God Katolik...

...är väl något alla äkta katoliker strävar efter, varför jag startade denna blogg om min kamp för att bli en god katolik helt enkelt.

Hitills har jag inte fått någon utbildning för att kunna senare bli konfirmerad, men jag hade för någon månad sedan ett givande samtal om mitt val att bli katolik med min närmaste Katolska Kyrkans präst.

Bland annat fick jag frågor om jag var "arg" på min tidigare församling, men eftersom jag helt saknar tidigare församling (om man inte räknar när jag var pytteliten och sjöng i kyrkokören) så talade jag ju såklart om att jag varit ateist i praktiken hela mitt liv.

Talade också om min tidigare bakgrund som väldigt aktiv inom SSU, men som jag nu lämnat då det har blivit problem med mina värderingar i vissa frågor där jag ställt mig på Katolska Kyrkans sida (abort och homoäktenskap t.ex.).

Jag tror faktiskt det var nästan allt vi gick igenom, det var väldigt trevligt i alla fall, och känns på något sätt väldigt genuint gentemot andra religiösa rörelser som lovar att befria en från synd och dylikt med en gång.

Allt får ta sin stilla tid helt enkelt.

I ungdomsgruppen har det varit väldigt intressant, men förberedelserna i och med Världsungdomsdagen har ju dock "stulit" en del från till exempel diskussioner, men ändå har vi diskuterat om den trosbekännelse som den katolska kyrkan grundade och som de flesta kristna runt om i världen har en exakt kopia av.

Vi hann också prata om de ökända "avlatsbreven" som användes av företrädare för Kyrkan för att få in mer pengar, vilka senare har fördömts av Kyrkan själv, och inte uppmuntrats från central ort.