Äntligen katolik

Ja, vad kan man säga?
Äntligen är man medlem av den heliga katolska kyrkan, den enda Kyrkan, som Jesus Kristus grundade.
Det känns helt enkelt underbart.
Jag blev ju medlem under Påskaftonsmässan (eller Påskvaka heter det nog) i lördags (22.3.2008), och hade i lördags också min generalbikt, där man bör gå igenom alla sina synder som man har begått genom livet, efter bästa förmåga.

I alla fall, så började jag med generalbikten, självfallet, och lade upp taktiken sådan att jag tog det svåraste först, och det tog ju ett tag innan man vågade säga det, att verkligen anförtro sig inför en annan människa på det sättet, men när man väl hade börjat så gick det mesta utav bara farten.
Det var skönt att berätta verkligen allt som man har gjort fel, och när man väl började prata så kändes det ju inte så svårt. Biktboten var en trevlig överraskning kan man säga, att be en bön (för vilka håller jag nog hemligt ;-)).

Därefter fyllde jag i lite uppgifter om vem jag är och överlämnade registerutdrag och kopia på att jag gått ur från Svenska "kyrkan". Tillbaka fick jag mer papper att ta med mig hem, mer detaljerade saker att fylla i, såsom medborgarskap, nationalitet, tidigare efternamn, vem jag är (om jag nu vore..) gift med, osv. som skall lämnas in senare. Innan själva Påskvakan och ceremonin och allting så fick jag en lapp om hur det hela skulle gå till, om förnyelsen av doplöftena och de andra delarna av själva vakan.

Jag tycker det var väldigt bra löften som man alltså som katolik varje år förnyar, och förväntas svara ja på;
"* Tar ni avstånd från synden, för att leva i Guds barns frihet?
* Tar ni avstånd från det ondas lockelse, så att synden inte kan behärska er?
* Tar ni avstånd från djävulen, som är syndens upphovsman och furste?
* Tror ni på Gud Fader allsmäktig, himmelens och jordens skapare?
* Tror ni på Jesus Kristus, hans enfödde Son, vår Herre, som föddes av jungfrun Maria, led och blev begraven, som uppstod från de döda och nu sitter på Faderns högra sida?
* Tror ni på den helige Ande, den heliga katolska kyrkan, de heligas samfund, syndernas förlåtelse, köttets uppståndelse och ett evigt liv?"

Efter detta skulle jag, omedelbart, bekänna;
"Allt som den heliga katolska kyrkan tror, lär och förkunnar vara uppenbarat av Gud, det tror och bekänner jag."

Därefter bestänktes jag med dopvatten, och fick återgå till min plats.

Under Påskvakan var ju också första gången jag fick ta emot Eukaristin, d.v.s. att verkligen ta emot Jesus Kristus. Jag hade vissa förväntningar på detta, kan man säga, och jag var medveten om att det kan göra en besviken när man har sådana förväntningar, men att ta emot Eukaristin var sannerligen gott, det kändes mycket bättre än jag kunnat föreställa mig.
Jag kände mig tillfreds på ett alldeles unikt sätt.

Det trevligaste tyckte jag ändå var, att jag fick ge Prästerna (och Prästkandidaten) Fridshälsningen i form utav en kram (!).

Det mest överraskande var väl att jag skulle läsa förbönerna, vilket jag inte alls var beredd på, och blev väldigt paff när jag fick reda om det under själva Påskvakan.

Efter Påskvakan fick jag en present av Zoltan, min fadder, nämligen en radiostyrd helikopter, och lite fyndigt hade han skrivit "Till Australien med egen helikopter" :-P
(Tack så mycket Zoltan!)

Om "prästinnor"

Detta hoppas jag är mitt sista inlägg om det fenomen som visat sig inom vissa delar av Kyrkan, de s.k. "kvinnoprästförespråkarna". Jag kom på att tänka på detta i och med en del av dagens läsning, som handlade om sista måltiden som Jesus hade med de tolv lärjungarna, där Han gav de uppdraget att göra vin till Hans blod och brödet till Hans kropp. Det torde stå bortom allt tvivel att det inte var några kvinnor närvarande vid måltiden, i annat fall kan vi dra upp några saker som talar för att detta måste ha varit fallet;
* Man låg och åt på den tiden, och att ligga tillsammans med kvinnor på en soffa och äta torde ha rönt mycket stor förvåning och därför skulle det extraordinära fenomenet ha nedtecknats.
* Det är fortfarande judar vi pratar om, och enligt deras tro så "får" kvinnor och män, som ej är gifta, knappt umgås med varandra (knappt ens skaka hand, fortfarande idag).

En trevlig sak att notera är också att Kyrkan (vad jag läst) aldrig ordinerat kvinnor, trots att det fanns gott om s.k. "prästinnor" i antiken. Detta torde då ha varit en naturlig följd, om man nu hade följt "normen" (som kvinnoprästförespråkare ofta pratar/skriver om skulle ha varit varför Kyrkan inte tillåtit kvinnor inom Prästerskapet).

En annan sak, om man nu är troende katolik, så bör man också notera att Kyrkan har uttalat sig ofelbart och dogmatiskt i frågan, genom Påven John Paul II i och med dokumentet "Ordinatio Sacerdotalis" (dokumentet är på engelska).

Sedan har vi fortfarande den mer filosofiska inställningen i frågan, den om att Kyrkan är sedd som en moder, och en moder behöver en fader för att få ihop ekvationen.

Ytterligare så har vi också det faktum att det är Kyrkan som avgör om man verkligen har ett kall eller inte. Vi behöver Kyrkans vägledning för att vara säkra på intentionerna från den Helige Anden, ty Jesus Kristus har personligen lovat att vakta över Kyrkan, och hålla henne obefläckad till Tidens Ände.

Ytterliggare läsning;
The Catholic Message Board - Were women present at the Last Supper?
The Catholic Message Board - Why should we have women priests?

...och apropå annat så har nu Dagen erkänt att de har felat, ty de kallade de "sociala synder" som ärkebiskopen Gianfranco Girotti pratade om under en intervju om biktens sakrament apropå vikten att vara medveten om och bekänna sina synder. Dessa "synder" som talades om var förmodligen bara ett sätt att konkretisera hur synd kan te sig idag. Precis som Dagen konstaterar i artikeln så är synderna eviga, eftersom de innebär att bryta emot Guds lag, den Eviga Lagen.

Lev väl.

EDIT: Fick ett bra tips om att Peter Kreeft tagit upp frågan "Women and the Priesthood".

Kärleken..

...är inte enkel att förstå.
Särskilt inte den övernaturliga kärlek som det kristna budskapet handlar om.
Ofta när jag diskuterar med andra jämnåriga, så ser de just sex och ömhet som självklara delar av begreppet kärlek. Men det är något annat som detta innebär också, varför Kyrkan betonar att sådan ömhet ska förbehållas för äktenskapet. Det finns många logiska förklaringar till detta, framförallt för att detta bevis på ömhet blir som vilken annan aktion som helst, men också att människor blir skadade, både fysiskt men framförallt psykiskt.

Det hela handlar om någonting mycket större.
Kanske något mycket större än de flesta av oss kan begripa.
Äkta kärlek handlar om en själarnas förälskelse.
Detta har egentligen ingenting med köttslig lust att göra överhuvudtaget.
Däremot kan självfallet själarnas kärlek för varandra manifesteras i och med att man har samlag, men även inom äktenskapet så finns det fallgropar som kan innebära att vi faller bort från den rätta vägen, ty inom äktenskapet skall man också leva i kyskhet.

Idag kunde man på Dagen också läsa om att ett "nätverk för "HBT-personer"" vill kasta aska på Påven vid hans besök i USA. Enda motivet till handlingen verkar vara att förnedra Påven, som de menar orsakat Kyrkan "så mycket splittring och smärta".
Men jag kan för mitt liv inte förstå detta, ty om vi ser till vad Kyrkan lär och vad den Heliga Bibeln har att säga så är det entydigt; sex utanför äktenskapet ät utav ondo.
De enda som orsakar splittring är de själva, för att inte tala om den smärta och det helvete de skapar för sig själva genom att försöka att inte se Sanningen, som Kyrkan kärleksfullt försöker visa de.

Slutsats: lyssna till Påven.

