George Pitcher, anglikansk präst: "I haven't conducted an empirical survey, but from briefings at Synod, to dinner parties in Sussex, I have spent much time in the company of my Anglo-Catholic brothers and, frankly, I'm invariably the only straight in the village."
Notera att jag absolut inte har någonting emot att Church of England/Anglikanska kyrkan eller kanske snarare delar av den kanske snart kommer att vara en del av vår Katolska Kyrka. Tvärtom är det något utav det mest glädjande besked jag hört på mycket länge, trots att jag inte riktigt ser hur det påverkar oss här i Sverige särskilt mycket tyvärr. Men detta måste vara någon av de lustigaste reflektionerna i ämnet jag har läst, och då har jag ändå hållit ett öga på flera brittiska tidningar nu på senare tid just med anledning av den anglikanska frågan.
George Pitcher menar på att det är en "elefant i Sakristian": "It is this: a very significant proportion, perhaps even a majority in some dioceses, of Anglo-Catholic clergy are homosexual men. Everyone with a ministry in the Church of England knows this."
Känns som att detta nog ändå måste vara en av de mera "lustiga" problemen för Anglikanska kyrkan/Church of England, hur lustigt det nu är. Om någon nu inbillar sig att jag hänger mig åt skadeglädje är så heller ej fallet. Fallet är som sådant att det helt enkelt var något så främmande som, ja, jag aldrig förstod var ett problem ej heller så utbrett som George Pitcher gör gällande: "As gay Anglican priests, they are meant to be celibate. They may well have given their bishop an assurance that they are – and while many of them really are celibate, many of them are not. Some are footloose and fancy free, some have settled partners and some are even in civil partnerships, though they will have continued to reassure their bishops about their separate bedroom arrangements."
Låt oss i alla fröjdas åt att vi kanske kommer att få fler systrar och bröder i tron!
Telegraph: Sex is a stumbling block for Anglicans on the road to Rome
Tim Collard, också Anglikan, skriver något mycket tänkvärt: "What I wonder is why the British Catholic Bishops are so frightened of a resurgence of the Latin Mass. It seems odd that Catholic liberals are so wedded to modernism in liturgy and music, whereas the hardcore traddies prefer Tridentine rites, Gregorian chant, etc. On the Anglican side it is the hardline evangelicals who are keenest on modern “choruses”, tambourines, clapping etc, while the liturgical traditionalists, who cherish the great tradition of English church music, are closer to the liberals." - Telegraph: As an Anglican, I can't understand why Catholic bishops fear the Latin Mass
Så frågan är om vi av beslutet får in personer som faktiskt i verkligheten inte håller sig till det bibliska utan snarare ser till vikten av en "fin" liturgi?
Troskongregation har vidare skrivit: "Some Anglicans have abandoned the tradition of conferring holy orders only on men by calling women to the priesthood and the episcopacy. More recently, some segments of the Anglican Communion have departed from the common biblical teaching on human sexuality–already clearly stated in the ARCIC document 'Life in Christ' – by the ordination of openly homosexual clergy and the blessing of homosexual partnerships."
"Rowan Williams has ordained openly homosexual clergy in his previous job as archbishop of Wales, even if he now thinks this is wrong. But he has not backed down on his support for women priests. In fact he can't. And today's announcement is the endgame in the Church of England's long struggle against women priests. The Anglo-Catholic opponents have at last been offered a church without them, where they may keep their own organisation. That's all they ever really wanted." skriver Andrew Brown i Guardian: The end of the Anglican Communion.
Han fortsätter: "If the former Anglicans can train up successors who will also be able to have wives, the Roman Catholic church may have found a way to escape the prospect of a largely gay priesthood to which the doctrine of compulsory celibacy appeared to condemn them. It is ironic that Anglican efforts to deal honestly with the problem of sexuality should have provided the Catholics with the excuse they needed to strike this decisive blow. God always did move in mysterious ways."
Visar inlägg med etikett homosexualitet. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett homosexualitet. Visa alla inlägg
tisdag 27 oktober 2009
lördag 10 oktober 2009
Kontroversiellt
Det finns vissa saker som man egentligen helst inte bör ta upp i katolska sammanhang.
Det är väl framförallt tre till fem frågor, men de första tre är de absolut mest kontroversiella. Självklart talar jag om kyrkans syn på abort, homosexualitet och preventivmedel. De andra två jag tänkte på är självbefläckelse och prästinnor (kvinnliga präster).
För om man tar upp något av dessa ämnen (i katolska sammanhang förstås) kan man nästan garanterat veta att man kommer få en mycket infekterad diskussion. Personligen resonerar jag oftast som så att jag försvarar Kyrkan ståndpunkt oavsett om jag är helt med på noterna eller inte, för faktum är ju att jag inte blev katolik för att vara någon slags proffstyckare som tror mig stå över Kyrkans samlade kunskap genom tiderna och som enligt vår tro kontinuerligt leds av den Helige Ande.
Personligen har jag dock också haft svårt att acceptera en hel del av punkterna, och om sanningen ska fram finner jag ändå - på ett rent mänskligt plan - att Kyrkans lära angående att kvinnor inte kan bli präster och hur personer med homosexuella tendenser ska leva som svåra frågor, frågor där jag egentligen inte riktigt till fullo håller med i det Kyrkan lär. Däremot försvarar jag med näbbar och klor Kyrkans lära även på dessa punkter när det blåser kallt, eller när det inte blåser överhuvudtaget heller för den delen. Ty för mig är faktum att Kyrkan inte kan fela när det gäller tros- och lärofrågor (jag kan dock, som Joseph Ratzinger poängterat, ha en annan åsikt än Kyrkans biskopar eller till och med påven i många frågor, t.ex. rörande krig och dödsstraff).
Varför luftar jag dock inte mina tvivel?
Ja, faktum är väl att jag ser, likt Zoltan poängterat förut, Kyrkan som en familj. Man går inte utanför familjen och talar vitt och brett om sina problem till media/blogg/Internet direkt, utan kanske istället försöker lösa de. För mig sker detta helst i enskilda samtal med präster och genom fördjupning i Kyrkans lära för att bättre förstå varför saker och ting förhåller sig som de gör.
Men bryter jag inte nu mot min egen regel?
