För de, som mot förmodan, missat vad det handlar om så anser Katolska Kyrkan att:
* Abort är mord, och därför en dödssynd.
* Sex utanför äktenskapet, som är mellan en kvinna och en man, är en dödssynd och bör därför undvikas.
* Preventivmedel är högst klandervärt att använda, och så vitt jag är införstådd så räknas också detta som en dödssynd om det används vid den sexuella akten - även om det är inom äktenskapet.
* Homosexuella handlingar är felaktiga och tillika dödssynd.
* Självbefläckelse (onani) är också det en dödssynd.
Allt detta är förstås sant, men om man bara ser till detta så skrapar man bara på ytan.Det allra första man egentligen bör göra, om man verkligen är intresserad varför Kyrkan säger det hon säger, är att gå till Katolska Kyrkans Katekes för vägledning.
Katolska Kyrkans Katekes om abort:
"2271 Från det första århundradet har kyrkan förklarat att varje framkallad abort är något moraliskt ont. Denna lära har inte förändrats. Den förblir oföränderlig. Direkt abort, dvs, avsedd som mål eller medel, står i allvarlig motsättning till den moraliska lagen:
Du skall inte döda ett foster genom fosterfördrivning, och du skall inte låta ett nyfött barn
förgås.[15] Gud, som är livets Herre, har åt människan anförtrott den höga uppgiften att tjäna livet, och människan skall på ett sätt som är henne värdigt fullgöra den. Livet måste därför skyddas med allra största omsorg alltifrån konceptionen: abort och barnamord är avskyvärda
brott.[16]
2272 Formell medverkan till abort är en svår synd. Kyrkan bestraffar detta brott mot det mänskliga livet med det kanoniska straff som kallas ”exkommunikation”. Den som utför en abort ådrar sig exkommunikation latae
"2274 Eftersom fostret skall betraktas som person från och med konceptionen skall dess integritet försvaras, det skall omhändertas och vara föremål för medicinska åtgärder, i den mån detta är möjligt – liksom varje annan mänsklig varelse.
Katolska Kyrkans lära, som beskrivs i Katolska Kyrkans Katekes, om den mänskliga sexualiteten är alldeles för omfattande för att rymmas i ett blogginlägg, därför rekommenderar jag istället att den intresserade själv söker i Katekesen.Prenatal fosterdiagnostik är moraliskt tillåten, ”om den respekterar embryots och det mänskliga fostrets liv och integritet, och om den är inriktad på att rädda dess liv eller bota det som individ.... Den står i allvarlig motsättning till den moraliska lagen när den som resultat av undersökningarna räknar med eventualiteten att framkalla en abort. En diagnos kan inte vara identisk med en
dödsdom”.[22] "
Kortfattat, så vitt jag har förstått det dock, så förhåller det sig helt enkelt så att den mänskliga sexualiteten har ett högre syfte.
Dess syfte är inte enbart till njutning för individen, ty då missbrukar vi sexualiteten.
För visst kan gåvan missbrukas, som med så mycket annat vi välsignas med.
Det faktum att sexualiteten har ett uppdrag, en uppgift, det vill säga att föra människosläktet vidare gör att sexualiteten inte kan behandlas hur som helst.
Det handlar förstås också om renhet i själen, då utlevande av sexualiteten på olika sätt - utanför äktenskapet - leder till orenlighet.
Eller som Jesus Kristus i sin Bergspredikan säger: ”Ni har hört att det blev sagt: Du skall inte bryta ett äktenskap. Men jag säger er: den som ser på en kvinna med åtrå har redan i sitt hjärta brutit hennes äktenskap”(Matt 5:27-28).
