Ska jag raka det, och i så fall hur mycket (och hur?) eller ska jag fortsätta spara?
Till saken hör väl att jag har läsningar i Kyrkan nu på söndag...
(Därför väger ju Zoltans röst extra tungt, liksom de som är mest "kyrkotrogna" ;-)
Bifogar bild så att ni får en inblick;
20 kommentarer:
Minutz3,
Synd att du inte valde godiskorgsinlägget om patriarkernas skägg - eller om påvens hårkluvna avsaknad av skägg.
Det hade kanske kunnat hjälpa dig ett stycke framåt i valet och kvalet.
Hade du varit ortodox patriark hade det självfallet bara funnits ett alternativ: låta det växa till marken om möjligt.
Men på väg att bli katolik... Påven har som bekant inget skägg... Om det nu är någon ledtråd?
Din (nu friska?) hund kanske har någon lurvig åsikt?
Eller singla slant helt enkelt.
Ytterst måste du själv naturligtvis avgöra vad du trivs bäst med - det går ju att variera..... :-)
Charlotte
Hmm, hur beskriver man i ord denna typ av förslag?:D
Jag tycker nog att det kan vara idée att behålla en viss skäggväxt. Fast lite mer vårdat - dvs raka bort allt kring halsen och ha enbart på hakan och upp mot polisongerna. Då ser det vårdat ut och folk vet att ens avsikt med det hela inte är något i jag-orkar-inte-raka-mig-stilen.
Det är möjligt att jag själv får skägg om sisådär 70 år, så då får det bli din tur att tycka till:P
Minutz
Trodde först jag hamnat på Dagens-outfit.se eller nå't ;)
Denna fråga borde definitivt dogmatiseras, å det snaraste. Lektörer ska ha fint skägg (som ditt) eller barskrapat (man kan alltså vara tjej).
Bör noga inspekteras av kyrkoherden en halvtimme före mässan.
CT: tyvärr är hon inte frisk, fast ja, hon känner nog samhörighet med mig tack vare skägget, hoppas jag på i alla fall :-P
kristina: mjo, fast då ser jag precis ut som farsan min (förutom att han har äckligt långt hår..) och det vill jag ju inte :-/
z: tja, jag vette tusan om jag kan göra något åt skägget när jag väl är där i Kyrkan, hehe..
Sammanfattning: jag tror jag gör så att jag rakar det på halsen helt enkelt. Det var vad min morfar rekommenderade också. När jag sparat tillräckligt mycket så kanske jag inte behöver raka där då, fast jag får väl se helt enkelt hur det känns :-P
Jag har själv haft olika former av skägg i drygt tre år nu (även om jag ibland bara underhållt en skäggstubb) och tänk på att när man väl skaffat det är det svårt att raka av det! Det känns naket helt enkelt
minutz3,
Gör det du tror att du i det långa loppet tror att du skulle trivas allra mest med!
Om man inte har skägg, då måste man hålla på och raka sig hela tiden. Och om man har skägg, då måste man hålla det i trim hela tiden. Oavsett hur du gör, så går både tid och energi åt till att undvika skrämma vettet ur omgivningen.
Enklast om man bleve eremit!
Du vet ju hur det är utan skägg, så varför inte prova skäggeriet ett tag?
simon: jo, jag kan tänka mig att det känns "naket" på ett visst sätt. Jag börjar gilla att klia mig lite filosofiskt i skägget, hehe..
zoltan: har du inte hört om mina planer att flytta upp till Luleå?
Där lär jag enbart skrämma slag på en och annan bofink som tittar fram.
Nej, men allvarligt, jag tror jag ska pröva på det ett tag ja, men jag funderar ändock på hur jag skall få till det så det ser okej ut till på söndag åtminstone :-P
(Vill ju verkligen inte skrämma slag på de äldre, särskilt inte de i trans)
I västkyrklig tradition har gifta män och ordensmän skägg medan sekularpräster förblir utan. Jag tror dock inte lekmannaskägget någonsin varit påbjudet ;)
symeon: finns det gifta män i västkyrklig tradition?
Om nu Magisteriumet/Läroämbetet kommit ut med rekommendation för vad vi bör göra innan/under körning av automobil kan de väl också komma med förslag på hur vi skall vårda vår ansiktsbehåring ;-)
Du får färga det lilablått i äkta botgöringsfärg... :P
/Johanna G
minutz3:
Ja, det finns gifte präster även här i västkyrklig tradition (dock är detta bara tillåtet som undantag). Kyrkoherden Tomas Andersson i Trollhättan, samt f Håkan Jerrhage i Göteborg är exempel på detta. Dessa har fått särskillt tillstånd från Rom. Det rör sig här också om två som tidigare varit präster i Svenska kyrkan och sedan konverterat.
Utöver det hade jag ingen aning om hur "skäggpraxisen" såg ut. Intressant info:-) Men Msgr Göran Degen har ju skägg, är han inte vanlig sekularpräst?
johanna: mja, jag uppskattar min naturliga färg ;-)
kristina: jag vet att man enligt Kyrkans lära inte "ser ner" på de som är gifta Präster, men ändå, att ha det inom Kyrkan.. Jag vet inte, men det känns som att man "specialbehandlar" vissa då. Jag gillar inte det riktigt. Däremot är det ju kul att fler konverterar. Skulle dock vara kul om fler "etniska svenskar" än jag själv konverterade i min kommun, för jag får gång på gång höra om att jag förmodligen är den enda "svensken" (enligt min mormor) i församlingen.
