Recension "Song in Siberia" av Nijole Sadunaite

"Song in Siberia", en bok av Nijole Sadunaite, eller kanske snarare hennes memoarer, är en mycket rörande bok. Den visar på många sätt den Sovjetiska och socialistiska diktaturens hemska ansikte, hur denna ideologi - som i grunden bygger på ateism, förföljer och rensar ut alla spår av medmänsklighet.

Nijole Sadunaite ger på flera ställen i boken rika beskrivningar av hur dessa socialismens frontfigurer i Sovjet gång på gång ljuger för människorna.
Hon menar också på att just detta är skillnaden mellan kommunisterna/socialisterna och fascisterna. Medan socialisterna/kommunisterna lovar guld och gröna skogar så är fascisterna åtminstone ärliga med vad de verkligen vill, och vad resultatet blir, menar hon.

"Song in Siberia" talar om många exempel i forna Sovjetunionen där personer som är katolskt troende, och lever ut sin tro, mister sitt jobb, skickas till "omskolning", skickas i exil, men också om katolska präster som dödas, just på grund av deras styrka i tron.
Boken tar förstås också upp det faktum att medan den Katolska Kyrkan motarbetas så samarbetar den Ortodoxa Kyrkan med den socialistiska/kommunistiska regimen i Sovjetunionen. I fängelset möter dock Nijole Sadunaite en del ortodoxa kvinnor som inte är rädda för att säga sanningen, som inte är rädda att visa de hemskheter som staten och den Ortodoxa Kyrkan tillsammans kokar ihop.

Boken är helt klart rekommenderad läsning för alla troende, om hur det kan gå när man tror på ett slags paradis på jorden. Vilka konsekvenser de ateistiska och sekulära strömningarna rent praktiskt kan få i folks personliga liv.

Detta är förresten en bok som jag fick under Världsungdomsdagen 2008 (WYD) i Sydney, Australien, från "Aid to the Church in Need" eller "Kirche in Not" som jag snarare känner till den som.

Kulturell anpassning

Såg precis ett videoklipp som talar för sig själv egentligen:
The Coopers: Church - Goodness Gracious Me - BBC comedy

Funderingen är ju förstås hur mycket vi egentligen kan kompromissa med vår tro på grund av kulturella omständigheter?

Är det så att vi går i kyrkan bara för att vi vill se bra att?
Att vi ska verka som "goda människor"?
Då har vi brutit emot det första budet i Lagen;

"Du skall älska Herren, din Gud, med hela ditt hjärta och med hela din själ och med hela ditt förstånd" Matt 22:37

"Herren, din Gud, skall du frukta, och honom skall du tjäna….Ni skall inte följa efter andra gudar" 5 Mos 6:13-14

Om man ska vara realist, och se hur Bibeln ser på saken, så finns det knappast plats för kompromisser. Bibeln, Guds ord säger ju till oss själv, att vi förvisso är i världen, men inte en del av den.

"Vet ni inte att vänskap med världen är fiendskap mot Gud? Den som vill vara världens vän blir Guds fiende" (Jak 4:4)

Detta är ju så sant så det är övertydligt.
Varje dag hör vi om människor i vår omgivning, men kanske ännu mera de som har makten i samhället, som bara är intresserade av vad "världen" anser (exempelvis andra människor, som vill leva ut sina lustar, vill ha stöd till sin omoraliska verksamhet, osv.) och också alltid uppfyller världens bud, men totalt ignorerar Guds bud, som till skillnad från världens bud inte ändras.

"Anpassa er inte efter den här världen, utan låt er förvandlas genom sinnets förnyelse, så att ni kan pröva vad som är Guds vilja..." (Rom 12:2)

Shine Jesus Shine

I söndags så kom jag på att jag gärna skulle vilja att vi i kyrkan hade en av Taizé-sångerna som jag fick höra och sjunga med i under Världsungdomsdagen (Världsungdomsdagarna? World Youth Day? Funderar på vad man egentligen ska kalla det här hemma i Sverige.) i Sydney i somras.
Kom bara inte på vad den hette, men jag sade att den hade "Jesus" och "light" i namnet/texten.