Katolska Kyrkans Katekes om självbefläckelse (onani):
" 2352 Med masturbation menas avsiktlig aktivering av könsorganen för att uppnå sexuell lust. ”Både kyrkans läroämbete och de troendes sinne för moral har i linje med en beständig tradition alltid utan tvekan förklarat att masturbation är en handling som i sig själv är allvarligt missriktad.”[20] ”Vilket motivet än må vara strider det avsiktliga bruket av sexualiteten utanför normala äktenskapliga relationer mot dess inre målsättning.” Man söker att på detta sätt uppnå sexuell njutning utanför ”den sexuella relation som den moraliska ordningen kräver, den som i ett sammanhang av sann kärlek förverkligar hela meningen med den ömsesidiga hängivelsen och förmedlingen av nytt mänskligt liv”.[21]"
Vidare står det: "
| 2396 | Bland de synder som allvarligt strider mot kyskheten måste man nämna masturbation, otukt, pornografi och homosexuella handlingar. |
Att bryta emot kyskheten på dessa sätt, oavsett om det är genom självbefläckelse, otukt, pornografi eller homosexuella handlingar har man därmed gjort sig skyldig till en dödssynd.
Att dock, för en enda sekund tro att Kyrkan bara bryr sig om den sexuella sfären av det mänskliga levernet är dock att bedra sig något otroligt.
Men meningen med denna bloggpost var att just belysa denna aspekt, som media om och om igen, och människor, kanske tack vare just medias ignorans, ser som sanningar.
Att icke förglömma för övrigt i den Katolska Kyrkans tro och lära är också mer specifikt om "homosexualitet":
"2357 Med homosexualitet menar man relationer mellan män och kvinnor som känner sexuell dragning – exklusiv eller huvudsaklig – till personer av samma kön. Den antar mycket olika former under tidernas lopp och i olika kulturer. Dess psykiska ursprung har till stor del inte kunnat förklaras. Med stöd av Skriften som framställer homosexuella handlingar som i högsta grad klandervärda[23] har traditionen alltid förklarat att ”homosexuella handlingar i sig själv är felaktiga”.[24] De strider mot den naturliga lagen. De stänger av den sexuella akten från att ge liv. De har inte sitt ursprung i en känslomässig komplementaritet. De kan aldrig i något fall godkännas. [2333]
2358 Ett icke ringa antal människor uppvisar grundläggande homosexuella tendenser. Denna böjelse har objektivt sett en felaktig inriktning; för de flesta av dem utgör den en verklig prövning. Man skall ta emot dem med respekt, medlidande och finkänslighet. Varje tecken på orättfärdig diskriminering när det gäller dessa människor skall undvikas. Dessa personer är kallade att förverkliga Guds vilja i sitt liv, och om de är kristna är de kallade att med Herrens offer på korset förena de svårigheter de kan råka ut för på grund av sin läggning.
2359 Homosexuella personer är kallade till kyskhet. Genom självbehärskningens dygder, som fostrar till inre frihet, ibland med stöd av osjälvisk vänskap och med hjälp av bönen och den sakramentala nåden kan och skall de stegvis och beslutsamt närma sig den kristna fullkomligheten. [2347]"
Dagen.se:s Anders Gustafsson skrev förresten nyligen ett intressant blogginlägg om sexfixeringen ""Katolska kyrkan är inte besatt av sex - men du är det"" där han bl.a. skriver:
"Det finns en intressant aspekt att ta upp. I Foreign Policys senaste nummer svarar en av de främsta journalisterna som bevakar Katolska kyrkan, John Allen, på tio påståenden om den. Ett av dem är "Katolska kyrkan är besatt av sex". Allens lakoniska svar är: "Nej, men du är det". Han skriver att före 1960-talets sexuella revolution hade många tyckt det väldigt konstigt om någon hade anklagat Katolska kyrkan för att vara pryd. Snarare brukade folk attackera den för motsatsen, i synnerhet i jämförelse med puritanska protestanter. "
25 kommentarer:
Det här med Kyrkan och sex är intressant. Det är ju väldigt tydligt var Kyrkan står när det gäller sexualiteten, att den hör hemma endast inom äktenskapet. Så långt är jag med, men en lite lustig konsekvens, om man nu kan använda ordet lustig i sammanhanget, är att så länge man bara har tillfälliga relationer kan man bikta sig och få ta emot kommunionen men om man träffar någon man har en långvarig relation med utan att man av olika anledningar gifter sig, är man utesluten, ända till dess att man gör slut och går och biktar sig. Man skulle kunna säga att det, på ett visserligen lite snedvridet sätt, uppmuntrar till korta relationer snarare än långvariga. Missförstå mig inte, jag håller med Kyrkan till 100 % om sexualmoralen, men för en utomstående ter det sig nog lite dumt. De brukar oftast inte förstå det där med celibat, att det är något som förväntas av alla som inte är gifta. Att leva i celibat är inte det enklaste men det är en kallelse från Gud, enligt Kyrkan, och vem har sagt att det ska vara enkelt att följa Kristus?