Det kan man ju tycka, men jag ansåg det viktigt att lufta hur jag ser på konflikter, när det handlar om en konflikt mellan min tanke och Kyrkans lära. Min förhoppning är kanske också att det hjälper andra som har svårt att acceptera Kyrkans lära, för faktum är, att även om jag har haft svårt ibland att förstå och acceptera Kyrkans lära så har faktiskt det mesta löst sig genom att sätta sig in i frågan istället för att klaga. Katolska Kyrkans Katekes har varit ett ovärderligt hjälpmedel i detta.
Jag vet inte, men gör det mig till en hycklare?
Bild från Catholic Cartoon Blog
Det är väl framförallt tre till fem frågor, men de första tre är de absolut mest kontroversiella. Självklart talar jag om kyrkans syn på abort, homosexualitet och preventivmedel. De andra två jag tänkte på är självbefläckelse och prästinnor (kvinnliga präster).
För om man tar upp något av dessa ämnen (i katolska sammanhang förstås) kan man nästan garanterat veta att man kommer få en mycket infekterad diskussion. Personligen resonerar jag oftast som så att jag försvarar Kyrkan ståndpunkt oavsett om jag är helt med på noterna eller inte, för faktum är ju att jag inte blev katolik för att vara någon slags proffstyckare som tror mig stå över Kyrkans samlade kunskap genom tiderna och som enligt vår tro kontinuerligt leds av den Helige Ande.
Personligen har jag dock också haft svårt att acceptera en hel del av punkterna, och om sanningen ska fram finner jag ändå - på ett rent mänskligt plan - att Kyrkans lära angående att kvinnor inte kan bli präster och hur personer med homosexuella tendenser ska leva som svåra frågor, frågor där jag egentligen inte riktigt till fullo håller med i det Kyrkan lär. Däremot försvarar jag med näbbar och klor Kyrkans lära även på dessa punkter när det blåser kallt, eller när det inte blåser överhuvudtaget heller för den delen. Ty för mig är faktum att Kyrkan inte kan fela när det gäller tros- och lärofrågor (jag kan dock, som Joseph Ratzinger poängterat, ha en annan åsikt än Kyrkans biskopar eller till och med påven i många frågor, t.ex. rörande krig och dödsstraff).Varför luftar jag dock inte mina tvivel?
Ja, faktum är väl att jag ser, likt Zoltan poängterat förut, Kyrkan som en familj. Man går inte utanför familjen och talar vitt och brett om sina problem till media/blogg/Internet direkt, utan kanske istället försöker lösa de. För mig sker detta helst i enskilda samtal med präster och genom fördjupning i Kyrkans lära för att bättre förstå varför saker och ting förhåller sig som de gör.
Men bryter jag inte nu mot min egen regel?
Det kan man ju tycka, men jag ansåg det viktigt att lufta hur jag ser på konflikter, när det handlar om en konflikt mellan min tanke och Kyrkans lära. Min förhoppning är kanske också att det hjälper andra som har svårt att acceptera Kyrkans lära, för faktum är, att även om jag har haft svårt ibland att förstå och acceptera Kyrkans lära så har faktiskt det mesta löst sig genom att sätta sig in i frågan istället för att klaga. Katolska Kyrkans Katekes har varit ett ovärderligt hjälpmedel i detta.
Jag vet inte, men gör det mig till en hycklare?
Bild från Catholic Cartoon Blog
söndag 26 juli 2009
Homosexfrågan - igen...
Det har varit mycket kring den så kallade "homosexfrågan" de senaste dagarna, och veckorna. Kanske bland annat på grund av att Svenska kyrkan snart förväntas säga att de kommer "viga" samkönade par (Se t.ex. SvD:"Svenska kyrkans identitet hotad").
Detta kommer förstås få oerhörda konsekvenser, när ett religiöst samfund som påstår sig vara kristet och tillika har Bibeln som grund går stick i stäv med vad som står i Bibeln (ordagrant står snarare att "män som ligger med män" skall stenas, i Bibeln - så långt går förstås inte de flesta kristna, utan detta måste ses i ljuset av kärleksbudet, därmed är det synden och inte syndaren, den homosexuelle, som skall motarbetas).
Anglikanska kyrkan har redan varnat att man kommer säga upp bekantskapen (redan välsignelseakten av homosexuella par var mycket kritiserad).
Rysk-ortodoxa kyrkan har inte velat prata med Svenska kyrkan ens på avstånd efter det att man förde fram att man skulle ha välsignelseakt för homosexuella par.
Man kan helt enkelt konstatera att Svenska kyrkan kommer bli ett unikt undantag och det har från flera håll tagits upp att man ifrågasätter om Svenska kyrkan då kommer tillhöra den kristna gemenskapen.
I Litauen däremot, kan vi se goda tendenser, där man i och med en ny lag som bland annat förbjuder HBT-propaganda står upp för sunda värderingar i samhället (SvD Dagen).
Stefan Swärd ger en rejäl känga åt kritikerna av Litauens nya lag: ..."Nu är det ju inte inte särskilt märkligt att det finns restriktioner i vilken typ av information, annonsering m.m. man får rikta till barn- och ungdomar. Även i liberala västvärlden finns det mängder av restriktioner för vad man får säga i en skola, och vad man får säga i media och annat material som riktas till barn- och ungdomar. Flera av punkterna i Litauens nya lag uppfattas som ganska självklara i Sverige. När det gäller andra frågor har vi en motsatt agenda, det är förmodligen straffbart att hävda i en svensk skola att utlevd homosexualitet är synd - det är väl också en inskränkning i yttrandefriheten?"...
Stefan Swärd erkänner också (något) motvilligt också att han gillar Katolska Kyrkans värderingar: ..."Som evangelikal och protestant kan jag inte ställa upp på alla detaljer kring Katolska kyrkans syn på äktenskap och samlevnad, men jag är helt överens om huvuddragen. Jag menar att man i synen på äktenskapet mellan man och kvinna följer både Bibeln och den kristna traditionen. Och det leder till en restriktiv syn både på utlevd homosexualitet och aborter.
Sedan kan man naturligtvis ha synpunkter på att man i katolskt präglade länder låter kyrkans syn så starkt påverka även samhällets lagstiftning. Men jag har läst påvens instruktioner till katolska politiker i hur de ska agera för att främja en kristen familjesyn i samhälle och politik, och Litauens politiker agerar i enlighet med detta. Att hbt-rörelsen inte gillar detta är ju självklart, men att kristna inte förstår det, ställer jag mig frågande inför."...
