Religiositet avgör valet

Dagen sammanfattar: "Kristna röstar borgerligt, bokstavstroende kristna stöder Kristdemokraterna. Muslimer röstar på Socialdemokraterna." men i Göteborgs-Postens artikel "Religionen påverkar folks politiska åsikter" finns en del att uppmärksamma.

..."Bokens resultat visar att muslimer i stor utsträckning stödjer Socialdemokrater och att stödet för Kristdemokraterna och även Centerpartiet är förhållandevis stort bland kristna. Bland kristna är stödet för Kristdemokraterna starkast bland frikyrkliga väljare jämfört med personer som tillhör Svenska kyrkan. Bland frikyrkliga väljare är stödet för Kristdemokraterna starkare bland mer konservativa frikyrkor (som pingströrelsen) jämfört med mer moderata frikyrkor (som Missionskyrkan). Starkast är stödet för Kristdemokraterna bland människor som är med i konservativa frikyrkor och som tror att Bibeln är Guds ord och därför bokstavligen sann. Fem av sex sådana bokstavstroende kristna stödjer Kristdemokraterna."... (mina markeringar)

En lite fundering kring detta är väl dels att det är lustigt med uttrycket "bokstavstroende". Personligen ser jag mig som Bibeltroende, inte bokstavstroende, vilket jag med det menar att jag tror helt och fullt på Bibeln, men att den måste ses som en helhet och i sitt sammanhang. Det går inte att bara ta Bibeln rakt upp och ned och säga att man följer den till punkt och pricka, då Bibeln ofta är snårig och olika avsnitt kan tyckas motsäga varandra.

Men slutsatsen måste ändå bli att statsvetaren som sammanställt rapporten intygar att de som faktiskt tar sin kristna tro på största allvar tillhör Kristdemokraternas största bas.

..."Stödet för Vänsterpartiet är starkast bland dem som inte ber, inte går på religiösa möten, som tydligt tagit avstånd från religion genom att inte vara med i Svenska kyrkan eller något annat religiöst samfund och som klart och tydligt menar att Bibeln bara är en vanlig bok.

Religiöst likgiltiga väljer S
För Socialdemokraternas del är stödet starkt bland dem som kan beskrivas som religiöst likgiltiga. Dessa ber aldrig, besöker aldrig någon gudstjänst, har ingen uppfattning om Bibelns innehåll och de har heller inte tagit aktivt ställning mot religion utan är alltjämt kvar i Svenska kyrkan.

Ett undantag från att religiösa väljare stödjer borgerliga partier är muslimer. Över 70 procent av de västsvenska muslimerna stödjer Socialdemokraterna. Nästan alla västsvenska muslimer sympatiserar med ett parti i det rödgröna blocket. Endast fyra procent av de västsvenska muslimerna sympatiserar med ett borgerligt parti. Det muslimska stödet för S förklaras inte av klass eller andra faktorer. Inte heller utmärks muslimer av att inneha vänsteråsikter. När svarspersonerna i frågeundersökningarna själva placerar sig på en vänster-högerskala är det ungefär lika vanligt att muslimer uppfattar sig som vänster som bland övriga befolkningen."... (mina markeringar)

Att Vänsterpartisterna tydligt tar avstånd från all slags tro torde inte komma som någon överraskning, kanske heller inte att de flesta (religiöst tillhörande) Socialdemokrater dels tillhör Svenska kyrkan men aldrig ber, går aldrig i kyrkan (förutom förmodligen vid bröllop, dop eller annan tillställning) eller har något som helst grepp om vad Bibeln egentligen säger.

Det mest intressanta är förstås att de flesta muslimer tycks sympatisera med Socialdemokraterna enligt undersökningen. Detta torde kanske dels bero på en sekularisering av muslimerna likt de flesta svenskar - d.v.s. man går i kyrkan när man "måste" (bröllop, dop, osv.) men bryr sig inte nämnvärt om varför det finns egentligen, utan detta är helt enkelt en "tradition". Bara för traditionens egna skull. Därför är det kanske inte så konstigt att man, om man inte har något grepp om detta, röstar på ett parti som är en av de största försvararna av abort"rätten" - rätten att döda ditt eget barn - och som förespråkar samkönade äktenskap, mera sexuell indoktrinering (okej med allt som "känns" bra) osv.

