Familjen

Hej alla vänner och fiender! Eller tja, fiender och fiender, jag ser väl inte mina meningsmotståndare som fiender. Det var det där om att älska sina fiender jag tänkte på just, jag älskar ju er, även om ni inte gillar det..

I alla fall, detta inlägg vänder sig dock främst till andra troende.
Egentligen inbillar jag mig att det vänder sig lika mycket till katoliker som lutheraner, muslimer, buddhister, mormoner eller vad man nu tillhör för trosinriktning.
Det handlar nämligen om attityden, främst den närmaste kretsens (familjen) attityd kring detta. Att bli katolik har för mig inte varit något enkelt, tvärtom har man ju stött sig med en del människor och vissa gillar det helt klart inte.
Samtidigt älskar jag ju förstås min familj även om de inte gillar den katolskt kristna synen på saker och ting och vad Katolska Kyrkan står för.

Så vänder mig ut till eventuella läsare därute (är det någon som läser denna blogg längre ens undrar jag?) - vad har ni för erfarenheter av att bli troende och familjens reaktioner om detta?
Har ni i alla fall lyckats få familjen att inte vara "aggressiv" mot den trosinriktning ni tillhör?

Hoppas det är fint med er käre läsare!