Universum snurrar inte runt mig

Nej, tro det eller ej, men universum snurrar faktiskt inte kring undertecknad.
Detta faktum tycks dock bli alltmer ovanligt i dagens samhälle, att allting inte handlar om den egna människan och hennes "behov".
Det är ju mycket det det handlar om idag, en människas påhittade eller påstådda behov i dagens materialistiska värld. Man talar gärna och ofta om hur kvinnofientlig, homofob och förtryckande Katolska Kyrkan i allmänhet är.

För mig och för de allra flesta kristna inom Katolska Kyrkan är detta en ren och skär lögn.

Snarare är det samhället utanför Kyrkan som just är kvinnofientlig, homofob och förtryckande.

Hur ska man annars kunna förklara att det sekulära samhället uppmuntrar människor som är osäkra i sin sexualitet att ha sex med den de för ögonblicket känner en dragning till?
Hur ska vi annars kunna förstå att det sekulära samhället säger till unga blivande mödrar att de ska döda sina ofödda barn?
Hur ska vi annars förstå det sekulära samhällets sjukliga besatthet i det materiella?

Allt vår Kyrka lär kan sammanfattas med ett enda ord: kärlek

Kärlek är också det som alla letar efter, det som är hela essensen av alla våra strävanden, att bli älskad, att få känna kärleken, att få vara kärlek.
Gud är kärlek, det är genom den osjälviska kärleken vi kommer närmare Honom, och det är genom att tjäna andra vi kan leva kristna liv. Det är inte genom själviskhet som vi kommer bli nöjda med våra liv, det kommer bara sluta i bedrövelse, i jakten på att just vara universums mittpunkt. Livet är en resa, en resa där vi har med- och motgångar.

Det är mycket kritik mot oss katoliker och vår kära Kyrka nu.
Det vi inte bör glömma bort är att det är inte kring tidningars löpsedlar eller kring personer som skriver hetsigt om Kyrkan på Internet som är universums mittpunkt.
Det är Gud som är universums mittpunkt, allting annat är i relation till Honom.

Intressant läsning:
Dagen: ”Bevis” mot påven sågas
Dagen: Marcus Birro: Nu måste Katolska kyrkan i Sverige agera
Bitte med andra katolikers svar på Marcus Birro
Dagen: ”Vi är i början av en stor reningsprocess” - Anders Piltz

Faust, Midas, And Myself

Har hört den här låten ett flertal gånger, och och den ger mig alltid gåshud.
Jag vet vem jag tänker på när jag hör låten.

Switchfoot - "Faust, Midas, And Myself"
This one's about a dream
I had last night
How an old man tracked me home
And stepped inside
He put his foot inside the door
And gave a crooked smile
Something in his eyes
Something in his laugh
Something in his voice
That made my skin crawl off

He said, "I've seen you here before
I know your name.
You could have your pick
Of pretty things.
You could have it all
Everything at once.
Everything you've seen,
Everything you'll need,
Everything you've ever had in fantasies."

"You've one life,
You've one life.
You've one life left to lead."

I woke up from my dream
As a golden man
With a girl I've never seen
With golden skin
I jumped up to my feet
She asked me what was wrong
I began to scream
I don't think this is me
Is this just a dream
Or really happening?

What direction?
What direction?
I'm splitting up!
I'm splitting up!
This is my personal disaffection

What direction? What direction?
What direction now?

I looked outside the glass
At golden shores
Golden ships and masts
With golden cords
As my reflection passed
I hated what I saw
My golden eyes were dead
And a thought passed through my head
A heart that is made of gold can't really beat at all

I wanted to wake up again
Without a touch of gold

What direction?
Death or action!
Life begins at the intersection.

I woke up as before
But the gold was gone
My wife was at the door
With her night robe on
My heart beat once or twice
And life flooded my veins
Everything had changed
My lungs had found their voice
And what was once routine
And what was once routine was now the perfect joy

You've one life
You've one life
One life left to lead

Guds godhet

Teija (som har bloggen "Katolsk mamma på nätet") önskade ett inlägg om Guds godhet: "Jag vill gärna att du utvecklar dina tankar om Guds godhet mot dig personligen. Om det inte är för privat, förstås. Då kan du gärna skriva om Guds godhet i allmänhet. Att läsa vad andra skriver om Guds godhet gör mig mycket lycklig!"

