Såg precis ett videoklipp som talar för sig själv egentligen:
The Coopers: Church - Goodness Gracious Me - BBC comedy
Funderingen är ju förstås hur mycket vi egentligen kan kompromissa med vår tro på grund av kulturella omständigheter?
Är det så att vi går i kyrkan bara för att vi vill se bra att?
Att vi ska verka som "goda människor"?
Då har vi brutit emot det första budet i Lagen;
"Du skall älska Herren, din Gud, med hela ditt hjärta och med hela din själ och med hela ditt förstånd" Matt 22:37
"Herren, din Gud, skall du frukta, och honom skall du tjäna….Ni skall inte följa efter andra gudar" 5 Mos 6:13-14
Om man ska vara realist, och se hur Bibeln ser på saken, så finns det knappast plats för kompromisser. Bibeln, Guds ord säger ju till oss själv, att vi förvisso är i världen, men inte en del av den.
"Vet ni inte att vänskap med världen är fiendskap mot Gud? Den som vill vara världens vän blir Guds fiende" (Jak 4:4)
Detta är ju så sant så det är övertydligt.
Varje dag hör vi om människor i vår omgivning, men kanske ännu mera de som har makten i samhället, som bara är intresserade av vad "världen" anser (exempelvis andra människor, som vill leva ut sina lustar, vill ha stöd till sin omoraliska verksamhet, osv.) och också alltid uppfyller världens bud, men totalt ignorerar Guds bud, som till skillnad från världens bud inte ändras.
"Anpassa er inte efter den här världen, utan låt er förvandlas genom sinnets förnyelse, så att ni kan pröva vad som är Guds vilja..." (Rom 12:2)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar