Ödmjukhet och caritas

Hej,
jo, jag är mycket väl medveten om att det var på tok för länge sedan jag sist skrev någonting nu, men det har haft många olika bakgrunder, en del som rör skolan men mycket som har mellan min tro och familjen och den kollision som har skett därmed..

Nåväl, något som rör tron som jag har ägnat mig åt den senaste tiden är att diskutera på communityn ungdomar.se om tro och det som har med min tro att göra, och även försöka förstå hur olika personer ser på den tro som Kyrkan står för, men kanske också få ta till mig varför folk tror som de tror själva.
Det har varit intressanta diskussioner, men kanske inte särskilt givande, eftersom de flesta inte är öppna för nya insikter och heller inte vågar lägga sin stolthet åt sidan. Jag tror nog att jag ibland själv också råkar i denna fälla, men jag försöker så gott jag kan att inte hamna där.

Något som har slagit mig nyligen är behovet av ödmjukhet.
Det känns som att det är viktigt att lägga betoning på detta, men vad innebär det egentligen?
Enligt mitt lexikon, "Bonnier Lexikons ordbok" står det såhär; "ödmjuk aspråkslös, blygsam; vördnadsfull".
Hur kan man egentligen få in detta i relation till sitt eget liv är min fråga.
Jag har tyvärr inte kommit på något bra svar på detta själv, men samtidigt känns det svårt att kombinera med att vara trofast till Sanningen. Med det inte menat att det är omöjligt, men man bör nog vara försiktig också så att man inte ger upp den Eviga Lagen eller tummar på den, som vi finner i Bibeln.

Något som fick mig att se hela begreppet med ödmjukhet var en video från Opus Dei:s hemsida där den helige Josemaría Escrivás talar om att "Göra Jesus Kristus känd", att vi måste låta Jesus Kristus bota de sjuka, och inte stöta bort syndarna, eftersom vi alla är syndare, och likt Jesus Kristus som är läkaren och därför inte stöter bort patienterna måste också vi fullkomnas i Jesus Kristus och bli ödmjuka gentemot våra medmänniskor som också kämpar för att bära sina kors.

Nyligen skrev även Anders Arborelius, Kyrkan i Sveriges käre Biskop, om vikten av Caritas;
"Vi kommer alltid att längta tillbaka till vårt ursprung. Något inom oss, som vi ibland frestas att förtränga eller dölja, kommer alltid att dra oss tillbaka till Gud. Hur mycket människan än försöker sträva i motsatt riktning, finns det en magnetisk kraft som drar henne hem, hem till caritas. Visst kan man göra motstånd och förneka, men ju mer man kämpar emot bekräftar man faktiskt av vilket stoff man är gjord. Man kan också försöka förminska, förvränga eller förvanska caritas, men också det är ett tydligt vittnesbörd om vilken kraft som finns där."
Caritas är förresten latin och betyder kärlek.

I förrgår kunde man också på Dagen.se läsa att (Romersk-Katolska) Kyrkan växer i USA, trots att det redan är det i särklass största samfundet i landet i väster.
Kul är att det verkar gå att samma håll även här i Sverige, kanske dock inte lika snabbt, men sakteligen så blir fler och fler medvetna om Kyrkans glada budskap.

Till sist vill jag bara önska alla läsare fortsatt lycka till i sin fasta!

Världsfred och bloggfasta

Igår kom ju såklart den förfärande nyheten att Svenska Kyrkan kommer att välsigna "homosexuella" par. Jag finner det djupt beklagligt att dessa människor nu kommer bli än mer vilseledda av människor som påstår sig vara kristna. Låt oss be för dessa människor.

Inför världsfredsdagen har också vår käre Påve uttryckt sin oro för att "homosexuella" "par" hotar freden, genom att hota den naturliga familjen, som ju är ett naturligt samhälle, och därför är det den som lär ut fred och borgar för varaktig fred. Saxat från Dagen.se: "– Att förneka eller för den delen begränsa familjens rättigheter, genom att grumla sanningen om människan, hotar fredens fundament, fortsätter påven.

