WYD och lite annat smått och gott

WYD, närmare bestämt World Youth Day, världens största ungdomsevenemang, närmar sig med stormsteg. Lyckligt lottad som jag är är jag med i gruppen utav 70 svenskar från SUK (Sveriges Unga Katoliker) som kommer att åka till Sydney, Australien för att delta i Världsungdomsdagarna, som det kallas på svenska. Jag tackar framförallt min församling, som har bidragit med den större delen av kostnaden för resan och utan det bidraget hade jag förmodligen inte haft möjlighet att åka.

Jag hoppas att resan, likt många andra som jag har talat med som jag skall åka med, inte bara kommer att vara fysisk, utan även i högsta grad andlig, att jag skall få möjlighet att komma närmare Herren, vår Gud.
Jag hoppas också på att jag under resan kanske kommer i alla fall komma närmare svaret på den kanske viktigaste frågan i mitt liv - vad mitt kall är - det vill säga, vad Guds vilja för mitt liv är.

Jag fick också för ett bra tag sedan förfrågan att hjälpa Biskop Anders att ordna med en blogg, vilken nu är uppe och jag har förklarat att det är lika enkelt eller svårt som att skriva e-post.
Men jag får väl se om han behöver hjälp när vi väl är i Sydney, jag hjälper i alla fall gladeligen till.

Ett riktigt orosmoment inför WYD är att en grupp som kallar sig "NoToPope Coalition" som består av "kristna" (kallar de sig själva för i alla fall..), ateister och "HBT"-lobbyister som bl.a. kommer (försöka) dela ut kondomer, "information" om aborter och "homosexuellas rättigheter" vill vara med under WYD.
En oheligare allians är svår att tänka sig.

Nåväl, på plussidan kan vi hitta att Niklas slipper sälja porr på jobbet och en artikel på Dagen.se om en gift konvertitpräst.

Goda gärningar i vardagen

Har alltid funderat över detta, med att hjälpa människor i sin närhet.
Man kan ofta räcka ut en hjälpande hand åt en medmänniska, men vad är det som gör att vi så ofta avstår från detta?

Den senaste tiden har jag hjälpt till en del, då egentligen enbart med min fysiska styrka, men det kanske är mer än detta, och att själva viljan att göra gott smittar av sig.
Vad är det då som håller en borta ifrån detta?
Så som jag ser det är det framförallt de tankar om att man inte vill lägga sig i andra människors problem, man vill inte komma de "för nära", tror jag.
Problemen är kanske en så pass personlig del av ens liv att man helt enkelt inte vill att andra lägger sig i. När jag hjälpt medmänniskor - utan att de frågat om de - så är de ändå, med bakgrund av dessa tankar, förvånansvärt tacksamma.

Därför tror jag ändå det är viktigt att man, när man ser någon som behöver vår hjälp, även om de inte ber om det, att erbjuda sin hjälp, så gott man ändå kan hjälpa.

Nu över till något helt annat, Ekot har nämligen kommit fram till att flera i kd-styrelsen är för "homoäktenskap". Det är bara beklagligt och man undrar egentligen vilka som skall rösta på "Kristdemokraterna" i nästa val om de varken står för upp för äktenskapet eller för de ofödda barnens rätt till liv.

Sanningen vet syndarna

Idag när jag slog upp SvD och hade tänkte mig en lugn stund, och så läste kulturdelen, så får man reda på att de inför "Europride" vald en s.k. "dogtag" för besökarna som är inspirerad av det katolska radbandet. Man upphör alltså inte att förvånas av den energi som läggs ned på att för den egna gruppen, i detta fall de som kallar sig själva "homosexuella", "bisexuella" eller "transsexuell" (eller "transpersoner" kanske också, jag vet faktiskt inte).

Detta tyder än en gång på att de mycket väl vet om var Sanningen finns.
Men de är inte intresserade av att göra det som är rätt.
De önskar göra det som är fel och förlöjliga Sanningen till en grad som är omätbar.

