Har alltid funderat över detta, med att hjälpa människor i sin närhet.
Man kan ofta räcka ut en hjälpande hand åt en medmänniska, men vad är det som gör att vi så ofta avstår från detta?
Den senaste tiden har jag hjälpt till en del, då egentligen enbart med min fysiska styrka, men det kanske är mer än detta, och att själva viljan att göra gott smittar av sig.
Vad är det då som håller en borta ifrån detta?
Så som jag ser det är det framförallt de tankar om att man inte vill lägga sig i andra människors problem, man vill inte komma de "för nära", tror jag.
Problemen är kanske en så pass personlig del av ens liv att man helt enkelt inte vill att andra lägger sig i. När jag hjälpt medmänniskor - utan att de frågat om de - så är de ändå, med bakgrund av dessa tankar, förvånansvärt tacksamma.
Därför tror jag ändå det är viktigt att man, när man ser någon som behöver vår hjälp, även om de inte ber om det, att erbjuda sin hjälp, så gott man ändå kan hjälpa.
Nu över till något helt annat, Ekot har nämligen kommit fram till att flera i kd-styrelsen är för "homoäktenskap". Det är bara beklagligt och man undrar egentligen vilka som skall rösta på "Kristdemokraterna" i nästa val om de varken står för upp för äktenskapet eller för de ofödda barnens rätt till liv.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Vissa gärningar är mest slitande än andra, och jag gissar att just de är de heligaste:
t ex när man står och väntar med en gammal dam på hennes färdtjänst. Håller henne sällskap efter mässan utanför kyrkan, lyssnar på hennes tjat om att hon inte vill leva och hur samhället har glömt bort henne, samt hur illa äldre invandrare behandlas. Bara gnäll och gnäll och när man ställer en motfråga så avbryter hon med ännu en harang, som om man inte fanns.
Man kan ju inte gärna höja rösten mot äldre, så det är ett offer man får göra och hoppas på att man blir snällare själv som äldre.
Tänk att spendera vardagen med denna dam: en sann kristen gärning, tänker jag.
Det är inte de snabba insatserna man räds, utan de som liksom aldrig blir färdiga. De som man inte får tack för, bland människor. De som inte ger titlar, ära och ämbete, utan bara sliter.
Men jag gissar att det främst är just dem som Jesus vill att vi ska utföra
Skicka en kommentar