Det snurrar i min skalle

Familjen - Det snurrar i min skalle

"Jag, gjorde upp en eld för dig och nu brinner hela skogen"

Ja, ni trodde säkert att bloggen var "död och begraven" sedan länge då jag inte har postat något på en sisådär åtta månader. Men icke, liket sprattlar minsann.

Jag önskar jag kunde säga att jag har studerat mig in på allting i den katolskt kristna tron nu, men att påstå så vore att ljuga för mig själv och andra förstås.
Sanningen är den att jag inte känt något behov av att skriva, och när jag har känt så har jag gjort annat helt sonika. Men har till slut tagit mig till det som jag har hört från vissa, framförallt en präst som jag mötte för några månader sedan som frågade när jag skulle börja skriva igen (känner mig oerhört hedrad att han går in på min blogg trots det långa uppehållet, vad jag förstod dock mest för att kontrollera uppdateringar hos bloggarna jag länkar till ;-) ) och med den lustiga kommentaren "det snurrar och snurrar och snurrar" ungefär som att han undrade när det skulle sluta att snurra.

Men är inte livet rätt snurrigt egentligen?
Det finns liksom inte så mycket man kan göra åt det.
Världen snurrar vidare och man själv snurrar runt i livets karusell, ibland går det som man hade tänkt sig, ibland inte. Å andra sidan kan man se det som att man behöver ta sig ur livets karusell och istället ställa sig en bit borta från det hela och betrakta det istället för att hela tiden vara en del av det.

Det är kanske här kontemplation och bönelivet kommer in i bilden.
Om man bara fokuserar på handlingarna (vilket man ej ska underskatta - en tro utan gärningar är en död tro som det på ett ungefär står i Bibeln) blir det lätt att man hamnar i den karusell där det världsliga helt tar över ens sinne och förpestar det i jakten på "lycka" med lockelser om sådant som ska göra livet mer njutningsbart, lättare och "bättre" (nej, 3D-tv kommer knappast att revolutionera ditt liv, möjligtvis kommer det bli lite roligare att glutta på dumburken).

Denna jakt på tillfälliga kickar men samtidigt en bekvämlighet måste vara den kristna trons värsta fiende. Dessa kickar manifesterar sig ofta i en vilja att se ner på andra människor där man kan gotta sig åt att man minsann själv inte är lika dålig som de. Lägg därtill att många människor som jag har samtalat ser det som oerhört onödigt att lägga ned någon som helst tid på kontemplation. Detta är i sanning mycket konstigt i en tid då man ska "hitta sig själv".

Om man nu inte tror på Gud, vad gör det då att man ber en stilla bön under vilken man kanske bättre faktiskt kan hitta sig själv då man kan fundera över det som man behöver bli bättre på och vilka människor i ens närhet man kanske kan bete sig på ett bättre sätt gentemot?
Däremot går det tydligen bra att tuta i barnen att gå på flummiga yoga-klasser där man ska leka djur...

Hur vore det om man gav barnen något viktigare än att låtsas vara djur (som oftast gör vadhelst som faller de in närhelst det faller de in) som vad det faktiskt innebär att vara en människa, skapad och älskad av Herren vår Himmelske Fader?

PS. har ännu en gång funderingar på att antingen ta och ha en mera personlig blogg alternativt en evangeliserande blogg, ni får gärna skriva vad ni tycker och tänker kring detta i en kommentar till inlägget.

Universum snurrar inte runt mig

Nej, tro det eller ej, men universum snurrar faktiskt inte kring undertecknad.
Detta faktum tycks dock bli alltmer ovanligt i dagens samhälle, att allting inte handlar om den egna människan och hennes "behov".
Det är ju mycket det det handlar om idag, en människas påhittade eller påstådda behov i dagens materialistiska värld. Man talar gärna och ofta om hur kvinnofientlig, homofob och förtryckande Katolska Kyrkan i allmänhet är.

För mig och för de allra flesta kristna inom Katolska Kyrkan är detta en ren och skär lögn.

Snarare är det samhället utanför Kyrkan som just är kvinnofientlig, homofob och förtryckande.

