Maj - Marias månad

Förra lördagen, för precis en vecka sedan alltså, 16.5.2009, fick jag en spontan inbjudan från en god vän som även är katolik att göra en "Majvallfärd" som han så kallade det.

May Feelings II


Detta innebar tydligen att be Rosenkransen och vallfärda till en avbild av Heliga Jungfru Maria. Man kan väl minst sagt säga att det var behövligt. Trots att jag har upplevt Rosenkransen som en mycket kraftfull bön så tar jag mig sällan tid att be den eller till vår Helige Moder. Allt som oftast ber jag istället direkt till Gud, då gärna "Fader Vår". Tydligen skall man inte be "Ty Riket är ditt och makten och härligheten i Evighet" såsom jag lärt mig och kan i ryggmärgen fick jag veta, någon bra förklaring till varför det föhåller sig på detta viset vet jag tyvärr inte.

Man kan väl säga som så att vi fick en del konstiga blickar när vi gick runt på Stockholms gator och bad rosenkransen..

May Feelings


Förresten, en tanke bara, det finns ju många olika trosinriktningar där det vittnas om och berättas om tron på många olika språk, t.ex. har ju Scientologerna en egen videosajt, och många vittnar på till exempel YouTube om kanske framförallt Islam, men en hel del katolskt finns förstås också, men då främst på engelska, eller andra språk än svenska i alla fall.

Skulle det inte gå att skapa en YouTube-kanal med folk som vittnar om sin katolskt kristna tro, och där man når ut med många olika delar av den katolska tron och läran?

En av mina favoriter är helt klart "That Catholic Show"

Stockholms katoliker blir fler

DN skriver idag om att Stockholms katoliker blir allt fler. Såg detta i DN vid frukostbordet, och det är såklart man blir glad. Det ter mig ändå inte så konstigt, då Katolska Kyrkan som är Sveriges näst största samfund faktiskt har en väl definierad tro som grundar sig i Bibeln, vilket är mera än man kan säga om Sveriges största samfund...

"89 svenskar konverterade till katolicismen förra året. De flesta som omvänder sig bor i Stockholm." skriver DN.

..."Anneli Törnqvist, en annan församlingsmedlem, konverterade till katolicismen för tre år sedan. Hon följde med sin son, som var intresserad av att omvända sig, till katolska domkyrkan.

- Jag hittade saker här som jag inte fann i Svenska kyrkan, tror jag. En vördnad, att människor visar sin andlighet tydligt, till exempel genom korstecknet eller knäböjande.
Den första bikten kändes jobbig, berättar hon. Hon var väldigt nervös men efteråt kände hon sig lättad, som att hon flög fram.

Nadja Kolecka är katolik sedan barnsben och har tillhört domkyrkoförsamlingen i hela sitt liv. Hon tror att svenska ungdomar som söker sig till katolska kyrkan gör det för att de vill ha ”raka besked”.

- I frågor om moral ger kyrkan ett tydligt ja eller nej, i motsats till andra kyrkor som kanske säger: nja, det beror på vad du känner för, säger hon."...

Ja, och det är väl ändå det det handlar om?
Om vi ser till Bibeln så är det ganska mycket "raka puckar". Jesus Kristus hymlar inte om att äktenskapsbrott är en synd, exempelvis.
Eller om de tio budorden överhuvudtaget för den delen.

Allvarligt talar har jag ganska lite till övers för folk som tycks rättfärdiga sin synd men samtidigt refererar till Jesus Kristus. Visst, det finns mycket vi gör som inte är enligt Guds vilja, men vi alla faller ibland, det innebär inte att våra fel är rätt så att säga. I vissa kretsar där man kallar sig kristen verkar det istället sättas en ära i att inte behöva Guds nåd. Vad dog då egentligen Jesus Kristus på korset för? Inte var det för våra synders skull i alla fall, verkar de resonera.
Synden finns ju inte, eller hur?

Till slut ställs den klassiska frågan: ..."Men går det att vara katolik och inte hålla med om kyrkans syn på homosexualitet, abort eller preventivmedel?

