Hade just tänkt skriva en bloggpost om att just direkt abort - det vill säga när själva meningen med dödandet av det ofödda barnet är just en avsedd handling - aldrig är okej enligt Katolska Kyrkan, men såg också att Ave Maris Stella just skrivit om "Tvetydighet angående Kyrkans hållning i abortfrågan".
Det har ju faktiskt förekommit en hel del om fallet med den 9-årige tjejen som utsatts för sexuella övergrepp av sin styvfar, och som nu har gjort abort (Dagen: Våldtagen nioåring uppmanades att inte göra abort). Detta finns det enligt mig inga gränser för hur hemskt det är, och jag har självfallet svårt att greppa det, då det är sådan ondska.
Det grämer mig också något otroligt när andra bloggare, som kallar sig katoliker, går ut och fördömer den Kyrka som de säger sig bekänna sig till - innan fallet faktiskt klarnat upp, och än så florerar det olika information om fallet, och personligen har jag e-postat Katolska Kyrkan i Sverige men utan något svar ännu, framförallt huruvida styvpappan såsom Dagen påstår verkligen skulle vara utesluten ur den sakrala gemenskapen och därför inte ens kunna ta del av Försoningens Sakrament (bikten).
..."Styvpappan, som är skyldig till de sexuella övergreppen mot flickan, är utesluten ur den sakramentala gemenskapen. Med detta menas att han inte kan gå i bikt eller kommunion i Katolska kyrkan."...
Katolska Kyrkans Katekes är mycket tydlig i hur allvarlig abort är, det är ju en såpass allvarlig synd att absolution i regel inte kan ges av prästen, utan måste ges utav en biskop:
"2271 Från det första århundradet har kyrkan förklarat att varje framkallad abort är något moraliskt ont. Denna lära har inte förändrats. Den förblir oföränderlig. Direkt abort, dvs, avsedd som mål eller medel, står i allvarlig motsättning till den moraliska lagen:
Du skall inte döda ett foster genom fosterfördrivning, och du skall inte låta ett nyfött barn förgås.
Gud, som är livets Herre, har åt människan anförtrott den höga uppgiften att tjäna livet, och människan skall på ett sätt som är henne värdigt fullgöra den. Livet måste därför skyddas med allra största omsorg alltifrån konceptionen: abort och barnamord är avskyvärda brott.
2272 Formell medverkan till abort är en svår synd. Kyrkan bestraffar detta brott mot det mänskliga livet med det kanoniska straff som kallas ”exkommunikation”. Den som utför en abort ådrar sig exkommunikation latae sententiae, ”genom själva faktum att brottet begås”, i enlighet med de villkor som kyrkorätten föreskriver. Kyrkan vill inte på detta sätt inskränka utrymmet för barmhärtigheten. Kyrkan visar på allvaret i det brott som begåtts och på den obotliga skada som tillfogats den oskyldiga mänskliga varelse som blivit dödad, dess föräldrar och hela samhället."
..."2274 Eftersom fostret skall betraktas som person från och med konceptionen skall dess integritet försvaras, det skall omhändertas och vara föremål för medicinska åtgärder, i den mån detta är möjligt – liksom varje annan mänsklig varelse.
Prenatal fosterdiagnostik är moraliskt tillåten, ”om den respekterar embryots och det mänskliga fostrets liv och integritet, och om den är inriktad på att rädda dess liv eller bota det som individ.... Den står i allvarlig motsättning till den moraliska lagen när den som resultat av undersökningarna räknar med eventualiteten att framkalla en abort. En diagnos kan inte vara identisk med en dödsdom”."
..."2322 Från och med konceptionen har ett barn rätt till liv. Direkt abort, det vill säga abort som är avsedd som mål eller medel, är en ”skamlig handling”. Kyrkan belägger detta brott mot människolivet med den kanoniska straffsanktion som kallas exkommunikation."
Biskop Anders Arborelius pressmeddelande har också precis nu publicerats på Dagen.se:
..."I sådana extrema fall, som här när det gäller en så ung flicka som riskerar att dö om graviditeten fullföljs, måste Kyrkan i första hand ha pastoral omsorg om den våldtagna flickan och hennes förtvivlade mor, och ge dem tröst och lindring. Kyrkan får inte utesluta sig själv från möjligheten till att erbjuda dem detta. Det är obegripligt att ärkebiskop Sobrinho gett offentlighet åt denna exkommunikation. Liknande tragiska fall skall lösas i samband med bikt och själavård, inte inför hela världen ögon. Man kan föreställa sig vilket lidande en redan hårt drabbad mor och dotter utsatts för genom att fallet fått en sådan offentlighet.
I koppling till detta vill jag säga att det är svårt att se att flickans mor kan klandras för att ha följt läkarnas råd. Det finns tillfällen i livet när vi tvingas välja mellan två onda ting. I sådana ytterst svåra situationer är det omöjligt att finna en lösning där inte någon blir lidande.