Termen "underlivsteologi" kommer från en artikel i Tidningen Dagen som publicerades i våras (http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=151103) och är taget ur ett samtal kring varför kyrkan inte attraherar fler människor.
Försöker klippa in det viktigaste ur samtalet som kretsar kring uttalandet om underlivsteologi:
- Vi håller på att gå ner oss i den här underlivsteologin. Enda gången vi dyker upp [i media] är när äktenskapet ska bevaras eller när Åke Green far ut mot homosexuella.
o /.../Samtidigt som jag undrar; om ni har det här budskapet om evigt liv, hur kan ni vara så ljumma i så fall.
/.../
- Det är det jag menar när jag talar om underlivsteologin. Jag har i sak andra ståndpunkter än dig i de här frågorna. Men det är inte mitt huvudsakliga ärende till svenska folket.
Teija: det stämmer ju inte alls att vi (Katolska Kyrkan) uppmuntrar kortvariga relationer. Då har man ju fått det hela runt bakfoten, men jag förstår vad du refererar till, men det är lite en annan sak.
Det är väl främst det här med att leva som sambo, förmodar jag, att du menar. Problemet, till skillnad från om man skulle ha ett "one-nights-stand" är ju att det är mera ett medvetet val, att bo tillsammans, och det innebär ju också att man utsätter sig själv för frestelser.
Sedan vill jag också poängtera att det förstås är skillnad mellan att leva i celibat och att leva i kyskhet. Vi är alla kallade att leva i kyskhet, men de som t.ex. är präster eller nunnor ska leva i celibat. Skillnaden är väl främst att kyskhet är något som ska genomsyra hela vår person, d.v.s. kontroll över våra begär - därför ska även den som är gift leva i kyskhet - men inte i celibat - som innebär att man tar avstånd från allt sexuellt (vad jag har förstått det som).
Summa summarum: skillnaden ligger i att man om man lever i ett samboförhållande, eller t.ex. har en sexuell relation med en person av samma kön så befinner man sig i ett tillstånd av dödssynd, om man begått en gärning som går emot kyskheten så är man ju ändå inte fast i ett syndigt tillstånd.
Johanna G: tack för källan till uttrycket.
Skrev en lång kommentar som försvann... Vår Herre tyckte nog att jag svamlade för mycket!
Kyskhet står ju inte särskilt högt i kurs nu för tiden, men det är en attityd det handlar om. Jag tror att kyskhet berör hela livet, attityden till livet, att man inte räcker ut handen i begär utan att man hellre vill ge än ta. Det handlar inte bara om sex, utan allt. Kontroll över begären till sex, till mat, till makt, ja till allt. Jag tror kyskhet handlar om att förstå att jag inte är centrum i universum. Svamlar jag igen? Kanske, men jag har inte funderat klart på det här ämnet.
Det är för övrigt inte bara präster och nunnor som ska leva i celibat utan alla som inte är gifta! På franska (som var ett 'katolskt språk' en gång i tiden) kallas visst en person som är singel för 'célibate'.
Teija: kyskhet är ju en dygd som går under dygden måttfullhet egentligen.