Jag tänkte försöka mig på bådadera, både den personliga aspekten och den mer allmänna. Först och främst kan jag väl komma med en varning, jag kan inte helt till 100% säga att jag vet exakt vad som menas med "Guds godhet", men jag skall försöka mitt bästa att fundera i utgångspunkten ur detta.

Rent allmänt så inbillar jag mig att många sätter nästan likhetstecken mellan Guds godhet och Hans nåd. Så som jag uppfattar Guds godhet handlar det mera om att Han låter mig leva, allt som oftast, att Han ger mig friheten till mycket, men också de gåvor som Han har givit mig.

Det betyder förstås inte att Han låter mig leva precis som jag vill. Att hela tiden bara göra det som jag själv önskar skulle inte bara vara egoistiskt, det skulle vara självdestruktivt också. Det skulle dessutom i det längre perspektivet förstås leda till en tomhet. Meningen med livet är knappast att tillfredsställa sina lustar.
Inte utan sin rätta kontext i alla fall.

Det kanske inte ser mycket ut för världen de gåvor som jag har fått, och de kanske egentligen för de flesta inte ser ut att vara så speciella, men personligen är jag mycket tacksam över det jag har välsignats med. Varje kväll tackar jag Gud för allting Han har välsignat mig med.

Exempelvis min familj. Den må inte se mycket ut för världen - verkligen inte - men i alla fall har jag en familj. Det är mycket mer än många andra har här på vår jord. Det är ingen perfekt familj - långt därifrån. Det är snarare en mycket splittrad familj som jag har. Men det är en underbar familj jag har. Trots allt.

Jag kanske är barnslig när jag främst tänker på Guds godhet när jag får njuta av någonting (det må vara godis, glass, en god bok, en film eller vad som helst nästan) men det är då jag inbillar mig att det är på grund av Guds godhet. Visst är det så till viss del, ty Han tillåter ju allting, och det är ju knappast så att glass, godis, böcker eller filmer är någonting helt igenom ont. Verkligen inte. Tvärtom.

Däremot får man (jag) ibland dåligt samvete när man tänker på det faktum att man tillhör en ytterst utvald klick här i vår värld, medan de flesta andra får kämpa för varje dag som de vill leva, när man läser om afrikaner som haltar sig fram mil för att kunna delta i den Heliga Mässan (den katolska Gudstjänsten). Men samtidigt finns det ju många människor här i vår (min) närhet som utsätter sig själva för ondo, såsom droger (det må vara alkohol, narkotika eller vadhelst), våld och sexmissbruk.
Det blir ju plötsligt mera komplicerat då, än fallet i andra länder, här har vi ju människor som mer eller mindre väljer något utav ondo. Men Gud tillåter det.

Jag tackar Gud för Hans godhet att Han hjälper mig att motstå många frestelser, att Hans Ord, Herrens namn och Jesus Kristus fördriver många demoner från mitt sinne.
Jag tackar Gud för Hans godhet att Han hjälper mig att bära de kors jag fått att bära.
Jag tackar Gud för Hans godhet för de kors Han har givit mig att bära, som jag ännu inte själv förstår meningen med.

Men jag är trygg i förvissningen om att Gud min Fader har givit mig de kors jag har att bära utav en anledning. Ty allting har en mening i våra liv, såväl medgång såsom motgång.

Gud är ju som bekant allting som är gott. Men det är inte hela sanningen. Han är allting som är gott - i sin rätta kontext. Gud är inte alltid rätt - inte utan sin egen rätta kontext. Den kontexten finner vi i Katolska Kyrkan, som ju Jesus Kristus själv grundade, då vi inte bara har Bibeln, utan även Traditionen som Jesus Kristus startade (bland annat en så kallad "muntlig tradition" då det finns mycket mera än vad som skrev ned i Bibeln som är viktigt för den kristna tron...).

