söndag 3 augusti 2008

Mässplikten

Jag upptäckte något jag faktiskt inte vetat tills alldeles nyligen om Mässplikten.
Det kan jag faktiskt tacka min mormor för.
Hon är, som jag kanske har skrivit, inte särskilt positivt inställd till det här med Mässplikten, det vill säga att jag varje söndag tar mig till kyrkan.
Hon menade på att man kan ju inte behöva gå varje söndag.
Så, hon ringde min kyrkoherde.
Gissa min förvåning när det visar sig att hon har rätt.

Min kyrkoherde förklarade för mig per telefon att situationen ju är lite annorlunda när man bor ihop med en familj som inte är katolskt, och rådde mig att, när det faktiskt är viktigt för familjen så bör jag vara med de. Han förklarade vidare att just många som t.ex. är gifta med icke-katoliker kan ju hamna i dessa situationer, och till skillnad från Mässplikten, som inte finns bland de tio budorden, sade han, så finns "Hedra din fader och din moder" (vilket självfallet är i en vidare bemärkelse och gäller ens familj och t.o.m. samhället så som jag har förstått det).
Så när man i praktiken väljer mellan familjen och att uppfylla Mässplikten är man förpliktigad att välja det godare. Eftersom man väljer mellan två goda saker kan det då heller inte vara en dödssynd, vilket det ju däremot är om man t.ex. inte går på Mässan på lördag/söndag p.g.a. att man försovit sig, man vill ta det lugnt eller dylikt.

Så, rent generellt kan man säga att missa Mässan, alltså att inte uppfylla Mässplikten (d.v.s. att inte gå i kyrkan och delta i den heliga Mässan på en lördag eller söndag eller Heliga dagar), är en dödssynd. Alltså någonting, så vitt jag förstått saken, som separerar oss från Gud på ett sådant allvarligt sätt att vi kommer att dö för evigt (hamna i Dödsriket/Helvetet kanske?) när vi dör (inte få evigt liv tillsammans med Gud).

Däremot, när man inte har möjlighet att vara med i Mässan rent fysiskt så ska man ju försöka att rent andligt ändå få ta till sig en del av den, och där är ju självfallet (Bibel)läsningarna viktiga.
Därför presenterar jag härmed dagens läsningar;

ARTONDE SÖNDAGEN »UNDER ÅRET«

Första läsningen - Jes 55:1–3

Så säger Herren:
Kom, alla ni som törstar,
kom hit och få vatten,
kom, även om ni inte har pengar!
Förse er med säd, så att ni får äta!
Kom och få säd utan pengar,
vin och mjölk utan att betala!
Varför lägger ni pengar på det som inte är bröd,
er lön på sådant som inte mättar?
Lyssna till mig, så får ni äta gott
och njuta av feta rätter.
Kom till mig och hör noga på,
lyssna, så får ni liv.
Jag sluter ett evigt förbund med er,
den nåd jag visat David skall bestå.


Andra läsningen - Rom 8:35, 37–39

Vem kan skilja oss från Kristi kärlek? Nöd eller ångest, förföljelse eller svält, nakenhet, fara eller svärd? Nej, över allt detta triumferar vi genom honom som har visat oss sin kärlek. Ty jag är viss om att varken död eller liv, varken änglar eller andemakter, varken något som finns eller något som kommer, varken krafter i höjden eller krafter i djupet eller något annat i skapelsen skall kunna skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus, vår herre.


Evangelium - Matt 14:13–21

Vid den tiden drog sig Jesus undan och for över sjön till en öde trakt för att vara ensam. Men folket i städerna fick reda på det och följde efter honom till fots. När han steg i land fick han se en stor skara människor, och han fylldes av medlidande med dem och botade dem som var sjuka. På kvällen kom lärjungarna till honom och sade: »Trakten är öde och det har redan blivit sent. Låt folket gå härifrån, så att de kan köpa sig mat borta i byarna.« Jesus svarade: »De behöver inte gå härifrån. Ge dem något att äta, ni själva.« De sade: »Här har vi inte mer än fem bröd och två fiskar.« — »Lämna dem till mig«, svarade han. Han sade åt folket att slå sig ner i gräset, och han tog de fem bröden och de två fiskarna, såg upp mot himlen och läste tackbönen. Sedan bröt han bröden och gav dem till lärjungarna, och lärjungarna gav dem till folket. Alla åt och blev mätta, och man samlade ihop de överblivna bitarna, tolv fulla korgar. De som hade ätit var omkring fem tusen män, förutom kvinnor och barn.

9 kommentarer:

Simon sa...

En dödssynd innebär att du inte kan förvänta dig himmelriket om du inte biktar själva synden. Men det låter ju vettigt.. det är ungefär som med fastan, att man inte behöver fasta ifall ens familj tar väldigt illa upp, eller att man inte ska tacka nej till mat man blir bjuden på under fastan.

Johanna G sa...

Haha, kul med envisa mormödrar ibland...

Håller med Simon att det låter vettigt - inte minst om man betänker det Jesus säger i Matt 15:3-6 om att hedra sin far och mor kontra att ge det man kunde ha gjort för dem som tempelgåva.

