Sanningen vet syndarna

Idag när jag slog upp SvD och hade tänkte mig en lugn stund, och så läste kulturdelen, så får man reda på att de inför "Europride" vald en s.k. "dogtag" för besökarna som är inspirerad av det katolska radbandet. Man upphör alltså inte att förvånas av den energi som läggs ned på att för den egna gruppen, i detta fall de som kallar sig själva "homosexuella", "bisexuella" eller "transsexuell" (eller "transpersoner" kanske också, jag vet faktiskt inte).

Detta tyder än en gång på att de mycket väl vet om var Sanningen finns.
Men de är inte intresserade av att göra det som är rätt.
De önskar göra det som är fel och förlöjliga Sanningen till en grad som är omätbar.

Det jag frågar mig är om de faktiskt inte gör sig skyldiga till det enda som är oförlåtligt - hädelse mot Anden?

Nåväl, väl på bussen till universitetet slår man upp Stockholms City, osch slås av detta;
"Pridefestival får tv-stöd
I samband med Europride i Stockholm i sommar, anpassat Kanal 5 sin tablå och visar avsnitt med gay-tema från "Desperate Housewives", "Ugly Betty" och andra populära serier" men visst, detta är faktiskt fullt förståeligt eftersom de förmodligen önskar visa att de stödjer en viss grupp, som man då hoppas blir lojal till varumärket, och det är mycket möjligt att det bringar in mer stålar. Däremot förstår jag inte för mitt liv att staten stödjer dylikt, då detta är rent samhällsfarligt, både i ett kortare och längre perspektiv. Inget starkt samhälle kan byggas som accepterar detta. Vad värre är är att man aktivt från statens sida uppmuntrar till det.

Länk: "Årets dog tag sprider ljus under EuroPride"

En annan dag i helvetet

Det är väl som man säger, att om det ligger ett dött djur på vägen så kan man inte slita ögonen från det. Man vill se det obskyra. Tidningarna är som den där vägen, de tillhandahåller platsen där blodet och liken ligger. Idag kunde man nämligen i Metro läsa om en tolvårig flicka i Australien som fått ett domstolsbeslut som innebär att hon skall "byta" kön.

Om man tror att man kan byta kön är man grundlurad.
Det det handlar om är väl snarare att göra människan könlös, och ersätta det kön som man haft, oavsett vilket håll man operar åt, med en slags atrapp som ska likna den "riktiga saken".
Men detta innebär självfallet också att man aldrig kan få egna barn.
Inte heller kan man ha sex, kanske den största gåvan till människan (självfallet ska man hantera den gåva efter de bud som Skaparen gett) från Gud själv, och själva akten är fullbordandet av äktenskapet.

Att byta kön är helt oförenligt med Guds ord och lag - Bibeln.

Vi måste hela tiden påminna oss att det är hur vi bär de kors vi har fått som vi kommer att bedömas.

Ett katolskt forum

Har sökt efter ett katolskt forum, på svenska, ett tag nu, och eftersom jag inte har hittat något som inte varit heretiskt, som är aktivt och som är på svenska så bestämde jag mig för att starta ett eget. Min förebild är självfallet DCF-forumet, fastän jag inte i min vildaste fantasi tror att man kan nå upp till de höjderna. Adressen är katolskt.egetforum.se och varför jag valde denna plats att ha forumet på är för att det drivs av en mycket djupt troende kristen man.

Högmod

Som vanligt åker man till Universitetet på morgonen, sätter sig tillrätta på bussen och slår upp Stockholm City. Vad är det man då ser på andra sidan? Jo, en stor blaffig regnbågsflagga och texten "PRIDE";
"Ny prydnad på bussen
Bussarna i Stockholm kommer att prydas av regnbågsflaggor i sommar."

SL gjorde förra sommaren sin webbsida till en hyllning till "pridefestivalen".
Svenska "kyrkan" kommer vara där, liksom tidigare år.
"Svenska synden" är årets tema.
Regnbågen omtalas i Bibeln som det tecken som visar människornas och Guds förbund med varandra.

Vad vill jag säga med allt detta då då?
Till att börja med är det beklagligt att ett av landstingets tjänsteföretag tar ställning för någonting som är hälsofarligt, om vi ser det rent praktiskt. Socialstyrelsen har redan konstaterat att personer som har samkönat sexuellt umgänge har betydligt högre smittrisk.
Att landstinget då uppmuntrar till detta leverne är helt enkelt konstigt.