Minutz3:
I de orientaliska riterna av Katolska Kyrkan lever prästerna normalt inte i celibat. Däremot i den romersk-katolska riten, som ju också är den absolut största. Men i våra orientaliska riter, samt i Ortodoxa Kyrkan är celibatet bara något man absolut kan rekomendera, men inte påbjuder så att säga.
Det hela är ju faktiskt bara en ordningsfråga, och alltså något man skulle kunna ändra. Däremot kan man, som jag, mycket starkt vara för att bevara prästcelibatet, vilket ju är Kyrkans nuvarande ståndpunkt. Jag tycker det är en viktig och fin sak i prästerskapet, men naturligtvis ingen nödvändig sådan.
Särbehandling... Jag vet inte om jag vill se det så. Tycker nog det är "värst" för de själva. Att leva i celibat och klara av det som de andra prästerna är ju trots allt en mycket stor gåva.
Ja, absolut vore det trevligt med fler svenskar. Vi i Göteborg är dock inte så "hårt drabbade". Här är det mycket vanligt att folk som kommer till tro senare i livet just går över till Katolska Kyrkan. I övriga landet, och i synnerhet i de mindre städerna, är däremot pingstkyrkan mm det vanliga.
kristina: jo, det är väl sant att det är en ordningsfråga, men likväl en ordningsfråga som har stort stöd i Bibeln. Präster skall ju vara i Kristus avbild, och celibat var ju hur Kristus levde, och dessutom så ses celibat som det sätt som Gud föredrar att människan hanterar sin sexualitet på.
Äktenskap är ju ett inte lika "högt" kall så att säga, men visst, det är också mycket fint i Guds ögon.
Själv bor man ju i Stockholm, förvisso en förort, men ändå. De allra flesta som går regelbundet i Kyrkan är i alla fall "invandrare", och jag vet bara två till i Kyrkan som konverterat, som började prata med mig efter att jag haft en läsning för första gången. Har hitills fått beröm varje gång jag har genomfört läsningen, vilket känns himla kul, samtidigt som jag fått tips på hur jag kan göra för att förbättra mig.
Minutz3
:) Av bl a denna förra kommentar kan man ana vilka framtidsplaner du har.
Jag vill påpeka att jag tror att äktenskapet är lika viktigt,
eftersom celibatlivet ju inte hade varit möjligt utan att man överhuvudtaget existerade, alltså utan att det fanns föräldrar...
z: hehe, bara för att jag menar på att celibat är det bästa sättet enligt Herren vår Gud att hantera vår sexualitet såsom människor så betyder det inte att jag önskar leva så.
Däremot om jag finner att jag verkligen är kallad till Prästerskapet så är det nog kanske det bästa att leva just så, just för att komma närmare Gud.
Dock har jag haft en alltmer växande längtan efter att ha en "riktig" familj, men jag måste ju veta vad Herren vill med mitt liv egentligen.
Ojoj, håller inte alls med dig, minutz3! Guds tanke med sexualiteten var och är(!) "Var fruktsamma och föröka er" (1 Mos 1:28), så enligt min mening är det även det bästa sättet att "hantera det". Men sen ska det självklart ske inom ramen av äktenskap och trohet.
Celibat är en nådegåva som Gud ger till vissa människor, det är inget som man ska påtvinga någon. Gillar helt klart den ortodoxa inställningen till det hela - det är absolut något att rekomendera, men det ska inte vara något krav!
Förresten, hur går det med skägget?
johanna: de flesta Bibelncitat är annars ganska tydliga, att även om det också är av godo att vara gift, så är celibat ännu mer av godo, just eftersom man ger sig själv helt till Gud, och inte "delar" sin kärlek på samma sätt, om du förstår vad jag menar. Med det absolut inte menat att Äktenskapet är någonting dåligt, det är sannerligen underbart, tror jag.
Jag är ganska säker på att celibat är någonting som alla människor kan klara av, med Guds hjälp, liksom kyskhet. Enda skillnaden är ju att celibat är hela livstiden, men kyskhet bör man ju också värna om inom själva äktenskapet, så på ett sätt är ju celibat enklare.
Heh, jodå, jag rakade mig bara på halsen, så kan man ju se om man kan göra någonting av det eller om det ser bra ut som det är, när det växt ut lite till kanske ;-)
Minutz3:
Ja, att det finns många bibelställen som stödjer celibatet är absolut klart. Dessa stödjer väl iofs inte enbart präster att leva så utan även andra människor som vare sig är präster eller ordensfolk.
Dock har det ju alltid funnits gifta präster i Kyrkan, men celibatet har väl alltid mer eller mindre idealiserats.
Jag är helt för nuvarande praxis som vi har i Romersk-katolska kyrkan och vill absolut att det skall fortsätta så. Men har inget emot övriga riters sätt att hantera det på, eller att den romerska riten gör undantag för redan gifte män som vill vigas till präster. De blir ju också präster för att de är sant kallade till det - alltså kan det inte vara annat än rätt att viga dessa.
(Du får förresten gärna uppdatera så vi får se hur skägget ser ut om en par veckor eller så:P)
Angående om det finns gifta män i västlig tradition så ja det finns massvis med gifta män, speciellt bland lekfolk ;)
Skicka en kommentar