Bild på Påve Benedict XVI från Agência Brasil, och inhämtad från Wikimedia Commons, under Creative Commons-licens.

Hitlistan, DigiListan, Tracks, Sommartoppen...

...och nu även Psalmtoppen som SVT drar igång den 19:e april 2008 i SVT2.
Elin "Grynet" Ek, som själv är kristen, skall vara programledare.
Man kan bara hoppas att de även inkluderar psalmer från Kyrkans egen psalmbok, Cecilia.
Katolska Kyrkan är trots allt det nästa största samfundet i landet.
Ett konkret förslag är annars att e-posta SVT och höra sig för om detta, vilket jag i alla fall tänker göra, och uppmuntrar till.

Bikten.

Något av det som jag verkligen får mig att längta till att bli fullvärdig medlem i Kyrkan är, tro det eller ej, Biktens sakrament. Bikten är försoningens sakrament, då man fullständigt utelämnar sig själv och ens synder, inför en Präst och då får motta vår Herres nåd, om vi verkligen ångrar de synder som vi har begått och bekänner. Det är både skrämmande och en längtan jag har av att få upptäcka detta underbara sakrament, som i mina ögon kanske uppfyller något av det mest kristna som finns, nämligen just erkännandet av vår synd och skuld inför den allsmäktige och allvetande Herren.

Ty även om Han är fullt medveten om alla våra synder så är just bikten av vikt för, som jag kan se det, att verkligen erkänna sina synder i den världsliga dimensionen, och genom detta erkännande fullt ut förstå vidden av vår syndfulla natur och få en ökad förståelse för hur mycket vi behöver Jesus Kristus just i mitt och allas våra liv, och hur mycket Han kan hjälpa oss här och nu och vidare in i Evigheten, och att vi verkligen alla är syndare.

Det som är skrämmande är ju att det faktiskt är för en annan människa man bekänner sin synder, synder som man kanske bara vill glömma och som man tror gör en till världens hemskaste människa som går på denna jord. Men biktens sakrament är under ett absolut tystnadslöfte. Prästen ifråga får inte föra vidare vad som sagts under bikten oavsett vilka konsekvenser denna tystnadsplikt kan innebära.

Till skillnad från vad många kanske tror så är inte förlåtelsen ovillkorlig, ty man får ett förslag ifrån Prästen ifråga på bot. Om detta ignoreras så är Botens sakrament ej fullbordat.

Minst en gång om året är man som katolik förpliktigad att gå till bikt, Botens sakrament, men man uppmuntras att göra det oftare än så, eftersom man om man begått en dödssynd som man ej har biktat sig för inte kan ta emot eukaristin.

Igår kunde man dock läsa på Dagen.se att Präster i Kyrkan ska lära sig aggressionshantering, eftersom det har varit alltför många som reagerat på Prästernas oförmåga att sätta sig in problematiken, och artikeln nämner vidare att 30% av medlemmarna i Kyrkan anser att de inte nödvändigtvis måste vända sig till en Präst för att bikta sig (undrar som vanligt var denna siffra kommer ifrån). Det är självfallet väldigt tråkigt att höra, och jag kan inte annat än att hoppas (och be) att detta bara gäller en ytterst liten minoritet av Kyrkans Präster, och att biktens sakrament kan få ett uppsving igen.

Mer läsning;
Bikt - botens sakrament

Dagens text, femte söndagen i fastan 2008

Ja, vad vill dagens texter säga oss?

"Första läsningen
Hes 37:12–14

Så säger Herren Gud: Jag skall öppna era gravar och hämta upp er ur dem, mitt folk, och föra er hem till Israels land. När jag öppnar era gravar och hämtar upp er ur dem, mitt folk, då skall ni inse att jag är Herren. Jag skall fylla er med min ande och ge er liv och låta er bo i ert eget land. Då skall ni inse att jag är Herren. Jag har talat, och jag skall göra som jag har sagt, säger Herren."

"Andra läsningen
Rom 8:8–11

De som är kvar i sin köttsliga natur kan inte behaga Gud. Ni däremot är inte kvar i den utan lever andligt, när nu Guds ande bor i er. Men den som inte har Kristi ande tillhör inte honom. Om Kristus bor i er, så är visserligen kroppen död på grund av synden, men anden har liv på grund av rättfärdigheten. Om anden från honom som har uppväckt Jesus från de döda bor i er, då skall han som har uppväckt Kristus från de döda göra också era dödliga kroppar levande genom att hans ande bor i er."