De som lever ut sin homosexuella läggning är mycket väl medvetna om det grava brott mot den eviga lagen de begår. Varför skulle de annars gång på gång ha ett behov av att förlöjliga Gud och Hans budskap på olika sätt? Bara det faktum att man väljer regnbågen - symbolen för förbundet mellan Gud och människan - torde vara tillräckligt för att få varningsklockarna att ringa hos alla som har den minsta förståelse för Bibeln.

Men det tar inte stopp där.


Nej, man vill få hela samhället att krypa inför en av de värsta sexuella synderna som finns.
Sexuell synd är redan - i Guds ögon - det tredje värsta brottet mot den eviga lagen (1:a plats; "Den som säger något mot Människosonen skall få förlåtelse, men den som säger något mot Den Helige Ande får inte förlåtelse, varken i denna världen eller i den kommande" (Matt. 12:32) 2:a plats; mord.).
Man vill bl.a. ta hand om barn tillsammans med sin partner.
Vad säger Bibeln egentligen om detta?
Läs själv och begrunda; "I samma ögonblick kom lärjungarna fram till Jesus och frågade: "Vem är störst i himmelriket?" Då kallade han till sig ett barn och ställde det mitt ibland dem och sade: "Amen säger jag er: Om ni inte omvänder er och blir som barn, kommer ni inte in i himmelriket.
Den som ödmjukar sig som detta barn, han är den störste i himmelriket.
Och den som tar emot ett sådant barn i mitt namn, han tar emot mig.
Men den som förleder en av dessa små som tror på mig, för honom vore det bättre att en kvarnsten hängdes om hans hals och han sänktes i havets djup.
Matteus 18:1-6"

Denna grupp människor är mig veterligt de som är allra längst borta ifrån Gud, men ändå inte.
De vet Hans bud, men förlöjligar det.

Därför behöver de också vår förståelse, men hur skall vi egentligen hantera det hela när de gång på gång skriker ut sitt hat gentemot allt som är gott?
Är inte det sannerligen ett rop på hjälp?

Go "home/o"

Dagens glada nyhet är att Vatikanen, som gång på gång lyckas bli missförståd, har förtydligat att man inte kommer att acceptera "homosexuella" i prästseminarierna eller ordnarna.
Det är bra, eftersom bl.a. "pedofilskandalen" i USA, som egentligen var en "homofilskandal", förmodligen hade kunnat avvärjats om kyrkan tidigare hade sett till att personer med en onaturlig sexualitet inte har tillgång till ämbetet. Det man har läst om, hur dessa personer förmodligen har ljugit om allt detta, är hjärtskärande. Att man som sökande till ett prästseminarium inte kan avslöja allt om sig själv är beklagligt, och inte hur en sann katolik bör uppträda.

Dagens tråkigare nyhet är om hur Cherie Blair, konvertiten och förre brittiske statsministern Tony Blairs fru, använder p-piller, rakt emot kyrkans lära. Hon menar på att kvinnors liv har förändrats genom att de kan bestämma över fertiliteten. Detta är ett mycket intressant ämne som jag diskuterade med en dansk diakon, som också heter Björn, och som menade på att det är tack vare just detta, "möjligheten" att inte bli med barn, som kvinnor objektifierats. Det låter faktiskt inte bara vettigt, utan också väldigt troligt, eftersom sex då bara blir ett sätt att tillfredsställa behoven. I alla fall kanske man trot det först, och vid en första anblick så är det precis så också, men banden, som många kan vittna om, som knyts mellan två personer efter att de har haft samlag, är oupplösliga.
Varför skulle annars otrohet vara en så stor grej?

Kanske årets sämsta nyhet kom också idag, som ett bombnedslag.
Apoteket skall börja sälja "sexleksaker".
Det är verkligen så att man baxnar, med Kristdemokraterna med i den styrande regeringen för tillfället hade man hoppats på något slags veto, men icke.
Om nu staten inte kan hålla på med sprit för att det är omoraliskt borde staten banne mig inte hålla på och sälja "leksaker" för självbefläckelse.
Nu väntar jag bara på Apotekets nya försälningssuccé; självmordshjälp.

(Ingen annan än jag som har funderat på sambandet mellan den lägre sexdebuten, den ökade sexualiseringen, ökade antalet abort och självmordssiffrorna?)

Desperate Housewives

Som alla regelbundna läsare av denna blogg kanske redan vet så brukar jag se på serien "Desperate Housewives" som går på Kanal 5. Ofta brukar jag visa på att denna serie är ett dåligt exempel på hur den katolska tron är, men det är väl kanske i så fall på grund av missuppfattningar från min egen sida. Självfallet är inte människor perfekta, och inte utan synd, men i serien "Desperate Housewives" så är det sådana extrema synder så det blir komiskt.
Men det är väl just detta jag haft problem med, att de katoliker som finns med i "Desperate Housewives" är väldans syndiga.