Jag kan inte annat än att hålla med Stefan Swärd.
Självfallet delar jag inte hans misstänksamhet emot Katolska Kyrkan, men det är kul att vi katoliker kan finna att vi står enade samman med andra kristna och kanske även muslimerna i dagens Sverige kan bli våra vänner i försvarandet av de goda värderingarna. Förstås ser jag inga problem heller med att finna stöd för goda värderingar bland moralistiska ateister heller.
Vad Katolska Kyrkan anser om homosexuella handlingar är mycket klart och tydligt, och vi finner det i Katolska Kyrkans Katekes (paragraf 2357):
..."De kan aldrig i något fall godkännas."...
Däremot får vi aldrig någonsin glömma det som står om den homosexuelle i Katekesen, paragraf 2358:
..."Man skall ta emot dem med respekt, medlidande och finkänslighet. Varje tecken på orättfärdig diskriminering när det gäller dessa människor skall undvikas."...
Vad vi inte får glömma heller dock är att börja med oss själva först, och att finnas till för de i vår närhet som behöver det.
Michael Jackson - "Man In The Mirror"
..."I'm Starting With The Man In
The Mirror
I'm Asking Him To Change
His Ways
And No Message Could Have
Been Any Clearer
If You Wanna Make The World
A Better Place
(If You Wanna Make The
World A Better Place)
Take A Look At Yourself, And
Then Make A Change"...
Detta kommer förstås få oerhörda konsekvenser, när ett religiöst samfund som påstår sig vara kristet och tillika har Bibeln som grund går stick i stäv med vad som står i Bibeln (ordagrant står snarare att "män som ligger med män" skall stenas, i Bibeln - så långt går förstås inte de flesta kristna, utan detta måste ses i ljuset av kärleksbudet, därmed är det synden och inte syndaren, den homosexuelle, som skall motarbetas).
Anglikanska kyrkan har redan varnat att man kommer säga upp bekantskapen (redan välsignelseakten av homosexuella par var mycket kritiserad).
Rysk-ortodoxa kyrkan har inte velat prata med Svenska kyrkan ens på avstånd efter det att man förde fram att man skulle ha välsignelseakt för homosexuella par.
Man kan helt enkelt konstatera att Svenska kyrkan kommer bli ett unikt undantag och det har från flera håll tagits upp att man ifrågasätter om Svenska kyrkan då kommer tillhöra den kristna gemenskapen.
I Litauen däremot, kan vi se goda tendenser, där man i och med en ny lag som bland annat förbjuder HBT-propaganda står upp för sunda värderingar i samhället (SvD Dagen).
Stefan Swärd ger en rejäl känga åt kritikerna av Litauens nya lag: ..."Nu är det ju inte inte särskilt märkligt att det finns restriktioner i vilken typ av information, annonsering m.m. man får rikta till barn- och ungdomar. Även i liberala västvärlden finns det mängder av restriktioner för vad man får säga i en skola, och vad man får säga i media och annat material som riktas till barn- och ungdomar. Flera av punkterna i Litauens nya lag uppfattas som ganska självklara i Sverige. När det gäller andra frågor har vi en motsatt agenda, det är förmodligen straffbart att hävda i en svensk skola att utlevd homosexualitet är synd - det är väl också en inskränkning i yttrandefriheten?"...
Stefan Swärd erkänner också (något) motvilligt också att han gillar Katolska Kyrkans värderingar: ..."Som evangelikal och protestant kan jag inte ställa upp på alla detaljer kring Katolska kyrkans syn på äktenskap och samlevnad, men jag är helt överens om huvuddragen. Jag menar att man i synen på äktenskapet mellan man och kvinna följer både Bibeln och den kristna traditionen. Och det leder till en restriktiv syn både på utlevd homosexualitet och aborter.
Sedan kan man naturligtvis ha synpunkter på att man i katolskt präglade länder låter kyrkans syn så starkt påverka även samhällets lagstiftning. Men jag har läst påvens instruktioner till katolska politiker i hur de ska agera för att främja en kristen familjesyn i samhälle och politik, och Litauens politiker agerar i enlighet med detta. Att hbt-rörelsen inte gillar detta är ju självklart, men att kristna inte förstår det, ställer jag mig frågande inför."...
Jag kan inte annat än att hålla med Stefan Swärd.
Självfallet delar jag inte hans misstänksamhet emot Katolska Kyrkan, men det är kul att vi katoliker kan finna att vi står enade samman med andra kristna och kanske även muslimerna i dagens Sverige kan bli våra vänner i försvarandet av de goda värderingarna. Förstås ser jag inga problem heller med att finna stöd för goda värderingar bland moralistiska ateister heller.
Vad Katolska Kyrkan anser om homosexuella handlingar är mycket klart och tydligt, och vi finner det i Katolska Kyrkans Katekes (paragraf 2357):
..."De kan aldrig i något fall godkännas."...
Däremot får vi aldrig någonsin glömma det som står om den homosexuelle i Katekesen, paragraf 2358:
..."Man skall ta emot dem med respekt, medlidande och finkänslighet. Varje tecken på orättfärdig diskriminering när det gäller dessa människor skall undvikas."...
Vad vi inte får glömma heller dock är att börja med oss själva först, och att finnas till för de i vår närhet som behöver det.
Michael Jackson - "Man In The Mirror"
..."I'm Starting With The Man In
The Mirror
I'm Asking Him To Change
His Ways
And No Message Could Have
Been Any Clearer
If You Wanna Make The World
A Better Place
(If You Wanna Make The
World A Better Place)
Take A Look At Yourself, And
Then Make A Change"...
måndag 20 april 2009
Visa ord från Stefan Swärd
Evangeliska Frikyrkan är kanske en av de andra samfund förutom Katolska Kyrkan som jag känner mig nära, på många sätt, och Stefan Swärd som är deras ordförande ger mig gott om själ för detta. Han är tydligen - precis som påven många gånger - i blåsväder (Dagen: "EFK:s ordförande Stefan Swärd: Jag tycker man ska höja ribban - inte sänka den"). Det är allt som oftast lönen för att vara en radikal kristen, d.v.s. en person som faktiskt ser Jesus Kristus som förebilden i sitt liv, som vill förvandla sitt liv till ett liv i samklang med Gud.