Internationella kvinnodagen

Japp, idag är det internationella kvinnodagen.
Vad kan man egentligen säga om det då?
Från ett kristet perspektiv kan vi reflektera över Bibelverserna Galaterbrevet 3:26-29;
"

Gal 3:26 P N	Inte längre slavar, utan söner Alla är ni nämligen genom tron Guds söner, i Kristus Jesus.
Gal 3:27 P N	Är ni döpta in i Kristus har ni också iklätt er Kristus.
Gal 3:28 P	Nu är ingen längre jude eller grek, slav eller fri, man eller kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus.
Gal 3:29 P	Men om ni tillhör Kristus är ni också avkomlingar till Abraham och arvtagare enligt löftet.

"
Vi kan också fundera över vad KKK har att säga oss i frågan;
" 2433 Alla skall ha tillträde till arbete och yrkesliv utan orättmätig diskriminering: män och kvinnor, friska och handikappade, infödda och

invandrare.^[33] Allt efter omständigheterna skall samhället för sin del hjälpa medborgarna att skaffa sig arbete och anställning.^[34] [2415]"

Samtidigt blir man orolig när man på Dagen läser att allt fler kvinnor blir "präster".
När kyrkan ifråga inte längre lyssnar till Bibelns ord (om det nu skulle vara så att kvinnor var närvarande vid den sista måltiden hade detta nämts om det hade varit av vikt för det uppdrag som Jesus gav) utan bara till det världsliga, kan man då fortfarande kalla sig kristen som organisation?

Läs gärna diskussionen på DCF-forumet.

I SvD har Ann Lång, som är aktiv/arbetar just inom Svenska kyrkan, tagit upp problemet med de kvinnliga "prästerna" som blundar för Bibelns ord och avfärdar de som försöker vara trogna den kristna tron som att dessa vore "mörkermän". Det lustiga i det hela är ju att dessa "präster" inte vill se sina medsystrar i Jesus som försöker få de att fördjupa sig i vad som verkligen står i Bibeln.

Låt oss bedja för Svenska kyrkan och speciellt för dessa kvinnor som har ett tungt ok att dra, och för alla kvinnor som behandlas illa och/eller orättvist på grund av att de är, just det, kvinnor.

Catholics Come Home: TV ads

Ja, jag fann dessa underbara "tevereklamer" på Catholics Come Home genom allas vår super-katolik Tuve;
"Epic", "Movie" och "Testimonials" bör ses i just den ordningen ;-)

Lite kort tänkte jag kommentera dagsläget;
Glädjande: Sasha gick bort ifrån Syndens väg
Korkat: tvinga människor in i skolans hjärntvättning att allt sex är bra
Tänkvärt: var det Jesus det gällde?
(själv tycker jag personligen det nästan blir lite väl mycket Jesus-snack i vår Kyrka, han är ju trots allt Gud, så det skulle vara välkommet med lite mer om helgona vilket skulle kännas lite mer jordnära)

Shave it or save it?

Tja, jag har sparat min ansiktsbehåring i snart två veckor nu (eftersom jag p.g.a. sjuk hund inte kunde gå på Mässan förra söndagen så blev det så) och vill fråga om råd.
Ska jag raka det, och i så fall hur mycket (och hur?) eller ska jag fortsätta spara?
Till saken hör väl att jag har läsningar i Kyrkan nu på söndag...
(Därför väger ju Zoltans röst extra tungt, liksom de som är mest "kyrkotrogna" ;-)
Bifogar bild så att ni får en inblick;

Ny "täckmantel"?

Tänkte bara ta tillfället i akt och fråga om ni, ärade bloggläsare, anser att jag borde "byta" blogg och byta till något namn som inte är så "kategoriskt" och/eller om jag borde skriva om annat än det som berör min tro?

Om allt det goda i katolicismen

Jag har tydligen förärats att ta vidare i Humorstafetten (också initierat av "Mackan")efter Zoltan och väljer, efter mycket betänkande, ämnet "Om allt det goda i katolicismen".

