Religiositet avgör valet

Dagen sammanfattar: "Kristna röstar borgerligt, bokstavstroende kristna stöder Kristdemokraterna. Muslimer röstar på Socialdemokraterna." men i Göteborgs-Postens artikel "Religionen påverkar folks politiska åsikter" finns en del att uppmärksamma.

..."Bokens resultat visar att muslimer i stor utsträckning stödjer Socialdemokrater och att stödet för Kristdemokraterna och även Centerpartiet är förhållandevis stort bland kristna. Bland kristna är stödet för Kristdemokraterna starkast bland frikyrkliga väljare jämfört med personer som tillhör Svenska kyrkan. Bland frikyrkliga väljare är stödet för Kristdemokraterna starkare bland mer konservativa frikyrkor (som pingströrelsen) jämfört med mer moderata frikyrkor (som Missionskyrkan). Starkast är stödet för Kristdemokraterna bland människor som är med i konservativa frikyrkor och som tror att Bibeln är Guds ord och därför bokstavligen sann. Fem av sex sådana bokstavstroende kristna stödjer Kristdemokraterna."... (mina markeringar)

En lite fundering kring detta är väl dels att det är lustigt med uttrycket "bokstavstroende". Personligen ser jag mig som Bibeltroende, inte bokstavstroende, vilket jag med det menar att jag tror helt och fullt på Bibeln, men att den måste ses som en helhet och i sitt sammanhang. Det går inte att bara ta Bibeln rakt upp och ned och säga att man följer den till punkt och pricka, då Bibeln ofta är snårig och olika avsnitt kan tyckas motsäga varandra.

Men slutsatsen måste ändå bli att statsvetaren som sammanställt rapporten intygar att de som faktiskt tar sin kristna tro på största allvar tillhör Kristdemokraternas största bas.

..."Stödet för Vänsterpartiet är starkast bland dem som inte ber, inte går på religiösa möten, som tydligt tagit avstånd från religion genom att inte vara med i Svenska kyrkan eller något annat religiöst samfund och som klart och tydligt menar att Bibeln bara är en vanlig bok.

Religiöst likgiltiga väljer S
För Socialdemokraternas del är stödet starkt bland dem som kan beskrivas som religiöst likgiltiga. Dessa ber aldrig, besöker aldrig någon gudstjänst, har ingen uppfattning om Bibelns innehåll och de har heller inte tagit aktivt ställning mot religion utan är alltjämt kvar i Svenska kyrkan.

Ett undantag från att religiösa väljare stödjer borgerliga partier är muslimer. Över 70 procent av de västsvenska muslimerna stödjer Socialdemokraterna. Nästan alla västsvenska muslimer sympatiserar med ett parti i det rödgröna blocket. Endast fyra procent av de västsvenska muslimerna sympatiserar med ett borgerligt parti. Det muslimska stödet för S förklaras inte av klass eller andra faktorer. Inte heller utmärks muslimer av att inneha vänsteråsikter. När svarspersonerna i frågeundersökningarna själva placerar sig på en vänster-högerskala är det ungefär lika vanligt att muslimer uppfattar sig som vänster som bland övriga befolkningen."... (mina markeringar)

Att Vänsterpartisterna tydligt tar avstånd från all slags tro torde inte komma som någon överraskning, kanske heller inte att de flesta (religiöst tillhörande) Socialdemokrater dels tillhör Svenska kyrkan men aldrig ber, går aldrig i kyrkan (förutom förmodligen vid bröllop, dop eller annan tillställning) eller har något som helst grepp om vad Bibeln egentligen säger.

Det mest intressanta är förstås att de flesta muslimer tycks sympatisera med Socialdemokraterna enligt undersökningen. Detta torde kanske dels bero på en sekularisering av muslimerna likt de flesta svenskar - d.v.s. man går i kyrkan när man "måste" (bröllop, dop, osv.) men bryr sig inte nämnvärt om varför det finns egentligen, utan detta är helt enkelt en "tradition". Bara för traditionens egna skull. Därför är det kanske inte så konstigt att man, om man inte har något grepp om detta, röstar på ett parti som är en av de största försvararna av abort"rätten" - rätten att döda ditt eget barn - och som förespråkar samkönade äktenskap, mera sexuell indoktrinering (okej med allt som "känns" bra) osv.

Det som däremot verkligen förvånar är dels två saker: att inte fler som tar Bibeln på allvar funderar på att rösta på Sverigedemokraterna, som tycks vara mera emot abort än Kristdemokraterna i dagsläget.