Han fortsätter tala om hot mot freden, och tar också upp distributionen av jordens tillgångar och aborter. De senare räknas in i de krafter som ”hjälper till att försvaga familjen och dess öppenhet för att acceptera och ta ansvar för nytt liv”."

Låt oss be för freden och den naturliga familjen

Till sist så kommer det här med bloggfastan som utlysts för alla kristna bloggare, där vi förväntas bedja för varandra och för människor att finna Jesus Kristus och Sanningen.

Så låt oss nu bedja.

"Vatikanens linje mot kondomer är fullständigt felaktig"

...säger Jon O'Brien, talesman för "Catholic for Choice", med motiveringen att man skulle kunna rädda människoliv genom att använda kondomer. Problemet är, förutom det rent moraliska dilemmat, att på konstgjord väg bryta mot hur Herren har tänkt sig att sex ska brukas, att kondomer har en felmarginal på 15%, alltså var 7-8:e gång/kondom..
Som stöd för detta har man tydligen också gjort en undersökning där varierande antal "katoliker" är för användandet av detta.
Frågan är ju självfallet vad för människor som intervjuats och i vilken utsträckning.

Julmust och "homofobi"

Jag har idag spenderat mesta tiden åt att läsa om Java, inte kaffet alltså, eller ön, utan Sun Microsystems programmerinsspråk som heter Java.
Förutom detta så har jag lyssnat på julsånger mest hela dagen, och då mest till skivan "Elvis' Christmas Album" och plötsligt så känns christmasen väldigt blue (Lyssna på "Blue Christmas" själv vet jag.).
Dessutom har jag bara de senaste timmarna satt i mig cirka en liter julmust, plus att hemmet är "julifierat" nu också (se bildbevis).

Varför jag egentligen satt mig ner för att skriva ett blogginlägg är tack vare signaturen "jorgen", som gärna ville höra vad jag hade och säga om Desmond Tutus uttalande om att "homofobin densamma som apartheid".
Jag är tyvärr inte allt för insatt i hur personer som påstår sig vara "homosexuella" behandlas i afrika, men våld mot dessa är ingenting som Kyrkan stödjer, och jag tror allvarligt inte på att det gör att de kommer kunna lägga sin Synd åt sidan, snarare fördjupas nog deras klyfta i relationen mellan de och Herren.

Hela debatten om att "homosexualitet" skall "tillåtas" är ju felställd.
"Homosexualitet" har ju i själva Kyrkan aldrig varit "förbjudet", men det har varit och kommer alltid förbli, en Synd. Det finns så många ställen i Bibeln där vi kan utläsa att så är fallet, man behöver inte ens tolka Bibeln för att förstå detta.
Vi har alla fått olika förmågor och våra egna kors att bära i detta liv.
Det är utifrån hur vi bär dessa som vi kommer att bli dömda.

Överhuvudtaget är jag väldigt trött på diskussionen om "sexualitet", och jag har märkt att när man kommer närmare Jesus Kristus så faller man inte lika lätt för olika frestelser, oavsett vad de må vara.
Bibeln är också en väldigt god källa till att fördjupa relationen till Herren, och, i alla fall för mig, har jag märkt att ju mer jag fördjupar mig i Bibeln, desto mindre kan den Onde lura mig, oavsett vad det än må vara.

Full Metal Alchemist - en frågeställare

Jag har börjat systematiskt att se på animeserien "Full Metal Alchemist" som sedan en vecka tillbaka nu har gått på ZTV, och man kan minst sagt säga att jag är förvånad.
Jag har ju hört att serien har prisats från många olika håll och kanter, men att serien skulle vara en sådan god moralisk frågeställare hade jag aldrig ens i min vildaste fantasi kunnat föreställa mig.
Inte heller att man skulle ifrågasätta olika maktstrukturer och olika religioners sätt att få anhängare genom falska mirakel.

Nej, i serien ställs mycket och ting på sin spets.
Vad ger människor rätt att utöva makt?
Hur behandlar man levande väsen överhuvudtaget (apropå kloning och dylikt)?
Är det rätt att bryta mot den Eviga Lagen och/eller lagen för att göra vad man tror är rätt?
Många av dessa frågor besvaras, på väldigt olika sätt, kanske inte alltid rätt slutsatser, men ofta lämnas utrymmen att själv fylla i med egna moraliska ställningstaganden.
Det är inte svaren som är intressanta, utan frågorna.

