Liturgikrig

Det verkar som att jag trampade på ömma tår när jag gav mina tankar om den Gregorianska riten av den Heliga Mässan, att döma av kommentarerna.

Det förvånar mig minst sagt att katoliker när det gäller denna fråga kan vara i sådana "läger" så att säga, i en fråga som för mig - för tillfället - inte verkar så viktigt. Visst, jag har vissa "principer" jag också när det gäller hur en Gudstjänst bör firas, men jag skulle nog bedöma mig själv som ganska vidsynt. Så länge man visar respekt för Gud och det är just till Hans ära man firar Gudstjänsten, ja, då finner jag det gott. Annat är det om man istället fokuserar på annat, som det verkar ha gått till kanske framförallt på Mässor i USA, där prästerna klätt ut sig till clowner eller Barney (en figur från ett amerikanskt barnprogram).

Det verkar dessutom, om jag förstått saken rätt, finnas tre (tydliga) olika läger i liturgifrågan:
* De som vill enbart fira den Gregorianska ritens Mässa, d.v.s. den rådande Mässordningen innan Andra Vatikankonciliet.
* De som vill ha sång, musik och inte ser något som helst problem med att det kanske inte ens syns att det är en präst som håller i Mässan, och som helt enkelt vill luckra upp själva ordningen, om det ens skall vara några tydliga direktiv, i hur Gudstjänsten ifråga celebreras.
* De som faktiskt inte bryr sig så mycket så länge som Gudstjänsten firas på ett värdigt sätt.

Blasphemous "Catholic" Masses, and liturgical abuse!!


Jag har också full förståelse för att man inte tycker om mottagande av Eukaristin i handen, och enligt Fader Z är mottagande av kommunion i handen enbart ett undantag från regeln, för t.ex. personer som av olika anledningar har svårt att ta emot den direkt i munnen av prästen. ("Fader Z" skulle jag vilja påstå är mycket välunderrättad, då Stockholms Katolska Stift i frågan om SSPX helt sonika översatte det Fader Z skrivit på sin blogg i frågan...)

Sedan måste det sägas att Kyrkan är tydlig i frågan att varken "Novus Ordo" - den nya Mässordningen som kom i och med Andra Vatikankonciliet - eller den så kallade Gregorianska riten av Mässan är bättre. De är lika giltiga såsom Gudstjänst betraktad. Detta är Kyrkans officiella hållning.

Det jag förvånas över är förstås att inlägget jag tidigare skrev, där jag poängterade att det var min första Mässa i den Gregorianska riten och också att det finns en sjungen Mässa som sägs vara finare, men där jag ändå inte helt avfärdade Mässformen ifråga, utan lyfte fram positiva aspekter ur något som ur min synvinkel inte når upp till samma höjder som den "Novus Ordo"-Mässa jag brukar deltaga i, att detta just möttes med en sådan attityd som blev fallet.

Detta i den Kyrka som består av en enorm mångfald i just firandet av Gudstjänsten.
I vår kära Moderkyrka har vi allt från den Gregorianska riten av Mässan (se t.ex. Kardinal Dante-sällskapet) till karismatiska Gudstjänster som i det närmaste liknar pingströrelsen (se t.ex. Katolska karismatiska förnyelsen).

Vi har 23 olike riter inom Katolska Kyrkan, vårt sätt att fira Gudstjänst skiljer sig, men det som förenar oss är att vi alla delar samma tro och samma lära, oavsett hur vi prisar, ärar och offrar åt Gud så är vi ändå en och samma familj, sammanbunden av vår tro och lära, som finns beskriven i Katolska Kyrkans Katekes.

Catholic Charismatic History