Vilket ju tydligen många Taizé-sånger har...

Kollade igenom mina YouTube-videor och kom ju på att jag hade den där, den underbara sången "Shine Jesus Shine" som jag gick och nynnade på en stor del av Australien-vistelsen:


Lord the Light or Your Love is shining,
In the midst of the darkness shining,
Jesus light of the world shine upon us,
Set us free by the truth You now bring us,
Shine on me. Shine on me.

Shine Jesus shine
Fill this land with the Father's glory
Blaze, Spirit blaze,
Set our hearts on fire
Flow, river flow
Flood the nations with grace and mercy
Send forth Your word
Lord and let there be light.

Lord I come to Your awesome presence,
From the shadows into Your radiance,
By the blood I may enter Your brightness,
Search me, try me, consume all my darkness,
Shine on me. Shine on me.

As we gaze on Your kindly brightness.
So our faces display Your likeness.
Ever changing from glory to glory,
Mirrored here may our lives tell Your story.
Shine on me. Shine on me.

Politiskt korrekta maffian

Politiskt korrekt maffian, vilka är det egentligen?
Det enkla svaret är nog majoriteten av de som har en riksdagsplats, tyvärr.
De är oftast förkämparna för normerna i det normlösa samhället.
Det vill säga, de säger sig vara emot normer, men är egentligen för normer, som exkluderar de vilka inte håller med om det som är "inne" att tycka och tänka just nu.

Aldrig har väl tanken om tankepoliser varit mera aktuell.

I Dagen kan man läsa att Norska Frälsningsarméns ungdomsförbund förlorar sitt statsbidrag.
Varför frågar man sig då?
"Homosexuella" och personer som bor tillsammans utan att vara gifta tillåts inte bli frälsningssoldater.
Det är väl ändå ganska rimliga "krav" egentligen, det vill säga att personer som tydligen väljer att leva i en konstellation som direkt innebär en exponering för all slags sexuell synd inte är redo att arbeta för andras frälsning, när man förmodligen har ganska djupa problem med sin egen frälsning.

I tisdags var det som vanligt nya avsnitt av "Ugly Betty" och "Desperate Housewives" på Kanal 5.
Inget konstigt med det.
Men vad skådar mitt öga egentligen under det första reklamavbrottet som avbryter "Ugly Betty"? Jo, en Björn Borg-reklam, där de i praktiken häcklar hela den kristna tron.
I reklamfilmen så får man se ett bröllop.
Inte vilket bröllop som helst förstås, det hade varit för sunt självfallet.
Nej, ett "bröllop" mellan två män, och inte vilka två män som helst förstås, utan dessa båda är så kallade "präster".. och "prästen" ifråga är förstås en kvinna, vad annars?

Varning för känsliga tittare; sensuell homosexuell kyss finnes i reklamfilmen.


http://www.bjornborg.com/en/Love/film/

Det som riktigt retar gallfeber på mig dock är den här evinnerliga sammanblandningen av lust och kärlek. De är helt separata, och det finns många former av kärlek.
Mycken kärlek är inte sexuell till sin natur.
Den allra högsta kärleken är knappast sexuell.
Ändå skriker folk sig hesa och skändar ordet kärlek för vad som egentligen enbart är lust.

PS. rupeba-bloggen har utvecklat vidare och citerat bl.a. en norsk före-detta medlem från Kristelig Folkeparti som gick över till Arbeiderpartiet på grund av Kristelig Folkepartis negativa inställning till "homosexuella", men som ändå stöttar Frelsesarmeens Ungdoms självbestämmande i sådana frågor, och därför också anser det vara felaktigt att frånta de statsbidragen. DS.

Alla har vi kors...