..."Stefan Swärd betonar att han ser utlevd homosexualitet som en ganska liten del av problematiken. Materialism och girighet borde det vara större fokus på.- Men att använda det som ett argument för att vi ska vi bli överslätande mot homosexualitet tycker jag är fel. Vi behöver arbeta mer med vår inställning till materialismen, utan att urvattna på andra områden, säger han."...
Reportern från Dagen frågar vidare om man inte kan komma in i församlingen och därefter förändra sitt liv, till vilket Stefan Swärd svarar: "Starten är ändå någon form av Guds storstädning. Om till exempel en drogmissbrukare blir kristen hör det till omvändelsen att han lämnar sitt missbruk, sedan innebär det inte att han är färdig, han kanske får återfall. Men det är en helt annan sak att säga till missbrukaren: Det är helt okej att vara kristen och att knarka, säger han."
Stefan Swärd utvecklar än mer om syndfullt leverne i sitt blogginlägg:
..."När det gäller bedömningen av homosexualiteten behöver vi alltså i första hand söka oss till Bibeln för vägledning. De enda texterna vi har i Nya Testamentet om detta är 1 Kor. 6:9-11: “Vet ni inte att inga orättfärdiga skall få ärva Guds rike? Bedra inte er själva! Varken otuktiga eller avgudadyrkare, varken äktenskapsbrytare eller de som utöver homosexualitet eller de som låter sig utnyttjas för sådant, varken tjuvar eller giriga, varken drinkare, förtalare eller utsugare skall ärva Guds rike. Sådana var en del av er. Men ni har tvättats rena, ni har blivit helgade, ni har förklarats rättfärdiga i Herren Jesu Kristi namn och i vår Guds Ande” och Pauli ord i Rom. 1:24-27 som kraftigt fördömer den utlevda homosexualiteten."...
..."De äldre kyrkorna, den katolska, och den ortodoxa är solklara i sin syn på denna fråga. Jag tycker att man orienterar sig bort från den evangelikala bibelsynen om man menar att utlevd homosexualitet är en acceptabel kristen livsstil."... (kan detta kanske betyda eller i alla fall spela roll för ett framtida närmande från EFK:s håll till Katolska Kyrkans fulla gemenskap?)
..."Homosexualiteten är en liten detalj i sammanhanget, eftersom det berör en begränsad grupp människor. Men många synder berör oss alla, i varje fall de flesta av oss, och det är viktigt med en tydlig undervisning i kristna församlingen om hur vi ska leva. Samtidigt behöver undervisning bäras upp av Guds nåd, Andens kraft, och leda till kraften att leva ett heligt liv, annars blir det bara omöjligt och träldom. Förkunnelse av lag måste alltid gå hand i hand med förkunnelse av nåd. Det som driver oss är längtan efter helighet, Kristuslikhet, att leva i lydnad till Kristus. Om man bara upplever det heliga livet som lagiskt och betungande så har man inte fått grepp om vad det handlar om."...
Jakobsbrevet 2:17: "Så är ock tron i sig själv död, om den icke har med sig gärningar."
..."Jag anser inte att det är förenligt med kristet liv varken att leva i sambo, homosexuella förhållanden, bunden av girighet och penningbegär, eller leva i skvaller och förtal. Det går inte bara att börja utesluta en massa människor ur församlingen, det är helt fel sätt att höja ribban. Tydlig undervisning, tydlig församlingsordning, genomarbetade introduktionskurser in i församlingen, fortsättningskurser på Alfa, och aktiv själavård, cellgrupper, där man stegvis engagerar sig mer i varandras liv, är rätt väg att gå för den sekulariserade församlingen."... - Är detta kanske något vi katoliker/Katolska Kyrkan kan lära sig av Evangeliska Frikyrkan? Att vi på olika sätt blir mer delaktiga i varandras liv, för att stötta varandra i tron?
..."Stefan Swärd betonar att han ser utlevd homosexualitet som en ganska liten del av problematiken. Materialism och girighet borde det vara större fokus på.- Men att använda det som ett argument för att vi ska vi bli överslätande mot homosexualitet tycker jag är fel. Vi behöver arbeta mer med vår inställning till materialismen, utan att urvattna på andra områden, säger han."...
Reportern från Dagen frågar vidare om man inte kan komma in i församlingen och därefter förändra sitt liv, till vilket Stefan Swärd svarar: "Starten är ändå någon form av Guds storstädning. Om till exempel en drogmissbrukare blir kristen hör det till omvändelsen att han lämnar sitt missbruk, sedan innebär det inte att han är färdig, han kanske får återfall. Men det är en helt annan sak att säga till missbrukaren: Det är helt okej att vara kristen och att knarka, säger han."
Stefan Swärd utvecklar än mer om syndfullt leverne i sitt blogginlägg:
..."När det gäller bedömningen av homosexualiteten behöver vi alltså i första hand söka oss till Bibeln för vägledning. De enda texterna vi har i Nya Testamentet om detta är 1 Kor. 6:9-11: “Vet ni inte att inga orättfärdiga skall få ärva Guds rike? Bedra inte er själva! Varken otuktiga eller avgudadyrkare, varken äktenskapsbrytare eller de som utöver homosexualitet eller de som låter sig utnyttjas för sådant, varken tjuvar eller giriga, varken drinkare, förtalare eller utsugare skall ärva Guds rike. Sådana var en del av er. Men ni har tvättats rena, ni har blivit helgade, ni har förklarats rättfärdiga i Herren Jesu Kristi namn och i vår Guds Ande” och Pauli ord i Rom. 1:24-27 som kraftigt fördömer den utlevda homosexualiteten."...
..."De äldre kyrkorna, den katolska, och den ortodoxa är solklara i sin syn på denna fråga. Jag tycker att man orienterar sig bort från den evangelikala bibelsynen om man menar att utlevd homosexualitet är en acceptabel kristen livsstil."... (kan detta kanske betyda eller i alla fall spela roll för ett framtida närmande från EFK:s håll till Katolska Kyrkans fulla gemenskap?)
..."Homosexualiteten är en liten detalj i sammanhanget, eftersom det berör en begränsad grupp människor. Men många synder berör oss alla, i varje fall de flesta av oss, och det är viktigt med en tydlig undervisning i kristna församlingen om hur vi ska leva. Samtidigt behöver undervisning bäras upp av Guds nåd, Andens kraft, och leda till kraften att leva ett heligt liv, annars blir det bara omöjligt och träldom. Förkunnelse av lag måste alltid gå hand i hand med förkunnelse av nåd. Det som driver oss är längtan efter helighet, Kristuslikhet, att leva i lydnad till Kristus. Om man bara upplever det heliga livet som lagiskt och betungande så har man inte fått grepp om vad det handlar om."...
