Tänkte på det, att alla har vi ju faktiskt kors att bära.
Även de allra starkaste individerna, eller i alla fall de som man tror är starkast, får man höra om att de faller, eller får kanske i förtroende vet om vilka kors de bär inom sig.
Dessa kan variera så oerhört från människa till människa.
Korsen kan ju, till det yttre, te sig likadana, men vi kan, vid närmare titt, se att materialet kanske är annorlunda, kanske utformningen också är något annorlunda.
Storleken på korsen kanske också varierar.
Den som är stark kanske har ett tyngre kors.
Kanske den som är stark inte har ett tyngre kors, utan förväntas istället göra så mycket mer utöver att bära korset.
Saken är den, vid en första anblick kan korset se oansenligt ut, men då kanske vi inte ser miljön personen som bär det utsätts för.
Eller så ser vi inte det andra som personen gör utöver att bära korset.
Därför bör vi vara försiktiga med att dra slutsatser.
Samtidigt bör vi alla också veta att Gud aldrig ger oss ett tyngre kors än vi orkar bära.
Så även när det känns tungt, eller när vi ser andra som verkar ha ett kors att bära som tycks vara alldeles för tungt för personen ifråga, bör vi veta att med Gud är allt möjligt.
Även i de stunder när vi inte tror att Gud finns där för oss så är Han med oss.
Till sist, när allt kommer omkring, får alla sin rättmätiga lön för det vi har gjort - och det vi inte har gjort - mot Gud och mot våra bröder och systrar här på jorden.
Ny blogg: fadergustav.com
1 år sedan
2 kommentarer:
Du har fått en utmärkelse:
http://katolskakyrkan.blogspot.com/2008/12/jag-har-en-utmrkt-blogg.html
:-)
Jo, alla har vi kors att bära, en del stora och en del små. Jag tror att det på nåt sätt är lättare att bära de stora, för det känns mera ärorikt att ha ett stort lidande, om ni förstår vad jag menar. De små korsen, som det känns futtigt att man lider så mycket av, visar oss i all vår skröplighet. Men de små korsen kan göra oss heliga, om vi använder oss av dem lika flitigt som lilla Thérèse. Hon har en hel del att säga om lidande och om att ta alla tillfällen i akt att offra dem till Jesus, för att glädja Honom, som hon säger. Hon vill inte samla förtjänster, bara glädja sin älskade Jesus. Vilken generositet hos denna lilla tös! Allt för Jesus, inget för Thérèse. Däri ligger vägen till lyckan mitt i lidandet, enligt henne, för när man offrar sitt lilla kors i förening med Jesu stora Kors, blir det saliggörande för mänskligheten. Vi får uppfylla det som fattas i Kristi lidande, som det står i Skriften. Vår heliga Moder, vars fest vi firar idag, står vid våra kors också, liksom hon gjorde det för sin Son. Allt för Jesus, genom Maria.
Skicka en kommentar