Re: Biktspegel

Fick precis ett svar från Johanna G på mitt inlägg om bikten, tydligen min femte eller sjätte bloggpost om biktens/försoningens sakrament.

Jag tänkte försöka svara på Johanna G:s funderingar här:
Johanna G skrev: "Men en sak jag verkligen inte begriper mig på är detta att om "Bikt+bot=bättring" stämmer så borde det innebära att katoliker är världens snällaste och godaste människor. Nu menar jag inte att katoliker skulle vara sämre människor (eller "värre kålsupare") än oss andra, men jag ser inget som indikerar motsatsen heller. "

Mitt svar: Katolska kyrkan är helgonens och syndarnas kyrka.
Vi faller alla. Det som är speciellt är att vi tror just på Sakramenten. Vi tror att det är något särskilt med dessa, att Gud verkar genom de. Prästen fungerar då som ett verktyg för Gud. Vi har alla upp och nedgångar, och genom Sakramenten får vi ta del av Guds nåd.
Dessa är ögonblick i vilka vi speciellt får uppleva Guds räddande närvaro.
Problemet, delvis i alla fall, tror jag, är att de som man stämplar som katoliker kanske inte alltid är trofasta sådana.

Exempelvis har vi ju som katoliker en plikt att gå i Mässan varje söndag, med vissa undantag, vilket det är långt ifrån alla katoliker som gör. Likaså blir Eukaristin, att ta emot Jesu kropp såsom brödet, lönlöst om vi inte renat oss från det värsta genom biktens/försoningens sakrament.

Det är ganska svårt att komma nära Jesus Kristus om vi fortfarande har stridsyxan kvar, så att säga, vilket egentligen är vad Försoningens sakrament (bikten) handlar om, just att lägga ned stridsyxan och erkänna att vi har fallit. Ty vi kommer alla att falla, och vi kommer förmodligen inte kunna ta ett andetag utan att synda. (självfallet är det skillnad mellan en större synd, en dödssynd, och en mindre synd, en venial sådan, och när det bara handlar om mindre synder kan vi ändå ta emot Eukaristin och få förlåtelse för dessa mindre synder).

Johanna G skrev: "För att vara övertydlig: botgöringen får (99 av 100) protestanter att se rött: "Man kan ALDRIG köpa sig förlåtelse! Man kan ALDRIG förtjäna förlåtelsen!! Det är ENBART Guds NÅD!!" osv. "

Mitt svar: Det här kan väl lugnt sagt sägas vara lite svårare. Under bikten får man ju faktiskt absolution, alltså Guds förlåtelse för det man har biktat sig för. Det förutsätter förstås att man ångrar sig. Det vill säga, man bestämmer sig för att det här skall jag verkligen inte göra igen.
En botgöring får man därefter, som kan liknas vid medicin. Botgöringen är unik för varje person och dess förutsättningar, men självfallet också sett till vad som skulle göra denne gott.

Tyvärr levde jag inte under tiden då de ökända avlatsbreven förekom, varför jag eller någon annan inte kan vara helt säkra på hur det fungerade. Men nej, det går absolut inte att köpa sig förlåtelse. Spekulationen jag kan ge, utifrån att förutsättningen för avlaterna är att man faktiskt har biktat alla sina synder, är att betalningen fungerar som själva boten.

Johanna G skrev: "Poängen med bikt och botgöring är ju att det ska följas av bättring, inte att man ska rena samvetet (för syns skull?) och sedan gå ut och göra om allt igen. "

Mitt svar: Precis. Det är just därför man måste ångra sina synder, annars är Försoningens sakramentet ogiltigt. Som jag skrev innan så innebär ånger att man faktiskt bestämmer sig för att "det här skall jag inte göra igen". Självfallet kommer vi dock falla igen, men kanske inte lika djupt. Det är därför vi måste välkomna Jesus Kristus i våra liv, låta Han vara delaktig och med oss hela tiden. Genom Sakramenten kommer vi närmare Honom.
Men också självfallet genom bönerna.

Johanna G skrev: " (Hum, undra förresten om bloggning istället för plugg ingår i sådant som borde biktas? Kanske VÄLDIGT tur för mig att jag inte är katolik...)"

Mitt svar: jag tror faktiskt du kan pusta ut, om det inte allvarligt skadar dina studier.
Att på olika sätt tjäna Gud och sprida Evangelium är ju av godo, och/eller att fördjupa vårt spirituella liv och berika det på olika sätt. Självfallet måste vi ju väga detta mot annat i våra liv.

Jag hoppas det var svar på dina funderingar Johanna!

Bilden denna gång är från när jag var på WYD i Sydney Australien, taget 10.7.2008 i St Mathews katolska kyrka från 1869.