Europa islamiseras

Tjeckiske kardinalen Miloslav Vlk fick nyligen frågan om islam hotar Europa och kristendomen, till vilket biskopen svarar: "One issue is the question of immigration by which the Muslims are creating majorities not only at schools, because they have many children, but also in cities. And they have a potential for further growth. So the math is simple here. By the systematic emptying of the Christian contents of the Europeans' lives, a void is being created that is easily filled by them. Europe has renounced its Christian roots from which it has grown and which could equip it with the strength to resist the threat of being "conquered" by the Muslims which is already happening, after all. In the late Middle Ages, the Islam didn't manage to take over Europe by using weapons. Christians had won then. Nowadays, the battles are fought with "spiritual" weapons. Europe doesn't have any while the Muslims are armed with them perfectly. That's why the fall of Europe is a genuine threat. Muslims are coming here become of diverse reasons. One of them is a religious mission - to bring the spiritual values of the belief in God into the pagan environment of Europe and its Godless lifestyle - as they like to say.

We must therefore be prepared to expect that if Europe doesn't change its attitude to its own roots, the continent will be islamized. One-sidedly absolutized human rights are yet another driver that opens the door to such a future. Christianity is under pressure from Islam: we must live our belief at full speed. It's one of the signs and challenges of our age."

Kardinal Miloslav gör alltså bedömningen att då vi européer glömmer våra rötter i den kristna tron som i praktiken ligger till grund för det Europa som en gång var världens mittpunkt så tar vi helt enkelt kål på oss själva.

I Europa är vi helt enkelt inte förberedda, vi har ett hål tack vare våra sekulariserade samhällen menar kardinalen, varför muslimerna så lätt kan ta över. En av anledningar till att muslimer söker sig till Europa är för att frälsa den Gudlös kontinenten. Vem kan egentligen klandra de om man skall vara ärlig?

Sverige nämns för övrigt som en av de länder i Europa där majoriteten om ett par decennier kommer vara muslimer. Kardinalen tror även att vardagslivet kommer vara islamiserat innan kristna kommer väckas ur sin dvala, och att många européer kommer konvertera till islam på grund av den brist på spiritualitet som finns och regerarar i Europa av idag.

Jag tror mycket ligger i vad kardinalen säger.
Om sanningen skall fram så måste vi kristna, precis som kardinalen föreslår, leva ut vårt kristna kall fullt ut hela tiden. Det finns ingen plats för några halvmesyrer eller ytterliggare sekularisering, då detta helt enkelt är raka vägen till graven för det Europa som vi har känt till.

Czech Catholic boss: why Europe is threatened by Islam

Rekommenderas kan förmodligen Joseph Ratzingers (vår nuvarande påve) bok "Without Roots: The West, Relativism, Christianity, Islam" som vad jag har hört ska behandla samma ämne.

Pengar

Tänkte för en gångs skull ta upp det ämne som alla kristna tycks sky som pesten (eller som jag inbillar mig och har hört att så är fallet) - det om pengar. För det är inget "roligt" budskap Jesus har att komma till oss som har med än vad vi klarar oss på. I tre evangelier (Matteusevangeliet 19:24, Markusevangeliet 10:25 och Lukasevangeliet 18:25) nämns exakt samma ord från Jesus Kristus: "Det är lättare för en kamel att komma igenom ett nålsöga än för en rik att komma in i Guds rike."

Hela Pingsten skriver: "Men faktum är att Bibeln är väldigt tydlig med att positivt användande av pengar är att bara nöja sig med det nödvändigaste, sälja alla onöädiga ägodelar och dela ut pengarna till de fattiga. Negativt användande av pengar är att köpa lyx, underhållning och onödigheter, dvs. egoistisk konsumtion. Sådan sker för att man älskar pengar istället för de fattiga, man lägger sina slantar på saker man inte behöver istället för på saker de fattiga behöver.

Sådan här undervisning var urkyrkan full av - där sålde alla allt och levde i egendomsgemenskap. Det är ett faktum medelsvensson är mycket rädd för att acceptera – man vill ju inte förlora sina kära egendomar. "

Bloggen Hela Pingsten hänvisar även till kyrkofäderna som menar på att allt i princip (förutom hustrurna) skulle ägas gemensamt.

Som kristen tycks det mig i alla fall tydligt genom hela Bibeln att man - åtminstone - bör ge tionde till Kyrkan om man har så att man klarar sig och inga andra hinder föreligger. Det är förstås saligare att ge ännu mera, som vi kan se handlar det ur Guds synvinkel inte hur mycket vi ger utan hur stor del av det vi har som vi avstår från för Guds skulle (tänker på den fattige damen Jesus hänvisade till som gav så mycket mera än alla andra, om man ser till hur lite hon hade).

Frågan är ju hur man som kristen ska förhålla sig till rikedom. Vissa menar ju på att man verkligen ska sälja allt man äger. Problemet blir ju att man då lever utanför det vanliga samhället. Problemet med detta är att man exempelvis kanske inte kan få ett arbete utan istället är till belastning för samhället istället för en hjälpande kraft till andra. Dagen har en intressant artikel i ämnet, "Dagen: Pengar - i vägen för Gud?" men jag kan inte annat än att hålla med bloggen "Hela Pingsten" om att de de facto tycks inta en ganska ljummen inställning som passar den ljummet kristne medelklassvensken.

Samtidigt kanske det är i kollektiv vi bär leva, i kärlek till varandra.
Om man ser till de första kristna var det just i kärleken till varandra som hedningarna blev frälsta. Man såg hur de älskade varandra helt enkelt och därför ville man troligen var en del utav detta.
För vem vill inte vara en del i en kärleksfull gemenskap?

Stockholms katolska stift: Ansgarsgåvan
Stockholms katolska stifts karitativa arbete

Bild av Thomas Pusch

Varmt välkomna hem

Det har förmodligen skrivits allt för mycket redan om detta ämne.
Jag talar förstås om Svenska kyrkans beslut att viga samkönade par.
Det var förstås också väntat. Faktum är ju dock att Svenska "kyrkan" (kyrkan inom citationstecken då Svenska kyrkan såsom samfund knappast längre kan betraktas såsom ett kristet samfund med tanke på att de i en så pass grundläggande fråga som ju inte är en ordningsfråga utan just en lärofråga går ifrån Bibeln) redan år 2005 med beslutet att välsigna samkönade pars partnerskap.

Men innan Svenska "kyrkan" tog sitt beslut hade redan en baptistförsamling, Norrmalmskyrkan, sagt ja till att "viga" samkönade par. Dagen skrev: "Norrmalmskyrkan, en av de större församlingarna i Svenska baptistsamfundet, blir den första enskilda svenska församlingen som öppnar för vigsel av homosexuella."

Hos Svenska "kyrkan" finns det, och har alltid funnits, en vilja att anpassa sitt samfunds roll till att hela tiden passa tidsandan. Det kan knappast kallas att kalla ut till en radikal efterföljelse av Jesus Kristus när man inte hymlar om att man hela tiden anpassar sig efter vad som för tillfället tycks vara hippt att göra.