Hur ska man annars kunna förklara att det sekulära samhället uppmuntrar människor som är osäkra i sin sexualitet att ha sex med den de för ögonblicket känner en dragning till?
Hur ska vi annars kunna förstå att det sekulära samhället säger till unga blivande mödrar att de ska döda sina ofödda barn?
Hur ska vi annars förstå det sekulära samhällets sjukliga besatthet i det materiella?

Allt vår Kyrka lär kan sammanfattas med ett enda ord: kärlek

Kärlek är också det som alla letar efter, det som är hela essensen av alla våra strävanden, att bli älskad, att få känna kärleken, att få vara kärlek.
Gud är kärlek, det är genom den osjälviska kärleken vi kommer närmare Honom, och det är genom att tjäna andra vi kan leva kristna liv. Det är inte genom själviskhet som vi kommer bli nöjda med våra liv, det kommer bara sluta i bedrövelse, i jakten på att just vara universums mittpunkt. Livet är en resa, en resa där vi har med- och motgångar.

Det är mycket kritik mot oss katoliker och vår kära Kyrka nu.
Det vi inte bör glömma bort är att det är inte kring tidningars löpsedlar eller kring personer som skriver hetsigt om Kyrkan på Internet som är universums mittpunkt.
Det är Gud som är universums mittpunkt, allting annat är i relation till Honom.

Intressant läsning:
Dagen: ”Bevis” mot påven sågas
Dagen: Marcus Birro: Nu måste Katolska kyrkan i Sverige agera
Bitte med andra katolikers svar på Marcus Birro
Dagen: ”Vi är i början av en stor reningsprocess” - Anders Piltz

Cardinal Schonborn on the dialogue of Reason

Hittat hos "Fallible Blogma":

“Faith is not for those with no reason. Faith is to strengthen reason…to enlighten our intelligence.” – Cardinal Schonborn

Cardinal Christoph Schonborn on Reason

Socialliberaler är vi allihopa?

"Vi är inte på väg mot något mer konservativt håll. Då drar vi snarare mot det socialliberala hållet!" så säger Maria Fälth, ordförande för Kristdemokraternas kvinnoförbund.
Som om det fanns plats för ännu ett socialliberalt parti?

Av riksdagspartierna är mig veterligt det enda parti som inte kallar sig för socialliberalt i så fall Vänsterpartiet. De är kort och gott socialister.

För sisådär en 10 år sedan var det ordentlig skillnad mellan partierna.
Vänsterpartiet sågs fortfarande (och kan fortfarande ses) som ett parti som ville att staten skulle ta hand om alla människor. Socialdemokraterna ville ju nästan samma sak, men hade inte lika bråttom. Miljöpartisterna, de var minsann unika med sina skumma förslag. Moderaterna var mörkblåa och konservativa i värderingarna. Centerpartiet var minsann ett mittenparti som stod för något som närmast kan liknas vid distributismens ideal. Folkpartiet var de där knäppskallarna som tyckte att man skulle kunna ha ett samhälle utan en grund. Kristdemokraterna var mest kända för vad media kallade abortmotstånd och homofobi. Det kanske fortfarande är den yttre bilden för många.

Nu, de senaste åren har dock de alla, kanske just Kristdemokraterna undantaget, mer eller mindre tillägnat sig som sin ideologi den "fina" socialliberalismen.
Kan någon verkligen säga vad skillnaderna politiskt är mellan Moderaterna, Centerpartiet och Folkpartiet idag? De vill alla styras av att låta de ekonomiska krafterna i samhället få styra så mycket som möjligt, med en gnutta hjälp för de som inte riktigt klarar av att hantera den snabba verkligheten. Mest är det förstås skådebröd dock förstås. Något som man ska kunna peka på när man får skit, men som i praktiken inte hjälper särskilt mycket.

Man kan säga att Kristdemokraterna skulle kunna vara den sista rösten bland riksdagspartierna i att säga emot allt detta. Men icke. Inte har man visat det under regeringstiden i alla fall. Under regeringstiden har exempelvis abort"rätten" utökats så att mammor från hela Europa kan komma hit för att få sina barn dödade.
Under regeringstiden har operation sexindoktrinering fortsatt i sina vanliga hjulspår som går över många lik. Mera av samma gamla medicin som är helt åt skogen helt enkelt, mera sexual"undervisning" *host*indoktrinering*host*, mera preventivmedel, och så vidare.