Katolska Kyrkans Katekes har detta att säga oss:
2341 Kyskhetens dygd står under inflytande av den kardinaldygd, som kallas måttfullhet och kan ses som en underavdelning av denna. Måttfullheten vill att det mänskliga känslolivets lidelser och begär genomsyras av förnuft. [1809]
Hela Katekesens avsnitt om det sjätte budet är värt att läsa.
Tror nästan det är smartast att nöja sig med att säga: Äktenskapet är bara för en man och en kvinna och alla sexuella kontakter utanför detta är fel. Då blir ju homsexuella relationer inkluderade, men man slipper att i onödan få folk arga och att lyssna ännu mindre.
Beträffande preventivmedel håller jag med om att det är fel generellt. Men vid vissa omständigheter kan det vara okej eller åtminstone det minst dåliga. Tex om en kvinna får höra av sin läkare att hon inte klarar av ännu ett havandeskap. Om hon inte använder preventivmedel blir ju de andra alternativen orimliga. Dvs skall paret ifråga leva i total avhållsamhet i kanske 10 år? Eller skall hon ta risken och kanske bli med barn vilket kan medföra att antingen hon eller barnet hon bär på får sätta livet till?
Eller om ett alkholiserat/missbrukande par använder det är det mindre dåligt att "synda dubbelt" och undvika att sätta ett barn till världen som med stor sannolikhet inte kommer kunna bli väl omhändetaget av föräldrarna. Det där med att synda dubbelt kan helt enkelt vara det minst dåliga i alla på något sätt ostabila och/eller utomäktenskapliga relationer.
Kristina: att inte inkludera, alltså ta upp situationen för de som har homosexuella tendenser tror jag är ännu värre. Frågan är ju lite annorlunda än utomäktenskapligt sex, då homosexuella handlingar också bryter emot naturlagen.
Kyskhet är som sagt (skrivet) något som även ingår i det äktenskapliga livet. Kyskhet innebär just att hålla sina sexuella aptit i styr. Eftersom vi inte är djur kan vi göra detta. Med det sagt så innebär det att om kvinnan inte bör bli gravid får man helt enkelt acceptera detta och avstå från sexuellt umgänge, oavsett hur lång tid detta nu är.
Att använda preventivmedel i en sådan situation vore ett, som jag ser det, mycket själviskt val, där man i praktiken säger att man struntar i vad Gud säger - man vill leva ut sina köttsliga begär.
En fundering till, som säkerligen belysts tidigare, av andra, är väl huruvida ett missbrukande par verkligen bryr sig om Kyrkans bud när det gäller sexualiteten, om de inte bryr sig om att respektera Guds tempel (kroppen) på andra sätt?
"De [homosexuella handlingar] har inte sitt ursprung i en känslomässig komplementaritet."
Kan du förklara detta lite närmare+
"Att använda preventivmedel i en sådan situation vore ett, som jag ser det, mycket själviskt val, där man i praktiken säger att man struntar i vad Gud säger - man vill leva ut sina köttsliga begär."
Så det är mindre själviskt att riskera att bli med barn, vilket kan resultera i att detta barn får aborteras (om man inte gör det, absolut hedervärda, men inte tvugna valet att istället dö själv)?
Och att leva i avhållsamhet i 10 år av sitt äktenskap för ett sådant syfte kan kanske också ses som önskvärt (är dock inte säker på det), men för de allra flesta inte alls realistiskt hur som helst. Så jag har väldigt svårt att se hur det kan vara en synd att använda preventivmedel när sådana omständigheter råder. I andra fall är det absolut en synd - men om kroppen inte klarar av fler barn är det en annan sak. Där kommer samvetet in i bilden.
Tor Billgren: jag är ganska säker på det som menas komplementariteten är att kvinna och man kompletterar varandra på många olika sätt. Ur biologisk synvinkel är det glasklart, men också ur spirituell synvinkel är det skillnad mellan det kvinnliga och det manliga - och det finns anledningar till det som katolska teologer mycket bättre än jag kan förklara. Sök gärna efter Christopher West, han pratar mycket om det som kallas "kroppens teologi" om du är intresserad av det närmare.
