Katolska kyrkan erkänner UFO

Ja, det är intressant vad mycket roligt man kan höra om, nu senast från TV4:as morgonprogram där man påstår att (katolska) kyrkan skulle ha "erkänt" UFO:n.
Frågan som den katolske prästen ställer sig i programmet är ju självfallet om kyrkan någonsing har förnekt dess existens. SvD rapporterar också om nyheten, en intressant sak nämns också, att Jesuitprästen ifråga tror på Big-Bang-teorin, men menar på att det inte alls skulle motsäga Guds existens.
Själv skulle jag nog påstå att Big-Bang-teorin, om sann, bevisar Guds existens.

Nåväl, i helgen var jag på förberedelse"läger" (jag tycker inte riktigt man kan kalla det läger när det bara är i tre dagar) inför Världsungdomsdagen i Sydney i år (WYD2008).
Det bästa var ju förstås att få möta andra unda katoliker runt om i landet, bl.a. mötte jag ju Gustav Ahlman. Hade bland annat många intressant diskussioner och satt på lördagskvällen till söndagsmorgon (ca kl. 02:30) och pratade med en dansk diakon som också hette Björn om änglar, demoner, exorcism, moral, etik, Frälsningen, biktens sakrament, äktenskapet, himmelriket, osv..
Hade ju självfallet suttit längre och pratat, men till slut så höll jag på att somna där jag satt även fast jag var mycket intresserad av de ämnen vi diskuterade.

Apropå WYD (World Youth Day) så kunde man på IDG läsa att kyrkan håller på att utveckla en community, som jämförs med facebook. Under WYD i Sydney kommer det finnas bönväggar man kan SMS:a till, vi pilgrimer kommer kunna få SMS från påven och en massa annat skoj.

Jag är inte alltför haj på hur det amerikans systemet fungerar, men enligt SvD är nu "homoäktenskap" nu tillåtet i Kalifornien, USA.
Det låter dock väldigt konstigt i min öron att högsta domstolen i delstaten kan avgöra detta, och självfallet är det djupt tragiskt om det stämmer.

Synden framför allt

Det går inte en dag utan att man förundras över de människor som runt om i samhället håller synden som det allra finaste.

Det är kanske inte så konstigt dock, utan ett tidens tecken.
I en värld där allt mer är gjort av människan, där det naturliga inte är gott nog, och där den som upplyfter det som vi har givits ses som en bakåtsträvare, där är detta plötsligt helt naturligt.
Det är inte för inte som man kanske kan kalla Mammon för jordens "Gud" och Jehova för Himmelens Gud.

Mammon, den Onde, det materiellas "Gud", är den som har den mesta av den praktiska makten här på jorden, eller så är det i alla fall som jag upplever det, och många med mig.
Han (också kallad Lucifer, ni vet, ängeln som förrådde Gud och hade hälften av änglarna på sin sida och sedan av Gud dömdes att regera över Helvetet) är ju därför mycket duktig på att förleda människorna, och på många olika sätt har hon blivit ledd bort ifrån Gud.
Mycket av det vi idag upplever ute i samhället är så långt borta ifrån den Gud som Bibeln berättar för oss om, och i det mediabrus som existerar har skapat ett fint nät av skydd mellan oss och Gud.

Självfallet har synden och det onda alltid funnits, och kommer alltid att finnas, men det nya är allt det som är så långt borta från det naturliga, det goda, det vill säga det skapade.
Självfallet är ju inte allting skapat utav ondo, men det låter oss inte se Guds skapelse.
Det finns en enorm skönhet i den obefläckade naturen, och jag vidhåller att en person som stått uppe på ett berg i Jämtland exempelvis inte verkligen kan säga att Gud inte finns.
Förvisso kan hon ljuga för sig själv ett tag, men det blir inte mer än det, just ett sätt att lura sig själv för en stund.

