Som jag har skrivit tidigare om så är kanske det att vi talar illa om andra den största anledningen till att människor kommer till Skärselden, och stannar där så länge.
Därför blir jag också berörd att så många i min omgivning uttrycker sig nedsättande om andra människor. Ofta verkar det handla om att sätt attribut till människor, attribut som man kanske inte vet egentligen om de hör hemma hos personen.
Det allra vanligaste för tillfället verkar vara, konstigt nog, att kalla andra människor för att de "är" "homosexuella". Finns många varianter på detta, och det värsta någonting kan vara, verkar det som, är "gay". "Gay" betyder ju egentligen glad. Det är något förvånande egentligen, i ett samhälle som säger sig vara så "öppet" att detta verkar brett ut sig som ett skällsord bland de som kanske också lite nedsättande skulle kunna kallas "hedningar".
Som kristna är vi kallade att faktiskt så gott vi kan behandla andra människor med respekt.
Oavsett om det är en prostituerad, en mördare eller en som har en annorlunda dragning.
"Älska syndaren, hata synden"
Katolska Kyrkans Katekes om Kyskhet och homosexualitet:
"2357 Med homosexualitet menar man relationer mellan män och kvinnor som känner sexuell dragning – exklusiv eller huvudsaklig – till personer av samma kön. Den antar mycket olika former under tidernas lopp och i olika kulturer. Dess psykiska ursprung har till stor del inte kunnat förklaras. Med stöd av Skriften som framställer homosexuella handlingar som i högsta grad klandervärda har traditionen alltid förklarat att ”homosexuella handlingar i sig själv är felaktiga”. De strider mot den naturliga lagen. De stänger av den sexuella akten från att ge liv. De har inte sitt ursprung i en känslomässig komplementaritet. De kan aldrig i något fall godkännas.
2358 Ett icke ringa antal människor uppvisar grundläggande homosexuella tendenser. Denna böjelse har objektivt sett en felaktig inriktning; för de flesta av dem utgör den en verklig prövning. Man skall ta emot dem med respekt, medlidande och finkänslighet. Varje tecken på orättfärdig diskriminering när det gäller dessa människor skall undvikas. Dessa personer är kallade att förverkliga Guds vilja i sitt liv, och om de är kristna är de kallade att med Herrens offer på korset förena de svårigheter de kan råka ut för på grund av sin läggning.
2359 Homosexuella personer är kallade till kyskhet. Genom självbehärskningens dygder, som fostrar till inre frihet, ibland med stöd av osjälvisk vänskap och med hjälp av bönen och den sakramentala nåden kan och skall de stegvis och beslutsamt närma sig den kristna fullkomligheten. "
Min mening med detta blogginlägg?
Att understryka att vi måste älska syndaren, oavsett hur illa vi anser om synden.
Vi kan inte låta oss falla för det världen erbjuder oss, att kanske i ett ögonblick stämma in i kören - som vi tror stämmer in i vår moral - men som då (i detta fall) förnekar kärleken till vår nästa.
Vi kan med allt vi gör, hur vi säger saker och ting, visa vägen, där man visar en genuin respekt för andra människor, men ändå inte kompromissar med Sanningen. Att då tala nedsättande om andra människor, snarare än deras handlingar, vilket ju är en stor skillnad är kanske inte det bästa. Jag tror det är viktigt att komma ihåg också att vi alla faller. Vi är inga supermänniskor.
Vi är inte utan synd.
The March of the Unqualified
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Förstår du nu det felaktiga i att skriva homosexuell inom citationstecekn som du alltid gör? Till och med din katekes erkänner homosexualitet som en läggning (2358), och talar i termer av homosexeulla personer - utan citationstecken.. Förstår du nu att du genom dina eviga citationstecken handlar i rak motsats till intentionerna i din katekes, som ju understryker "respekt, medlidande och finkänslighet"?
Vidare har du inte lyckats förklara vad som menas med nedanstående ytterst märkliga formulering:
[Homosexuella handlingar] har inte sitt ursprung i en känslomässig komplementaritet.
Tor Billgren: skillnaden är väl att jag inte menar på att det finns något sådant som en sexuell läggning. Jag anser det konstigt att ens tala i sådana termer. Katolska Kyrkans Katekes definierar homosexualitet något annorlunda än samhället gör det, varför de i 2357 förtydligar Kyrkans definition: "2357 Med homosexualitet menar man relationer mellan män och kvinnor som känner sexuell dragning – exklusiv eller huvudsaklig – till personer av samma kön. Den antar mycket olika former under tidernas lopp och i olika kulturer. Dess psykiska ursprung har till stor del inte kunnat förklaras. Med stöd av Skriften som framställer homosexuella handlingar som i högsta grad klandervärda har traditionen alltid förklarat att ”homosexuella handlingar i sig själv är felaktiga”. De strider mot den naturliga lagen. De stänger av den sexuella akten från att ge liv. De har inte sitt ursprung i en känslomässig komplementaritet. De kan aldrig i något fall godkännas. "
Jag upplever personligen att samhället definierar en homosexuell såsom en person som faktiskt lever ut den dragning som man har. Men det är inte Kyrkans definition, därför blir det lätt missförstånd när man talar med andra som har en helt annan definition, och därför gäller det att på något sätt visa att man gör en skillnad i definitionen, på något sätt från det som verkar vara den gängse uppfattningen om saken. Jag tycker personligen det är mera respektfullt än att anta att personer som har en sexuell dragning som definieras såsom homosexualitet inte så att säga "brännmärks" då det ju finns ett val om man önskar leva ut detta eller ej, och i del fall så finns det kanske också möjlighet att förändra denna sexuella dragning.
Vad vet jag?
Denna läggning, har jag läst och hört, går att förändra, då den ju strider mot den naturliga lagen.
Så borde det åtminstone vara.
Men det är ju såklart från fall till fall.
Angående komplementaritet har jag förstått det som, och förklarat att jag förstått det som, att mannen och kvinnan kompletterar varandra, de skapar något tillsammans som var för sig inte skulle kunna åstadkomma för sig själva. Komplementariteten finns ju även i Kyrkan, där Jesus och Gud är maskulina, medan skapelsen och Kyrkan är feminin. Vi säger ju "moder jord" och Kyrkan refereras alltid såsom hon, Moderkyrkan.
Det finns på så sätt en mening med allt, med att det finns vad som är maskulint och vad som är feminint.
De kompletterar varandra.
Vi katoliker menar ju också på att prästerna är gifta till Kyrkan, och de kan ju inte gärna ha flera fruar, så att säga, bland annat därför, och för att celibatet är det högsta, är inte katolska präster i regel gifta.
Skicka en kommentar