Självfallet så bör detta tas med en stor gnutta humor, och jag hoppas att min egna humor räcker tillräckligt långt för att inte såra någon :-P

Nåväl, som ny i det katolska levernet så har man minst sagt en hel del att förklara för sina vänner och familj. Min älskade mormor lyckades jag lura med ett par gånger till Mässa i Kyrkan, och hon kan ju inte låta bli att komma med kommentarer om att det är enormt omständligt, inte som i Svenska kyrkan där det går effektivt och inte en massa "konstiga" saker sker..
Jag förstår dock min mormor, eftersom jag själv har varit på Svenska kyrkans gudstjänser ett par gånger.

Det är ungefär som att jämföra billigt kaffe med en cappuccino.

Vanligt kaffe kräver ingen speciell kunskap, det går fort att framställa och du behöver inte vara finsmakare. Sedan att du går miste om en dimension i det hela är ju en annan femma.
Till saken hör att min mormor också föredrar vanligt kaffe.
Själv tycker jag inte om kaffe överhuvudtaget.
Det är inte min kopp te.

Men, vad vore en katolsk Mässa egentligen utan knäböj, stå upp och sitta?
Det är inte lite likt ett Friskis&Svettis-pass.
Största skillnaden är att man inte har någon instruktör, och jag undrar om någon egentligen har någon koll på alla gånger man skall göra vilken rörelse och när.
Själv kör jag mest på känn, det brukar fungera, men jag har alltid undrat om de flesta andra har koll på hela passets delar, om inte så undrar jag om Prästen/Prästerna skulle reagera om hela församlingen ifråga inte gjorde rätt rörelse.

Man ser ju att vissa av Kyrkobesökarna redan gett upp, de sitter i en transartad ställning fram tills dess att man ska få smaska i sig Jesu kropp (och blod om man känner för det också).
Men inte ens efter att man mumsat i sig hela Jesus så brukar dessa personer uppvisa några bevis på att de tillägnat sig den energi som att käka en människa, och inte vilken människa som helst, utan Jesus Kristus själv (!), någon kraftansträngning i gympapasset som vi håller där i Kyrkan. Kyrkkaffet borde därför inom katolska Kyrkan avskaffas, ty om man nu svullat i sig hela Jesus Kristus så borde man ju faktiskt vara ganska mätt?
Frågan är ju då kanske; hur näringsrik är Jesus?
Nej, fram för innehållsdeklarationer om Jesus, hur många Points (enligt ViktVäktarna) innebär det egentligen att äta en (1) styck Jesus Kristus?
Kostar blodet extra Points?

Sammanfattning; Jesus kan inte innehålla särskilt mycket energi, men desto mer kolhydrater månne. ViktVäktarna bör snarast utreda situationen.

Eller är det kanske Magisteriumet som bör ha det på sitt bord?

Frågan är väl vad Magisteriumet bör utreda.
Nyligen kom det ju från Vatikanen tips om hur man skall göra när man kör bil, bl.a. rekommendationer om att göra korstecknet och annat innan man ger sig av.
Men livets riktiga frågor har ännu inte lösts, såsom vad som egentligen händer med de borttapade strumporna?
Kommer de till Skärselden månne, för sin syndiga natur att försvinna när man just har som mest ont om strumpor?

Så, apropå det goda i katolicismen för att återgå till huvudspåret.
Jag kan tyvärr ännu inte vittna om hur Kristus själv smakar att käka, men man har ju sett bilder på karln så jag vette tusan om man vill käka något så hårigt. Mina tankar flyger iväg till den som torde vara Jesus tvillingbror, nämligen kusin Det/cousin Itt från familjen Addams.

Till sist ett inslag för er som är ovetande om de katolska träningspassen;


Ja, jag skickar nu vidare stafettpinnen till Kristina som så flitigt bloggar.
Jag hoppas bara jag inte har gjort henne en "Björntjänst" nu...

Catholic Spirituality Selector

Såg att Kristina hade prövat "Catholic Spirituality Selector" så jag tänkte jag skulle göra det själv.
Så här blev resultatet;
1. Franciscan
2. Jesuit
3. Opus Dei
4. Dominican
5. Benedictine
6. Missionaries of Charity