Jag har börjat systematiskt att se på animeserien "Full Metal Alchemist" som sedan en vecka tillbaka nu har gått på ZTV, och man kan minst sagt säga att jag är förvånad.
Jag har ju hört att serien har prisats från många olika håll och kanter, men att serien skulle vara en sådan god moralisk frågeställare hade jag aldrig ens i min vildaste fantasi kunnat föreställa mig.
Inte heller att man skulle ifrågasätta olika maktstrukturer och olika religioners sätt att få anhängare genom falska mirakel.
Nej, i serien ställs mycket och ting på sin spets.
Vad ger människor rätt att utöva makt?
Hur behandlar man levande väsen överhuvudtaget (apropå kloning och dylikt)?
Är det rätt att bryta mot den Eviga Lagen och/eller lagen för att göra vad man tror är rätt?
Många av dessa frågor besvaras, på väldigt olika sätt, kanske inte alltid rätt slutsatser, men ofta lämnas utrymmen att själv fylla i med egna moraliska ställningstaganden.
Det är inte svaren som är intressanta, utan frågorna.
Samtidigt är det en mycket djup och mörk animeserie på många sätt, och jag har blivit mer eller mindre deprimerad efter att ha sett avsnitten, men samtidigt känner jag mig stärkt i min tro, jag vet att jag vet Sanningen, och ju mer av det Onda jag ser, desto klarare ser jag ljuset.
Intressant är självfallet också
Anders Arborelius "ledord" som han har publicerat på Crossnet.
Det var precis vad jag hade velat höra när jag var sökande eller ateist faktiskt, så därför är jag inte helt säker på att Crossnet är rätt plats att publicera det på.
..."Det är ett stort ögonblick, när en människa börjar förstå att det är en djupt personlig röst som talar till det innersta inom henne och drar henne med sig. Det är en av livets mest genomgripande upptäckter, när vi i förundran och tacksamhet börjar ana att vi personligen blir tilltalade av en Annan. Det andliga blir Anden, den Helige Ande."...