Det jag frågar mig är om de faktiskt inte gör sig skyldiga till det enda som är oförlåtligt - hädelse mot Anden?

Nåväl, väl på bussen till universitetet slår man upp Stockholms City, osch slås av detta;
"Pridefestival får tv-stöd
I samband med Europride i Stockholm i sommar, anpassat Kanal 5 sin tablå och visar avsnitt med gay-tema från "Desperate Housewives", "Ugly Betty" och andra populära serier" men visst, detta är faktiskt fullt förståeligt eftersom de förmodligen önskar visa att de stödjer en viss grupp, som man då hoppas blir lojal till varumärket, och det är mycket möjligt att det bringar in mer stålar. Däremot förstår jag inte för mitt liv att staten stödjer dylikt, då detta är rent samhällsfarligt, både i ett kortare och längre perspektiv. Inget starkt samhälle kan byggas som accepterar detta. Vad värre är är att man aktivt från statens sida uppmuntrar till det.

Länk: "Årets dog tag sprider ljus under EuroPride"

En annan dag i helvetet

Det är väl som man säger, att om det ligger ett dött djur på vägen så kan man inte slita ögonen från det. Man vill se det obskyra. Tidningarna är som den där vägen, de tillhandahåller platsen där blodet och liken ligger. Idag kunde man nämligen i Metro läsa om en tolvårig flicka i Australien som fått ett domstolsbeslut som innebär att hon skall "byta" kön.

Om man tror att man kan byta kön är man grundlurad.
Det det handlar om är väl snarare att göra människan könlös, och ersätta det kön som man haft, oavsett vilket håll man operar åt, med en slags atrapp som ska likna den "riktiga saken".
Men detta innebär självfallet också att man aldrig kan få egna barn.
Inte heller kan man ha sex, kanske den största gåvan till människan (självfallet ska man hantera den gåva efter de bud som Skaparen gett) från Gud själv, och själva akten är fullbordandet av äktenskapet.

Att byta kön är helt oförenligt med Guds ord och lag - Bibeln.

Vi måste hela tiden påminna oss att det är hur vi bär de kors vi har fått som vi kommer att bedömas.

Ett katolskt forum

Har sökt efter ett katolskt forum, på svenska, ett tag nu, och eftersom jag inte har hittat något som inte varit heretiskt, som är aktivt och som är på svenska så bestämde jag mig för att starta ett eget. Min förebild är självfallet DCF-forumet, fastän jag inte i min vildaste fantasi tror att man kan nå upp till de höjderna. Adressen är katolskt.egetforum.se och varför jag valde denna plats att ha forumet på är för att det drivs av en mycket djupt troende kristen man.

Högmod

Som vanligt åker man till Universitetet på morgonen, sätter sig tillrätta på bussen och slår upp Stockholm City. Vad är det man då ser på andra sidan? Jo, en stor blaffig regnbågsflagga och texten "PRIDE";
"Ny prydnad på bussen
Bussarna i Stockholm kommer att prydas av regnbågsflaggor i sommar."

SL gjorde förra sommaren sin webbsida till en hyllning till "pridefestivalen".
Svenska "kyrkan" kommer vara där, liksom tidigare år.
"Svenska synden" är årets tema.
Regnbågen omtalas i Bibeln som det tecken som visar människornas och Guds förbund med varandra.

Vad vill jag säga med allt detta då då?
Till att börja med är det beklagligt att ett av landstingets tjänsteföretag tar ställning för någonting som är hälsofarligt, om vi ser det rent praktiskt. Socialstyrelsen har redan konstaterat att personer som har samkönat sexuellt umgänge har betydligt högre smittrisk.
Att landstinget då uppmuntrar till detta leverne är helt enkelt konstigt.

De som lever ut sin homosexuella läggning är mycket väl medvetna om det grava brott mot den eviga lagen de begår. Varför skulle de annars gång på gång ha ett behov av att förlöjliga Gud och Hans budskap på olika sätt? Bara det faktum att man väljer regnbågen - symbolen för förbundet mellan Gud och människan - torde vara tillräckligt för att få varningsklockarna att ringa hos alla som har den minsta förståelse för Bibeln.