Många upprörs över att mannen som förgripit sig på flickan, och som bär skulden till den uppkomna situationen, inte har blivit exkommunicerad. Det innebär INTE att han inte dragit på sig ett kyrklig straff. Alla som begår sådana här fruktansvärt allvarliga synder, ställer sig i kraft av sitt agerande utanför kyrkans sakramentala gemenskap. Detta straff varar till dess att den skyldige visar uppriktig och äkta ånger för den synd som begåtts och är villig att ta ansvar för det som skett och så uppsöker Kyrkan för att söka försoning genom biktens sakrament."...
..."Styvfadern har gjort sig skyldig till ett fruktansvärt brott som måste straffas strängt- och vållat sina anhöriga ett omänskligt lidande.
För min egen del råder ingen tvekan om vem som bär skulden i det här fallet, och det är förgriparen."...
Dagen utvecklar vidare: "Anders Arborelius: Fel kritisera gravida flickans mor"
fredag 13 mars 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Hej!
Två tankar dök upp när jag läste ditt inlägg...
1) Vad biskopen syftar på, såsom jag förstod det, är inte direkt abort utan en 'dubbel handling'. Dvs om moderns liv är i fara är det okej att utföra en handling som man vet kommer abortera fostret, så länge det inte är abortionen som är intentionen utan räddandet av moderns liv. Men, denna skillnad mellan direkt och indirekt abort är inget man brukar nämna i pressmeddelanden, onödigt att krångla till saker när det finns enklare sätt att få fram ens budskap.
2) Jag tror du missuppfattat vad biskopen menar när han säger att pappan står utanför den sakrala gemeskapen. Detta innebär att han inte får gå till kommunion etc. men han får, bör (!), gå till bikt. Kyrkan lämnar ALLTID dörren öppen, man kan alltid gå till bikt! I vissa fall, om det är en exkommunicering, så kan inte prästen lösa det - men isf blir man hänvisad till ngn med den rätta auktoriteten (finns fall som bara påven kan lösa).
/Hanna
hanna.lann: 1) "Ändamålen helgar medlen" låter det som i mina öron, och det är ju ett tänk som Kyrkan annars strängt avvisar... En direkt abort avvisas ju just alltid av Kyrkan, i Katolska Kyrkans Katekes. Samtidigt så kan det ju, i vissa omständigheter, vara så att det ofödda barnet dör såsom en konsekvens av att man utför ett ingrepp för att rädda moderns liv, men då är ju syftet att rädda moderns liv, i det lilla jag vet om fallet så har ju tydligen syftet varit just att döda de ofödda barnen - såsom en preventiv åtgärd utifall det skulle vara så att det kunde leda till moderns död. Detta tänk är ju helt främmande för Kyrkan, varför jag inte förstår hur vår biskop verkar fördöma det som hans biskopskollegor gjort i Sydamerika.
2) Jag tog bara det som stod i Dagen på deras ord, har ju som sagt försökt e-posta Katolska Kyrkan i Sverige centralt, och skickade iväg det ett antal dagar sedan (någon dag innan jag skrev blogginlägget) för att få klarhet i det hela, men har ännu ej fått något svar.
"Kyrkan lämnar ALLTID dörren öppen, man kan alltid gå till bikt! " - det är ju just så som jag har förstått det, men det verkade vara annorlunda i just detta fall (vid uteslutning från den sakrala gemenskapen).
Allt gott!
"Ändamålen helgar medlen"... Likväl är det, tanken om 'dubbel handling', just den linje Kyrkan för. Om liv ställs mot liv säger Kyrkan inte vem som har störst rätt. Detta handlar inte om att ehlga medlen, utan är den logiska konsekvensen av att allt liv (även moderns) är heligt. Däremot lyfter Kyrkan särskilt fram de mödrar som i svåra situationer valt att ge sitt liv för sitt barn.
I just det här fallet vet jag inte exakt vad som hände, men det står klart att läkarna ansåg att en fullbordad graviditet var ett direkt hot mot flickans liv (inte ens säkert att barnen skulle klara sig), i ett sådant fall finns det utrymme för åtgärder som verkar aborterande.
2) I den artikel jag läste, på Dagen, nämns ingenting om biktmöjligheter. Biskopen sa bara att pappan var utestängd från den sakrala gemenskapen, vilket är ett allmänt vedertaget uttryck för att säga att man står utanför sakramentren, dock undantaget bikten.
Ha det gott,
Hanna
Läs http://www.katobs.se/nyh_recife_svar_fischiella.html
Biskop Arborelius och den nordiska biskopskonferensen var oförskämda. När kritiserar de Mona Salins inställning till tonårsaborter? Är biskoparna sossar?
Skicka en kommentar