Men också det faktum att Kristdemokraterna som parti inte ställer upp på frågor som är viktiga för oss kristna som tar Bibeln på allvar, såsom just att skydda det ofödda barnets liv, att hålla den lagliga formen av äktenskapet mellan en kvinna och en man och att propagera för avhållsamhet innan äktenskapet och kyskhet i allmänhet.

Min uppmaning och förhoppning är att fler kristna som tar sin tro på allvar går ut för att förändra samhället i en livsbejakande riktning. Likt Roland Utbult så vet jag personligen att det är mycket svårt att få något som helst gehör om man är kristen eller står för den moral och etik som följer med i de flesta partierna, men idag tycks som sagt Kristdemokraterna vara det minst sämsta av alternativen, och kanske även Sverigedemokraterna.

Kardinal Dante-Sällskapet synar "Vision"

Simon ("Störsorden") tipsar om ett inlägg av Kardinal Dante-Sällskapet, "Hur progressiva katoliker tänker":
..."Nej, Pius är inget vidare på sådant som får svenska journalister att känna det varmt och gosigt inombords. Men se, det är däremot en okänd fader Luiz Couto, som tydligen är präst-och-politiker i Brasilien, närmare bestämt präst-och-politiker för ett socialistiskt parti. Och som förstås omfattar allt vad TT, SVT, DN, SvD och Aftonbladet samfällt drömmer om: kvinnliga präster, gifta präster, kondomutdelning i kyrkan, gaylobbyns kanonisering o.s.v.

Därför måste FSSPX ut och sådana som fader C helst få ta över katolska kyrkan. Som då äntligen kan utvecklas i historiens riktning. Och bli som Svenska kyrkan 2000. Det vill säga som RFSL. Åter sekternas värld..."...

..."Vi kommer så till slutsatsen. Vad är en progressiv katolik för något? Jo, en "progressiv" katolik (?) syns vara en katolik (?) som sätter Världen, närmare bestämt en trött, utdöende och navelskådande västvärld, före evangeliet. Och därför måste kyrkans lära skrivas om från grunden. Med början där progressiva tycks har sitt största intresse: könslivet och "genusmaktordningen".

Men vore det då inte lättare att knacka på hos Svenska kyrkan 2.0? Eller gå med i RFSL? Och få sitt lystmäte redan nu?"...

Jag tror Kardinal-Dante-sällskapet skriver vad alla tänker.
Även utanför Katolska Kyrkan.

Ty (Katolska) Kyrkan söker göra det som är sant och rätt, icke det som tillfredsställer världen eller är politiskt korrekt för tillfället.

Recension "Song in Siberia" av Nijole Sadunaite

"Song in Siberia", en bok av Nijole Sadunaite, eller kanske snarare hennes memoarer, är en mycket rörande bok. Den visar på många sätt den Sovjetiska och socialistiska diktaturens hemska ansikte, hur denna ideologi - som i grunden bygger på ateism, förföljer och rensar ut alla spår av medmänsklighet.

Nijole Sadunaite ger på flera ställen i boken rika beskrivningar av hur dessa socialismens frontfigurer i Sovjet gång på gång ljuger för människorna.
Hon menar också på att just detta är skillnaden mellan kommunisterna/socialisterna och fascisterna. Medan socialisterna/kommunisterna lovar guld och gröna skogar så är fascisterna åtminstone ärliga med vad de verkligen vill, och vad resultatet blir, menar hon.

"Song in Siberia" talar om många exempel i forna Sovjetunionen där personer som är katolskt troende, och lever ut sin tro, mister sitt jobb, skickas till "omskolning", skickas i exil, men också om katolska präster som dödas, just på grund av deras styrka i tron.
Boken tar förstås också upp det faktum att medan den Katolska Kyrkan motarbetas så samarbetar den Ortodoxa Kyrkan med den socialistiska/kommunistiska regimen i Sovjetunionen. I fängelset möter dock Nijole Sadunaite en del ortodoxa kvinnor som inte är rädda för att säga sanningen, som inte är rädda att visa de hemskheter som staten och den Ortodoxa Kyrkan tillsammans kokar ihop.

Boken är helt klart rekommenderad läsning för alla troende, om hur det kan gå när man tror på ett slags paradis på jorden. Vilka konsekvenser de ateistiska och sekulära strömningarna rent praktiskt kan få i folks personliga liv.

Detta är förresten en bok som jag fick under Världsungdomsdagen 2008 (WYD) i Sydney, Australien, från "Aid to the Church in Need" eller "Kirche in Not" som jag snarare känner till den som.