Det är dock sant, att om man är observant kan man hitta luckorna i nätet och lyckas finna Gud, och när vi är ett med det naturliga så kan vi också finna Gud.
Det är bara det att dessa möjligheter all mer och mer skalas bort för oss vanliga människor.
Det världsliga blir alltmer påtagligt och alltmer krävande för människan, på olika sätt för olika individer. Synden och det onaturliga är så lättillgängligt, finns överallt och accepteras i princip av alla människor. Om man försöker eller ens yttrar en invändning emot den så stämplas man som en fanatiker.

Därför är det inte konstigt, egentligen, att Svenska "kyrkan" (ni vet, gamla statskyrkan här i Sverige?) inte var med i Jesusmanifestationen men utan att blinka väljer att gå med i Pridefestivalen, år efter år. Man vill ju inte stöta sig med de vanliga människorna helt enkelt.

Svenska "kyrkan" är helt enkelt "öppen för alla", men frågan jag, och säkerligen många med mig ställer sig är; är hon öppen för Gud?

Intressant ledare från Dagen, om det faktum att Svenska kyrkan inte var med i Jesusmanifestationen men gladeligen gick med i Pridefestivalen.

Det bästa sakramentet

Som många märkt på denna blogg så är jag väldigt förtjust i biktens sakrament, kanske t.o.m. en biktfanatiker om man får lov att använda det uttrycket.
Det är något av det finaste vi har inom kyrkan (som alltid tidigare så pratar jag nu också om den katolska kyrkan självfallet, när jag skriver kyrkan) och det faktum att det är ett sakrament anser jag ger den dess rätta vördnad.

Därför blir jag väldigt besviken när jag hör talas om människor som helt har fått det om bakfoten vad biktens sakrament egentligen innebär. Dessa fördomar (protestantiska hörsägner kanske?) får i många populärkulturella fenomen fritt spelrum (se t.ex. serien "Desperate Housewives" på Kanal 5). Den kanske värsta fördomen är att det bara är att bikta sig om man syndat och sedan kan man gå ut och synda igen.

Till att börja med torde vilken människa som helst, av sitt sunda förnuft, förstå att det inte hänger ihop med hur Guds natur är.
Den kristna Guden är nämligen allvetande.
Det finns ingenting man kan gömma för Herren och ingenstans man kan gömma sig för Han.
I ljuset av detta borde man förstå att försöka ljuga för Herren, att om man inte ångrar sig för det man har felat, så kan man heller inte få syndernas förlåtelse.

Varför är det då viktigt att bekänna sina synder inför en präst?
Enligt den katolska tron har ju Jesus Kristus givit denna gåva, liksom bl.a. att kunna göra vin till Hans blod och bröd till Hans kropp, till sina apostlar. Därför är det enbart genom de som har välsignats med den kraft som Jesus Kristus gav vidare till kyrkan Han grundade, den Katolska Kyrkan, som har makten att kunna avlösa människorna ifrån deras skuld.
Detta sker dock inte villkorslöst, utan eftersom bikten är botens sakrament, så skall man också genomföra en bot som prästen ger en.

Innan man genomfört denna är inte heller ens synder förlåtna.

Förresten vill jag bara tillägga att jag tror vi behöver återinföra korsförhören i kyrkan.
Man blir lite förskräckt när man stöter på vissa som kallar sig katoliker men som i allt väsentligt tar så stort avstamp ifrån den katolska tron och läran.

Tidskriften Populär Historia har skrivit ett svar om när bikten avskaffades, vilket svarar på en hel del andra frågor om det praktiska och biktens historia i Sverige.

Bibliskt stöd för bikten;
* Då erkände jag min synd för dig, jag dolde inte min skuld. Jag sade: Jag vill bekänna mina brott för Herren. Och du förlät min synd och skuld. (Ps. 32:5)

* Sedan andades Jesus på dem och sade: ”Ta emot helig ande. Om ni förlåter någon hans synder, så är de förlåtna, och om ni binder någon i hans synder, så är han bunden.”
(Joh. 20:22–23)

PS. Man kanske skulle tycka som katolik att Eukaristin är det "bästa" sakramentet, men det är enligt mig personligen kanske snarare det "finare" sakramentet. DS.