Vad hände med det kristdemokratiska Kristdemokraterna?
Det som var en röst för de utslagna, ofödda och anhöriga till alkoholister?

Plötsligt vill de också tillhöra knäppskallarnas härskara.

Utan grund

En tanke slog mig.
Vi är ett samhälle utan grund.
Vi har för länge sedan övergivit vår grund och bespottar den.
Den respekt för den moderjord, det arv vi har, struntar vi högaktningsfullt i.
Den moral och etik som gjorde vårt land till det stora land det en gång var, det föraktar vi.

Vad har vi då kvar?
Egoismen. "Det är jag värd"-mentaliteten. Jag, jag, jag.
Åk runt hela planeten, stanna inte upp en sekund, bara rör dig, för om du stannar upp för en sekund så kan det få dig att påbörja en resa i ditt inre som du inte vill avsluta. För den destinationen förpliktigar.

Vad finns det för anledning att vara stolt eller ens vilja försvara den så kallade civilisation vi har i Sverige? Ingen som helst.
Ty faktum är att ett sådant offrande skulle innebära att det fanns något att offra sig för. Något genuint som inte är tillfälligt.
Något som är mera än det världsliga.
Det eviga.

Europa islamiseras

Tjeckiske kardinalen Miloslav Vlk fick nyligen frågan om islam hotar Europa och kristendomen, till vilket biskopen svarar: "One issue is the question of immigration by which the Muslims are creating majorities not only at schools, because they have many children, but also in cities. And they have a potential for further growth. So the math is simple here. By the systematic emptying of the Christian contents of the Europeans' lives, a void is being created that is easily filled by them. Europe has renounced its Christian roots from which it has grown and which could equip it with the strength to resist the threat of being "conquered" by the Muslims which is already happening, after all. In the late Middle Ages, the Islam didn't manage to take over Europe by using weapons. Christians had won then. Nowadays, the battles are fought with "spiritual" weapons. Europe doesn't have any while the Muslims are armed with them perfectly. That's why the fall of Europe is a genuine threat. Muslims are coming here become of diverse reasons. One of them is a religious mission - to bring the spiritual values of the belief in God into the pagan environment of Europe and its Godless lifestyle - as they like to say.

We must therefore be prepared to expect that if Europe doesn't change its attitude to its own roots, the continent will be islamized. One-sidedly absolutized human rights are yet another driver that opens the door to such a future. Christianity is under pressure from Islam: we must live our belief at full speed. It's one of the signs and challenges of our age."

Kardinal Miloslav gör alltså bedömningen att då vi européer glömmer våra rötter i den kristna tron som i praktiken ligger till grund för det Europa som en gång var världens mittpunkt så tar vi helt enkelt kål på oss själva.

I Europa är vi helt enkelt inte förberedda, vi har ett hål tack vare våra sekulariserade samhällen menar kardinalen, varför muslimerna så lätt kan ta över. En av anledningar till att muslimer söker sig till Europa är för att frälsa den Gudlös kontinenten. Vem kan egentligen klandra de om man skall vara ärlig?

Sverige nämns för övrigt som en av de länder i Europa där majoriteten om ett par decennier kommer vara muslimer. Kardinalen tror även att vardagslivet kommer vara islamiserat innan kristna kommer väckas ur sin dvala, och att många européer kommer konvertera till islam på grund av den brist på spiritualitet som finns och regerarar i Europa av idag.

Jag tror mycket ligger i vad kardinalen säger.
Om sanningen skall fram så måste vi kristna, precis som kardinalen föreslår, leva ut vårt kristna kall fullt ut hela tiden. Det finns ingen plats för några halvmesyrer eller ytterliggare sekularisering, då detta helt enkelt är raka vägen till graven för det Europa som vi har känt till.

Czech Catholic boss: why Europe is threatened by Islam

Rekommenderas kan förmodligen Joseph Ratzingers (vår nuvarande påve) bok "Without Roots: The West, Relativism, Christianity, Islam" som vad jag har hört ska behandla samma ämne.