När jag också ser tillbaka på mitt liv, innan jag blev kristen och katolik, tackar jag Gud för hans godhet mot mig, att jag ändå välsignades med moral och etik till viss del, och att jag inte drabbats av den bild på sexualiteten som verkar vara rådande, eller fastnade i drogmissbruk eller helt enkelt tog livet av mig.
Jag tackar förstås också Gud att Han i sin godhet låtit mig leva, låtit mig klara så mycket att jag har kunnat i alla fall få ta del av den Eviga Sanningen.

Men kanske framförallt tackar jag Gud för Hans godhet att Han ger mig chansen att vittna. Att vittna om mitt liv, och det som är allra, allra viktigast i mitt liv, min relation med Gud och att jag är en del av Guds Kyrka, den Heliga Katolska Kyrkan som alltid och för evigt står för densamma eviga sanning.

Det är verkligen Guds godhet.
Att jag har chansen att vittna om Hans Rike, att kunna dela glädjen och längtan om närhet till Gud min Fader med andra, och att kunna stilla denna längtan i den Heliga Katolska Kyrkan.

Visa ord från Stefan Swärd

Evangeliska Frikyrkan är kanske en av de andra samfund förutom Katolska Kyrkan som jag känner mig nära, på många sätt, och Stefan Swärd som är deras ordförande ger mig gott om själ för detta. Han är tydligen - precis som påven många gånger - i blåsväder (Dagen: "EFK:s ordförande Stefan Swärd: Jag tycker man ska höja ribban - inte sänka den"). Det är allt som oftast lönen för att vara en radikal kristen, d.v.s. en person som faktiskt ser Jesus Kristus som förebilden i sitt liv, som vill förvandla sitt liv till ett liv i samklang med Gud.

..."Stefan Swärd betonar att han ser utlevd homosexualitet som en ganska liten del av problematiken. Materialism och girighet borde det vara större fokus på.- Men att använda det som ett argument för att vi ska vi bli överslätande mot homosexualitet tycker jag är fel. Vi behöver arbeta mer med vår inställning till materialismen, utan att urvattna på andra områden, säger han."...

Reportern från Dagen frågar vidare om man inte kan komma in i församlingen och därefter förändra sitt liv, till vilket Stefan Swärd svarar: "Starten är ändå någon form av Guds storstädning. Om till exempel en drogmissbrukare blir kristen hör det till omvändelsen att han lämnar sitt missbruk, sedan innebär det inte att han är färdig, han kanske får återfall. Men det är en helt annan sak att säga till missbrukaren: Det är helt okej att vara kristen och att knarka, säger han."

Stefan Swärd utvecklar än mer om syndfullt leverne i sitt blogginlägg:
..."När det gäller bedömningen av homosexualiteten behöver vi alltså i första hand söka oss till Bibeln för vägledning. De enda texterna vi har i Nya Testamentet om detta är 1 Kor. 6:9-11: “Vet ni inte att inga orättfärdiga skall få ärva Guds rike? Bedra inte er själva! Varken otuktiga eller avgudadyrkare, varken äktenskapsbrytare eller de som utöver homosexualitet eller de som låter sig utnyttjas för sådant, varken tjuvar eller giriga, varken drinkare, förtalare eller utsugare skall ärva Guds rike. Sådana var en del av er. Men ni har tvättats rena, ni har blivit helgade, ni har förklarats rättfärdiga i Herren Jesu Kristi namn och i vår Guds Ande” och Pauli ord i Rom. 1:24-27 som kraftigt fördömer den utlevda homosexualiteten."...

..."De äldre kyrkorna, den katolska, och den ortodoxa är solklara i sin syn på denna fråga. Jag tycker att man orienterar sig bort från den evangelikala bibelsynen om man menar att utlevd homosexualitet är en acceptabel kristen livsstil."... (kan detta kanske betyda eller i alla fall spela roll för ett framtida närmande från EFK:s håll till Katolska Kyrkans fulla gemenskap?)

..."Homosexualiteten är en liten detalj i sammanhanget, eftersom det berör en begränsad grupp människor. Men många synder berör oss alla, i varje fall de flesta av oss, och det är viktigt med en tydlig undervisning i kristna församlingen om hur vi ska leva. Samtidigt behöver undervisning bäras upp av Guds nåd, Andens kraft, och leda till kraften att leva ett heligt liv, annars blir det bara omöjligt och träldom. Förkunnelse av lag måste alltid gå hand i hand med förkunnelse av nåd. Det som driver oss är längtan efter helighet, Kristuslikhet, att leva i lydnad till Kristus. Om man bara upplever det heliga livet som lagiskt och betungande så har man inte fått grepp om vad det handlar om."...


