den. Livet måste därför skyddas med allra största omsorg alltifrån konceptionen: abort och barnamord är avskyvärda brott.^[16]

2272 Formell medverkan till abort är en svår synd. Kyrkan bestraffar detta brott mot det mänskliga livet med det kanoniska straff som kallas ”exkommunikation”. Den som utför en abort ådrar sig exkommunikation latae sententiae,^[17] ”genom själva faktum att brottet begås”,^[18] i enlighet med de villkor som kyrkorätten föreskriver.^[19] Kyrkan vill inte på detta sätt inskränka utrymmet för barmhärtigheten. Kyrkan visar på allvaret i det brott som begåtts och på den obotliga skada som tillfogats den oskyldiga mänskliga varelse som blivit dödad, dess föräldrar och hela samhället. [1463]

2274 Eftersom fostret skall betraktas som person från och med konceptionen skall dess integritet försvaras, det skall omhändertas och vara föremål för medicinska åtgärder, i den mån detta är möjligt – liksom varje annan mänsklig varelse.

Prenatal fosterdiagnostik är moraliskt tillåten, ”om den respekterar embryots och det mänskliga fostrets liv och integritet, och om den är inriktad på att rädda dess liv eller bota det som individ.... Den står i allvarlig motsättning till den moraliska lagen när den som resultat av undersökningarna räknar med eventualiteten att framkalla en abort. En diagnos kan inte vara identisk med en dödsdom”.^[22]

2322 Från och med konceptionen har ett barn rätt till liv. Direkt abort, det vill säga abort som är avsedd som mål eller medel, är en ”skamlig handling”.^[49] Kyrkan belägger detta brott mot människolivet med den kanoniska straffsanktion som kallas exkommunikation."