Detta tog förstås en rejäl vändning idag (tisdag), när avsnitt 11 säsong 4 visades.
För den oinvigde utspelar sig såpan i ett villaområde i USA, kallat "Wisteria Lane".
Mord, otrohet och annat är vardagsmat på gatan, förutom en familj, familjen Scavo.
Familjen Scavo har haft sina slitningar men alltid bevarats obefläckad och hel, trots svartsjukedraman, cancersjukdom, osv.
Det intressanta är att man låter denna familj i dagens avsnitt bli katoliker, eller rättare sagt, Lynette Scavo, kvinnan i familjen, tar först familjen till en Presbyteriansk "kyrka" men efter en del funderande väljer hon den katolska kyrkan.

Som skrivet så har familjen Scavo alltid varit ett uppenbart föredöme för hur en familj skall fungera, i motgångar och medvind.
Därför tror jag också att avsnittet kanske kan vara en ögonöppnare för många människor, ett sätt att se att den katolska tron kanske inte är så farlig som många vill göra gällande, och i praktiken går ut på att värna om det allra viktigaste i livet, och i evigheten.

Katolska kyrkan erkänner UFO

Ja, det är intressant vad mycket roligt man kan höra om, nu senast från TV4:as morgonprogram där man påstår att (katolska) kyrkan skulle ha "erkänt" UFO:n.
Frågan som den katolske prästen ställer sig i programmet är ju självfallet om kyrkan någonsing har förnekt dess existens. SvD rapporterar också om nyheten, en intressant sak nämns också, att Jesuitprästen ifråga tror på Big-Bang-teorin, men menar på att det inte alls skulle motsäga Guds existens.
Själv skulle jag nog påstå att Big-Bang-teorin, om sann, bevisar Guds existens.

Nåväl, i helgen var jag på förberedelse"läger" (jag tycker inte riktigt man kan kalla det läger när det bara är i tre dagar) inför Världsungdomsdagen i Sydney i år (WYD2008).
Det bästa var ju förstås att få möta andra unda katoliker runt om i landet, bl.a. mötte jag ju Gustav Ahlman. Hade bland annat många intressant diskussioner och satt på lördagskvällen till söndagsmorgon (ca kl. 02:30) och pratade med en dansk diakon som också hette Björn om änglar, demoner, exorcism, moral, etik, Frälsningen, biktens sakrament, äktenskapet, himmelriket, osv..
Hade ju självfallet suttit längre och pratat, men till slut så höll jag på att somna där jag satt även fast jag var mycket intresserad av de ämnen vi diskuterade.

Apropå WYD (World Youth Day) så kunde man på IDG läsa att kyrkan håller på att utveckla en community, som jämförs med facebook. Under WYD i Sydney kommer det finnas bönväggar man kan SMS:a till, vi pilgrimer kommer kunna få SMS från påven och en massa annat skoj.

Jag är inte alltför haj på hur det amerikans systemet fungerar, men enligt SvD är nu "homoäktenskap" nu tillåtet i Kalifornien, USA.
Det låter dock väldigt konstigt i min öron att högsta domstolen i delstaten kan avgöra detta, och självfallet är det djupt tragiskt om det stämmer.

Synden framför allt

Det går inte en dag utan att man förundras över de människor som runt om i samhället håller synden som det allra finaste.

Det är kanske inte så konstigt dock, utan ett tidens tecken.
I en värld där allt mer är gjort av människan, där det naturliga inte är gott nog, och där den som upplyfter det som vi har givits ses som en bakåtsträvare, där är detta plötsligt helt naturligt.
Det är inte för inte som man kanske kan kalla Mammon för jordens "Gud" och Jehova för Himmelens Gud.

Mammon, den Onde, det materiellas "Gud", är den som har den mesta av den praktiska makten här på jorden, eller så är det i alla fall som jag upplever det, och många med mig.
Han (också kallad Lucifer, ni vet, ängeln som förrådde Gud och hade hälften av änglarna på sin sida och sedan av Gud dömdes att regera över Helvetet) är ju därför mycket duktig på att förleda människorna, och på många olika sätt har hon blivit ledd bort ifrån Gud.
Mycket av det vi idag upplever ute i samhället är så långt borta ifrån den Gud som Bibeln berättar för oss om, och i det mediabrus som existerar har skapat ett fint nät av skydd mellan oss och Gud.