Jakobsbrevet 2:17: "Så är ock tron i sig själv död, om den icke har med sig gärningar."

..."Jag anser inte att det är förenligt med kristet liv varken att leva i sambo, homosexuella förhållanden, bunden av girighet och penningbegär, eller leva i skvaller och förtal. Det går inte bara att börja utesluta en massa människor ur församlingen, det är helt fel sätt att höja ribban. Tydlig undervisning, tydlig församlingsordning, genomarbetade introduktionskurser in i församlingen, fortsättningskurser på Alfa, och aktiv själavård, cellgrupper, där man stegvis engagerar sig mer i varandras liv, är rätt väg att gå för den sekulariserade församlingen."... - Är detta kanske något vi katoliker/Katolska Kyrkan kan lära sig av Evangeliska Frikyrkan? Att vi på olika sätt blir mer delaktiga i varandras liv, för att stötta varandra i tron?

Synd enligt Svenska "kyrkan"

Signaturen "Lilla fröken" frågar på Bibelsajten "Är det fel att längta efter en pojkvän och onanera?". "Präst" från Svenska "kyrkan", Sofia Hedman svarar:
..."Ja, kan man onanera till Guds ära? Kan man diska efter middagen till Guds ära?
Kan man ta en fika med bästisen till Guds ära? Kan man läsa en bok bara för sin egen skull och ändå göra det till Guds ära?

Javisst kan allt detta göras till Guds ära. Att vi lever våra liv, att vi är människor, betyder att vi har behov av olika slag. Alla har vi behov av att äta, sova, och de flesta av oss har en sexuell lust. Därför att vi är MÄNNISKOR, skapade av GUD. Och inte änglar eller helgon!"...

Detta är minst sagt ett sjukt argument. Jag betvivlar starkt att "prästinnan" ifråga skulle mena på att man är otrogen för att "ära Gud" eller att man mördar i "Guds ära". Problemet hon inte ser är ju att hon då gör skillnad på synder, vilket i grunden strider emot den Lutherska/protestantiska tanken. Att stjäla ett tuggummi är i praktiken "lika hemskt" såsom mord enligt den Lutherska/protestantiska tron, medan i den katolska gör vi stor skillnad mellan olika synder. Självbefläckelse är förvisso en dödssynd, men inte alls lika hemsk ifråga om allvarlighet i synd såsom exempelvis att faktiskt de facto ha sex utanför äktenskapet. Även om bådadera bryter mot kyskheten så finns det ju så att säga "grader i Helvetet". T.ex. så innebär ju vissa synder att man begår massor av synder på vägen och ignorerar en hel del varningssignaler allt som oftast.

Den katolska tron är att det finns grader av bestraffning i Helvetet, beroende av avrssynden och allvarligheten i de personliga synderna.

..."Onani har alltför länge stämplats som något smutsigt och fult, som inte hör hemma i en kristen människas liv. Inget kan vara mer fel! Just genom att smutskasta vår längtan och lust så hämmar vi oss själva och ger oss själva dåligt samvete (och andra). Sedan finns det ofta en aspekt till i att smutskasta onani. Pojkars och mäns onani är mer accepterat, skulle jag påstå. Där finns det ett ord som bara gäller män/pojkar: runka. Kvinnor/tjejer har inget eget ord för detta. Här tycker jag att det blir tydligt att mäns sexualitet är mer accepterad än kvinnors. Återigen. "...

Här tar sig "prästen" verkligen vatten över huvudet. Med vilken grund menar hon egentligen att bara för att självbefläckelse i vissa manliga kretsar betraktas såsom okej alltså skulle vara okej enligt Gud?

Vad som är accepterat i samhället är sällan detsamma som vad Guds Lag säger.

..."Du säger att din lust drar dig bort från Gud och att du inte kan koncentrera dig på Gud under lovsångsmötena. Säg det till Gud! Säg som det är i din bön. Gör upp en deal med Gud, att varannat lovsångsmöte är det OK att bara ägna sig åt att titta på killar, eller nåt. "...