Det som däremot verkligen förvånar är dels två saker: att inte fler som tar Bibeln på allvar funderar på att rösta på Sverigedemokraterna, som tycks vara mera emot abort än Kristdemokraterna i dagsläget.

Men också det faktum att Kristdemokraterna som parti inte ställer upp på frågor som är viktiga för oss kristna som tar Bibeln på allvar, såsom just att skydda det ofödda barnets liv, att hålla den lagliga formen av äktenskapet mellan en kvinna och en man och att propagera för avhållsamhet innan äktenskapet och kyskhet i allmänhet.

Min uppmaning och förhoppning är att fler kristna som tar sin tro på allvar går ut för att förändra samhället i en livsbejakande riktning. Likt Roland Utbult så vet jag personligen att det är mycket svårt att få något som helst gehör om man är kristen eller står för den moral och etik som följer med i de flesta partierna, men idag tycks som sagt Kristdemokraterna vara det minst sämsta av alternativen, och kanske även Sverigedemokraterna.

Idé att ens bry sig?

Har funderat på det på sistone; är det ens någon idé som kristen att bry sig om politiken?

Jag var extremt politiskt intresserad och aktiv innan jag blev kristen, men min kristna tro gjorde mitt politiska engagemang (inom SSU och Socialdemokraterna) omöjligt. Att stödja en rörelse som ovillkorligt ser det som en rätt för en kvinna att döda sitt barn, är inte okej som kristen. Därutöver tillkommer förstås att "Rörelsen" (Socialdemokratin) utan kompromiss vill tillåta "homoäktenskap" och adoption för samkönade par. Snacka om att strunta i barnen.

I vilket fall som helst, så var detta något jag förstod att jag var tvungen att ge upp, och gjorde så också långt innan jag blev upptagen i katolska kyrkans fulla gemenskap.

Ett tag efter att jag kommit i kommunion med katolska kyrkan bestämde jag mig dock för att gå med i Kristdemokratiska Ungdomsförbundet.
Ju mer jag läst om "Krist"-demokraterna dock, och hur de har utvecklats, framförallt i synen på människovärdet. "Krist"demokraterna har ju nämligen faktiskt varit DRIVANDE i frågan om att utvidga möjligheterna till abort.
Det var de som LADE FRAM motionen om att tillåta utländska kvinnor att komma hit till Sverige för att döda sina ofödda barn.

Till skillnad från "Krist"demokraterna, såsom parti (ty ideologin är det verkligen inget fel på, läs gärna påve Leo XIII:s encyklika "Rerum Novarum" som är själva grunden för kristdemokratisk ideologi, som motsätter sig både socialism och kapitalism) så verkar Sverigedemokraterna i dagens läge allt mera utkristallisera sig som de som värnar om värden som är värda att kämpa för, såsom att sänka abortgränserna (för att sedan avskaffa abort helt vad jag har förstått det som), men man vill också försvara familjen genom att ge extra ekonomiskt stöd till de som kan komma att bli ensamstående mödrar (vilket ju gör att man minskar de ekonomiska argument för en abort som finns) men Sverigedemokraterna erkänner inte heller "samkönade äktenskap" eller att samkönade par skulle få adoptera, särskilt med tanke på barnen är detta viktigt.
Många organisationer vars syfte är att värna om barnen har motsatt sig att samkönade par skulle få adoptera.

Så, min fundering är egentligen, finns det någon framtid för Kristdemokraterna i Sverige såsom parti?

Uppdatering: Dagen rapporterade ju igår också om högervridningen av KDU, vilket i praktiken innebär mindre bistånd, mindre hjälp till de allra fattigaste, ser bara EU-medlemskapet som något positivt p.g.a. de ekonomiska incitamenten men inte någon uppryckning i moralfrågorna. Att man dessutom inte värnar om alkoholmonopolet i den utsträckning det skulle behövas är förstås också beklagligt, då det enligt ledande alkoholforskare är det enda sättet att faktiskt minimera antalet beroende.