Frikyrkorna har ju en helt annan utgångspunkt och det tycks för mig minst sagt förvånande att en frikyrkoförsamling beslutar att "viga" samkönade par då detta i grunden går emot vad Bibeln säger. Å andra sidan har frikyrkor tyvärr en tendens att ofta kunna tolka Bibelns ord lite väl fritt. Det är inte helt ovanligt att man projekterar Bibelord i en kontext som de aldrig var menade för.

Elisabeth Sandlund, chefredaktör och ansvarig utgivare för Dagen skriver om konsekvenserna av Svenska "kyrkans" beslut att "viga" samkönade par: "För andra blir beslutet det som knuffar dem över till ett annat protestantiskt samfund eller till Katolska kyrkan."

Därför vill jag välkomna alla som känner sig vilsna till Katolska Kyrkan.
Alla som önskar vila på Klippan (se Matteus 16:18-19 där Jesus säger till Petrus: "Och jag säger dig att du är Petrus, Klippan, och på den klippan skall jag bygga min kyrka, och dödsrikets portar skall aldrig få makt över den. Jag skall ge dig nycklarna till himmelriket. Allt du binder på jorden skall vara bundet i himlen, och allt du löser på jorden skall vara löst i himlen.") känn er varmt välkomna till en kyrka när er!

(För oss katoliker: om ni ser några vilsna själar på söndag eller någon annan söndag, som ni inte sett tidigare, ta mod till er och hälsa på de. Jag vet att jag själv hade uppskattat det mycket. Jag inbillar mig att vi katoliker generellt tyvärr är mycket dåliga på den här sociala delen, och detta är just den delen vi har mest att lära oss från protestanterna.)

Vill även förstås understryka att jag inte har några som helst problem med personer med homosexuell lust, men det vore att vilseledda dessa bort från Frälsningen och det Eviga Livet i vår Himmelske Faders närhet att säga till de att leva ut sina lustar. Likaså är det likväl fel att en kvinna och en man utanför äktenskapet har sex, eller att inom äktenskapet använda preventivmedel, men det var inte riktigt ämnet för detta inlägg.

SvD: Ja till homovigslar i Svenska kyrkan

Dumheter

Dumheterna riktigt haglar in från huvudstaden, i samband med Pridefestivalen.
Det dummaste uttalandet på riktigt länge måste dock komma från Malin Ekström, doktorand vid teologiska institutionen vid Uppsala universitet:
..."- Om Adam var en man finns det fortfarande tvetydigheter. Vi har, inledningsvis, bara Adam och Gud. Howard Eilberg-Schwartz argumenterar så här: Är det obehag för en homoerotisk relation mellan Adam och Gud som gör att man velat slå fast könsordningen i skapelseberättelsen?"...

Dagen: Svenska kyrkan aktiv på Pridefestivalen

Malin Ekström har hand om seminariet: "Skapade Gud oss hetero?".
Jag skulle snarare fråga Malin, "Skapade Gud oss dumma i huvudet?", för Bibelns budskap angående detta ämne, där saken är övertydlig och överspelad för länge sedan går inte att missförstå så länge man inte har något allvarligt fel i just huvudet.

I första Korinthierbrevet 6:9-11 kan vi exempelvis läsa: "Har ni glömt att ingen orättfärdig skall få ärva Guds rike? Låt inte bedra er. Inga otuktiga eller avgudadyrkare eller horkarlar eller män som ligger med andra män, inga som är tjuvaktiga eller själviska, inga drinkare, ovettiga och utsugare - ingen sådan får ärva Guds rike."

Erik Johansson har precis rätt inställning: ..."Erik Johanssons eget beslut att inte leva ut sin sexualitet grundar sig på att han inte ser att de finns täckning för det i Bibeln, även om han inte ser sig själv som mindre värd än någon annan. "...

Må Gud välsigna han och hans arbete.

Katolska Kyrkans Katekes:
2357 Med homosexualitet menar man relationer mellan män och kvinnor som känner sexuell dragning – exklusiv eller huvudsaklig – till personer av samma kön. Den antar mycket olika former under tidernas lopp och i olika kulturer. Dess psykiska ursprung har till stor del inte kunnat förklaras. Med stöd av Skriften som framställer homosexuella handlingar som i högsta grad klandervärda har traditionen alltid förklarat att ”homosexuella handlingar i sig själv är felaktiga”. De strider mot den naturliga lagen. De stänger av den sexuella akten från att ge liv. De har inte sitt ursprung i en känslomässig komplementaritet. De kan aldrig i något fall godkännas.

2358 Ett icke ringa antal människor uppvisar grundläggande homosexuella tendenser. Denna böjelse har objektivt sett en felaktig inriktning; för de flesta av dem utgör den en verklig prövning. Man skall ta emot dem med respekt, medlidande och finkänslighet. Varje tecken på orättfärdig diskriminering när det gäller dessa människor skall undvikas. Dessa personer är kallade att förverkliga Guds vilja i sitt liv, och om de är kristna är de kallade att med Herrens offer på korset förena de svårigheter de kan råka ut för på grund av sin läggning.

2359 Homosexuella personer är kallade till kyskhet. Genom självbehärskningens dygder, som fostrar till inre frihet, ibland med stöd av osjälvisk vänskap och med hjälp av bönen och den sakramentala nåden kan och skall de stegvis och beslutsamt närma sig den kristna fullkomligheten.

Min resa till kristendomen och Katolska Kyrkan

Johanna G (med bloggen "På vacklande ben") önskade med anledning av bloggens tvåårsjubileum: "Jag skulle nämnligen gärna höra dig berätta om hur och när du började intressera dig för den kristna tron och vad som fick dig att fastna just för katolska kyrkan."

Jag skulle vilja påstå att min trosresa började förmodligen långt innan jag förstod det. (Se Bibeln: Psaltaren 22:10-11: "Det var du som hämtade mig ut ur moderlivet och lät mig vila trygg vid min moders bröst. På dig är jag kastad ända från modersskötet, redan i moderlivet var du min Gud.")

Det första minnet av "sökande" efter Gud, som jag skäms ganska mycket för nu, är hur jag kunde kasta pilar på en piltavla och liksom "utmana" Gud att om Han fanns så skulle Han låta alla pilarna hamna mitt i prick (precis som för Pippi Långstrump..). Jag gissar på att jag kanske var en åtta-nio år då. Till detta skall förstås tilläggas att ingen i min familj kan nog egentligen kallas religiös. Vi går i (Svenska) kyrkan när det är bröllop, dop eller begravning. Det är typ det. Inget tal därhemma alls om tro egentligen.

Gud är ju bara ett ord man använder såsom kraftuttryck, eller hur?

Som en del kanske känner till hos mig så har skräckfilmer, rysare och dylikt en speciell plats i mitt hjärta, och filmer överhuvudtaget förstås. Kanske just skräckfilmer och rysare just öppnade ögonen för att det finns en Katolsk Kyrka från början, med präster som utför exorcism och som jagar bort demoner och dylikt. Den film, om jag skulle välja en film, som faktiskt fick mig att fundera riktigt mycket kring livets mening, vår existens, Universum och allting måste ändå ha varit "Donnie Darko". Jag skulle till och med vilja påstå att den var mycket avgörande för att jag kom till tro överhuvudtaget, just på grund av att den på något sätt fick mig att verkligen fundera. Jag skulle dock inte generellt vilja rekommendera Donnie Darko. För många är den alldeles för mörk, och för de flesta tror jag snarare den är destruktiv för tron än uppbyggande. Vad som slår mig i många filmer, och i videospel också (som också är ett intresse) är striden mellan gott och ont.

