"Den enda kyrka som bringar ljus, är en som brinner. Förena er med oss" - så skrev en spansk ja-till-livet-anhängare (motståndare till abort/barnamord) till svar på abortförespråkarnas uppmaningar till att bränna kyrkor (det delades även ut tändstickor för detta syfte) - källa
katolskakyrkan.seJag tänkte på detta då jag precis igår läste ut "
Mangabibeln" av Siku och Akin. Man kan säga att "Mangabibeln" är en väldans förkortad version av Bibeln, eller en slags tolkning av den, där ju författarna lyft fram det som de har ansett viktigas. Visst ger det lite perspektiv att få samma budskap i ett nytt format.
Eld är knappast ett fenomen i Bibeln. Det är något alldeles centralt i vår tro.
Att vi döper oss räcker inte, eller som Johannes Döparen sade;
"Jag vet att några av er undrar om jag är Messias. Titta där! Där kommer Han! Jag är inte ens värdig att knyta upp Hans sandalare. Ja, jag döper er med vatten, men Han (Jesus Kristus) ska döpa er med
Helig Ande och
Eld."
Detta är som vissa kanske förstår, inte hämtat direkt ur riktigt Bibeln, utan just ifrån "Mangabibeln".
Budskapet Johannes Döparen vill förmedla är helt enkelt att dopet inte är tillräckligt.
Vi måste ta emot den Helige Anden, låta oss vägledas utav den, och brinna i vår tro.
Vår tro ska alltså vara i brand. Den skall inte var ljummen, eller kall, utan varm, levande såsom elden. Kärleken som känsla är ju, av min erfarenhet, oftast också en varm känsla, och porträtteras också som en sådan, varför det gör det hela än tydligare vad som verkligen hör ihop med vår tro.
Samtidigt, det här att brinna i sin tro är inte det svårt?
Självfallet är det svårt. Ingen har någonsin, mig veterligt, sagt att det är lätt.
Värst är det kanske när vi människor gör uppror mot Kyrkan, när vi tänker "det här är inte rättvist". Problemet är ofta att vi fastnar i ett alltför jordiskt och materiellt tänkande.
Jag kan exempelvis tänka att det orättvist att vi inte har prästinnor i vår tro, att kvinnor helt enkelt inte kan ta del av prästerskapet. Men då har jag likväl fastnat i den väldans världsliga tron. Det är helt enkelt inte Guds vilja. Liksom en hel del annat är emot Guds vilja.
En del saker och ting är till och med emot hur naturen är konstruerad, medan vi, "egentligen", kan tycka det är orättvist att säga att detta är fel.
Vilka är vi att döma?
Men vi dömer ju faktiskt inte om vi nu skall vara korrekta.
Det vi egentligen gör är ju att upplysa om Sanningen.
Det är ju alltid upp till Gud att döma, men vilken dom får då inte vi om vi brister i att upplysa människor när de är fel ute?
Störst av allt är kärleken.
Vad är inte kärlek då till Gud?
Att älska Gud och Hans ord?
Den Eviga Lagen?
Ty riken kommer och går, men den Eviga Lagen består.