Jag väljer att bara citera Jesus Kristus till svar på detta, Matteusevangeliet 5:28: "Men jag säger eder: Var och en som med begärelse ser på en annans hustru, han har redan begått äktenskapsbrott med henne i sitt hjärta."

..."Skäms inte för din lust och att du onanerar. Var glad för att du har en lust. Be för att få hjälp att se din lust som något gott. "...

Så i praktiken säger Sofia att man inte ska skämmas för synden?
Inget nytt under solen här inte. Det nya är att det kommer från en som kallar sig själv kristen. Det är oroande.

Katolska Kyrkans Katekes om självbefläckelse:
"2352 Med masturbation menas avsiktlig aktivering av könsorganen för att uppnå sexuell lust. ”Både kyrkans läroämbete och de troendes sinne för moral har i linje med en beständig tradition alltid utan tvekan förklarat att masturbation är en handling som i sig själv är allvarligt missriktad.” ”Vilket motivet än må vara strider det avsiktliga bruket av sexualiteten utanför normala äktenskapliga relationer mot dess inre målsättning.” Man söker att på detta sätt uppnå sexuell njutning utanför ”den sexuella relation som den moraliska ordningen kräver, den som i ett sammanhang av sann kärlek förverkligar hela meningen med den ömsesidiga hängivelsen och förmedlingen av nytt mänskligt liv”."

"2396 Bland de synder som allvarligt strider mot kyskheten måste man nämna masturbation, otukt, pornografi och homosexuella handlingar."

Stockholms katoliker blir fler

DN skriver idag om att Stockholms katoliker blir allt fler. Såg detta i DN vid frukostbordet, och det är såklart man blir glad. Det ter mig ändå inte så konstigt, då Katolska Kyrkan som är Sveriges näst största samfund faktiskt har en väl definierad tro som grundar sig i Bibeln, vilket är mera än man kan säga om Sveriges största samfund...

"89 svenskar konverterade till katolicismen förra året. De flesta som omvänder sig bor i Stockholm." skriver DN.

..."Anneli Törnqvist, en annan församlingsmedlem, konverterade till katolicismen för tre år sedan. Hon följde med sin son, som var intresserad av att omvända sig, till katolska domkyrkan.

- Jag hittade saker här som jag inte fann i Svenska kyrkan, tror jag. En vördnad, att människor visar sin andlighet tydligt, till exempel genom korstecknet eller knäböjande.
Den första bikten kändes jobbig, berättar hon. Hon var väldigt nervös men efteråt kände hon sig lättad, som att hon flög fram.

Nadja Kolecka är katolik sedan barnsben och har tillhört domkyrkoförsamlingen i hela sitt liv. Hon tror att svenska ungdomar som söker sig till katolska kyrkan gör det för att de vill ha ”raka besked”.

- I frågor om moral ger kyrkan ett tydligt ja eller nej, i motsats till andra kyrkor som kanske säger: nja, det beror på vad du känner för, säger hon."...

Ja, och det är väl ändå det det handlar om?
Om vi ser till Bibeln så är det ganska mycket "raka puckar". Jesus Kristus hymlar inte om att äktenskapsbrott är en synd, exempelvis.
Eller om de tio budorden överhuvudtaget för den delen.

Allvarligt talar har jag ganska lite till övers för folk som tycks rättfärdiga sin synd men samtidigt refererar till Jesus Kristus. Visst, det finns mycket vi gör som inte är enligt Guds vilja, men vi alla faller ibland, det innebär inte att våra fel är rätt så att säga. I vissa kretsar där man kallar sig kristen verkar det istället sättas en ära i att inte behöva Guds nåd. Vad dog då egentligen Jesus Kristus på korset för? Inte var det för våra synders skull i alla fall, verkar de resonera.
Synden finns ju inte, eller hur?

Till slut ställs den klassiska frågan: ..."Men går det att vara katolik och inte hålla med om kyrkans syn på homosexualitet, abort eller preventivmedel?

- Ingen kan nog säga att man delar kyrkans uppfattning på alla punkter. Det kan finnas olika saker man har svårt med. Men i stort sett förväntas man omfatta kyrkans lära. Det går nog inte att konvertera till katolicismen om frågor som preventivmedelsanvändning är jätteviktiga för en, säger Maria Hasselgren."...

