Goda gärningar i vardagen

Har alltid funderat över detta, med att hjälpa människor i sin närhet.
Man kan ofta räcka ut en hjälpande hand åt en medmänniska, men vad är det som gör att vi så ofta avstår från detta?

Den senaste tiden har jag hjälpt till en del, då egentligen enbart med min fysiska styrka, men det kanske är mer än detta, och att själva viljan att göra gott smittar av sig.
Vad är det då som håller en borta ifrån detta?
Så som jag ser det är det framförallt de tankar om att man inte vill lägga sig i andra människors problem, man vill inte komma de "för nära", tror jag.
Problemen är kanske en så pass personlig del av ens liv att man helt enkelt inte vill att andra lägger sig i. När jag hjälpt medmänniskor - utan att de frågat om de - så är de ändå, med bakgrund av dessa tankar, förvånansvärt tacksamma.

Därför tror jag ändå det är viktigt att man, när man ser någon som behöver vår hjälp, även om de inte ber om det, att erbjuda sin hjälp, så gott man ändå kan hjälpa.

Nu över till något helt annat, Ekot har nämligen kommit fram till att flera i kd-styrelsen är för "homoäktenskap". Det är bara beklagligt och man undrar egentligen vilka som skall rösta på "Kristdemokraterna" i nästa val om de varken står för upp för äktenskapet eller för de ofödda barnens rätt till liv.