Jakobsbrevet 2:17: "Så är ock tron i sig själv död, om den icke har med sig gärningar."
..."Jag anser inte att det är förenligt med kristet liv varken att leva i sambo, homosexuella förhållanden, bunden av girighet och penningbegär, eller leva i skvaller och förtal. Det går inte bara att börja utesluta en massa människor ur församlingen, det är helt fel sätt att höja ribban. Tydlig undervisning, tydlig församlingsordning, genomarbetade introduktionskurser in i församlingen, fortsättningskurser på Alfa, och aktiv själavård, cellgrupper, där man stegvis engagerar sig mer i varandras liv, är rätt väg att gå för den sekulariserade församlingen."... - Är detta kanske något vi katoliker/Katolska Kyrkan kan lära sig av Evangeliska Frikyrkan? Att vi på olika sätt blir mer delaktiga i varandras liv, för att stötta varandra i tron?
onsdag 1 april 2009
Katolska Kyrkan om partnerskap
Idag så är det som bekant debatt i riksdagen om den "nya" "äktenskapslagen" ("I dag debatterar och beslutar riksdagen om könsneutrala äktenskap ska tillåtas." - Dagen)(äktenskapet i sin grund handlar om, och har alltid sedan begynnelsen handlat om en välsignelse av den livslånga relationen mellan en kvinna och en man så oavsett hur jordiska myndigheter beslutar att göra saknar detta auktoritet).
Det som framkommer ibland i diskussionen är dock att partnerskapslagen skulle vara ett fullgott alternativ. Ur katolsk synvinkel är detta helt utav ondo. Staten bör inte på något sätt erkänna eller ge legitimitet åt homosexuella relationer. Homosexuella handlingar kan, såsom Kyrkan uttrycker sig, "inte under några omständigheter godkännas". (..."Homosexual acts “close the sexual act to the gift of life. They do not proceed from a genuine affective and sexual complementarity. Under no circumstances can they be approved”."... - Catechism of the Catholic Church, No. 2357)
Även Bibeln fördömer homosexuella handlingar, ..."Kvinnorna bytte ut det naturliga umgänget mot ett onaturligt, likaså övergav männen det naturliga umgänget med kvinnorna och upptändes av begär till varandra, så att män bedrev otukt med män. Därmed drog de själva på sig det rätta straffet för sin villfarelse."... - Romarbrevet 1:26-27, 1 Korinthierbrevet 6:10 och 1 Timotheosbrevet 1:10: ..."för otuktiga och män som ligger med män, för människorövare, lögnare och menedare och allt annat som strider mot den sunda läran."...
Troskongregationen skriver i "CONSIDERATIONS REGARDING PROPOSALS TO GIVE LEGAL RECOGNITION TO UNIONS BETWEEN HOMOSEXUAL PERSONS" :..."Where the government's policy is de facto tolerance and there is no explicit legal recognition of homosexual unions, it is necessary to distinguish carefully the various aspects of the problem. Moral conscience requires that, in every occasion, Christians give witness to the whole moral truth, which is contradicted both by approval of homosexual acts and unjust discrimination against homosexual persons. Therefore, discreet and prudent actions can be effective; these might involve: unmasking the way in which such tolerance might be exploited or used in the service of ideology; stating clearly the immoral nature of these unions; reminding the government of the need to contain the phenomenon within certain limits so as to safeguard public morality and, above all, to avoid exposing young people to erroneous ideas about sexuality and marriage that would deprive them of their necessary defences and contribute to the spread of the phenomenon. Those who would move from tolerance to the legitimization of specific rights for cohabiting homosexual persons need to be reminded that the approval or legalization of evil is something far different from the toleration of evil."...
Alltså, det är vår skyldighet att se till att ingen blir orättvist behandlad. Däremot kan vi som katoliker aldrig någonsin acceptera homosexuella handlingar då de är utav ondo. Vad som pekas ut här är ju just att staten har en skyldighet att i viss utsträckning ge en handvisning om moralen, därför kan inte staten på olika sätt legitimera genom speciella rättigheter för (utlevande förstås, det vill säga som aktivt väljer att utföra homosexuella handlingar) homosexuella personer som lever tillsammans.
Mycket av det Troskongregation skriver är redan sådant som de flesta torde veta, att homosexuella handlingar inte skapar liv, att man förnekar barnens rätt till antingen den manliga eller kvinnliga föräldern (om en stat godkänner så kallade "homoadoptioner"). Troskongregationen understryker också katolska politikers skyldighet att med alla medel motsätta sig all form av erkännande utav homosexuella unioner.
Slutsats från Katolska Kyrkan: "The Church teaches that respect for homosexual persons cannot lead in any way to approval of homosexual behaviour or to legal recognition of homosexual unions. The common good requires that laws recognize, promote and protect marriage as the basis of the family, the primary unit of society. Legal recognition of homosexual unions or placing them on the same level as marriage would mean not only the approval of deviant behaviour, with the consequence of making it a model in present-day society, but would also obscure basic values which belong to the common inheritance of humanity. The Church cannot fail to defend these values, for the good of men and women and for the good of society itself."
Vidare läsning: "CONSIDERATIONS REGARDING PROPOSALS TO GIVE LEGAL RECOGNITION TO UNIONS BETWEEN HOMOSEXUAL PERSONS"
Uppdatering: det blev förstås så som förutspått, alla partierna förutom Kristdemokraterna ställde sig bakom en äktenskapslag som även innefattar samkönade par.
"Ny äktenskapslag för Sverige - jubel i riksdagen" - Dagen
"Sverige har en ny äktenskapslag" - Dagen
"Ja till homoäktenskap" - SvD
Som Dagen noterar finns också en risk att det kan komma att drivas en lag som tvingar vigselförrättare, såsom exempelvis präster och pastorer, att "viga" samkönade par. Underbar avslutning av Dagens Thomas Österberg: ..."Den nya äktenskapslagen förändrar samtidigt ingenting i naturens ordning när det gäller att bara en man och en kvinna kan skaffa barn tillsammans. På den punkten finns inga mellanspel i historien."