Bitte Assarmo har också bloggat om detta, men inte läst DN:s artikel.
Jag förstår henne.

Bikt-video

En riktigt bra video från en samling för katolska män i USA.
Gillar starkt att prästen ifråga, Fader Richard, är så rak på sak.
Men framförallt sprider han budskapet på ett humoristiskt sätt, men kompromissar ändå inte med det viktiga - att leva den kristna tron i verkligheten.

Father Larry Richard's Confession Speech, April 12, 2008


Till exempel belyser han dödssynder, såsom att inte gå på Mässan (Gudstjänsten) på söndagar (det finns förstås undantag).

Han säger många sanningar också, bland annat "When was the last time you heard a good homily on masturbation?" - svaret är såklart ingen, aldrig.
Jag förstår att självbefläckelse (även kallat onani) är ett ämne som till och med präster tycker är pinsamt att ta upp, det är i alla fall det intrycket jag får.

Uppdatering: Katolska Kyrkans Katekes:
"2352 Med masturbation menas avsiktlig aktivering av könsorganen för att uppnå sexuell lust. ”Både kyrkans läroämbete och de troendes sinne för moral har i linje med en beständig tradition alltid utan tvekan förklarat att masturbation är en handling som i sig själv är allvarligt missriktad.” ”Vilket motivet än må vara strider det avsiktliga bruket av sexualiteten utanför normala äktenskapliga relationer mot dess inre målsättning.” Man söker att på detta sätt uppnå sexuell njutning utanför ”den sexuella relation som den moraliska ordningen kräver, den som i ett sammanhang av sann kärlek förverkligar hela meningen med den ömsesidiga hängivelsen och förmedlingen av nytt mänskligt liv”."

Bibeln:
Matteusevangeliet 5:27-28: "Men jag säger er: den som ser på en kvinna med åtrå har redan i sitt hjärta brutit hennes äktenskap." (detta är alltså vad Jesus Kristus säger)

Oönskade tankar

Detta är en fråga jag har undrat över lite ett tag, huruvida tankar, som är syndiga, men som man inte i praktiken eller på något sätt, genom handling eller exponering för någonting som torde kunna leda till dessa tankar, och som man inte heller "bejakar" (om så även i sitt inre).
Svaret är ett entydigt nej, vilket jag fick ifrån vår Präst idag, för att det skall vara en synd så måste det vara något vi har utfört med vett och vilja.
Därför finns det ingen anledning att bekänna detta under Botens sakrament, Bikten.

Sedan tidigare hade jag även postat frågan på DCF-forumet.

I senaste Sucken, Sveriges Unga Katolikers medlemstidning, kunde man läsa att Påven Benedict XVI/Joseph Ratzinger:s favoritdryck är, tro det eller ej, Fanta.
Det speciella med drycken är att den skapades av den nazistiska delen av Coca-Cola, eftersom råvarorna till många drycker ej fanns tillgängliga tack vare blockader, och Fanta består bl.a. av biprodukter vid osttillverkning. Coca-Cola:s representanter blev förstår glada, men har inge planer på att använda det vid marknadsföring, helt enkelt för att det inte "är deras målgrupp".

Om "prästinnor"

Detta hoppas jag är mitt sista inlägg om det fenomen som visat sig inom vissa delar av Kyrkan, de s.k. "kvinnoprästförespråkarna". Jag kom på att tänka på detta i och med en del av dagens läsning, som handlade om sista måltiden som Jesus hade med de tolv lärjungarna, där Han gav de uppdraget att göra vin till Hans blod och brödet till Hans kropp. Det torde stå bortom allt tvivel att det inte var några kvinnor närvarande vid måltiden, i annat fall kan vi dra upp några saker som talar för att detta måste ha varit fallet;
* Man låg och åt på den tiden, och att ligga tillsammans med kvinnor på en soffa och äta torde ha rönt mycket stor förvåning och därför skulle det extraordinära fenomenet ha nedtecknats.
* Det är fortfarande judar vi pratar om, och enligt deras tro så "får" kvinnor och män, som ej är gifta, knappt umgås med varandra (knappt ens skaka hand, fortfarande idag).