Kristina: jag nämnde förut kyskhet, det är en dygd som alla kristna bör träna sig i. Man bör inte bara kunna vara utan sexuellt umgänge i tio år, utan hela livet om det så krävs beroende på den situation man befinner sig i.
Det handlar om lydnad, att lyda Gud.
Björn:
Vi får nog konstatera att vi har olika uppfattningar i denna fråga.
Jag anser alltså att preventivmedel är fel om det tas med det primära syftet att undvika fler barn. Skillnaden i det fallet jag nämnde är att det inte behöver betyda att det egentliga syftet är att säga nej till fler barn, utan istället är syftet att hindra att en situation som kan leda till dödsfall uppstår. Avsikten med användningen av preventivmedel är alltså högst relevant som jag ser det. Kyrkan betonar samvetets roll, och sådana fall som jag nämnde tycker jag är bra exempel på situationer där man får se till det.
Kristina: jag tror lydnaden är viktigare än vad vi "tror" är gott. Om vi går efter vad vi själva anser rimligt eller så kan vi komma rejält på avvägar.
Att använda preventivmedel är just att säga nej till hur det (den äktenskapliga akten) är skapad att vara, och frikopplad från detta - och också ifrån Gud - så blir det inget annat än ett uttryck för de köttsliga lustarna.
Kristina: vill också betona att det viktiga är inte, som jag ser det, vad jag har för personlig synpunkt egentligen, utan det viktiga är att jag, när det gäller frågor som handlar om frälsningen, böjer mig för Kyrkan, som har Guds auktoritet.
Oavsett vad det innebär för konsekvenser för mig personligen.
Björn:
Jag tycker du gör det väldigt svart eller vitt här. När Kyrkan betonar samvetets stora roll är det just pga att alla situationer inte är så svarta eller vita.
Johanna,
Termen "underlivsteologi" är äldre än tidningen Dagens artikel från 2008. Jag har hört det sedan 1990-talet, och själv kläckt ur mig ordet vid många tillfällen då jag tröttnat på att diskutera sexualfrågor.
Minutz3,
Det var många saker du kallar "dödssynd". Står det verkligen så i katekesen?
Och leder verkligen katekesen och "rätt" ställningstagande i denna typ av frågor till frälsning? (Vi har diskuterat detta många gånger förr...)
Alla och ingen,
Jag tror man missar målet fullständigt, om man bara tittar på siktet, och inte på det siktet är inställt på...
Zoltan: Det förvånar mig egentligen inte, det var bara att det var därifrån jag hade tagit det.
Jag är ganska splittrad, för även om jag både förstår och uppskattar Kyrkans undervisning vad gäller preventivmedel så tycker jag Kristina har en poäng här. För Kyrkan lär väl att abort är tillåtet ifall kvinnans liv är i fara, bör inte det gälla preventivmedel då också? Sex är nämligen inte bara till för skapandet av barn utan även för att makarna ska komma närmare varandra, visa ömhet och kärlek m.m. Frågan om preventivmedel måste ju också anses vara den mest kontroversiella frågorna inom katolska kyrkan eftersom många katoliker (uppenbarligen) använder det. Jag är ju själv inte gift och har ju alltså ingen aning hur det är att vara det. Sen undrar jag Björn, varför denna fixering vid sexualiteten? Jag tycker att de allra flesta av dina inlägg handlar om just det.
Angående preventivmedel igen: Kyrkan har gång på gång - genom historiens gång - påvisat det grovt omoraliska och missriktade i användande av alla slags preventivmedel, i 2000 år har hon (Kyrkan) konsekvent motsatt sig användande av preventivmedel.
Som exempel i vår egen tid finns Casti Connubii, Humanae Vitae, Familiaris Consortio,
Katolska Kyrkans Katekes, "Letter to Families"
från Påve Johannes Paulus II.
Den påvliga encyklikan Humanae Vitae finn ju nu även på svenska.