Det som framkommer ibland i diskussionen är dock att partnerskapslagen skulle vara ett fullgott alternativ. Ur katolsk synvinkel är detta helt utav ondo. Staten bör inte på något sätt erkänna eller ge legitimitet åt homosexuella relationer. Homosexuella handlingar kan, såsom Kyrkan uttrycker sig, "inte under några omständigheter godkännas". (..."Homosexual acts “close the sexual act to the gift of life. They do not proceed from a genuine affective and sexual complementarity. Under no circumstances can they be approved”."... - Catechism of the Catholic Church, No. 2357)
Även Bibeln fördömer homosexuella handlingar, ..."Kvinnorna bytte ut det naturliga umgänget mot ett onaturligt, likaså övergav männen det naturliga umgänget med kvinnorna och upptändes av begär till varandra, så att män bedrev otukt med män. Därmed drog de själva på sig det rätta straffet för sin villfarelse."... - Romarbrevet 1:26-27, 1 Korinthierbrevet 6:10 och 1 Timotheosbrevet 1:10: ..."för otuktiga och män som ligger med män, för människorövare, lögnare och menedare och allt annat som strider mot den sunda läran."...
Troskongregationen skriver i "CONSIDERATIONS REGARDING PROPOSALS TO GIVE LEGAL RECOGNITION TO UNIONS BETWEEN HOMOSEXUAL PERSONS" :..."Where the government's policy is de facto tolerance and there is no explicit legal recognition of homosexual unions, it is necessary to distinguish carefully the various aspects of the problem. Moral conscience requires that, in every occasion, Christians give witness to the whole moral truth, which is contradicted both by approval of homosexual acts and unjust discrimination against homosexual persons. Therefore, discreet and prudent actions can be effective; these might involve: unmasking the way in which such tolerance might be exploited or used in the service of ideology; stating clearly the immoral nature of these unions; reminding the government of the need to contain the phenomenon within certain limits so as to safeguard public morality and, above all, to avoid exposing young people to erroneous ideas about sexuality and marriage that would deprive them of their necessary defences and contribute to the spread of the phenomenon. Those who would move from tolerance to the legitimization of specific rights for cohabiting homosexual persons need to be reminded that the approval or legalization of evil is something far different from the toleration of evil."...
Alltså, det är vår skyldighet att se till att ingen blir orättvist behandlad. Däremot kan vi som katoliker aldrig någonsin acceptera homosexuella handlingar då de är utav ondo. Vad som pekas ut här är ju just att staten har en skyldighet att i viss utsträckning ge en handvisning om moralen, därför kan inte staten på olika sätt legitimera genom speciella rättigheter för (utlevande förstås, det vill säga som aktivt väljer att utföra homosexuella handlingar) homosexuella personer som lever tillsammans.
Mycket av det Troskongregation skriver är redan sådant som de flesta torde veta, att homosexuella handlingar inte skapar liv, att man förnekar barnens rätt till antingen den manliga eller kvinnliga föräldern (om en stat godkänner så kallade "homoadoptioner"). Troskongregationen understryker också katolska politikers skyldighet att med alla medel motsätta sig all form av erkännande utav homosexuella unioner.
Slutsats från Katolska Kyrkan: "The Church teaches that respect for homosexual persons cannot lead in any way to approval of homosexual behaviour or to legal recognition of homosexual unions. The common good requires that laws recognize, promote and protect marriage as the basis of the family, the primary unit of society. Legal recognition of homosexual unions or placing them on the same level as marriage would mean not only the approval of deviant behaviour, with the consequence of making it a model in present-day society, but would also obscure basic values which belong to the common inheritance of humanity. The Church cannot fail to defend these values, for the good of men and women and for the good of society itself."
Vidare läsning: "CONSIDERATIONS REGARDING PROPOSALS TO GIVE LEGAL RECOGNITION TO UNIONS BETWEEN HOMOSEXUAL PERSONS"
Uppdatering: det blev förstås så som förutspått, alla partierna förutom Kristdemokraterna ställde sig bakom en äktenskapslag som även innefattar samkönade par.
"Ny äktenskapslag för Sverige - jubel i riksdagen" - Dagen
"Sverige har en ny äktenskapslag" - Dagen
"Ja till homoäktenskap" - SvD
Som Dagen noterar finns också en risk att det kan komma att drivas en lag som tvingar vigselförrättare, såsom exempelvis präster och pastorer, att "viga" samkönade par. Underbar avslutning av Dagens Thomas Österberg: ..."Den nya äktenskapslagen förändrar samtidigt ingenting i naturens ordning när det gäller att bara en man och en kvinna kan skaffa barn tillsammans. På den punkten finns inga mellanspel i historien."
fredag 27 februari 2009
Kritiskt om homolivsstilen i ESC?
Världen idag skriver idag om en melodifestivallåt som handlar om att lämna homosexualiteten bakom sig. Världen idag skriver: "Popstjärnan Giuseppe Povia har orsakat stor uppståndelse i Italien med sin nya sång ”Luca era gay” (ung. ”Luca var gay”). Låten framfördes för första gången på den italienska melodifestivalen, Sanremofestivalen, förra onsdagen, och har sedan dess setts av över 100 000 tittare på programmets hemsida, rapporterar nyhetsbyrån LifeSiteNews. Povias bidrag är baserad på hur en man, Luca di Tolvi, som efter att ha utvecklat homosexuella känslor, lämnar den sexuella läggningen bakom sig. I ”Luca era gay”, som varierar mellan både rap och sång, överger Lucas alkoholiserade far hans mor. Han blir ett substitut för sin far i moderns ögon, vilket orsakar förvirring i hans sexuella identitet och han söker bekräftelse hos andra män. Vändningen kommer när han träffar en kvinna som han kan dela sin smärta med. Povia rappar inledningsvis:
– Innan jag berättar om den förändring som skett i min sexualitet, låt mig klarlägga något: Om jag tror på Gud, kan jag inte förlita mig på människor för mina svar. Jag sökte inte hos psykologer, psykiatriker, präster eller vetenskapsmän. Mitt sökande tog mig djupt in i mitt förflutna, och när jag grävde djupt, fann jag svaren till mina frågor om mig själv."
Sanremo 2009 - POVIA - Luca era gay
Artisten själv har tydligen haft problem med sexualiteten också: "I en intervju med katolska Il Giornale berättar Giuseppe Povia att han själv haft homosexuella dragningar som ung, men sedan lämnat det bakom sig."