Självfallet har synden och det onda alltid funnits, och kommer alltid att finnas, men det nya är allt det som är så långt borta från det naturliga, det goda, det vill säga det skapade.
Självfallet är ju inte allting skapat utav ondo, men det låter oss inte se Guds skapelse.
Det finns en enorm skönhet i den obefläckade naturen, och jag vidhåller att en person som stått uppe på ett berg i Jämtland exempelvis inte verkligen kan säga att Gud inte finns.
Förvisso kan hon ljuga för sig själv ett tag, men det blir inte mer än det, just ett sätt att lura sig själv för en stund.

Det är dock sant, att om man är observant kan man hitta luckorna i nätet och lyckas finna Gud, och när vi är ett med det naturliga så kan vi också finna Gud.
Det är bara det att dessa möjligheter all mer och mer skalas bort för oss vanliga människor.
Det världsliga blir alltmer påtagligt och alltmer krävande för människan, på olika sätt för olika individer. Synden och det onaturliga är så lättillgängligt, finns överallt och accepteras i princip av alla människor. Om man försöker eller ens yttrar en invändning emot den så stämplas man som en fanatiker.

Därför är det inte konstigt, egentligen, att Svenska "kyrkan" (ni vet, gamla statskyrkan här i Sverige?) inte var med i Jesusmanifestationen men utan att blinka väljer att gå med i Pridefestivalen, år efter år. Man vill ju inte stöta sig med de vanliga människorna helt enkelt.

Svenska "kyrkan" är helt enkelt "öppen för alla", men frågan jag, och säkerligen många med mig ställer sig är; är hon öppen för Gud?

Intressant ledare från Dagen, om det faktum att Svenska kyrkan inte var med i Jesusmanifestationen men gladeligen gick med i Pridefestivalen.

Det bästa sakramentet

Som många märkt på denna blogg så är jag väldigt förtjust i biktens sakrament, kanske t.o.m. en biktfanatiker om man får lov att använda det uttrycket.
Det är något av det finaste vi har inom kyrkan (som alltid tidigare så pratar jag nu också om den katolska kyrkan självfallet, när jag skriver kyrkan) och det faktum att det är ett sakrament anser jag ger den dess rätta vördnad.

Därför blir jag väldigt besviken när jag hör talas om människor som helt har fått det om bakfoten vad biktens sakrament egentligen innebär. Dessa fördomar (protestantiska hörsägner kanske?) får i många populärkulturella fenomen fritt spelrum (se t.ex. serien "Desperate Housewives" på Kanal 5). Den kanske värsta fördomen är att det bara är att bikta sig om man syndat och sedan kan man gå ut och synda igen.

Till att börja med torde vilken människa som helst, av sitt sunda förnuft, förstå att det inte hänger ihop med hur Guds natur är.
Den kristna Guden är nämligen allvetande.
Det finns ingenting man kan gömma för Herren och ingenstans man kan gömma sig för Han.
I ljuset av detta borde man förstå att försöka ljuga för Herren, att om man inte ångrar sig för det man har felat, så kan man heller inte få syndernas förlåtelse.

Varför är det då viktigt att bekänna sina synder inför en präst?
Enligt den katolska tron har ju Jesus Kristus givit denna gåva, liksom bl.a. att kunna göra vin till Hans blod och bröd till Hans kropp, till sina apostlar. Därför är det enbart genom de som har välsignats med den kraft som Jesus Kristus gav vidare till kyrkan Han grundade, den Katolska Kyrkan, som har makten att kunna avlösa människorna ifrån deras skuld.
Detta sker dock inte villkorslöst, utan eftersom bikten är botens sakrament, så skall man också genomföra en bot som prästen ger en.

Innan man genomfört denna är inte heller ens synder förlåtna.

Förresten vill jag bara tillägga att jag tror vi behöver återinföra korsförhören i kyrkan.
Man blir lite förskräckt när man stöter på vissa som kallar sig katoliker men som i allt väsentligt tar så stort avstamp ifrån den katolska tron och läran.

Tidskriften Populär Historia har skrivit ett svar om när bikten avskaffades, vilket svarar på en hel del andra frågor om det praktiska och biktens historia i Sverige.

Bibliskt stöd för bikten;
* Då erkände jag min synd för dig, jag dolde inte min skuld. Jag sade: Jag vill bekänna mina brott för Herren. Och du förlät min synd och skuld. (Ps. 32:5)

* Sedan andades Jesus på dem och sade: ”Ta emot helig ande. Om ni förlåter någon hans synder, så är de förlåtna, och om ni binder någon i hans synder, så är han bunden.”
(Joh. 20:22–23)

PS. Man kanske skulle tycka som katolik att Eukaristin är det "bästa" sakramentet, men det är enligt mig personligen kanske snarare det "finare" sakramentet. DS.