Världen tycks vilja säga till oss hela tiden "det finns inget gott eller ont!" men så är inte sanningen.

Det ser faktiskt vem som helst att så förhåller sig inte världen.

Under min uppväxt har främst varit ateistisk moralist. Ateist då jag hela tiden ansett mig vara så logisk och vill alltid ha belägg för det som jag tycker och tänker. Moralist vet jag faktiskt inte riktigt varför jag var som ateist, mest magkänsla skulle jag vilja påstå. Det är först såhär efteråt jag har förstått att jag förmodligen var moralist också, eftersom jag motsatte mig mycket av det som andra (ateister) ansåg ofelaktigt såsom självbefläckelse (onani), sex utanför äktenskapet, osv.

Det jag däremot spirituellt haft en tjusning för i hela min uppväxt, kanske främst på grund av mina japanska influenser som jag fick från att se mycket på anime och läsa mycket manga såväl som att spela tevespel förstås, är buddhismen. Det faktum att man inte tror på Gud tycktes mig vara viktigt, men att man ändå trodde på andar och dylikt skrämde mig bort från det hela...

Den organisation som jag var mest intresserad för under denna tid, som jag också redovisade om på högstadiet, var Soka Gakkai. Jag var mycket inne på deras hemsidor och läste om deras tro. Man kan säga att deras spiritualitet går ut på att "chanta" (det vill säga skrika) ut olika ord, vilket ska ge en bättre karma. Soka Gakkai sägs också vara ökända för deras aggressiva metoder i Asien, vilket jag avfärdade som förtal, men allvarligt talat vet jag inte hur det förhåller sig. Faktum är ju att deras ledare (i Japan förstås) satt fången då Japanska staten ville samla alla under en och samma tro då man krävde enhet i leden.

Mitt "nästa stopp" i trosinriktningar var Islam. Mest kanske för att jag hade hört så vitt skilda åsikter om tron, så ville jag mest studera tron ifråga. Så jag gick till källan. Koranen. Jag läste helt enkelt sida upp och sida ner. Läste kanske 60 eller 80 sidor, samtidigt som jag fick mycket olika budskap från olika muslimer om Islam så verkade Koranen tydlig. Döda de otrogna, bland annat. Döda de som inte håller med Islam. Kanske till och med våldta och sedan döda, om jag minns rätt. Det var ganska groteskt i vilket fall som helst, och jag kunde inte riktigt se någon röd tråd i budskapet. Jag förstod faktiskt inte vad budskapet, det viktiga i Islam var.

Allvarligt talat tror jag inte att jag kan säga mig veta vad det viktigast är i Islam (borde vara tillbedjan av Gud, men jag kan inte säga att jag är säker på det).

Det som faktiskt ledde mig vidare till kristen tro, måste jag erkänna, var en webbsida från mormonerna. Jag kommer inte riktigt ihåg hur jag hittade till sidan ifråga, men jag kommer ihåg budskapet, att leva efter Guds tio budord. Inte bara i handling, utan även i hjärtat och i tanken.

Det var ett radikalt budskap till mig.

Jag kände mig utmanad och tänkte helt enkelt "varför inte? Vad kan det skada?" - tydligen mer än jag då visste...

Det som faktiskt gjorde att jag inte gick vidare på trons väg tillsammans med mormonerna var ganska enkelt. De hade haft månggifte. Det räckte för mig som anledning egentligen.

Då visste jag förstås inte så mycket om deras andra tro, om att man kan bli en gud själv och annat kul..

Så, resan fortsatte till den kristna tron.

Som "etnisk svensk" - som det så fint heter - ville jag förstås inte vara allt för konstig.

Alltså kändes det som att det var Svenska kyrkan som gällde. Men jag ville veta vad grunden var. Grunden var Luther, och det var där det verkligen gick utför...

Jag läste om Luther och om protestantismen i allmänhet och blev mer och med förvånad, hur Martin Luther hade skrivit en bok om hur man skulle döda alla judar, bränna deras hus till grunden, att de var Djävulens exkrementen och annat trevligt.

Var denna man verkligen en kristen? Det var den spontana tanke som dök upp hos mig.

Det som helt och klart fick mig att vända mig emot Svenska kyrkan och söka helt annanstans var när jag besökta Svenska kyrkans hemsida och deras "frågos och svar" om tron. Här skrev präster och annat folk inom samfundet ifråga om att det var helt okej med sex utanför äktenskapet, med självbefläckelse (onani) och allehanda annat.

Jag som trodde att kristna hade en högre moral, tji fick jag, inte ens min moral som ateist kunde de leva upp till.

Men jag visste ju att en högre moral fanns hos de kristna, jag hade ju läst att mormonerna (som jag ju dock förstod att de inte var kristna när jag förstod att de hållit på med månggifte) delade mycket av min moral och etik, men även ställde än högre krav på min moral och etik (ifråga om abort och "homosex" exempelvis) än jag för tillfället hade tillägnat mig.

Så, kanske framförallt tack vare Martin Luther blev jag ivägskrämd från allting protestantiskt, men mycket också tack vare Svenska "kyrkan" (faktum är att jag idag dock skulle vilja påstå att jag har en respekt för de flesta andra kristna samfund - förutom just Svenska kyrkan - för det i dessa ändå finns en uppriktighet i tron, en uppriktighet som inte finns från Svenska kyrkan centralt åtminstone). Det enda positiva minne jag har var en "prästinna" i Svenska kyrkan i min "hemförsamling" kan man säga som tydligt var emot homosex och att "ta på sig själv". Det gav mig i alla fall en tydlig indikation i mina tidiga år att kristendomen stod för det som var moraliskt och etiskt korrekt på ett sätt.

Men man kan lugnt säga att det som gjorde mig alltmer intresserad av Katolska Kyrkan var kanske för att det var den första kyrkan. Det var liksom Kyrkan, det var den insikten som jag alltmer började komma till, när jag var kanske 17 år. Jag blev också alltmer övertygad om att det som kristendomen stod för inte bara var sant, utan även logiskt och därmed också sant.
Självfallet finns det mycket i den kristna tron som är mycket ologiskt, som övergår det mänskliga förståndet, men moralen och etiken, vad man gör och inte bör göra, kändes mycket logisk. Moralen och etiken som påverkade mig själv och mitt eget leverne har nästan varit densamma som tidigare, då jag strävat efter att göra det som är gott, på något sätt och vis, å andra sidan har jag sett det som att andra människor i viss utsträckning får göra lite som de vill.

Vad jag inte förstått och som jag också började förstå såsom identifierande mig själv i den katolskt kristna tron var ju att detta i praktiken är som att låta en vän (jag försöker se alla människor såsom mina vänner, även om jag inte känner de) åka med full fart i en bil direkt mot ett stup. Det goda att göra då är ju faktiskt att säga till denne att den håller på och skada sig själv. På samma sätt ser jag det numera med mycket annat, att jag försöker att säga till mina vänner om det som jag tror skadar (det som vi kallar synd) - men för det behöver man ju inte nödvändigtvis använda den terminologin som jag som troende använder mig utav, utan som sagt finns det ju andra mer påtagliga konsekvenser man kan lyfta fram som konsekvenser av saker och ting som går emot moralen och/eller etiken.