En trevlig sak att notera är också att Kyrkan (vad jag läst) aldrig ordinerat kvinnor, trots att det fanns gott om s.k. "prästinnor" i antiken. Detta torde då ha varit en naturlig följd, om man nu hade följt "normen" (som kvinnoprästförespråkare ofta pratar/skriver om skulle ha varit varför Kyrkan inte tillåtit kvinnor inom Prästerskapet).

En annan sak, om man nu är troende katolik, så bör man också notera att Kyrkan har uttalat sig ofelbart och dogmatiskt i frågan, genom Påven John Paul II i och med dokumentet "Ordinatio Sacerdotalis" (dokumentet är på engelska).

Sedan har vi fortfarande den mer filosofiska inställningen i frågan, den om att Kyrkan är sedd som en moder, och en moder behöver en fader för att få ihop ekvationen.

Ytterligare så har vi också det faktum att det är Kyrkan som avgör om man verkligen har ett kall eller inte. Vi behöver Kyrkans vägledning för att vara säkra på intentionerna från den Helige Anden, ty Jesus Kristus har personligen lovat att vakta över Kyrkan, och hålla henne obefläckad till Tidens Ände.

Ytterliggare läsning;
The Catholic Message Board - Were women present at the Last Supper?
The Catholic Message Board - Why should we have women priests?

...och apropå annat så har nu Dagen erkänt att de har felat, ty de kallade de "sociala synder" som ärkebiskopen Gianfranco Girotti pratade om under en intervju om biktens sakrament apropå vikten att vara medveten om och bekänna sina synder. Dessa "synder" som talades om var förmodligen bara ett sätt att konkretisera hur synd kan te sig idag. Precis som Dagen konstaterar i artikeln så är synderna eviga, eftersom de innebär att bryta emot Guds lag, den Eviga Lagen.

Lev väl.

EDIT: Fick ett bra tips om att Peter Kreeft tagit upp frågan "Women and the Priesthood".

Stureplansprofilens mediesmörjelse

Idag kunde man, både på metro.se och pepperstidningen, läsa om en av de s.k. "stureplansprofilerna" som nu gått med på en intervju i densamma tidning.

Tydligen så hade han och hans kompis haft samlag med en här tjejen tidigare vilket är hemskt nog, men de inblandade personerna är förmodligen, lik många andra i denna värld, insnärjda av media att sex hursomhelst är helt okej.

Hans kommentar på det hela är ju fullkomligt oförståelig "Hon sa aldrig stopp. ".
Jag hoppas och ber att Herren ville komma till vår jord och dömer levande och döda, så snart som möjligt.
Läget härnere på jorden börjar bli minst sagt akut.

Jag hoppas att människor, även "stureplansprofilerna" ska komma till insikt om att sex utanför äktenskapet ej är någonting som Skaparen hade i åtanke för oss.

Saxat från Katekesen;
"Sammanfattning

2189	”Håll sabbatsdagen, så att du helgar den” (5 Mos 5:15). ”Den sjunde dagen är vilosabbat, en Herrens helgdag” (2 Mos 31:15).
2190	Sabbaten som var en bild av den första skapelsens fullbordan är ersatt av söndagen som erinrar om den nya skapelsen, som inleddes av Kristi uppståndelse.
2191	Kyrkan firar Kristi uppståndelses dag den åttonde dagen, som med rätta kallas Herrens dag eller söndag.[28]
2192	”Söndagen... skall hållas i hela kyrkan som den främsta påbjudna helgdagen.”[29] ”På söndagar och andra påbjudna helgdagar är de troende förpliktade att delta i mässan.”[30]
2193	”På söndagar och andra påbjudna helgdagar skall de troende avhålla sig från sådant arbete och sådana sysslor som är ett hinder för att ägna Gud den dyrkan som tillkommer honom, för att kunna glädja sig på ett sätt som passar Herrens dag eller för att ägna sig åt avkoppling till själ och kropp.”[31]
2194	Att söndagen finns bidrar till ”att alla får tillräcklig tid till vila och tillräckligt med fritid för att låta dem ägna sig åt sitt familjeliv, sitt kulturella, sociala och religiösa liv.[32]
2195	Varje kristen människa bör undvika att ålägga någon annan det som skulle hindra henne själv från att hålla Herrens dag.