Politiska bekymmer

Som ni kanske märkt så är jag väldigt politiskt intresserad av mig, vilket jag dock fått lägga på hyllan framförallt kanske för att jag kände mig tvungen att gå ur Socialdemokraterna och SSU p.g.a. min tro.
Självfallet så skulle man ju då kunna säga "ja, men varför går du inte med i Kristdemokraterna/KDU?". Det var väl också min första tanke efter att jag gått ur SSU och SAP, men vad som slog ner som en bomb för mig, och förmodligen många andra kristna, var ju att KD själva lägger fram ett förslag om att folk ska få komma, från hela världen (?) till Sverige för att döda sina barn (förslaget om abortturism).
Detta har självfallet gjort mig mycket kritisk till KD, och är anledningen till varför jag inte engagerat mig igen ännu.

Men för att tillämpa en lite mer pragmatisk hållning; vad finns det egentligen för alternativ?
Det finns egentligen bara två alternativ om man är kristen (förutom KD);
* "Nätverk för Kristen värdekonservatism"
* Sverigedemokraterna

Låt oss börja med "Nätverk för Kristen värdekonservatism".
Detta är alltså Joseph Christensons (katolik) och Per Kronlids (pingstvän) idé till ett nytt parti som ska vara helt emot abort.
Det låter väl bra, eller hur?
Men ett stort problem är ju att man inte hört någonting från någon av dessa på snart runt ett år, och jag har själv försökt kontakta Joseph Christenson som inte har svarat på e-post (nätverket finns även på Facebook, där jag ansökte om medlemskap men inte fått något svar heller).
Vidare har vi problemet med politiken.
Det som har skrivits om partiet/nätverket är att de skall grunda sig på Guds ord - Bibeln.
Men då undrar jag, med vilken vägledning?
Man måste begrunda att inom den lutherska grenen har vi allt ifrån Ku Klux Klan till Svenska "kyrkan", likadant kan det bli i "Nätverk för Kristen värdekonservatism".

Sedan har vi ju Sverigedemokraterna.
Ett parti som många förknippar med främlingsfientlighet och rasism.
Nu kan man debattera huruvida partiet är det i alla oändlighet, en sak är säker, att man vill begränsa invandringen i alla fall. Men det finns andra, värre orosmoln för de som inte är medlemmar av Svenska "kyrkan".
Det jag har läst mig till är att man vill "uppmuntra" (läs: tvinga) människor att tillhöra Svenska "kyrkan" och ha skolavslutningar och dylikt i deras lokaler. Detta känns självfallet absurt för mig som katolik, och det värsta är väl kanske också inte att de förespråkar detta p.g.a. att de skulle vara troende, nej, utan helt enkelt för att det är en "tradition".
Vad är nästa steg kan man fråga sig då, att föra tillbaka svenskarna till den "sanna tron" - Asatron, eller?

Vad vill jag då ha sagt med detta?
Jo, kanske att det är förhastat att banna Kristdemokraterna som parti.
Visst, det finns en del rötägg inom partiet, tyvärr många på ledande platser inom detsamma, men då borde man fortfarande fråga sig vad alternativen är.
(En särskild eloge till de sju kristdemokrater som tog avstånd ifrån abortlagen)
Man kan ju ta helt avstånd ifrån den politiska sfären också, men innebär det inte att vi kommer att få se förändringar åt helt fel håll?
Trots allt så är vi inte så stor andel troende kristna i det här landet, och vi som troende har kanske också en del av skulden att KD har blivit som det har blivit i och med att många kristna helt enkelt inte engagerar sig politiskt.
Vi måste också komma ihåg, och kanske påminna Kristdemokraterna som parti om deras ideologiska rötter;
Leo XIII - Rerum Novarum
Catholic Encyclopedia - Christian Democracy

Googles policy

Som ni kanske märkt så har jag Google AdSense-annonser på sidan.
Igår kunde man på Dagen läsa att Google inte accepterar annonser som tar ställning emot abort.
Däremot så har man annonser för hemsidor för otrohet, månggifte, pornografi, "häxkrafter", och andra perversiteter.

Varför har jag nu Google annonser på sidan överhuvudtaget?
Jo, min tanke är att de pengarna som jag får ihop genom detta skall doneras Kyrkans karitativa arbete.