Zoltan: Kyrkans Katekes är ganska tydlig med att det handlar om en dödssynd, då detta är något som Kyrkan i Katolska Kyrkans Katekes tydligt pekar ut som ett brott mot kyskheten:
"2396 Bland de synder som allvarligt strider mot kyskheten måste man nämna masturbation, otukt, pornografi och homosexuella handlingar."
En allvarlig synd är detsamma som en dödssynd.
Finns några paragrafer i Katekesen som jag tycker är värda att notera:
"1855 Dödssynd förstör kärleken i människans hjärta genom ett allvarligt brott mot Guds lag; den vänder människan bort från Gud, som är hennes yttersta mål, och hennes salighet i honom, och får henne att föredra något skapat som är mindre värt än han. Mindre synd låter kärleken finnas kvar, även om den kränker den och skadar den."
"1857 För att en synd skall vara en dödssynd krävs att tre villkor uppfylls samtidigt: ”En synd är en dödssynd om den har något allvarligt som objekt, och om den begås vid fullt medvetande och med full avsikt”."
"1859 En dödssynd kräver full kännedom och fullständigt samtycke. Den förutsätter kännedom om handlingens syndiga karaktär, om dess motsättning till Guds lag. Den omfattar också ett tillräckligt väl övervägt samtycke för att vara ett personligt val. Skenbar okunnighet och hjärtats förhärdelse minskar inte utan ökar viljans betydelse när det gäller synden."
...och sammanfattningen om dödssynder är: "1874 Att avsiktligt, dvs, med fullt vett och fri vilja, välja något som strider mot Guds lag och människans slutliga mål är att begå en dödssynd. Den förstör den osjälviska kärleken i oss, och utan denna är det omöjligt att uppnå den eviga saligheten. En dödssynd som inte blir föremål för ånger medför evig död."
Påve Paul VI skrev i den påvliga encyklikan "Humanae Vitae": ..."Förutom ett bestämt ja till födelsekontrollen uttalar rundskrivelsen
ett lika bestämt nej till alla konstlade medel att genomföra den.
Med undantag av periodisk eller varaktig avhållsamhet förbjuder den
alla andra metoder som används vid födelsekontroll."...
..."Värdet av självdisciplin
21. En rätt och hedervärd födelsereglering kräver först av allt att makarna
till fullo inser och värderar familjelivets sanna värde och att de
lär sig att fullständigt behärska sig själva och sina känslor. Förvisso är
det inget tvivel om behovet av askes om de med hjälp av förnuft och
fri vilja skall kunna kontrollera sina naturliga drifter. Endast så kommer
uttrycket för kärleken som är så viktig för det äktenskapliga livet
att anpassa sig till den rätta ordningen. Detta är särskilt tydligt vid
iakttagandet av den periodiska avhållsamheten. Självdisciplin av detta
slag är ett lysande uttryck för makarnas kyskhet och långt ifrån att vara
ett hinder för deras kärlek till varandra omformar den kärleken genom
att förläna den en djupare mänsklig karaktär. Om denna självdisciplin
kräver att de fortsätter att bemöda sig, har den likväl den
välgörande verkan att möjliggöra för makarna att utveckla sina dygder
och bli berikade av det andliga goda. Den skänker familjen överflödande
rikedom av lugn och frid och bidrar till att lösa svårigheter av
annat slag. Den befrämjar hos makarna omsorg och hänsynsfullhet
mot varandra och hjälper dem att stå emot överdriven egenkärlek, som
är oförenlig med äkta kärlek. Den väcker hos dem ett medvetande om
deras ansvar. Slutligen förlänar den föräldrarna ett djupare och mer
effektivt inflytande när det gäller barnens uppfostran. Allteftersom
deras barn växer upp utvecklar de en rätt inställning till de mänskliga
värdena och kan på ett lugnt och harmoniskt sätt använda sina mentala
och fysiska krafter."...
Det som är lite intressant här är att de flesta verkar missa poängen lite. Så låt oss fråga oss:
Varför lär kyrkan att preventivmedel är något omoraliskt?