Samtidigt är det en mycket djup och mörk animeserie på många sätt, och jag har blivit mer eller mindre deprimerad efter att ha sett avsnitten, men samtidigt känner jag mig stärkt i min tro, jag vet att jag vet Sanningen, och ju mer av det Onda jag ser, desto klarare ser jag ljuset.

Intressant är självfallet också Anders Arborelius "ledord" som han har publicerat på Crossnet.
Det var precis vad jag hade velat höra när jag var sökande eller ateist faktiskt, så därför är jag inte helt säker på att Crossnet är rätt plats att publicera det på.

..."Det är ett stort ögonblick, när en människa börjar förstå att det är en djupt personlig röst som talar till det innersta inom henne och drar henne med sig. Det är en av livets mest genomgripande upptäckter, när vi i förundran och tacksamhet börjar ana att vi personligen blir tilltalade av en Annan. Det andliga blir Anden, den Helige Ande."...

Muslimerna - våra bröder och systrar?

Ja, det är inte utan att man undrar när kyrkliga ledare från alla möjliga håll frågor efter en fördjupad dialog med islam om de kanske inte talar sanning.
Nu senast i raden så vill Sveriges Unga Muslimers ordförande se ett ökat samarbete.

Samtidigt hotas en brittisk lärare i, verksam i Sudan, med 40 piskrapp eller sex månaders fängelse för att ha följt sina elevers vilja att döpa en nallebjörn till "Muhammed", vilket rubriceras som "skymfande av tro och religion".

Men, då gäller det att ta sig en djupare blick in i det som är islams enda grundpelare, den heliga boken, Koranen, vad den egentligen har för värderingar.
Jag (när jag var sökande efter Herrens sanna natur), lade undan koranen efter cirka 50 sidor då jag insåg att det inte ens går att tyda in nyanser av kärlek till din nästa eller förlåtelse, liksom tydligen också kardinal George Pell, ärkebiskop av Sydney, Australien förstått.

För bevisning av mina påståenden, se koranen själv;
"Upplever ni uppror från kvinnornas sida, ska ni först tala till dem, sedan överge dem i sängen, sedan får ni slå dem" Koranen 4:34

Era hustrur är för er som en åker; beträd därför er åker, när och som ni önskar - men sörj först för era själar.
Surah 2:223

Det rättvisa straffet för de som kämpar emot GUD och Hans budbärare [motsätter sig islam], och som begår hemska brott, är att dödas eller korsfästas, eller att få sina händer och fötter avskurna på alternerande sidor, eller att landsförvisas. Det är för att förödmjuka dem i detta livet, sedan drabbas de av ett mycket värre straff i Livet Efter Detta.
Surah 5:33

Till sist en liten rolig video från Mad TV (OBS! verkligen ej seriös, och enbart för underhållning.)

SvK - nu med ännu mer hyckleri!

Idag kan man på bland annat DN.se läsa om att biskoparna i Svenska Kyrkan rekommenderar kondomer för att lösa problemet med smittning i Afrika, trots att kondomer har en felmarginal på 15%.
Detta är att jämföra med avhållsamhet som har 0% felmarginal.
Om man väntar tills dess att man gift sig med att ha samlag så finns det i princip ingen chans att man skulle ha kunnat få någon av den flora av olika könssjukdomar som finns här i världen.
Det faktum att du heller inte kan sprida vidare sjukdomen till någon, via t.ex. blod eller dylikt gör ju kanske också att man på den Yttersta Dagen kanske inte blir ansvarig för att ha omedvetet dödat ett antal människor.

Jag tror med hela mitt hjärta på dygden att inte ha sex utanför äktenskapet.
Det är en plikt för alla kristna, men även för alla tänkande människor.
Om man är medveten om problemet, och vet om det rätta svaret, 85% eller 100%, och vet vilket som gynnar oss alla mest, då kan även de mindre begåvade här förstå att avhållsamhet är det enda rätta.
Jag väljer helt klart 100%, vad väljer du?