Vid juletid 2006 så fick jag i alla fall modet att börja gå i min närmaste Katolska Kyrka. Då var jag i praktiken nästintill övertygad om att ja, den kristna tron såsom Katolska Kyrkan förklarar den är sann i det mesta väsentliga. Det handlade inte alls om att jag liksom valde församling efter var jag "kände" mig mest hemma eller mest välkommen, utan om att jag verkligen var ute efter det som var sant. Det är också vad jag tror mig har funnit, just den fullständiga sanningen.

Inte en sanning. Inte min sanning. Utan den fullständiga, universala sanningen som är densamma oavsett om jag bor och lever i Sverige, Kina, eller USA. Oavsett om jag lever på 1000-talet, 2000-talet eller 3000-talet.

Men om jag inte har belyst detta tillräckligt så just detta om gott och ont har spelat stor roll för mig. Vad som är gott och vad som är ont. Var de bådadera härstammar ifrån. Många tycks idag förneka gott och ont, trots att vi ser det framför näsan varje dag, tycks det. Det finns mycket att bli upprörd över, det finns också mycket att glädjas för. Det gäller att försöka hitta det som är gott, och ju mer jag har kontemplerat över vad allting handlar om så har jag bara kommit till ett enda ord som kan sammanfatta allting, som drog mig till kristendomen och till Katolska Kyrkan och som alla människor förtvivlat söker:

KÄRLEK

Kyskhetstrend?

Det kan väl vara lite lustigt att påstå att kyskhet plötsligt skulle vara trendigt, men frågan är om stjärnorna med sina uttalanden ändå inte kan gör en skillnad i synen på den mänskliga sexualiteten. Miley Cyrus, känd som "Hannah Montana" är bioaktuell och säger sig vilja hålla på sig till dess att hon gifter sig.

Några andra kända Disney-stjärnor som också är kända för sin kyskhet är den amerikanska popgruppen "Jonas Brothers".

Detta anser jag lovvärt, men "kyskhetsringar" (som Jonas Brothers exempelvis har, och som symboliserar att man är oskuld och håller på sig till man gift sig) kanske skulle få motsatt effekt i Sverige, d.v.s. att det skulle verka ännu mera "otrendigt" eller?

Jonas Brothers - SOS Music Video


Å andra sidan, när har det egentligen varit trendigt att vara kristen överhuvudtaget?

Ringarna ifråga är graverade med Bibelverser, Första Thessalonikerbrevet 4:3-4:
"Detta är Guds vilja: att ni skall bli heliga. Ni skall avhålla er från all otukt. Var och en skall lära sig att hålla sin kropp i helgd och ära."

Silver Ring Thing Promo


Crossnet har ett utdrag ur materialet "Värt att vänta på":
"Kulturen vi lever i försöker på alla sätt övertyga oss om att sex och samlag är helt OK, ja nästan något självklart för två unga som blir kära i varandra. Pressen kan ibland kännas överväldigande. Det råder inget tvivel om att massmedia kraftigt har bidragit till den här utvecklingen. Undersökningar av amerikanska TV-serier och filmer visar t ex att i över 90 % av de scener där par går i säng med varandra, handlar det om sådana som inte är gifta med varandra. Det är inte så konstigt om tittarna blir påverkade och börjar uppfatta det som något normalt! Dessutom är det sällan tal om att vänta. Att ligga med varandra några dagar efter att man "hittat" varandra, är vanligt. Det är helt enkelt så som moderna människor lever... Det är för övrigt intressant att vår situation idag inte är så modern som vi kanske tror.

Apostlarna Petrus och Paulus skrev t ex sina brev till kristna som levde i en kultur som kännetecknades av en utbredd "frigörelse" på det sexuella området: prostitution, homosexualitet, äktenskapsbrott, lösa parförhållanden, upplösning av familjestrukturer osv. T ex Korintierbreven i Nya testamentet ger en levande bild av den här situationen. Men det är tankeväckande att apostlarna och urkyrkan inte talade för att de kristna skulle anpassa sig till samhällets moral eller omtolka Guds bud. Tvärtom: de insisterade på att de kristna måste våga vara annorlunda, och på att de offensivt skulle visa att Guds goda vilja är på livets sida. Resultatet blev väckelser och kristna präglade av Andens kraft - men det innebar också att man mötte mycket motstånd. "...

..."Tänk noga igenom på förhand vad du vill och inte vill i ett förhållande innan du är mitt inne i det. Du kommer att stå mycket stadigare om du redan nu bestämmer dig att säga nej till samlag. Att säga nej betyder inte att du avvisar den du tycker om, men att du positivt har bestämt dig för att spara denna speciella gåva till äktenskapet. "...

..."Undvik sex-fixerade tidningar, filmer, internetsidor mm. Det är inte bara porr-tidningar som på olika sätt ger en posi-tiv bild av sexuell omoral, utan även "såpor", kvälls- och veckotidningar, reklam, musik - ja, listan kan bli lång. Vi påverkas alltid av det vi ser och hör. Tänk därför efter vad det är för värderingar som förmedlas. "...

Halsbandet "True Love Waits" från Barkito.

1:a majdemonstration

Som Göran Skytte på dagens Oas-möte poängterade, ett väldans stort kors, mitt på Plattan, med folk från Jesusfolket som delade ut Biblar och talade om det kristna budskapet, på samma plats där Syndikalisterna som inte vill höra talas om det kristna budskapet har sin demonstration.

Själv blev jag uppraggad av en snubbe som visste att jag som katolik tydligen tillbad Jungfru Maria, varpå jag svarade "No, I pray through her" flera gånger...
Han frågade också, ett antal gånger, om jag accepterade Jesus Kristus som Herren och Frälsaren, varpå jag varenda gång svarade ja.
Att det skall vara så svårt att fatta.

He ain't the leavin' kind

Lyssnade igår (24.4.2009) när jag dammsög på en låt jag lyssnat på många gånger, men inte riktigt förstått vem den verkligen handlar om. Plötsligt slog det mig vem det faktiskt handlar om och jag blev minst sagt förvånad att jag inte förstått det tidigare...

Rascal Flatts : He Ain't The Leavin' Kind

Rascal Flatts   More CMT Music   More CMT Music Videos

"They tried their best to drag him out
Of a courthouse down in montgomery
Now they want to kick him out of school
And take him off our money
They can take those words off of paper and stone
But he aint gone, no

He ain't the leavin' kind
He'd never walk away
Even from those who dont believe
And wanna leave him behind
He ain't the leavin' kind

She stayed mad at him for a lot of years
For taking her husband
Started losing her faith and thinking that
Her life meant nothin
But when she looks at those kids
She raised all by herself
She knows she had some help
Yeah she knows

He ain't the leavin' kind
He'd never walk away
Even from those who don't believe
And wanna leave him behind
He ain't the leavin' kind

No matter what you do
No matter where you go he's
Always right there
With you

Even from those who don't believe
And wanna leave him behind
He ain't the leavin' kind"

Visa ord från Stefan Swärd

Evangeliska Frikyrkan är kanske en av de andra samfund förutom Katolska Kyrkan som jag känner mig nära, på många sätt, och Stefan Swärd som är deras ordförande ger mig gott om själ för detta. Han är tydligen - precis som påven många gånger - i blåsväder (Dagen: "EFK:s ordförande Stefan Swärd: Jag tycker man ska höja ribban - inte sänka den"). Det är allt som oftast lönen för att vara en radikal kristen, d.v.s. en person som faktiskt ser Jesus Kristus som förebilden i sitt liv, som vill förvandla sitt liv till ett liv i samklang med Gud.