Vore ju väldigt spännande om det här bidraget gick vidare till finalen i Eurovision Song Contest, tydligen har det blivit populärt och kanske kan sprida en annan bild än den gängse bilden av att folk är "födda sådana" eller i alla fall ge en mer nyanserad debatt.
Vill också bara påpeka att jag inte tror det är möjligt i alla fall att "bota" homosexualitet. Däremot finns det ju definitivt många människor som lämnat eller aldrig trätt in i livsstilen, det vill säga den livsstil där, i alla fall för en utomstående, det verkar som att promiskuöst leverne och många partners är regel.
Detta har ju också befästs av Socialstyrelsen, att dessa lever ett farligare sexuellt liv, (geblod.nu: ..."Viktigaste orsaken till regeln är att risken för HIV-smitta vid sex mellan män i Sverige fortfarande är hög: 130 av 500 nysmittade med HIV under 2007 fick smittan via sex med annan man. Det är en kraftig ökning jämfört med år 1999 då siffran var cirka 50. Enligt svensk statistik är risken för HIV-smitta för män som har sex med andra män, även om den är liten, mångdubbelt större än för personer som har sexuellt umgänge endast heterosexuellt. "...) och som jag också skrivit förut är denna grupp också en grupp som dricker mera alkohol än andra i befolkningen (Källa: UNFs tidning "Motdrag" #5/2007; ..."Statistik visar att "HBTQ"-personer generellt dricker mer än övriga befolkningen"...).
Hörde exempelvis, via Xt3, talas om John Heard, som just tillhör denna kategori, som bor i Australien och som just lever som homosexuell man i kyskhet, och som propagerar för detta. Hans blogg behandlar många andra katolska angelägenheter av intresse också, och mig veterligt söker han vara Kyrkan trogen.
Vill dock tipsa om en artikel i min gamla favorittidning ETC - "HOMO? Så blir du frisk!" som gör ett wallraff-reportage hos Medvandrarna. Även om jag anser att deras metoder är högst tvivelaktiga fann jag artikeln mycket intressant. Den kändes inte alls så fördömande som artiklar annars brukar vara, när de är gjorda av personer som vill finna fel hos kristna, utan verkar istället förvånande ovinklad.
..."– Jag har försökt leva ut min sexualitet, men det är inte rätt. Jag är en sanningssökare och därför vill jag inte leva så. Eftersom sanningen är den att homosexualitet är en synd, säger Jakob.
– Jag är inte homosexuell. Det har jag aldrig varit. Jag brottas med homosexualitet. Det är stor skillnad. Ingen är homosexuell. Homosexualiteten väljer man, säger Erik."...
– Innan jag berättar om den förändring som skett i min sexualitet, låt mig klarlägga något: Om jag tror på Gud, kan jag inte förlita mig på människor för mina svar. Jag sökte inte hos psykologer, psykiatriker, präster eller vetenskapsmän. Mitt sökande tog mig djupt in i mitt förflutna, och när jag grävde djupt, fann jag svaren till mina frågor om mig själv."
Sanremo 2009 - POVIA - Luca era gay
Artisten själv har tydligen haft problem med sexualiteten också: "I en intervju med katolska Il Giornale berättar Giuseppe Povia att han själv haft homosexuella dragningar som ung, men sedan lämnat det bakom sig."
Vore ju väldigt spännande om det här bidraget gick vidare till finalen i Eurovision Song Contest, tydligen har det blivit populärt och kanske kan sprida en annan bild än den gängse bilden av att folk är "födda sådana" eller i alla fall ge en mer nyanserad debatt.
Vill också bara påpeka att jag inte tror det är möjligt i alla fall att "bota" homosexualitet. Däremot finns det ju definitivt många människor som lämnat eller aldrig trätt in i livsstilen, det vill säga den livsstil där, i alla fall för en utomstående, det verkar som att promiskuöst leverne och många partners är regel.
Detta har ju också befästs av Socialstyrelsen, att dessa lever ett farligare sexuellt liv, (geblod.nu: ..."Viktigaste orsaken till regeln är att risken för HIV-smitta vid sex mellan män i Sverige fortfarande är hög: 130 av 500 nysmittade med HIV under 2007 fick smittan via sex med annan man. Det är en kraftig ökning jämfört med år 1999 då siffran var cirka 50. Enligt svensk statistik är risken för HIV-smitta för män som har sex med andra män, även om den är liten, mångdubbelt större än för personer som har sexuellt umgänge endast heterosexuellt. "...) och som jag också skrivit förut är denna grupp också en grupp som dricker mera alkohol än andra i befolkningen (Källa: UNFs tidning "Motdrag" #5/2007; ..."Statistik visar att "HBTQ"-personer generellt dricker mer än övriga befolkningen"...).
Hörde exempelvis, via Xt3, talas om John Heard, som just tillhör denna kategori, som bor i Australien och som just lever som homosexuell man i kyskhet, och som propagerar för detta. Hans blogg behandlar många andra katolska angelägenheter av intresse också, och mig veterligt söker han vara Kyrkan trogen.
Vill dock tipsa om en artikel i min gamla favorittidning ETC - "HOMO? Så blir du frisk!" som gör ett wallraff-reportage hos Medvandrarna. Även om jag anser att deras metoder är högst tvivelaktiga fann jag artikeln mycket intressant. Den kändes inte alls så fördömande som artiklar annars brukar vara, när de är gjorda av personer som vill finna fel hos kristna, utan verkar istället förvånande ovinklad.
..."– Jag har försökt leva ut min sexualitet, men det är inte rätt. Jag är en sanningssökare och därför vill jag inte leva så. Eftersom sanningen är den att homosexualitet är en synd, säger Jakob.
– Jag är inte homosexuell. Det har jag aldrig varit. Jag brottas med homosexualitet. Det är stor skillnad. Ingen är homosexuell. Homosexualiteten väljer man, säger Erik."...
fredag 20 februari 2009
Tala hat eller kärlek
Som jag har skrivit tidigare om så är kanske det att vi talar illa om andra den största anledningen till att människor kommer till Skärselden, och stannar där så länge.
Därför blir jag också berörd att så många i min omgivning uttrycker sig nedsättande om andra människor. Ofta verkar det handla om att sätt attribut till människor, attribut som man kanske inte vet egentligen om de hör hemma hos personen.