Men det tar inte stopp där.


Nej, man vill få hela samhället att krypa inför en av de värsta sexuella synderna som finns.
Sexuell synd är redan - i Guds ögon - det tredje värsta brottet mot den eviga lagen (1:a plats; "Den som säger något mot Människosonen skall få förlåtelse, men den som säger något mot Den Helige Ande får inte förlåtelse, varken i denna världen eller i den kommande" (Matt. 12:32) 2:a plats; mord.).
Man vill bl.a. ta hand om barn tillsammans med sin partner.
Vad säger Bibeln egentligen om detta?
Läs själv och begrunda; "I samma ögonblick kom lärjungarna fram till Jesus och frågade: "Vem är störst i himmelriket?" Då kallade han till sig ett barn och ställde det mitt ibland dem och sade: "Amen säger jag er: Om ni inte omvänder er och blir som barn, kommer ni inte in i himmelriket.
Den som ödmjukar sig som detta barn, han är den störste i himmelriket.
Och den som tar emot ett sådant barn i mitt namn, han tar emot mig.
Men den som förleder en av dessa små som tror på mig, för honom vore det bättre att en kvarnsten hängdes om hans hals och han sänktes i havets djup.
Matteus 18:1-6"

Denna grupp människor är mig veterligt de som är allra längst borta ifrån Gud, men ändå inte.
De vet Hans bud, men förlöjligar det.

Därför behöver de också vår förståelse, men hur skall vi egentligen hantera det hela när de gång på gång skriker ut sitt hat gentemot allt som är gott?
Är inte det sannerligen ett rop på hjälp?

Go "home/o"

Dagens glada nyhet är att Vatikanen, som gång på gång lyckas bli missförståd, har förtydligat att man inte kommer att acceptera "homosexuella" i prästseminarierna eller ordnarna.
Det är bra, eftersom bl.a. "pedofilskandalen" i USA, som egentligen var en "homofilskandal", förmodligen hade kunnat avvärjats om kyrkan tidigare hade sett till att personer med en onaturlig sexualitet inte har tillgång till ämbetet. Det man har läst om, hur dessa personer förmodligen har ljugit om allt detta, är hjärtskärande. Att man som sökande till ett prästseminarium inte kan avslöja allt om sig själv är beklagligt, och inte hur en sann katolik bör uppträda.

Dagens tråkigare nyhet är om hur Cherie Blair, konvertiten och förre brittiske statsministern Tony Blairs fru, använder p-piller, rakt emot kyrkans lära. Hon menar på att kvinnors liv har förändrats genom att de kan bestämma över fertiliteten. Detta är ett mycket intressant ämne som jag diskuterade med en dansk diakon, som också heter Björn, och som menade på att det är tack vare just detta, "möjligheten" att inte bli med barn, som kvinnor objektifierats. Det låter faktiskt inte bara vettigt, utan också väldigt troligt, eftersom sex då bara blir ett sätt att tillfredsställa behoven. I alla fall kanske man trot det först, och vid en första anblick så är det precis så också, men banden, som många kan vittna om, som knyts mellan två personer efter att de har haft samlag, är oupplösliga.
Varför skulle annars otrohet vara en så stor grej?

Kanske årets sämsta nyhet kom också idag, som ett bombnedslag.
Apoteket skall börja sälja "sexleksaker".
Det är verkligen så att man baxnar, med Kristdemokraterna med i den styrande regeringen för tillfället hade man hoppats på något slags veto, men icke.
Om nu staten inte kan hålla på med sprit för att det är omoraliskt borde staten banne mig inte hålla på och sälja "leksaker" för självbefläckelse.
Nu väntar jag bara på Apotekets nya försälningssuccé; självmordshjälp.

(Ingen annan än jag som har funderat på sambandet mellan den lägre sexdebuten, den ökade sexualiseringen, ökade antalet abort och självmordssiffrorna?)