måndag 4 augusti 2008

WYDSYD 2008

Den 7:e juli 2008 kl. 12:30 träffade jag en grupp med vilka jag skulle ut på mitt livs äventyr med.
SUK, Sveriges Unga Katoliker, var det närmare bestämt, och första stopp på vår resa (efter cirka 10 timmars flyg) var Bangkok, Thailand. Väl i Bangkok, även om jag har varit där förut, ville jag och några till utforska staden. Sagt och gjort tog vi en tuk-tuk och gjorde en rundresa i Bangkok. Tyvärr ville tuk-tuk föraren gärna visa oss ställen med "very nice prices" och så, men till slut så kom vi ändå till palatset som vi ville se.









Bangkok är personligen, efter att jag nu har varit där för andra gången (var där för, kan det ha varit åtta år, sedan med familjen) inget favoritresemål. Det är smutsigt, stökigt och helt enkelt inte riktigt klokt att vara där. Man känner sig lite ur balans på något sätt. I alla fall gjorde jag det.
Borta från storstaden är det dock mycket trevligare ska ju erkännas.

Vi var i alla fall bara åtta timmar i Bangkok så det var ju inte helt fel.
Att komma fram till Sydney, Australien var ju den häftiga grejen, att äntligen känna, nu är vi här, "down under". Att det var betydligt kyligare än jag - eller någon annan hade föreställt sig - var ju en annan femma. Det första vi gjorde när vi väl var framme var ju att sätta oss på tåget som skulle ta oss till Lithgow. Det var häftigt att på denna tågresa se så stora delar av Australien. Väl framme i Lithgow och senare Bathurst fick vi dock en köldknäpp. Det snöade.

Efter en invigningsmässa i Bathurst (eftersom det var "Days in the Diocese" eller på ren svenska "dagar i stiftet", och Bathurst var själva stiftet) åkte vi buss tillbaka till Lithgow (där vi tidigare varit och intagit mat på McDonald's) till deras kyrka där vi skulle träffa våra värdfamiljer.
Jag och Lukasz Hansson, en för mig "okänd" person vid det här tillfället blev gäster hos familjen Wall. Vi hämtades upp av sonen och familjens två döttrar, och hamnade i ett stort hus. Det vi slogs av var den enorma gästfriheten som visades, vilket vi hördes bevittnas av många andra gäster också.

Första dagen, 10.7.2008, på riktigt, fick den grupp jag hade delats in i hjälpa till med att plantera träd, men också fick vi fika (säkert tre gånger) med ordentligt med muffins, kakor och tårtor.
Det här med socker, märkte vi, är tydligen väldigt populärt i Australien.
I våra matpaket kom vi att få chokladkakor, muffins och andra sötsaker.

Äsch, allvarligt talat, jag skulle kunna skriva en bok om mina upplevelser under WYD, men bloggformatet kanske inte är riktigt rätt medium för detta. I så fall borde jag ha försökt posta lite under själva Världsungdomsdagarna.

Det var helt enkelt en rejält häftig upplevelse.
Bland annat fick vi uppleva bush-dance, som i praktiken är detsamma som linedancing, med tillhörande countrymusik. Detta var när vi fortfarande var i Lithgow.
Australien är också verkligen ett häftig land, och ungefär tre veckor är inte på långa vägar tillräckligt för att upptäcka Australien. Däremot fick vi se stora delar av Blue Mountains tack vare att vi var i Lithgow som ligger i just det området, som är ett naturskönt område, som kallas just för Blue Mountains då det blir blåaktigt tack vare eukalyptusbladen.
Har också upplevt en "chokladbar" tillsammans med den sista värdfamiljens dotter, och blev bjuden på en chokladmilkshake med jordnötssmörsmak (som hon förvisso avrådde från, men de smakade smaskens!).

Ett stort inslag i det hela var också massvis med konserter. Vi, framförallt jag och Lukasz från Skåne, som jag bodde tillsammans med hos värdfamiljen första veckan och blev riktigt tjenis med, blev väldigt förtjusta i "One Way (Jesus)" av bandet "Hillsong United" och "Your Grace Is Enough" av Chris Tomlin. Det var självfallet roligt också att lära känna folk in på bara skinnet under WYD. Man lär ju känna folk på ett helt annat sätt när man bor med de under en tid.
En riktig "aha"-upplevelse var för mig det att bikten också är försoningens sakrament.
Det är då vi "gör upp" med vår Himmelske Fader.
Jag känner också, så här efteråt, att mottot, Bibelversen från Apostlagärningarna 1:8 "Men när den helige Ande kommer över eder, skolen I undfå kraft och bliva mina vittnen, både i Jerusalem och i hela Judeen och Samarien, och sedan intill jordens ända." är så sann så.
Det känns verkligen som att vi har tagit emot kraften från den Helige Anden.
Nu undrar jag bara vad jag skall göra med den.

Här är några fler bilder:










































...och såklart ett avslutande foto med mig, Bengan och Evelina:

1 kommentar:

Z sa...

Bengan och Evelina på samma foto....det ska jag fråga henne om när hon kommer till Sverige igen, till jul eller så.