Frågan är ju självfallet om ändamålen helgar medlen?

Åke Green

Jag har faktiskt inte haft någon vidare vilja att skriva om Åke Green tidigare, men med tanke på de senaste dagarnas händelseutveckling, (och även innan dess, med tanke på att Åke Green uteslöts från IOGT-NTO, trots att han bara var stödmedlem) där nu Socialdemokraterna beslutat att inte samarbeta med den lokala Blåbandföreningen som hade just Åke Green som talare för 1:a maj.

Varför skulle nu en kristen nykterhetsrörelse som Blå Bandet välja att gå tillsammans med de uttalat Sanningsfientliga Socialdemokraterna?
Jo, Kristi Himmelsfärd, nykterhetsrörelsens dag, sammanfaller med arbetarerörelsens protestdag (1:a maj).

I dagens SvD kunde man idag, i en liten notis också läsa från Marie Dahlin, ordförande för Socialdemokraterna i Vänersborg, att "Det strömmar in mejl från lättade medlemmar." efter att man från central ort beordrat att den gemensamma manifestationen skulle ställas in.

Det är så att man baxnar egentligen.
Rätten till det fria ordet har knappast varit så inskränkt som nu, och de "liberala" medierna hejar på, för att i alla fall kristna inte skall få något utrymme överhuvudtaget i debatterna.
Inte ens SvD, som ju historiskt sett, knutet till Högerpartiet (de konservativa) klarar numera av att hålla en dialog på en något sånär objektiv nivå, istället beskriver man i artiklar om Åke Greens predikan den som "svavelosande".
Därför uppmanar jag härmed alla som har tid och kraft att faktiskt läsa igenom hela predikan, som tack vare Internet finns tillgänglig för i princip alla.

Predikan måste, liksom Bibeln, och allting i denna värld, ses i sitt sammanhang.
Det går inte att dra ur lösryckta citat, men för att betona detta vill jag understryka någonting som Åke Green sade i slutet av sin predikan;

"Vi kan inte fördömma personerna ... det gjorde aldrig Jesus heller. Han visade alla han mötte djup respekt för den person de var ... ex. synderskan enligt Johannes 8 eller kvinnan vid brunnen i Sykar enligt Johannes 4. Jesus förnedrade aldrig någon ... Han erbjöd dem nåd.
Vi får aldrig förnedra någon som lever i synd. Synden kan vi inte ha fördrag med ... men människan. "

Allt detta visar än en gång att den enda fobi som är tillåten, och som aktivt uppmuntras av eliten i samhället, är kristofobin, en fobi som man gärna odlar på många olika sätt.
Det är bara ännu ett bevis på att manifestationer såsom Jesusmanifestationen i Stockholm den 3 maj 2008 verkligen behövs, där man gemensamt står upp för Bibeln som Guds ord.

Oönskade tankar

Detta är en fråga jag har undrat över lite ett tag, huruvida tankar, som är syndiga, men som man inte i praktiken eller på något sätt, genom handling eller exponering för någonting som torde kunna leda till dessa tankar, och som man inte heller "bejakar" (om så även i sitt inre).
Svaret är ett entydigt nej, vilket jag fick ifrån vår Präst idag, för att det skall vara en synd så måste det vara något vi har utfört med vett och vilja.
Därför finns det ingen anledning att bekänna detta under Botens sakrament, Bikten.

Sedan tidigare hade jag även postat frågan på DCF-forumet.

I senaste Sucken, Sveriges Unga Katolikers medlemstidning, kunde man läsa att Påven Benedict XVI/Joseph Ratzinger:s favoritdryck är, tro det eller ej, Fanta.
Det speciella med drycken är att den skapades av den nazistiska delen av Coca-Cola, eftersom råvarorna till många drycker ej fanns tillgängliga tack vare blockader, och Fanta består bl.a. av biprodukter vid osttillverkning. Coca-Cola:s representanter blev förstår glada, men har inge planer på att använda det vid marknadsföring, helt enkelt för att det inte "är deras målgrupp".