..."Stefan Swärd betonar att han ser utlevd homosexualitet som en ganska liten del av problematiken. Materialism och girighet borde det vara större fokus på.- Men att använda det som ett argument för att vi ska vi bli överslätande mot homosexualitet tycker jag är fel. Vi behöver arbeta mer med vår inställning till materialismen, utan att urvattna på andra områden, säger han."...

Reportern från Dagen frågar vidare om man inte kan komma in i församlingen och därefter förändra sitt liv, till vilket Stefan Swärd svarar: "Starten är ändå någon form av Guds storstädning. Om till exempel en drogmissbrukare blir kristen hör det till omvändelsen att han lämnar sitt missbruk, sedan innebär det inte att han är färdig, han kanske får återfall. Men det är en helt annan sak att säga till missbrukaren: Det är helt okej att vara kristen och att knarka, säger han."

Stefan Swärd utvecklar än mer om syndfullt leverne i sitt blogginlägg:
..."När det gäller bedömningen av homosexualiteten behöver vi alltså i första hand söka oss till Bibeln för vägledning. De enda texterna vi har i Nya Testamentet om detta är 1 Kor. 6:9-11: “Vet ni inte att inga orättfärdiga skall få ärva Guds rike? Bedra inte er själva! Varken otuktiga eller avgudadyrkare, varken äktenskapsbrytare eller de som utöver homosexualitet eller de som låter sig utnyttjas för sådant, varken tjuvar eller giriga, varken drinkare, förtalare eller utsugare skall ärva Guds rike. Sådana var en del av er. Men ni har tvättats rena, ni har blivit helgade, ni har förklarats rättfärdiga i Herren Jesu Kristi namn och i vår Guds Ande” och Pauli ord i Rom. 1:24-27 som kraftigt fördömer den utlevda homosexualiteten."...

..."De äldre kyrkorna, den katolska, och den ortodoxa är solklara i sin syn på denna fråga. Jag tycker att man orienterar sig bort från den evangelikala bibelsynen om man menar att utlevd homosexualitet är en acceptabel kristen livsstil."... (kan detta kanske betyda eller i alla fall spela roll för ett framtida närmande från EFK:s håll till Katolska Kyrkans fulla gemenskap?)

..."Homosexualiteten är en liten detalj i sammanhanget, eftersom det berör en begränsad grupp människor. Men många synder berör oss alla, i varje fall de flesta av oss, och det är viktigt med en tydlig undervisning i kristna församlingen om hur vi ska leva. Samtidigt behöver undervisning bäras upp av Guds nåd, Andens kraft, och leda till kraften att leva ett heligt liv, annars blir det bara omöjligt och träldom. Förkunnelse av lag måste alltid gå hand i hand med förkunnelse av nåd. Det som driver oss är längtan efter helighet, Kristuslikhet, att leva i lydnad till Kristus. Om man bara upplever det heliga livet som lagiskt och betungande så har man inte fått grepp om vad det handlar om."...


Jakobsbrevet 2:17: "Så är ock tron i sig själv död, om den icke har med sig gärningar."

..."Jag anser inte att det är förenligt med kristet liv varken att leva i sambo, homosexuella förhållanden, bunden av girighet och penningbegär, eller leva i skvaller och förtal. Det går inte bara att börja utesluta en massa människor ur församlingen, det är helt fel sätt att höja ribban. Tydlig undervisning, tydlig församlingsordning, genomarbetade introduktionskurser in i församlingen, fortsättningskurser på Alfa, och aktiv själavård, cellgrupper, där man stegvis engagerar sig mer i varandras liv, är rätt väg att gå för den sekulariserade församlingen."... - Är detta kanske något vi katoliker/Katolska Kyrkan kan lära sig av Evangeliska Frikyrkan? Att vi på olika sätt blir mer delaktiga i varandras liv, för att stötta varandra i tron?

Bloggen som evangelisation?

Har funderat lite på detta på sistone, hur jag egentligen skall göra med bloggen.
Känns mest ibland som att det är jag personligen som är mest intresserad av den, att "skriva av mig" ibland. Annars skulle jag gärna skriva om annat som intresserar mig, och kanske även "bjuda" på mig själv mera. Samtidigt känner jag mig något förpliktigad i och med bloggens namn att hålla mig till ämnet förstås, och det kanske är just vad folk vill läsa om när de går in på bloggen.

Sedan är det förstås frågan om ens blogg verkligen gör någon skillnad egentligen.
Kan en blogg verkligen göra en skillnad i en persons liv, kan den väcka en Gudstro, och kan den blogg som jag idag skriver göra detta eller finns det bättre sätt att evangelisera, att nå ut med tron på vår Himmelske Fader på?

Eller finns det rentav bättre sätt att använda sin tid och kraft?

Stockholms katoliker blir fler

DN skriver idag om att Stockholms katoliker blir allt fler. Såg detta i DN vid frukostbordet, och det är såklart man blir glad. Det ter mig ändå inte så konstigt, då Katolska Kyrkan som är Sveriges näst största samfund faktiskt har en väl definierad tro som grundar sig i Bibeln, vilket är mera än man kan säga om Sveriges största samfund...

"89 svenskar konverterade till katolicismen förra året. De flesta som omvänder sig bor i Stockholm." skriver DN.

..."Anneli Törnqvist, en annan församlingsmedlem, konverterade till katolicismen för tre år sedan. Hon följde med sin son, som var intresserad av att omvända sig, till katolska domkyrkan.

- Jag hittade saker här som jag inte fann i Svenska kyrkan, tror jag. En vördnad, att människor visar sin andlighet tydligt, till exempel genom korstecknet eller knäböjande.
Den första bikten kändes jobbig, berättar hon. Hon var väldigt nervös men efteråt kände hon sig lättad, som att hon flög fram.

Nadja Kolecka är katolik sedan barnsben och har tillhört domkyrkoförsamlingen i hela sitt liv. Hon tror att svenska ungdomar som söker sig till katolska kyrkan gör det för att de vill ha ”raka besked”.

- I frågor om moral ger kyrkan ett tydligt ja eller nej, i motsats till andra kyrkor som kanske säger: nja, det beror på vad du känner för, säger hon."...

Ja, och det är väl ändå det det handlar om?
Om vi ser till Bibeln så är det ganska mycket "raka puckar". Jesus Kristus hymlar inte om att äktenskapsbrott är en synd, exempelvis.
Eller om de tio budorden överhuvudtaget för den delen.