Svaret är, såvitt jag förstått, att människor inte ska missbruka sexuellt umgänge utan förstå vad syftet/målet med alla slags sexuella relationer bör vara. Samlaget ska
a)Vara unifierande d.v.s. skapa en enhet mellan de två parterna.
b)Vara öppet för att ge vidare livet och p.s.s. delta i Guds skapande.
Om någon av dessa aspekter avsiktligen tas bort från samlaget, så har man korrumperat akten, och den övergår från att vara ett gott till ett ont handlande.
Låt mig nu dra några exempel. En "one night stand" är onekligen ett borttagande av aspekt a) och kanske även b), alltså inte något hedervärt. I think we all agree.
Ett gift par som har samlag men använder preventivmedel tar bort aspekt b), alltså är det en synd. för att ta Kristinas exempel med en kvinna som inte kan föda fler barn p.g.a. sjukdom så ändrar det inte det faktum att den sexuella akten blir helt stängd (aktivt val av dem själva) för vidaregivande av livet. Det är alltså fel. Det finns inget värdefullt i att låta dem använda preventivmedel för att hindra dem att "råka" göra kvinnan gravid. Det enda rätta är att de ska leva i celibat (dock skulle man ju kunna säga att det är mindre synd att de använder preventivmedel än att avla ett barn och abortera det, men ändamålet helgar ju aldrig medlen som vi vet (detta är vår tids stora problem)).
Ett tredje exempel kunde ju vara en kvinna som lever ensam och vill ha barn, anlitar en man att göra henne gravid. Detta är bortagande av aspekt a) men inte b) d.v.s. en synd.
För övrigt tycker jag att Björns användande av ordet dödssynd är på sin plats, även om det kan låta starkt. Men att kalla saker för vad det är aldrig fel.
Jag borde skrivit "leva i avhållsamhet" istället för "i celibat". :)
Jag vet inte det jag.. 1Kor7:3 Mannen skall ge sin hustru vad han är skyldig henne och på samma sätt hustrun sin man. 4 Hustrun bestämmer inte över sin kropp, det gör mannen. På samma sätt bestämmer inte mannen över sin kropp, det gör hustrun. 5 Håll er inte borta från varandra utom möjligen för en tid med bådas samtycke, så att ni kan ägna er åt bönen. Och kom sedan tillsammans igen, så att Satan inte frestar er, eftersom ni inte kan leva avhållsamt.
Fråga. Om sexualiteten inte har plats utanför fortplantning. Bör man då låta bli sex i sitt äktenskap ? Bör man sluta den sexuella samvaron när kvinnans mens har upphört?
Hur tänker ni där? Scenariot ovan med kvinnan som kan dö ( som är som hämtat ur Kristina från duvemåla ) om mannen skulle sterilisera sig gör att fortsatt kunna ge sin hustru vad han är skyldig henne . ( 1kor 7:. 2 Men för att undvika otuktssynder skall varje man ha sin hustru och varje hustru sin man. 3 Mannen skall ge sin hustru vad han är skyldig henne och på samma sätt hustrun sin man.) Och för att han i enlighet med skriften åtrår henne
( Ords 5:18-19
18 Må din brunn vara välsignad,
och gläd dig över din ungdoms hustru,
19 den älskliga hinden, den behagfulla gasellen.
Må hennes barm alltid förnöja dig, hennes kärlek ständigt berusa dig. ) bör de då sluta älska med varandra för att föreningen är barnlös och dessutom barnlös med flit? Om om man som par är ofruksamma när bör man isåfall sluta?
Om en kvinna fått sin livmoder bortoppererad pga sjukdom eller hennes man är steril på grund av en sjukdom som barn.
Ska de då inte "bli ett kött"
För att deras sexuella samliv är bortkopplad från förtplantningen?
Jag menar när man vet att föreningen inte kommer att leda till barn bör man då inte avstå utifrån ditt sätt att tänka?
Och är inteförlängningen av ditt resonemang att man borde undvika samlag annat än kring kvinnans ägglossning Och hur läser du 1kor 7 ?
Skicka en kommentar