Tänkte på det, att alla har vi ju faktiskt kors att bära.
Även de allra starkaste individerna, eller i alla fall de som man tror är starkast, får man höra om att de faller, eller får kanske i förtroende vet om vilka kors de bär inom sig.

Dessa kan variera så oerhört från människa till människa.
Korsen kan ju, till det yttre, te sig likadana, men vi kan, vid närmare titt, se att materialet kanske är annorlunda, kanske utformningen också är något annorlunda.
Storleken på korsen kanske också varierar.
Den som är stark kanske har ett tyngre kors.
Kanske den som är stark inte har ett tyngre kors, utan förväntas istället göra så mycket mer utöver att bära korset.

Saken är den, vid en första anblick kan korset se oansenligt ut, men då kanske vi inte ser miljön personen som bär det utsätts för.
Eller så ser vi inte det andra som personen gör utöver att bära korset.

Därför bör vi vara försiktiga med att dra slutsatser.

Samtidigt bör vi alla också veta att Gud aldrig ger oss ett tyngre kors än vi orkar bära.
Så även när det känns tungt, eller när vi ser andra som verkar ha ett kors att bära som tycks vara alldeles för tungt för personen ifråga, bör vi veta att med Gud är allt möjligt.
Även i de stunder när vi inte tror att Gud finns där för oss så är Han med oss.

Till sist, när allt kommer omkring, får alla sin rättmätiga lön för det vi har gjort - och det vi inte har gjort - mot Gud och mot våra bröder och systrar här på jorden.

Idé att ens bry sig?

Har funderat på det på sistone; är det ens någon idé som kristen att bry sig om politiken?

Jag var extremt politiskt intresserad och aktiv innan jag blev kristen, men min kristna tro gjorde mitt politiska engagemang (inom SSU och Socialdemokraterna) omöjligt. Att stödja en rörelse som ovillkorligt ser det som en rätt för en kvinna att döda sitt barn, är inte okej som kristen. Därutöver tillkommer förstås att "Rörelsen" (Socialdemokratin) utan kompromiss vill tillåta "homoäktenskap" och adoption för samkönade par. Snacka om att strunta i barnen.

I vilket fall som helst, så var detta något jag förstod att jag var tvungen att ge upp, och gjorde så också långt innan jag blev upptagen i katolska kyrkans fulla gemenskap.

Ett tag efter att jag kommit i kommunion med katolska kyrkan bestämde jag mig dock för att gå med i Kristdemokratiska Ungdomsförbundet.
Ju mer jag läst om "Krist"-demokraterna dock, och hur de har utvecklats, framförallt i synen på människovärdet. "Krist"demokraterna har ju nämligen faktiskt varit DRIVANDE i frågan om att utvidga möjligheterna till abort.
Det var de som LADE FRAM motionen om att tillåta utländska kvinnor att komma hit till Sverige för att döda sina ofödda barn.

Till skillnad från "Krist"demokraterna, såsom parti (ty ideologin är det verkligen inget fel på, läs gärna påve Leo XIII:s encyklika "Rerum Novarum" som är själva grunden för kristdemokratisk ideologi, som motsätter sig både socialism och kapitalism) så verkar Sverigedemokraterna i dagens läge allt mera utkristallisera sig som de som värnar om värden som är värda att kämpa för, såsom att sänka abortgränserna (för att sedan avskaffa abort helt vad jag har förstått det som), men man vill också försvara familjen genom att ge extra ekonomiskt stöd till de som kan komma att bli ensamstående mödrar (vilket ju gör att man minskar de ekonomiska argument för en abort som finns) men Sverigedemokraterna erkänner inte heller "samkönade äktenskap" eller att samkönade par skulle få adoptera, särskilt med tanke på barnen är detta viktigt.
Många organisationer vars syfte är att värna om barnen har motsatt sig att samkönade par skulle få adoptera.

Så, min fundering är egentligen, finns det någon framtid för Kristdemokraterna i Sverige såsom parti?