Allvarligt talar har jag ganska lite till övers för folk som tycks rättfärdiga sin synd men samtidigt refererar till Jesus Kristus. Visst, det finns mycket vi gör som inte är enligt Guds vilja, men vi alla faller ibland, det innebär inte att våra fel är rätt så att säga. I vissa kretsar där man kallar sig kristen verkar det istället sättas en ära i att inte behöva Guds nåd. Vad dog då egentligen Jesus Kristus på korset för? Inte var det för våra synders skull i alla fall, verkar de resonera.
Synden finns ju inte, eller hur?

Till slut ställs den klassiska frågan: ..."Men går det att vara katolik och inte hålla med om kyrkans syn på homosexualitet, abort eller preventivmedel?

- Ingen kan nog säga att man delar kyrkans uppfattning på alla punkter. Det kan finnas olika saker man har svårt med. Men i stort sett förväntas man omfatta kyrkans lära. Det går nog inte att konvertera till katolicismen om frågor som preventivmedelsanvändning är jätteviktiga för en, säger Maria Hasselgren."...

Bitte Assarmo har också bloggat om detta, men inte läst DN:s artikel.
Jag förstår henne.

Kristning i Sverige?

Rekommenderad läsning: "Både avkristning och påkristning" av Göran Skytte

..."För att vara död verkar Jesus vara ovanligt levande i Sverige just nu. Hade jag varit ateist hade jag blivit galen. Men det är jag inte, så för min del är allting helt OK.

Intresset för Jesusgestalten beror inte enbart på att det är påsk, inte ens på att Jonas Gardell har skrivit en bok som påstås handla om Jesus. Det är något annat som är i görningen.

Elisabeth Sandlund var tidigare ekonomijournalist på SvD. Totalt ointresserad av kristen tro. Vid ett besök i en kyrka ändrades allt. ”Jag fylldes av total visshet.” Sedan dess är hon uppskattad kristen författare, föredragshållare, chefredaktör för Dagen. Har myntat ett klassiskt begrepp: ”påkristning”."...

..."Senaste nytt i medierna tycks vara att i jättereportage beskriva ”swingers” som den nya trenden i svenskt familjeliv. ”Här har gifta sex med andra gifta.” I sådan mediemiljö väger Jesus lätt.

Men om man läser ledar-, kultur-, debatt- och insändarsidor ser man att det är tryck i frågan om Jesus och kristen tro.

Det gäller brottningen mellan troende och ateister, om sökande efter andlig mening i en allt mer materialistisk omvärld.

Men det handlar också om utvecklingen inom kyrkligheten det bisarra svenska systemet där politiker bestämmer över kyrkan och lärans innehåll, att centrala kyrkliga krafter verkar skämmas för evangeliet och önskar kasta stora delar av Bibeln på historiens soptipp. Men det handlar också om att det idag sker historiskt viktiga närmanden mellan olika riktningar som tidigare stått långt från varandra."...

Dessa är bara en del av denna underbara kolumn, som avslutas så briljant:

..."Igår var det långfredag och Jesu död på korset. Men den döden visade sig vara högst tillfällig. Den varade – så att säga – bara i tre dagar. Sedan dess har hans anhängare ökat från 12 till 2,4 miljarder. I morgon firas han med fest över hela jordklotet. Inte för att han är död, utan för att kristna är övertygade om att han lever.

(Sagt som upplysning till den som tror att vi firar påsk för att hylla en kyckling, eller liknande.)"...

(fann detta guldkorn via Dagens Ledarblogg.)

Hur kan man tolka?

Kyrkans Tidning skrev häromdagen "Wejryd tror att kyrkan säger ja till ny lag".
Det är en intressant artikel på många sätt. Artikeln säger självfallet att de flesta i beslutande ställning inom Svenska kyrkan kommer se till att samfundet ifråga viger samkönade par. Desto intressantare är hur Anders Wejryd, Svenska kyrkans högste ledare kan man väl lugnt påstå, säger att han tolkar - eller utvidgar som han hellre vill se det - Matteusevangeliet 19:4-5:
"Jesus svarade: ”Har ni inte läst att Skaparen från början gjorde dem till man och kvinna?” Och han fortsatte: ”Därför skall en man lämna sin far och sin mor för att leva med sin hustru, och de två skall bli ett. De är inte längre två utan ett. Vad Gud har fogat samman får människan aldrig skilja åt."

..."– Det är vårt tydningsord som finns med vid alla vigslar. Det handlar om att lämna sin gamla gemenskap...och att det är viktigt att hålla ihop, sade Wejryd.

"Det handlar om trohet"
Men går det att använda nu?, undrade Adaktusson, och syftade på det förslag till ny vigselordning som för närvarande är ute på remiss i stiften.

– Det diskuteras nu och det är lite intressant att se remissvaren från stiften. Många av oss tänkte, att det här blir väl konstigt att använda. Men flera säger: det handlar ju om trohet, om att gå vidare i en ny generation.

Ni gör en omtolkning?

– Vi gör en utvidgning.

Du menar att man kan ha en text om män och kvinnor även om det handlar om två män eller två kvinnor?

– Ja, därför att själva institutet har vuxit fram ur det som var man och kvinna. Men jag vill inte ge något tips här. Det ska bli spännande att se vad kyrkomötet kommer fram till."...

Vän av ordning ställer sig frågan: hur långt kan man tolka saker och ting tills det inte faktiskt längre är en tolkning, utan istället något helt annat?

För mig ser det inte ut som en tolkning Anders Wejryd gör, utan snarare påstår han saker och ting som inte alls står i texten, som inte ens går att finna i texten med världens vilja. Det "enda" som Matteusevangeliet 19:4-5 säger är just vad som står där. En kvinna och en man förenas i äktenskapet, tills döden skiljer de åt.
Det ter mig otroligt hur man kan tolka in något annat i just detta Bibelord.

Sunday's comin

Idag minns vi att vår Herre, Jesus Kristus, blev korsfäst för oss, för våra synders skull och dog där på korset för vår skull. Långfredagen är därför en av de två obligatoriska fastedagarna (d.v.s. max ett mål mat enligt vår svenska biskop Anders Arborelius). Men vi kristna som lever idag har den stora fördelen att vi vet att söndagen kommer.

Sunday's Comin

..."The story of Jesus Christ's crucifixion is one of betrayal, brutality, despair, and pain. Yet we know even before His death that redemption was promised to be coming soon. We know that the story does not end at the cross. We know what many did not realize -- that Sunday's comin'."...

Klarsynt Ulf Ekman

Ulf Ekman skriver idag i Världen idag "Vad vill Gardell - egentligen?":
"Om jag förstått Jonas Gardell rätt, så vill han med allt han har, försvara tre för honom så viktiga teser. Dessa är:
1. Gud är så kärleksfull att han inte hakar upp sig på hur vi lever. Han vill att vi skall leva ut vårt liv som det behagar oss.
2. Synd, orenhet och andra bibliska uttryck existerar inte. De är termer hämtade ur gammaldags religiösa föreställningsvärldar som är inaktuella i dag och som vi måste göra rent hus med.
3. Alla, absolut alla kommer ovillkorligt till himlen, annars är Gud orättvis.
Dessa teser är inte på något sätt nya. Inte är de heller speciellt originella. De är inte heller bibliska och har aldrig anammats vare sig av kyrkan eller ingått i den klassiska tron. De är helt enkelt inte kristna.
För att kunna hålla fast vid dessa teser, måste Gardell göra ett antal saltomortaler. Den allvarligaste är att han helt måste förändra bilden av och förståelsen av Jesus. Det gör han genom att, i olika grad och på olika sätt, koppla bort Gamla testamentet. Här är han inte originell. Det har förnekare gjort i alla tider. Apostlarna, däremot, bekräftade tron på GT och det har kyrkan alltid hållit fast vid."...