Kristdemokraterna och abort

Har förstått det som att förra inlägget och andra kan uppfattas som att jag i praktiken säger att Sverigedemokraterna skulle vara enda alternativet. Så är inte fallet. Särskilt med tanke på att Sverigedemokraterna inte varit särskilt öppna med sin abortpolitik gör det det hela än mera komplicerat. Förvisso har Sverigedemokraterna i sitt partiprogram talat om att de i ett första steg vill sänka abortgränsen till 12:e veckan, vilket är betydligt mera konkret än Kristdemokraterna i dagsläget.

Ändå vill jag belysa vad Kristdemokraterna faktiskt skriver på sin "A till Ö"-samling om abort;
"Abort

Kvinnan som bär barnet måste vara den som fattar det slutgiltiga beslutet om en eventuell abort, och hon måste få stöd oavsett vad hon beslutar. Vi önskar att det inte skulle behövas några aborter och vill därför arbeta för att ingen ska behöva göra abort av ekonomiska eller sociala skäl. Vi vill prioritera det abortförebyggande arbetet, med gott om ungdomsmottagningar, bra sexundervisning i skolan samt tillgång till billiga preventivmedel."

Detta betyder ju ändå att man ju erkänner att det är en människa det handlar om.
Därför är det förstås för mig än mera oförståeligt att man här försvarar rätten att döda det livet.

Betoningen på "sexundervisning" är dock olycklig. Min uppfattning om "sexualundervisning" är inte att den är objektiv, utan direkt indoktrinerande och bara uppmuntrar till allt som kan erbjuda njutning. I sådana sammanhang är det beklagligt att man i "sexualundervisningen" i Sverige inte betonar det oupplösliga band som skapas mellan de som har sexuellt umgänge, men också det faktum att kondomer, exempelvis, har en felmarginal med 15% när det gäller HIV/AIDS.

Bilden är av Dave Walker och är under Creative Commons Attribution ShareAlike 2.0 licensen.

PS. Ja till Livets blogg skrev om "Har kristdemokraterns glömt gräsrötterna?" där de tar upp en hel del intressanta frågestälningar. "För ett parti är det nödvändigt att kompromissa med andra partier om olika frågor, men börjar ett parti att kompromissa om sina hjärtefrågor då riskerar det partiet att tappa sin själ, med allt vad det kan innebära." och "Jonsgården skriver vidare att:

Samtidigt vet vi att Sd är inne och drar i kristdemokraternas hjärtefrågor. Man är emot abort, man är emot att homosexuella ska kunna gifta sig och adoptera barn. Man vill satsa på äldrevård. Det enda som skiljer de två partierna åt är främlingsfientligheten, men under sin tid i alliansregeringen har kd även bytt fot i denna fråga.

"DS.

Ja till Livet

Som en del kanske vet så är jag medlem i Ja till Livet och just detta, att bejaka rätten till liv, måste ju vara det enda som egentligen betyder någonting. Om ett samhälle inte ens kan skydda de allra, allra minsta utan dödar de, och uppmuntrar till det, är det verkligen då ett samhälle värt namnet?

Jag är även, för tillfället, med i KDU, och är mycket besvikna på de.
När FRA-debatten var i full gång så gjorde man en stor grej av det hela och gick emot moderpartiet, men däremot, när moderpartiet, Kristdemokraterna, kom med förslaget att tillåta utländska kvinnor att få komma hit för att döda sina barn sade man inte ett pip.

Jag funderar starkt på att i nästa val alltså rösta på Sverigedemokraterna, och jag vet att jag har många katoliker och kristna som är inne på samma spår. Saken är ju den om det ens är värt att försöka göra någon förändring i Kristdemokraterna längre, eller om det är bättre att låta partiet ruttna i fred.

En joker är förstås "Nätverk för Kristen Värdekonservatism" som man dock inte fått något livstecken från på ett år eller så nu.

PS. Vill också rekommender programmet "Annas eviga - är det barn vi dödar?" DS.

Bilden är förresten av internets_dairy och under Creative Commons Attribution 2.0 licensen.