Uppdatering: Dagen rapporterade ju igår också om högervridningen av KDU, vilket i praktiken innebär mindre bistånd, mindre hjälp till de allra fattigaste, ser bara EU-medlemskapet som något positivt p.g.a. de ekonomiska incitamenten men inte någon uppryckning i moralfrågorna. Att man dessutom inte värnar om alkoholmonopolet i den utsträckning det skulle behövas är förstås också beklagligt, då det enligt ledande alkoholforskare är det enda sättet att faktiskt minimera antalet beroende.

Vem hatar inte Katolska Kyrkan?

Det är frågan jag ställde mig efter jag läste gårdagens upplaga av Stockholm City.
I den intervjuades Karin Victorin, konstnärlig ledare för Hootchy Kootchy Club som på lördag anordnar en "klubbkväll med katolskt kyrktema".

Bl.a. säger hon;
..."Sedan kommer påven som Gud glömde att göra en procession och tala till sina åhörare, en påve som är styrd av sina hjärnspöken horan och madonnan. Den heliga treenigheten. "...

På frågan varför man vill häckla den katolska tron är svaret:
..."Det är lite bundet till julen. Men det har också varit efterfrågat av vår publik. Religion och fundamentalism, som många gånger förtränger sexualiteten och kallar utlevelse för något syndigt, är populärt att driva med inom burleskkulturen. "...

Dessutom utlovas avslöjande av "the vatican secret" som man ska lockas till att höra om med argumentet att ..."Man har ju hört en del rykten om vad som försiggår bakom Vatikanens stängda dörrar"...

Frågan jag tänkt på ett tag är egentligen; vem hatar inte Katolska Kyrkan?
Vi verkar verkligen ha alla emot oss. Antingen är vi inte "tillräckligt Bibeltrogna" (enligt t.ex. Jehovas Vittnen) eller så är vi "för" Bibeltrogna (enligt alla politiskt korrekta).
Det händer mycket sällan att man får extra pluspoäng för att man är katolik.
Istället får man frågor om man verkligen stödjer Kyrkans inställning till t.ex. abort, "homosexualitet" (egentligen homosexuella handlingar, får man nog förklara då), preventivmedel, att kvinnor inte "får" bli präster osv.
Frågan de egentligen ställer är ju då om man är katolik.
För det är ju egentligen det det handlar om.
Även när det känns obekvämt att försvara Kyrkan så är det nödvändigt.
För som Jesus Kristus själv yttrade i Lukasevangeliet:

Lukasevangeliet 13:22-30:

"Gå in genom den trånga porten
Han gick genom städer och byar och undervisade på sin väg mot Jerusalem.

Någon frågade honom: "Herre, är det bara några få som blir räddade?" Han sade till dem:

"Kämpa för att komma in genom den trånga porten. Jag säger er: många skall försöka ta sig in men inte lyckas.

När väl husets herre har stigit upp och låst porten och ni blir stående utanför och bultar och säger: Herre, öppna för oss! så kommer han att svara: Jag vet inte vilka ni är.

Då säger ni: Vi har ätit och druckit tillsammans med dig, och du har undervisat på våra gator.

Han skall svara: Jag vet inte vilka ni är. Bort härifrån, alla ni orättens hantlangare.

Där skall ni gråta och skära tänder, när ni får se Abraham och Isak och Jakob och alla profeterna vara i Guds rike medan ni själva blir utdrivna.

Och människor skall komma från öster och väster och från norr och söder och ligga till bords i Guds rike.

Och då skall sådana som är sist bli först, och sådana som är först skall bli sist.""

Som Jesus själv skulle sagt det, vi som är trogna Honom bör vara världens salt.

Tvagningen innan Himmelriket

"Tvagningen innan Himmelriket", vad är det för rubrik egentligen?
Tja, jag tänkte jag skulle belysa Skärselden igen.
Ty Skärselden betecknas av Heliga Gertrud den Stora (1256-1306, 16 nov.) som just en förberedelse inför Himmelriket. Visst, människorna lider där, ty reningen, tvagningen, att bränna ut synden ur själen gör ont.