"
EDIT: Varför jag gjorde en avrättningsanordning har att göra med att jag rent spontant kände för att "det här förtjänar det värsta straff som finns" men troligen är Stureplansprofilen inte "mindre" (inte sagt att det är en liten synd, snarare motsatsen, men det kan vara lite problematiskt att avrätta alla som haft sex utanför äktenskapet) skyldig till brytande av den Eviga Lagen än någon annan vilseledd själ.

Gud kommer döma alla. Såväl levande såsom döda.

Pax et Bonum.

Mörker...

Ja, så som att Yahoo stödjer HBT-propaganda, AOL likaså.
Visserligen bör man inte bortse från Microsoft, som är stora med sin portal MSN, som i hälsosektionen bland annat skriver om "När förlorade du oskulden senast?".

Dock finns det en del ljus i slutet av tunneln, antar jag. Framförallt är det de amerikanska katolska nyhetsbyråerna som utgör detta ljus, med bland annat nyheter om att Ärkebiskopen av Salzburg vägrade ta emot en födelsedagspresent - i protest mot aborter.

Jag ber för att media, företag och privatpersoner såväl som stater en dag kommer att inse hur fel de har haft.

Att synda...

...är ibland inte ett helt medvetet val, vilket jag blivit varse om ett antal gånger, då särskilt när jag valt att följa med på "roliga" aktiviteter som innebär att jag ej kommer kunna gå på Gudstjänsten i kyrkan på Söndagen. Senast denna helg så var jag inte i Trefaldighetskyrkan utan istället ute på landet, där jag såg på filmer tillsammans med en kompis.

Självfallet ber jag att Gud ska ha överseende med min synd, och jag kommer, så fort jag förstått systemet med biktning, att ta itu med att erkänna alla mina synder, för det börjar bli en tung börda att bära på, och jag märker av den själsliga tomhet som enbart en söndag har inneburit.
Självfallet är jag ej heller värdig, egentligen, att få Guds förlåtelse, men jag hoppas att kunna få den ändå.

Mycket intressant video från Fader Corapi;

PS. Idag tar jag äntligen studenten. Nästa stopp; IT-Universitetet i Kista, Data- och Systemvetarlinjen (hoppas jag kommer in, men det är väl så få sökande så det verkar inte vara några problem alls, även om mina betyg inte är särskilt dåliga alls...)

God Katolik...

...är väl något alla äkta katoliker strävar efter, varför jag startade denna blogg om min kamp för att bli en god katolik helt enkelt.

Hitills har jag inte fått någon utbildning för att kunna senare bli konfirmerad, men jag hade för någon månad sedan ett givande samtal om mitt val att bli katolik med min närmaste Katolska Kyrkans präst.

Bland annat fick jag frågor om jag var "arg" på min tidigare församling, men eftersom jag helt saknar tidigare församling (om man inte räknar när jag var pytteliten och sjöng i kyrkokören) så talade jag ju såklart om att jag varit ateist i praktiken hela mitt liv.

Talade också om min tidigare bakgrund som väldigt aktiv inom SSU, men som jag nu lämnat då det har blivit problem med mina värderingar i vissa frågor där jag ställt mig på Katolska Kyrkans sida (abort och homoäktenskap t.ex.).

Jag tror faktiskt det var nästan allt vi gick igenom, det var väldigt trevligt i alla fall, och känns på något sätt väldigt genuint gentemot andra religiösa rörelser som lovar att befria en från synd och dylikt med en gång.

Allt får ta sin stilla tid helt enkelt.

I ungdomsgruppen har det varit väldigt intressant, men förberedelserna i och med Världsungdomsdagen har ju dock "stulit" en del från till exempel diskussioner, men ändå har vi diskuterat om den trosbekännelse som den katolska kyrkan grundade och som de flesta kristna runt om i världen har en exakt kopia av.

Vi hann också prata om de ökända "avlatsbreven" som användes av företrädare för Kyrkan för att få in mer pengar, vilka senare har fördömts av Kyrkan själv, och inte uppmuntrats från central ort.