Sen så kan jag tänka mig att det är viktigt att inte heller prioritera familjen varje vecka utan att försöka ha lite balans i det hela.

Kristina sa...

Frågan är bara vad man gör om man har en familj som mer eller mindre kräver att man skall avstå varannan söndag eller liknande? Man skall ju faktiskt lyda Gud mer än människor, och eftersom det är ett av Kyrkan bud (och även tillhörande det tredje budet om än inte i direkt formulering) att gå till mässan, är det ändå min övertygelse att de gånger man i stället stannar hemma med familjen måste vara undantagsfall.

För övrigt blir en dödssynd förlåten då man (1) ångrar den pga kärlek till Gud och har intentionen att gå till bikt så fort som möjligt (även om man naturlitvis inte kan gå till kommunionen före bikten) eller (2) då man ångrar synden kanske främst av fruktan för vad kosekvensen kan bli, går till bikt och uppriktigt försöker att inte göra om den.

Magnus sa...

Så här säger katekesen om söndagsplikten (obs att man inte uppfyller sin söndagsplikt när man deltar i mässan på lördagmorgon, förmiddag eller middag):

Söndagsplikten

2180 Kyrkans bud förklarar närmare och preciserar Herrens lag. ”På söndagar och andra påbjudna helgdagar är de troende förpliktade att delta i mässan.”[21] ”Man uppfyller förpliktelsen att delta i mässan då man bevistar en mässa som firas enligt katolska kyrkans ordning på själva helgdagen eller föregående kväll.”[22] [2042; 1389]

2181 Söndagens eukaristi utgör grunden för hela kyrkans verksamhet och ger den dess berättigande. Därför är de troende förpliktade att delta i eukaristin på sön- och festdagar och påbjudna helgdagar – åtminstone skall de ha ett ordentligt skäl för att utebli (till exempel sjukdom, eller den omsorg som familjeförsörjare måste ge, eller få dispens av sin egen själasörjare).[23] De som frivilligt försummar denna plikt begår en svår synd.

2182 Att delta i det gemensamma firandet av söndagens eukaristi är ett vittnesbörd om att man tillhör och vill vara trogen Kristus och hans kyrka. Därigenom vittnar de kristna om sin gemenskap i tro och kärlek. Tillsammans vittnar de om Guds helighet och sitt hopp om frälsning. De styrker varandra under den helige Andes ledning. [815]

2183 Om det på grund av brist på vigda ämbetsbärare eller av andra allvarliga skäl inte är möjligt att delta i firandet av eukaristin, rekommenderas det livligt att de troende deltar i Ordets gudstjänst, om en sådan äger rum, i församlingskyrkan eller på någon helig plats. Denna skall firas enligt den ordning som stiftets biskop har bestämt. Man kan också ägna sig åt bön vid lämplig tid, ensam eller med familjen, eller om så är möjligt i flera familjegrupper.[24]

Z sa...

På söndagar och högtider tycker jag man ska få gå på mässan utan att hindras av familjen.

Ni har väl förresten kvällsmässa? Eller vigilie?

Däremot är jag inte så glad i när folk använder kyrkan som asyl från familjeproblemen och kommunikationsproblemen därhemma, dvs folk som bara måste gå på varenda vardagsmässa, klockan 18 eller 18.30, även om det blir lång resväg hem.

Jag går själv på vardagsmässorna ett par gånger i veckan,
men jag måste inte krampaktigt gå exakt varje dag. Jag kan bara inte göra det, eftersom jag är gift.

Z sa...

Dessutom blir jag litta orolig för två personer i min vänkrets som endast går på mässa enligt extraordinarieform, och vägrar gå i kyrkan när sådan inte firas;

jag tycker de borde flytta till Göteborg, där de kan gå på sådan mässa minst en gång i veckan, och inte som här i Lund, en gång i terminen.

Kristina sa...

Z:

Går man som katolik inte på någon annan mässa en när den firas enligt den extraordinarie formen (om man inte har möjlighet att varje söndag eller oftare delta i den vill säga) beror nog det antingen på att man endast tycker att den har något som är tilltalande, eller helt enkelt att man ser den formen som "heligare".

Vilket av de skälen det än är så är det inga godtagbara skäl, utan tvärtom som du sa väldigt oroväckande.

Som katolik får ens kärlek till mässan inte begränsas av vare sig rit eller form. Trots det vet jag om folk som har ringt och klagat på att den extraordinarie formen firas och kallat den för "den där hemska mässan".

Skall också tilläggas att vi göteborgare som uppskattar den tridentinska mässan inte heller vi har den så tillgängligt. Nu under sommaren har den dock firats kl 16:00 varje söndag, men annars är det kl 08:00 på morgonen som gäller... Om man inte åker ut till Jonsered vill säga.

Gustav Ahlman sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Gustav Ahlman sa...

"Dessutom blir jag litta orolig för två personer i min vänkrets som endast går på mässa enligt extraordinarieform, och vägrar gå i kyrkan när sådan inte firas;"

Då är man inte katolik. Det säger t om påven i följebrevet till Summorum Pontificum (även om han inte använder exakt den formuleringen).