I Heliga Gertrud den Storas egna ord:
..."Då kommer den fundamentala frågan: Vad är ”Skärselden” för något?
Jag skulle vilja påstå att det är en mycket finurlig uppfinning av Gud. För att förstå det bättre vill jag ta ett eget exempel: Föreställ dig att en dörr öppnas en dag och en gestalt av obeskrivlig skönhet uppenbarar sig för dig, en gestalt så skön att du aldrig sett dess like på jorden. Du blir fascinerad men även ängslig över denna gestalt av ljus och skönhet, särskilt när Han visar sin stora kärlek till dig – något du aldrig skulle kunna föreställa dig. Du märker också att Han mycket gärna vill dra dig närmare sig och omfamna dig. Kärlekens eld, som redan brinner i ditt hjärta, uppmanar dig till att kasta dig i Hans armar. Men precis då blir du medveten om att du inte har tvättat dig under en lång tid, att du luktar illa, att du är ful, att din näsa rinner, att ditt hår är smutsigt, att dina kläder är fläckiga och så vidare. När du har detta självmedvetande förstår du att det inte är möjligt att presentera dig för Honom på detta sätt. Först måste jag bli ren, sedan går jag genast tillbaka till Honom!
Då brinner Hans kärlek så våldsamt i dig, så stark och brinnande att väntan att bli ren är outhärdlig. Smärtan av att inte vara hos Honom är som om hjärtat var i lågor, även om det bara varar en kort stund. Den förfärliga smärtan som kommer av att hjärtat brinner är i proportion till den Kärlek som har uppenbarat sig för dig: det är Kärlekens eld.
Detta är Skärselden. Det är den försening som orsakBlogger: God katolik - Skapa inläggats av vår själsliga orenhet, en försening innan Guds omfamning kan äga rum. Det är en kärlekens eld som får oss att lida på ett outhärdligt sätt, en väntan och längtan efter Kärleken. Det är exakt denna flamma, denna brinnande längtan som renar oss från våra orenheter. Jag vågar säga att Skärselden är en längtans plats, av en oerhörd längtan efter Gud, efter Gud som vi redan har mött och sett men som vår själ ännu inte är förenad med.
Själarna i Skärselden talar ofta med Maria om deras längtan, deras törst efter Gud och deras erfarenhet och hur smärtsam deras längtan är. Det är en verklig ångest för dem.
Rent praktiskt kan man säga att Skärselden är en djup kris som orsakats av Guds frånvaro."...

Intressant är också vad Heliga Gertrud den Stora säger om vilken slags synder som får flest att komma till Skärselden:
..."Det är synder mot kärleken till vår nästa, hjärtats hårdhet, motstånd mot andra, skvaller och förtal. Jag har fått veta av själarna att just skvaller och förtal är bland de svåraste synderna som kräver mycket lång rening i Skärselden.
En gång blev jag tillfrågad angående en avliden man och kvinna om de befann sig i Skärselden eller ej. Till allas förvåning svarade jag att kvinnan nu befann sig i Himmelen och mannen var kvar i Skärselden. Kvinnan hade dött efter enabort , medan mannen ofta var i kyrkan och till synes levt ett värdigt och fromt liv. Men jag tänkte att jag kanske hade missuppfattat svaret från själarna och frågade igen om det verkligen var så. Jo, svaret jag fått förut var rätt. Mannen och kvinnan hade dött ungefär vid samma tid. Kvinnan som gjortabort hade fullkomlig ånger innan hon dog och var mycket ödmjuk, medan mannen, fastän så kyrklig och from, alltid hade omdömen om andra människor. Han hade alltid klagat och kritiserat andra. Därför var hans tid i Skärselden mycket lång. Därför är lektionen denna: att aldrig döma någon utifrån yttre omständigheter.
Andra synder mot kärleken är att stöta ifrån oss människor vi inte känner, att inte förlåta andra människor, att inte leva i frid med andra och att bära agg mot andra i vårt hjärta.
En kvinna jag kände mycket väl kom till Skärselden och hon fick lida oerhört mycket. Orsaken till detta ohyggliga lidande var att hon haft en vän som hon haft stort motstånd till. Trots att orsaken till grälet var hennes eget, kunde hon inte befria sig från det och tänkte på det år efter år. När hennes väninna med jämna mellanrum kom till henne och bad henne att de skulle bli vänner igen, vägrade hon kategoriskt. Till och med på sin dödsbädd vägrade hon att sluta fred med sin gamla väninna. Därför led hon nu på detta förfärliga sätt i Skärselden och kom för att be mig om hjälp. Av detta förstår vi att det är mycket alvarligt att vara oförsonlig mot andra och att gå och älta andras fel och brister. Vad gäller det vi säger så kan man aldrig påpeka nog hur alvarligt det är i Guds ögon när vi kritiserar andra och uttalar hånfulla ord. Kärlekslösa ord kan döda människor, men ett uppmuntrande ord kan hela en människa."...