Det allra vanligaste för tillfället verkar vara, konstigt nog, att kalla andra människor för att de "är" "homosexuella". Finns många varianter på detta, och det värsta någonting kan vara, verkar det som, är "gay". "Gay" betyder ju egentligen glad. Det är något förvånande egentligen, i ett samhälle som säger sig vara så "öppet" att detta verkar brett ut sig som ett skällsord bland de som kanske också lite nedsättande skulle kunna kallas "hedningar".
Som kristna är vi kallade att faktiskt så gott vi kan behandla andra människor med respekt.
Oavsett om det är en prostituerad, en mördare eller en som har en annorlunda dragning.
"Älska syndaren, hata synden"
Katolska Kyrkans Katekes om Kyskhet och homosexualitet:
"2357 Med homosexualitet menar man relationer mellan män och kvinnor som känner sexuell dragning – exklusiv eller huvudsaklig – till personer av samma kön. Den antar mycket olika former under tidernas lopp och i olika kulturer. Dess psykiska ursprung har till stor del inte kunnat förklaras. Med stöd av Skriften som framställer homosexuella handlingar som i högsta grad klandervärda har traditionen alltid förklarat att ”homosexuella handlingar i sig själv är felaktiga”. De strider mot den naturliga lagen. De stänger av den sexuella akten från att ge liv. De har inte sitt ursprung i en känslomässig komplementaritet. De kan aldrig i något fall godkännas.
2358 Ett icke ringa antal människor uppvisar grundläggande homosexuella tendenser. Denna böjelse har objektivt sett en felaktig inriktning; för de flesta av dem utgör den en verklig prövning. Man skall ta emot dem med respekt, medlidande och finkänslighet. Varje tecken på orättfärdig diskriminering när det gäller dessa människor skall undvikas. Dessa personer är kallade att förverkliga Guds vilja i sitt liv, och om de är kristna är de kallade att med Herrens offer på korset förena de svårigheter de kan råka ut för på grund av sin läggning.
2359 Homosexuella personer är kallade till kyskhet. Genom självbehärskningens dygder, som fostrar till inre frihet, ibland med stöd av osjälvisk vänskap och med hjälp av bönen och den sakramentala nåden kan och skall de stegvis och beslutsamt närma sig den kristna fullkomligheten. "
Min mening med detta blogginlägg?
Att understryka att vi måste älska syndaren, oavsett hur illa vi anser om synden.
Vi kan inte låta oss falla för det världen erbjuder oss, att kanske i ett ögonblick stämma in i kören - som vi tror stämmer in i vår moral - men som då (i detta fall) förnekar kärleken till vår nästa.
Vi kan med allt vi gör, hur vi säger saker och ting, visa vägen, där man visar en genuin respekt för andra människor, men ändå inte kompromissar med Sanningen. Att då tala nedsättande om andra människor, snarare än deras handlingar, vilket ju är en stor skillnad är kanske inte det bästa. Jag tror det är viktigt att komma ihåg också att vi alla faller. Vi är inga supermänniskor.
Vi är inte utan synd.
The March of the Unqualified
Därför blir jag också berörd att så många i min omgivning uttrycker sig nedsättande om andra människor. Ofta verkar det handla om att sätt attribut till människor, attribut som man kanske inte vet egentligen om de hör hemma hos personen.
Det allra vanligaste för tillfället verkar vara, konstigt nog, att kalla andra människor för att de "är" "homosexuella". Finns många varianter på detta, och det värsta någonting kan vara, verkar det som, är "gay". "Gay" betyder ju egentligen glad. Det är något förvånande egentligen, i ett samhälle som säger sig vara så "öppet" att detta verkar brett ut sig som ett skällsord bland de som kanske också lite nedsättande skulle kunna kallas "hedningar".
Som kristna är vi kallade att faktiskt så gott vi kan behandla andra människor med respekt.
Oavsett om det är en prostituerad, en mördare eller en som har en annorlunda dragning.
"Älska syndaren, hata synden"
Katolska Kyrkans Katekes om Kyskhet och homosexualitet:
"2357 Med homosexualitet menar man relationer mellan män och kvinnor som känner sexuell dragning – exklusiv eller huvudsaklig – till personer av samma kön. Den antar mycket olika former under tidernas lopp och i olika kulturer. Dess psykiska ursprung har till stor del inte kunnat förklaras. Med stöd av Skriften som framställer homosexuella handlingar som i högsta grad klandervärda har traditionen alltid förklarat att ”homosexuella handlingar i sig själv är felaktiga”. De strider mot den naturliga lagen. De stänger av den sexuella akten från att ge liv. De har inte sitt ursprung i en känslomässig komplementaritet. De kan aldrig i något fall godkännas.
2358 Ett icke ringa antal människor uppvisar grundläggande homosexuella tendenser. Denna böjelse har objektivt sett en felaktig inriktning; för de flesta av dem utgör den en verklig prövning. Man skall ta emot dem med respekt, medlidande och finkänslighet. Varje tecken på orättfärdig diskriminering när det gäller dessa människor skall undvikas. Dessa personer är kallade att förverkliga Guds vilja i sitt liv, och om de är kristna är de kallade att med Herrens offer på korset förena de svårigheter de kan råka ut för på grund av sin läggning.
2359 Homosexuella personer är kallade till kyskhet. Genom självbehärskningens dygder, som fostrar till inre frihet, ibland med stöd av osjälvisk vänskap och med hjälp av bönen och den sakramentala nåden kan och skall de stegvis och beslutsamt närma sig den kristna fullkomligheten. "
Min mening med detta blogginlägg?
Att understryka att vi måste älska syndaren, oavsett hur illa vi anser om synden.
Vi kan inte låta oss falla för det världen erbjuder oss, att kanske i ett ögonblick stämma in i kören - som vi tror stämmer in i vår moral - men som då (i detta fall) förnekar kärleken till vår nästa.
Vi kan med allt vi gör, hur vi säger saker och ting, visa vägen, där man visar en genuin respekt för andra människor, men ändå inte kompromissar med Sanningen. Att då tala nedsättande om andra människor, snarare än deras handlingar, vilket ju är en stor skillnad är kanske inte det bästa. Jag tror det är viktigt att komma ihåg också att vi alla faller. Vi är inga supermänniskor.
Vi är inte utan synd.
The March of the Unqualified
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
