En tanke slog mig.
Vi är ett samhälle utan grund.
Vi har för länge sedan övergivit vår grund och bespottar den.
Den respekt för den moderjord, det arv vi har, struntar vi högaktningsfullt i.
Den moral och etik som gjorde vårt land till det stora land det en gång var, det föraktar vi.
Vad har vi då kvar?
Egoismen. "Det är jag värd"-mentaliteten. Jag, jag, jag.
Åk runt hela planeten, stanna inte upp en sekund, bara rör dig, för om du stannar upp för en sekund så kan det få dig att påbörja en resa i ditt inre som du inte vill avsluta. För den destinationen förpliktigar.
Vad finns det för anledning att vara stolt eller ens vilja försvara den så kallade civilisation vi har i Sverige? Ingen som helst.
Ty faktum är att ett sådant offrande skulle innebära att det fanns något att offra sig för. Något genuint som inte är tillfälligt.
Något som är mera än det världsliga.
Det eviga.
Ny blogg: fadergustav.com
1 år sedan
6 kommentarer:
Wow, ett inlägg helt i min smak - inget lufsande i ullstrumporna, men pang på!
Tjusigt och smärtsamt aktuellt...
Tackar Zoltan, jag känner mig hedrad av att få höra det från dig!
Ett fantastiskt inlägg! Du har helt rätt. Amen!
Instämmer till fullo! Ett fullkomligt lysande inlägg!
Jag läser religionsvetenskap just nu och det är jätteintressant. Har du läst det? Om inte så borde du göra det för att få en bild över allting. Hur intressant som helst.
Högst intressanta tankar, mycket läsvärt. Gud välsigne dig!
Skicka en kommentar