Tricket?
..."De som har ett gott hjärta, är goda mot alla. För kärleken döljer många synder, som Aposteln Paulus säger."...

Källa: http://www.avemariapublikationer.com/skarselden.htm

I'm going to Purgatory!

Kommer till Skärselden - i alla fall om man ska tro ett webbtest :-P

The Dante's Inferno Test has sent you to Purgatory!
Here is how you matched up against all the levels:

Level	Score
Purgatory (Repenting Believers)	Extreme
Level 1 - Limbo (Virtuous Non-Believers)	High
Level 2 (Lustful)	Very Low
Level 3 (Gluttonous)	High
Level 4 (Prodigal and Avaricious)	Low
Level 5 (Wrathful and Gloomy)	Moderate
Level 6 - The City of Dis (Heretics)	Very Low
Level 7 (Violent)	Moderate
Level 8- the Malebolge (Fraudulent, Malicious, Panderers)	Moderate
Level 9 - Cocytus (Treacherous)	Very Low

Take the Dante's Inferno Hell Test

Det intressanta är ju förstås, tycker jag, att testet bygger på katolsk lära och tro.
Man undrar ju vart lutheraner/protestanter som inte tror på Skärselden hamnar...
(Mig veterligt är det ju dessutom nästan bara helgon som går direkt till Himmelriket. )
Kan ju bli lite komiskt om man som lutheran/protestant kommer till Skärselden och bara "Nej, men vaddå, Skärselden finns ju inte!" - undrar om man blir omplacerad då?

Purgatory

---

You have escaped damnation and made it to Purgatory, a place where the dew of repentance washes off the stain of sin and girds the spirit with humility. Through contrition, confession, and satisfaction by works of righteousness, you must make your way up the mountain. As the sins are cleansed from your soul, you will be illuminated by the Sun of Divine Grace, and you will join other souls, smiling and happy, upon the summit of this mountain. Before long you will know the joys of Paradise as you ascend to the ethereal realm of Heaven.

Katolska Kyrkans Katekes om Skärselden:
1031 Kyrkan kallar denna slutliga rening av de utvalda, vilken är något helt annorlunda än de fördömdas straff, för skärselden (reningsorten). Kyrkan har formulerat trosläran om skärselden framför allt på koncilierna i

Florens^[18] och i Trient.^[19] Kyrkans tradition som hänvisar till vissa texter i Skriften^[20] talar om en reningseld: [954; 1472]

Man måste tro att det före domen finns en reningseld för sådana synder som kan anses vara av mindre allvarligt slag. Så förkunnar han som är Sanningen själv, då han säger att den som har hädat den helige Ande inte skall få förlåtelse vare sig i denna världen eller i den kommande (Matt 12:32). I enlighet med det som sägs här kan vi förstå att vissa synder kan få förlåtelse i denna värld, men andra i den kommande.^[21]