Personligen skulle jag vilja påstå att det Jonas Gardell säger och står för i sin tolkning utav den kristna tron är förstås obibliskt. Men framförallt är det en utbredd uppfattning bland många människor av idag. Människor som bara hört talas om den kristna tron lite sådär eller som inbillar sig att det räcker med att man är "god" enligt sin egen måttstock.

Följdfrågan är ju förstås hur ens egen måttstock egentligen ser ut.
Vad accepterar vi, hur mycket kan vi kompromissa med moralen och etiken?
Vi kan ju se att det genom historien kompromissats rejält med moralen och etiken, i vissa fall har den till och med förvrängts så att det onda är det goda och vice-versa.

Ulf Ekman avslutar med att vi såsom kristna måste ta vår tro på allvar.
..."Vad kan vi lära oss av Gardell? Att kristenheten måste ta sin tro mer på allvar, gå tillbaka till Skrifterna, tränga djupare i Ordet så man kan ge skäl för sin tro och inte svepas iväg av allsköns fabuleringskonst.
I stället bör vi återupptäcka och uppskatta den klassiska dogmatik som kyrkan alltid haft med sig som motvikt emot heresier, gamla och nya. Den kommer att hjälpa oss i dag."

Dagen - "Gardells Jesusbild hädelse"

Gud, framtiden och Lagen i Tanach

I Tanach, Gamla Testamentet, תנ”ך, finner vi intressant läsning som just är dagens läsning också (29.3.2009), närmare bestämt i Jeremia 31:31–34:

"Det skall komma en tid, säger Herren, då jag skall sluta ett nytt förbund med Israel och med Juda, inte ett sådant förbund som jag slöt med deras fäder när jag tog dem vid handen och förde dem ut ur Egypten, det förbund med mig som de bröt, fastän jag var deras herre, säger Herren. Nej, detta är det förbund jag skall sluta med Israel när tiden är inne, säger Herren: Jag skall lägga min lag i deras bröst och skriva den i deras hjärtan. Jag skall vara deras Gud och de skall vara mitt folk. De skall inte längre behöva undervisa varandra och säga: »Lär känna Herren«, ty de skall alla känna mig, från den minste till den störste, säger Herren. Jag skall förlåta dem deras skuld, och deras synd skall jag inte längre minnas."

Det handlar förstås, som vi kristna ser på saken, om Jesus Kristus.
Gud blev människa.
Ordet blev människa.

Om programmeringsspråk vore religioner

Hittade en mycket rolig sida bland IDG:s kommentarer, apropå speciallinux för kristna och muslimer, en sida med jämförelser mellan olika programmeringsspråk och olika religiösa inriktningar.

..."C would be Judaism - it's old and restrictive, but most of the world is familiar with its laws and respects them. The catch is, you can't convert into it - you're either into it from the start, or you will think that it's insanity. Also, when things go wrong, many people are willing to blame the problems of the world on it.

Java would be Fundamentalist Christianity - it's theoretically based on C, but it voids so many of the old laws that it doesn't feel like the original at all. Instead, it adds its own set of rigid rules, which its followers believe to be far superior to the original. Not only are they certain that it's the best language in the world, but they're willing to burn those who disagree at the stake.

PHP would be Cafeteria Christianity - Fights with Java for the web market. It draws a few concepts from C and Java, but only those that it really likes. Maybe it's not as coherent as other languages, but at least it leaves you with much more freedom and ostensibly keeps the core idea of the whole thing. Also, the whole concept of "goto hell" was abandoned.

C++ would be Islam - It takes C and not only keeps all its laws, but adds a very complex new set of laws on top of it. It's so versatile that it can be used to be the foundation of anything, from great atrocities to beautiful works of art. Its followers are convinced that it is the ultimate universal language, and may be angered by those who disagree. Also, if you insult it or its founder, you'll probably be threatened with death by more radical followers.

C# would be Mormonism - At first glance, it's the same as Java, but at a closer look you realize that it's controlled by a single corporation (which many Java followers believe to be evil), and that many theological concepts are quite different. You suspect that it'd probably be nice, if only all the followers of Java wouldn't discriminate so much against you for following it."...

Men författaren avslöjar sig själv när han skriver om humanism (och erkänner att han är ateist):
..."Python would be Humanism: It's simple, unrestrictive, and all you need to follow it is common sense. Many of the followers claim to feel relieved from all the burden imposed by other languages, and that they have rediscovered the joy of programming. There are some who say that it is a form of pseudo-code."...

Självfallet går inte Scientologin fri, eller "tron" på det flygande spaghettimonstret ("Pastamonster istället för Darwin" - SvD):
..."APL would be Scientology - There are many people who claim to follow it, but you've always suspected that it's a huge and elaborate prank that got out of control.

LOLCODE would be Pastafarianism - An esoteric, Internet-born belief that nobody really takes seriously, despite all the efforts to develop and spread it."...

Min gissning är att katolicismen hamnar under "Fundamentalist Christianity" - alltså Java.

Uppdatering: Dagen har också skrivit om det kristna Linux-operativystemet, (en som är insatt i ämnet såsom undertecknad blir ganska upprörd över att Dagen skriver att "Linux har lanserat..." då det förstås inte är "Linux Foundation" som har lanserat detta, utan istället frivilliga som gjort en specialversion av just Ubuntu, som är baserad på Linux)

Fettisdagen

Matteusevangeliet 6:16-18:
"När ni fastar, se då inte dystra ut som hycklarna, som vanställer sitt utseende för att människorna skall se att de fastar. Sannerligen, de har redan fått ut sin lön.
Nej, när du fastar, smörj in ditt hår och tvätta ditt ansikte,
så att inte människorna ser att du fastar, utan bara din fader i det fördolda. Då skall din fader, som ser i det fördolda, belöna dig."















Idag är det fettisdagen, eller semmeldagen som det ofta kallas i folkmun, dagen då man oftast käkar just en "temla" (som Ture Sventon skulle sagt det, heter ju som alla vet "semla", men Herr Ture Sventon har lite svårt med "s"-ljudet, han läspar alltså). Men varför egentligen? Jo, för att käka upp sig inför den 40-dagarsfasta som inleds av morgondagens Askonsdag och avslutas med Långfredagen. Vi katoliker har förvisso bara skyldighet att fasta just dessa två dagar "på riktigt", det vill säga ett mål mat (enligt biskop Anders Arborelius skrivelse inför fastan 2008) under dagen (Askonsdagen och Långfredagen). Personer över 60 år eller under 13 år och andra med förhinder är förstås undantagna. Vad jag har förstått det som är vår biskop i sitt yttrande något mera strikt än den generella regeln för Kyrkan, som ligger på ett mål mat och två mindre mål mat. Dock bör man ju självfallet sträva efter att följa den lokale biskopen. Tillägg: man skall självfallet inte äta landlevande djur, kött, under dessa två obligatoriska dagar, vilket är en detalj som jag av naturliga orsaker glömmer bort, då jag inte äter kött annars heller.