- Ingen kan nog säga att man delar kyrkans uppfattning på alla punkter. Det kan finnas olika saker man har svårt med. Men i stort sett förväntas man omfatta kyrkans lära. Det går nog inte att konvertera till katolicismen om frågor som preventivmedelsanvändning är jätteviktiga för en, säger Maria Hasselgren."...

Bitte Assarmo har också bloggat om detta, men inte läst DN:s artikel.
Jag förstår henne.

Lev längre - tro

Från Stockholm City 9:e januari 2009:
"5 | HITTA TRON
Alla som går på gudstjänst regelbundet, oavsett vilken religion det gäller, har längre livstid än andra. Enligt undersökningen från universitetet i Pittsburgh ökar livslängden med upp till 3,7 år – vilket ligger i fas med siffrorna för människor som är fysiskt aktiva. Läkaren som ledde studien menar att den ökade livslängden kan vara kopplad till känslor av minskad isolering, mindre
stress och mer samhörighet."

Andra tips som förekommer för att förlänga livet är att vinna tävlingar, putsa tänderna, skratta mer, flytta ut till landet, gå ner i vikt och äta vegetariskt.
Som vegetarian kan man exempelvis se fram emot 3,6-4 år extra i livet.

Rik helg

Tja, man kan väl lugnt påstå att jag har haft en mycket "rik" eller kanske innehållsrik helg.
Förutom en omtentamen och kalas har jag även lyckats möta Johanna och Johan Stenberg och
varit på en kort reträtt hos Opus Dei.

Mötte upp Johanna & Johan vid Katolska Domkyrkan vid Medborgarplatsen för att sedan ta en fika vid McDonald's där i närheten. Det är alltid något visst med att träffa personer IRL ("In Real Life" eller i verkliga livet som det ju bör heta på ren svenska) och det är nog sällan man upplever personen likadant som den bild man har byggt upp genom Internet.

Det var helt enkelt väldans trevligt att möta J&J, tyvärr hade jag inte så pass mycket tid till godo då jag skulle på kalas för min kusin, och fick ganska abrupt springa iväg, då jag var lite väl optimistisk med tiden.

Dagen därpå, söndagen, var jag på en mindre reträtt (själva reträtten exklusive Mässa var ju bara två timmar), min första överhuvudtaget, för studenter, på Lärkstaden. Där ingick två stycken så kallade betraktelse, som innebar framförallt prästens reflektioner över Bibelord, ofta anknutet till det verkliga livet.
Det ingick också en föreläsning av en lekman. Själva temat för reträtten kan väl sammanfattas ha varit "Kärlek", då främst kärleken till vår nästa. Hur centrerade kring oss själva vi kan vara, att man exempelvis sätter in personer i olika kategorier, de/den här personen/-ern har jag roligt med, de/den här har jag för att de är bra kontakter inför arbetslivet osv.
Men också att man kanske förväntar sig att andra personer hela tiden hör av sig, att man inte själv bryr sig så mycket som man kanske borde om sin nästa. Att man kanske inte lyssnar till vad andra har att säga, vad som är viktigt i deras liv, vad deras svårighetet är och så vidare.
Helt enkelt det nya budet var det stående temat - "Älska din nästa så som jag har älskat er" - Jesus Kristus.

Jag inbillar mig i alla fall att det är det bud som är svårast att uppfylla, då det hela tiden finns mera att göra på området, det finns alltid mer kärlek man kan ge till sin nästa, på olika sätt.
När man är helt, helt uppfylld av kärleken kan man helt enkelt inte synda, har vi ju också lärt oss genom Guds ord - Bibeln. När kärleken för vår nästa så helt genomsyrar hela vårt väsen finns helt enkelt inte utrymme för någonting själviskt, något som bryter mot Guds bud.
Därmed är kärleken vägen.

Riktig kärlek för sin nästa innebär också handlingar, att man visar sin kärlek i handlingar, även om det kanske bara innebär att vi kan be för de.

Bilden är förstås av Katolska Domkyrkan, bilden är av Allgau och är under Creative Commons Attribution ShareAlike 3.0-licensen .