Man bör också "ge upp" någonting under fastan, gärna något som kostar pengar som man istället kan ge till de fattiga genom Stockholm katolska stifts karitativa arbete. Kanske man kan avstå från någonting man brukar unna sig, eller avbryta något som ligger en till last, som man kanske faktiskt lika gärna kan leva utan ett tag.

Vi firar ju, som kanske bekant, just fastan för att minnas Jesu Kristi lidande och fastande i öknen i 40 dagar, men också för att tänka på alla i världen som inte kan få mat för dagen, alla som i världen lider på olika sätt.

Från Katolska Kyrkans Katekes:
"1434 Den kristnes inre botgöring kan ta sig många olika uttryck. Skriften och kyrkofäderna betonar särskilt tre former: fasta, bön och allmosor, som uttrycker omvändelse i förhållande till det egna jaget, till Gud och till andra människor. Bredvid den radikala rening som äger rum i dopet och martyriet brukar de som medel att uppnå syndernas förlåtelse nämna ansträngningar att försona sig med sin nästa, botgöringens tårar, omsorgen om nästans frälsning, helgonens förbön och kärlekens gärningar som ”gör att många synder blir förlåtna” (1 Pet 4:8)."

Hittade den här videon från tangle.com, tidigare GodTube.com, en sång om fastan, riktigt upplyftande och rolig:

Lent Song - tangle.com

Tala hat eller kärlek

Som jag har skrivit tidigare om så är kanske det att vi talar illa om andra den största anledningen till att människor kommer till Skärselden, och stannar där så länge.
Därför blir jag också berörd att så många i min omgivning uttrycker sig nedsättande om andra människor. Ofta verkar det handla om att sätt attribut till människor, attribut som man kanske inte vet egentligen om de hör hemma hos personen.

Det allra vanligaste för tillfället verkar vara, konstigt nog, att kalla andra människor för att de "är" "homosexuella". Finns många varianter på detta, och det värsta någonting kan vara, verkar det som, är "gay". "Gay" betyder ju egentligen glad. Det är något förvånande egentligen, i ett samhälle som säger sig vara så "öppet" att detta verkar brett ut sig som ett skällsord bland de som kanske också lite nedsättande skulle kunna kallas "hedningar".

Som kristna är vi kallade att faktiskt så gott vi kan behandla andra människor med respekt.
Oavsett om det är en prostituerad, en mördare eller en som har en annorlunda dragning.

"Älska syndaren, hata synden"

Katolska Kyrkans Katekes om Kyskhet och homosexualitet:
"2357 Med homosexualitet menar man relationer mellan män och kvinnor som känner sexuell dragning – exklusiv eller huvudsaklig – till personer av samma kön. Den antar mycket olika former under tidernas lopp och i olika kulturer. Dess psykiska ursprung har till stor del inte kunnat förklaras. Med stöd av Skriften som framställer homosexuella handlingar som i högsta grad klandervärda har traditionen alltid förklarat att ”homosexuella handlingar i sig själv är felaktiga”. De strider mot den naturliga lagen. De stänger av den sexuella akten från att ge liv. De har inte sitt ursprung i en känslomässig komplementaritet. De kan aldrig i något fall godkännas.

2358 Ett icke ringa antal människor uppvisar grundläggande homosexuella tendenser. Denna böjelse har objektivt sett en felaktig inriktning; för de flesta av dem utgör den en verklig prövning. Man skall ta emot dem med respekt, medlidande och finkänslighet. Varje tecken på orättfärdig diskriminering när det gäller dessa människor skall undvikas. Dessa personer är kallade att förverkliga Guds vilja i sitt liv, och om de är kristna är de kallade att med Herrens offer på korset förena de svårigheter de kan råka ut för på grund av sin läggning.

2359 Homosexuella personer är kallade till kyskhet. Genom självbehärskningens dygder, som fostrar till inre frihet, ibland med stöd av osjälvisk vänskap och med hjälp av bönen och den sakramentala nåden kan och skall de stegvis och beslutsamt närma sig den kristna fullkomligheten. "

Min mening med detta blogginlägg?
Att understryka att vi måste älska syndaren, oavsett hur illa vi anser om synden.
Vi kan inte låta oss falla för det världen erbjuder oss, att kanske i ett ögonblick stämma in i kören - som vi tror stämmer in i vår moral - men som då (i detta fall) förnekar kärleken till vår nästa.

Vi kan med allt vi gör, hur vi säger saker och ting, visa vägen, där man visar en genuin respekt för andra människor, men ändå inte kompromissar med Sanningen. Att då tala nedsättande om andra människor, snarare än deras handlingar, vilket ju är en stor skillnad är kanske inte det bästa. Jag tror det är viktigt att komma ihåg också att vi alla faller. Vi är inga supermänniskor.
Vi är inte utan synd.


The March of the Unqualified

Jesus i Tanach

Som en del kanske vet så läser jag Bibeln från pärm till pärm varje kväll.
Det ger mig mycket stor glädje, men framförallt styrker det mig i förhållandet till min Fader.
Det ger en sådan otrolig tillförlit i Gud att läsa Bibeln - Guds ord.
Bibeln är sannerligen böckernas bok. Just nu är jag ju ännu inne i Gamla Testamentet - eller Tanach som våra äldre trossyskon judarna kallar den.

Jag kan ändå inte låta bli att förundras över att de inte som jag kan se vem Gud talar om när det i Tanach står skrivet:
Andra Samuelsboken 7:e kapitlet, 12-16:
"Och då dina dagar är till ända och du vilar hos dina fäder skall jag låta en ättling till dig, en som du själv har avlat, efterträda dig, och jag skall trygga hans kungavälde. Han skall bygga ett hus åt mitt namn, och jag skall befästa hans kungatron för all framtid. Jag skall vara hans fader och han skall vara min son. När han felar skall jag visa honom till rätta med sträng hand, som när människorna agar sina barn. Men min nåd skall inte vika från honom, så som jag lät den vika från Saul, som jag tvingade att vika för dig. Ditt hus och ditt kungavälde skall bestå inför mig i all framtid, och din tron skall aldrig vackla.""

Första Krönikeboken 17:e kapitlet:
"Och då dina dagar är till ända och du går till dina fäder skall jag låta en ättling till dig, en av dina söner, efterträda dig, och jag skall trygga hans kungadöme. Han skall bygga ett hus åt mig, och jag skall befästa hans tron för all framtid. Jag skall vara hans fader och han skall vara min son. Min nåd skall jag inte låta vika från honom, så som jag lät den vika från din företrädare. Jag skall sätta honom över mitt hus och mitt kungadöme för all framtid, och hans tron skall aldrig vackla.""

Någon mer än jag som tror mig veta vem Gud åsyftar här?

Bilden är förresten av Reuvenk och under Creative Commons Attribution ShareAlike 3.0-licensen. Föreställer förstås Tanach.